måndag 20 december 2010

Belarus i mitt hjärta

Trots en väntad valutgång i Vitryssland så är vi många som ser framåt och inte förlorar tanken på ett fritt och demokratiskt Belarus. Mitt hjärta går ut till mina vänner där borta som aldrig ger upp hoppet! Vi ger inte upp heller.

Under mina tjugosju år vid Erstaviken har jag aldrig varit med om att den frusit i december. Förra veckan lade sig isen en dag. Sedan blåste den bort. Nu är det dags igen. Med tanke på att det förutspås 20 grader minus om några dagar så kanske isen ligger kvar denna gången. I december! Wow!

Sofia kom hit ifrån Umeå igår kväll. Bussen var bara en och en halv timme försenad
:-/ Det är så fridfullt att vara med Sofia, en mycket fin känsla. Jag tvivlar på att mina föräldrar uppfattade mig som fridfull. Dagens barn och ungdomar verkar vara allt annat än det. Härligt att ha vår förstfödda hemma en stund.

Ska försöka ta mig ut till bilen nu, det är ett äventyr i sig. Kan inte minnas en sådan vinter redan i december, som sagt. Men när jag var liten var det kanske så, vita jular var inte ett undantag...

söndag 19 december 2010

Nu börjar media skapa SD:s salongsfähighet

I veckan skrev Mats J Larsson om "det invandrarkritiska partiet SD". Denna subtila skiftning i semantiken från ordet främlingsfientligt till invandrarkritiskt är för mig ytterst problematisk. Det handlar om att media med sin enorma makt kan skapa ett Sverige jag inte på några villkor vill se eller leva i.

Media har ett ansvar som är groteskt stort i förhållande till det ansvar man faktiskt tar för influenser och skeenden i samhället som media med sin stora (många gånger medvetna) påverkanskraft nyttjar. Varje dag jagar journalister mer eller mindre viktiga "sanningar" drivna av mer eller mindre hedervärt patos.

Endast en journalist som själv utsatts för mediedrevet förstår till fullo hur det förändrar tilltron till allt som är rätt och viktigt att kämpa för. Alla som har förmånen att förmedla sina egna tankar med sina egna ord i tidningar med någorlunda stor upplaga har fått en gåva som borde förvaltas med ödmjukhet och respekt för de ringar på vattnet som dessa tankar kommer att leda till.

Jag låter diffus nu, men jag syftar till allt från att kämpa mot myndighetsmissbruk och korruption, maktmissbruk och den lilla människan och rättvisan, whistleblowing och att gräva fram fakta till gagn för alla medborgare (som är vad jag tycker är medias jobb) till att lyfta fram eller begrava olika influenser som antingen förstoras eller förminskas. Media har hjälpt Sverigedemokraterna och fortsätter att göra det och den journalist som väljer att medvetet om än subtilt att skifta tonläget om ett regelrätt diskriminerande och främlingsfientligt parti till något nästan rumsrent och salongsfähigt genom ord som invandrarkritiskt (inte tilldragande heller, men absolut lättare för "vem som helst" att ta till sig) har gjort ett val som i mina ögon är förkastligt.

EU. Jag lever med drömmen om EU. Idag känns mitt förhållande till den drömmen en smula färgad av pessimism. Jag har alltid insett att det finns fördelar och nackdelar med de flesta företeelser i livet. Min bild av EU har aldrig varit okritisk. Det är just därför vi måste vara med och påverka. Men idag finns det saker som verkar oöverstigliga med kolossen som jag annars gillar skarpt.

Oacceptabelt att kvinnliga forskare inte får anslag i samma mån som manliga. Har ett citat som jag klippt ut och satt på min dörr på riksdagen: "Alla är trötta på jämställdhet. Märkligt att man kan vara trötta på något som inte finns."
I dagens Sverige. Skäms!

Vi hade julfest på riksdagskansliet i tisdags och Nina Larsson, partisekreteraren hade fixat körschemat som vi följde på minutrarna. Det var catering beställd och Lars Tysklind hade på sitt ansvar att ordna dryckerna. Jag skulle fixa lekar... Hua! Det blev en tipspromenad där man fick gissa vem som hade exempelvis "rött bälte i Taekwondo" eller "jägarexamen" etc. Sedan blev det tävling i grupper där man skulle bygga pepparkakshus på tid med hjälp av klister :-)

Det blev faktiskt roligare än det låter (lekarna alltså). Alla hade kul, maten var supergod, det dracks och dansades. Vi var drygt sjuttio personer, det var alla riksdagsledamöter, flera ministrar och personal från kansliet och departementen.

Kan inte fatta att det är mindre än en vecka till julafton. Sara skulle åka till London idag, måste ringa henne och kolla läget med tanke på snökaoset.

söndag 12 december 2010

Voteringskaos och självmordsbombning i vår huvudstad

Fick en kommentar till förra blogginlägget om att det var minoriteten som förlorade omröstningen... Eh, det är oppositionens uppfattning att 156 ledamöter (S, MP, V)är mer än 173 ledamöter (M, FP, C, KD). Dags för svensk skola att bli mycket bättre vad gäller att lära ut matematik.

Voteringen i torsdags visade sig var ett rent kaos vad gällde felvoteringar av olika partiers ledamöter (i flera partier) och antal närvarande trots att man trodde att kvitteringen fungerat. Skandal, i mitt tycke!

2010 kommer alltså vara året när Sveriges huvudstad fick sin första självmordsbombare. Fruktansvärt! Det hade ha kunnat gå mycket värre. Vad kommer mer? Tycker inte tanken om shopping på mellandagsrean i Stockholm city är lika lockande längre.

Wikileaks diskuteras nu mest var och varannan dag. Whistleblowers i all ära, jag har alltid beundrat det mod och styrka som krävs för att avslöja oegentligheter där sådana finns och de som "visslar" gör det utan att ha någon vinning själva. Den drivkraften som finns är att andra inte ska drabbas av liknande öden.

Nu kan man undra om allt som kommer ut verkligen är från människor som vill förbättra och rätta till. Det finns också andra signaler, de som vill påstå att det finns de som läcker av andra orsaker, på grund av hämnd eller för att sabotera.

Det här är också en sådan affär där jag undrar: Vad kommer mer?

fredag 10 december 2010

Lobbyism, oppositionens avsteg från praxis och blandat

Dessvärre skriver jag alltför sällan på denna blogg numera. För de flesta är nog det faktum att börja på ett nytt arbete ett skäl till att vissa ganska schemalagda aktiviteter, som varit självklara, plötsligt får stryka på foten ett tag för att ge plats åt tid att lära och landa.

Jag känner ofta en inklination att skriva på bloggen och tänker också att "ska göra det ikväll". Av någon anledning har jag varit totalt slut och allt roligt skvaller och annat intressant som händer på riksdagen blir därför tyvärr inte relaterade i detta forum.

För någon vecka sedan ställde jag en fråga i plenum om romernas situation så att Birgitta skulle få möjlighet att berätta om vad som görs. Bildt var också på plats. Han tittade på mig som någon katten släpat in. (Inbillning?) Sedan när han svarade på någon propå från en socialdemokrat fyllde han mina "fördomar" om honom med sanning när han svarade med sina skorrande r: "Jag tyckerr att du kan rringa migrrationsverrket själv och ställa den frrrågan!" Jag var fascinerad men inte förvånad...

Efter två månader börjar man känna igen varandra. Alla hälsar på alla. Utom Ohly och Eriksson. De hälsar i alla fall inte på mig. Däremot gör Sahlin det. Och Borg.

Det har diskuterats mycket om lobbying i Sverige, det är mycket hur media ser på saken, upplever jag. Under hela min tid i politiken så har jag själv lobbat. Det är en fullständigt naturlig del i detta att försöka få till stånd förändringar, detta att kontakta olika personer som i sig själva har påverkanskraft och då försöka påverka dem. Det handlar mycket om att ta del av olika åsikter, kunskaper och strömningar och väga samman och sedan kanske känna att: Detta är viktigt! Detta måste vi strida för!

Förra söndagen hade DN en bra beskrivning i detta ämne på ledarsidan. Jag kunde bara hålla med om varenda ord. Denna beröringsskräck som media vill att vi ska känna från politikens håll är helt mot mitt sätt att se på verkligheten. Jag argumenterade med en journalist per mail att: Om din bransch skulle vilja uppvakta mig för att få till stånd något, skulle jag då välja att inte möta den? Fick inget svar på den frågan, däremot om jag ansåg att det hade ökat med lobbyism och det kan jag konstatera att det har gjort.

Träffade en grupp från Sveriges TV- och filmproducenter med bland andra Björn Rosengren (kaxig) och Robert Aschberg (också kaxig). Intressant och viktiga synpunkter. All respekt till dem, vi ska försöka arbeta med frågorna.

Har många intressanta lunchträffar, personer som jag bjudit in för att få bjuda på lunch och visa runt på riksdagen. En partivän har arbetat på Operan som dansös och ombud och hon hade synpunkter som gjorde att jag gärna vill besöka Operan.

Företagarna hade sitt julbord förra söndagen och det var Kwalitel som vann årets föratagare pris i Tyresö för bokslutsåret 2009.

Mötte Sveriges Orienteringsförbund på ett morgonmöte och blev väldigt inspirerad till spontanorienteringskartor som de ger ut på vissa orter. Det borde ju vi i Tyresö också göra! Orientering härstammar från artonhundratalet och startade först i det militära i Sverige, sedan blev det civila tävlingar och aktiviteter.

Fick vara med om möte med Kultur- och hälsa gruppen. Man arbetar medvetet för att inbegripa kultur i olika former som folkhälsostimulerande faktor och att det ska kunna skrivas ut på recept, det gillar jag!

HBT-liberaler hade styrelsemöte i veckan med avslutande glöggmingel, trevligt.

Igår, torsdag, var Kulturutskottet på Nationalmuseum, där kommer att ske en hel del mycket behövliga ombyggnationer, som inbegriper skalskydd, klimatskydd och brandskydd. Muséet inrymmer enorma skatter som är helt ovärderliga och om en brand fick fart så skulle det vara oåterkalleligt för alla i efterhistorien.

Vi fick en egen visning av utställningen "Härskare och konsten" av en kommissarie och det var otroligt intressant. Alexander I, Napleon och Bernadotte var temat.

På eftermiddagen var det den mycket upprörande voteringen om neddragningarna på Regeringskansliet. Den föregicks av en ganska avslagen debatt. Min partivän Karin Granbom Ellison, som jag uppfattat som lite torr och mycket korrekt, gjorde någonting som fick mig att rysa i hela kroppen av välbehag: Först höll hon ett lysande anförande som handlade om att varken nuvarande opposition eller nuvarande majoritet aldrig någonsin gjort så här förut, det vill säga, man har aldrig ifrågasatt regeringskansliets medeltilldelning enat och konsekvent...Man gör ett grovt avsteg från praxis för att så split och försvaga.

Sedan i debatten fortsatte Karin modigt, kunnigt och barskt och avslutade med att förmedla att oppositionen visar att de inte förväntar sig att komma i regeringsställning igen, vilket Karin visserligen tycker är bra, men att "Sverige behöver en ansvarstagande opposition".

Jag tyckte att hon var oerhört bra och en förebild. Trots det så förlorade majoriteten. Uselt!

Arbetet på riksdagen fortsätter till 22/12. Denna helg blir det torgmöte vid Mynttorget om valet i Belarus, inflyttningsfest hos Tyresös kommunstyrelseordförande och julavslut för Tyresö FP kommunförening.

lördag 27 november 2010

Slottet

I början på varje ny mandatperiod är det tradition att alla ledamöter i riksdagen blir inbjudna till middag på slottet. Jag hade först inte fått någon inbjudan och det hade heller inte min partivän Emma som kommit in istället för Tobias Krantz. Emma ringde till hovet och snart hade även vi fått inbjudningar till "Divertissement och supé".

I onsdags var det den stora dagen. Alla klädde sig fint i sina respektive tjänsterum om man inte hann åka hem emellan. Männen skulle ha smoking. Vi stämde träff hos Nina på plan tre. Det hade fallit mycket snö och då blev det extra svårt att försöka gå med långa klänningar. Vi traskade ett helt gäng uppför trapporna till slottet och kom in på borggården. Där öppnades dörrarna av olika personer och sedan fick man lämna sina speciella inbjudningskort med ean-koder som lästes in i datorer. Därefter hängde man av sig ytterkläderna och där fick alla sitt eget personliga placeringskort med en liten stjärna vid det bord och den plats man skulle sitta på. Sedan fick vi hälsa på slottfru och lite olika hovfolk.

Jag hade en vintageklänning i blå spets med en liten vintage bolerojacka i svart taft. Klänningen var fotsid med lite släp bakåt, väldigt fin men svår att gå i. Det värsta var alla stora salar med slitna, om än vackra, parkettgolv, de var extremt hala. Jag kunde skrida fram verkligen snyggt bara där det fanns mattor...

Vi samlades i en stor sal och fick förfriskningar, jag skulle köra så jag fick något mustliknande alkoholfritt. Där stod vi och minglade tills det sas till att vi kunde gå och hälsa på kungen med familj. Alla gick i rader framåt genom slottet till det ställe där vi skulle få ta i hand. Hovfolk gav instruktioner till oss när vi gick förbi om vad vi skulle säga: Namn och var vi kommer ifrån samt partitillhörighet. En partivän före mig berättade även om vilka utskott hon satt i varpå kungen barskt utbrast: Det var mycket information att ta in! Han såg glad ut när han hälsade på mig, drottningen såg lite plågad ut, ungefär som om hon inte riktigt uppfattat vad jag sa, kronprinsessan strålade och Daniel såg vänlig ut, Madeleine såg ut som om hon verkligen ville vara någon annanstans. Kungen och drottningen var mycket kortare än jag trott att de skulle vara.

Dessa heroiska personer fick ta fyrahundrafemtio gäster i hand denna kväll!

Vi samlades i den stora hall som man alltid haft för öppnandet av riksdagen förr. Där fanns orkestrar och körer. Vi fick lyssna på dessa i cirka en timme och sedan var det dags för maten. Vi tågade bort till våra bord, jag tog en sidoväg till damrummet. Där började sakta bildas en väldigt lång kö...

Väl framme vid bordet hälsade jag på alla genom att ta i hand. Jag hade en person från hovet till bordet, en mycket trevlig överintendent ungefär i min egen ålder. Vi samtalade om ditt och datt under hela middagen och vi skrattade en hel del. Bordet var dukat med mycket gamla tallrikar med hovsigillet på i guld och dessa skulle nästa dag alla diskas för hand. Linnedukarna, berättade överintendenten, kallmanglades och förvarades i speciella kylrum så att de inte skulle vittra sönder. Jag slogs av hur små glas vi hade. Jag valde ju alkoholfritt vin. Men jag tänkte att dessa små glas i storleksordning avec- eller likörglas, dem hade man valt så att inte alla riksdagsledamöter skulle bli överförfriskade...

Vi satt i bord om åtta. Överintendenten hade nog läst på om oss alla lite för plötsligt förvånade han mig med att säga: Du är ju född -59, så fick du bli firad i kommunhuset på din femtioårsdag förra året? Jag vet inte om det verkligen var att följa etiketten, att tala om en dams ålder... Men det kändes ju lite smickrande att stackarn hade fått lära sig lite om oss vid bordet.

Vi fick ankleverterrin till förrätt, renytterfilé till huvudrätt och pistageglass till efterrätt. Allt var väldigt gott. Det drog kallt från det stora fönstret där vårt bord var placerat. Jag är ju så känslig för drag, men det var värt kylan i rygg och nacke med tanke på att jag kunde speja ut över vårt magnifika Stockholm INIFRÅN slottet för en enda gångs skull i mitt liv.

Salen vi satt i heter Karl XI sal och den var otroligt vacker med massor av guld, stora speglar och olika målningar. Vi hade blivit tillsagda att man INTE FÅR LÄMNA BORDET innan kungen och drottningen gått ut. Sverigedemokraten vid vårt bord var vegetarian och av någon anledning serverades han även en annan efterrätt vilket gjorde att vi blev försenade med vårt inmundigande av vår pistageglass eftersom hans efterrätt hade dröjt så. När kungen och drottningen kom förvi med olika marskalkar med stavar före sig så skulle alla stå upp. Överintendenten sade då att: Ni som inte har ätit upp er efterrätt kan glömma den nu, vi måste alla gå nu!

Det är olika etikettsregler som man följer strikt, även tiderna måste hållas minutiöst. Överintendenten hade berättat för mig att kungens livmedikus satt vi bordet intill oss, hans väska som stod vid väggen innehöll allt möjligt "om så skulle behövas". Jag sa att det kändes tryggt. Fick då höra att en av ministrarna hade svimmat inne vid konserten, på "divertissementet". Då hade livmedikusen kommit väl till pass.

Överallt där vi rörde oss fanns fantastiska blomsterarrangemang som gick i rött, orange och rosa, även bordsdukningarna hade mycket vackra blommor i de färgerna. På spridda platser fanns olika små musikgrupper eller körer, det var barn och ungdomar som sjöng och spelade för oss, det var mycket stämningsfullt.

Alla lämnade den vackra salen där vi intagit middagen och så gick vi till en annan stor sal där kaffe serverades.

Jag bälgade i mig en kopp och tog mig sedan till kapprummet och ut på borggården. Tog mig till tjänsterummet och hämtade min handväska och kappa och sedan körde jag i snön hem till Tyresö för att få sova endast fyra-fem timmar. Det var fantastiskt att få vara med om en middag på slottet!

I torsdags hade företagarna ordnat med samling i företagens hus med lite dryck och en macka innan beställd buss kom och hämtade oss för färd till Oscarsteatern där vi fick se "Sugar". Den var väldigt bra och rolig, jag skrattade högt massor av gånger.

Igår var det avslutning på mandatperioden för kommunstyrelsen, vi fick åka beställd buss från Nordea i Tyresö centrum till Van der Nootska palatset på St Paulsgatan. Där åt vi en god middag och umgicks och sedan åkte vi tillbaka med bussen. Många sociala aktiviteter på en enda vecka...

måndag 22 november 2010

Folkhögskolorna

Förra veckan hade Civilutskottet mingel inför ny mandatperiod så att alla skulle få chansen att lära känna varandra lite. Vi fick börja med tipspromenad med allehanda mer eller mindre svåra frågor om just Civilutskottet och sedan blev det buffé. (Jag har aldrig under en så komprimerad period i mitt liv fått inmundiga så stort antal bufféer, det övergår till och med julbordsfrenesin man ibland får vara med om)

Medan vi satt och åt hade jag sällskap av en yngre kvinna som jag på något diffust sätt kände igen, men i mitt minnes dimridåer inte kunde placera var jag hade träffat. Vi mumsade och pratade och hon berättade att hon var lärare och hade varit förbundsstyrelseordförande i en nykterhetsorganisation. På ett infall frågade jag henne om hon någonsin varit på Tollare folkhögskola. "Jamen!" svarade hon. "2002, ledarskapsutbildningen! Jag kände igen dig med!"

Världen är liten. När jag fick mitt första politiska ordförandeuppdrag gick jag en ledarskapsutbildning på egen bekostnad på Tollare. Nu, åtta år senare, är två av oss som gått den utbildningen nya ledamöter i riksdagen. Olle utbrast när jag berättade detta att det måste vara en sjusärdeles ledarskapsutbildning. What can I say? Folkhögskolorna behövs.

I torsdags hade vi budgetfullmäktige och den nya gruppen med flera nya ledamöter skötte sig fantastiskt! Det var riktigt roligt. Folkbildningen ska tillföras medel som togs bort och det beror på Folkpartiets yrkande om detta som fick stöd av oppositionen.

Problemet med cystan i mitt bröst är inte över, tvärtom, nu har jag rejält ont. Ny tid på Bröstmottagningen. Ingen rast och ingen ro.

I helgen ville tjejerna gå på nya Harry Potter som vi såg på Heron city. Har också spenderat flera timmar med att restaurera min vintageklänning som jag planerar att bära på kungamiddagen. Hoppas att jag inte snubblar, den är jättelång.

Igår fyllde mitt andra syskonbarn år så det blev family gathering där. Min systers mans för detta fru som också var på plats arbetar med filminstitutet sedan många år och jag vill verkligen arbeta med promoverande av film så vi utbytte en del tankar.

Skulle ha handlat något till mitt syskonbarn på NK dit jag gick sedan jag kört Sofia till Umeåbussen (suck, saknar min dotter) men det blev istället ny kappa och Pertti Palmrothstövlar. Jag är hopplös.

Vädret skulle bli BUS, men just nu är det bara deprimerande grådaskigt och duggregn.

Nu in till riksdagen. Därefter intervju för Tyresö Närradio.

torsdag 18 november 2010

Att lysa upp mörkret - byta lampor på bilar

Noterades att ena halvljuset var väldigt på avtagande för en tid sedan. Gjorde ingenting åt saken :-/. Plötsligt blev det beckmörkt när jag tog mig hem från staden väl framme i Tyresöskogen. Det var väldigt obehagligt. Efter några kvällars livsfarlig körning med bara varselljus så ringde jag Mekonomen. "Jag kan klämma in dig på fredag, innan dess har vi inga tider", sade Janne där. Nej, det gick ju inte, konstaterade jag. "Kan jag byta själv ,tror du?" undrade jag. "Tja, det kan fungera. Ibland kan det vara knöligt" svarade Janne då. Jag fick veta vilken sorts glödlampor jag skulle köpa till just min bil och sedan tog jag vägen förbi OK. Visade uppslaget i manualen och undrade var grejorna satt. Fick lite råd och sedan tog jag mig till garageplatsen i staden.

Det var en vidrig upplevelse. Trångt även för ganska små händer som mina, skitigt och totalt obegripligt hur man kan konstruera bilar så att en sådan sak som glödlampsbyte ska vara så komplicerat och svettigt för en vanlig amatör. Jag kunde inte se ordentligt, hur går det då för människor som är ännu äldre än jag? Lamporna satt fast väldigt hårt dessutom... Jag hade ett par kirurghandskar på mig, de var formligen i trasor när jag var klar.

Jag kan inte tänka mig att det finns en enda bilkonstruktör som är kvinna som skulle bygga på detta viset...

Finns det förresten någon kvinnlig bilkonstruktör? Jag vet att Volvo eller SAAB hade något projekt för några år sedan där man byggde en bil som skulle kunna passa ergonomiskt och appellera allmänt specifikt till kvinnor. De hade naturligtvis kvinnor involverade som konsulter. Sedan vet jag inget mer om det.

Förra veckan var jag på middag hos landshövdingen dit alla ledamöter från Stockholms län var bjudna. Vi fick information om infrastruktur, boende och demografi samt arbete. Sedan buffé på Tessinska, det var en mycket vacker byggnad och trevlig tillställning.

Fortsättning följer, måste rusa iväg till vakten för att ta emot lunchbesök...

torsdag 11 november 2010

Att ta ansvar

I lördags träffades jag och min syster vid mina föräldrars grav där den nya stenen kommit på plats så att både fars och mors namn står ingraverade. Vi tände marschaller och lade dit en krans. Kan inte fatta att det gått ett och ett halvt år sedan pappa gick bort.

På söndagen samlades många folkpartimedlemmar i Grillska Huset i Gamla stan för att välja landstingsråd, det blev Birgitta Rydberg och Anna Starbrink som kommer att representera vårt parti i landstinget, två fantastiskt duktiga företrädare.

Jag åkte till Bröstmottagningen på måndagen och fick en tid och blev undersökt efter alla konstens regler och knölen var en cysta som inte var farlig. En hel del oro släppte och jag har varit mycket trött de senaste dagarna.

I Kulturutskottet har vi haft mingel för att lära känna varandra och vi träffar företrädare för olika verksamheter nästan varje utskott.

Igår lades riksdagens HBT-styrelse ner men ombildades som HBT-forum, för folkpartiet kommer jag och Barbro Westerholm finnas med.

Jag blev vaccinerad med någons slags influensacocktail och var ganska öm i armen på kvällen igår. Det var möte över lunchen i Nubiska rummet med företrädare för Handelskammaren, Svenskt näringsliv, Hantverkarna och Företagarna samt fackföreningen Unionen. Det var intressant.

Idag hade vi besök från Svenska Filminstitutet och Statens Musiksamlingar som nästa år går över till att bli Statens Musikverk.

Jag var med Skatteutskottet på besök på Finansdepartementet och fick lyssna på Anders Borg. Det som håller på att hända med budgetförslaget från (S) om att sänka anslaget till regeringskansliet med 670 miljoner med stöd av (SD) är totalt oansvarigt. Det är inte att ta ansvar och enbart i syfte att sabotera. Det handlar om att tusen av fyratusenfemhundra anställda får gå. Facket har redan påpekat att de som finns där nu har en enorm arbetsbörda.

Dessutom måste trettio ambassader stängas i olika delar av världen. Hur kommer man att ställa sig i dessa länder? I omvärlden överhuvudtaget? Hur går det för frivilligorganisationer och näringsliv i länderna som blir aktuella? Vad säger facket om att skära ner med en så stor skara människor på mycket kort varsel?

Detta är totalt oansvarigt!

Under tiden så krishanteras det i socialdemokratin. Alla ska gå - utom Mona? Jag som tycker mig ha uppfattat att hon är det största problemet för partiet...

Min snart nittioåriga granne som är änkling sedan några år och som alltid tillsammans med sin fru varit mycket rar mot mig och Olle alla år vi bott grannar sa till mig vid postlådan häromdagen: "Jag har alltid, i hela mitt liv, röstat på socialdemokraterna. Jag växte upp i fattigkvarteren på Söder. Men nu - nu handlade det om vilka som styr landet bäst! Det var bara det det handlade om!"

Var och varannan socialdemokrat säger liknande saker. Det måste vara oerhört tufft att vara aktiv i det partiet just nu.

Idag var det statsministerns frågestund, Reinfeldt är väldigt bra!

Nu ska jag gå på middag hos landshövdingen.

fredag 5 november 2010

Sverigedemokraterna i riksdagen

Som vanligt har veckan gått fort och det är fullt upp hela tiden. Partiledardebatten i onsdags var fascinerande av två orsaker: Sverigedemokraterna visade exakt vilka de är och Ohly tog debatt med båda sina, före detta, får man väl säga, samarbetspartners Sahlin och Eriksson.

Att lyssna på SD får mig att må fysiskt illa, det är verkligen så. Jag var på väg att hulka vid ett tillfälle, så hemskt är det att höra deras dravel.

Den allmänpolitiska debatten är märklig, alla som anmält sig är uppdelade i olika ämnesområden och sedan kör man på och har sina sex minuter och på det får vem som vill begära replik. Igårkväll blev kammaren tommare och tommare. För en ny ter sig detta förfarande underligt. Det borde vara lite mer drag och närvaroplikt.

Jag har en knöl i ena bröstet som nu börjar oroa mig ordentligt. Måste ta tag i det nu :-) Inte bröstet, men jag måste till doktorn.

Sofia och Jesper åkte till Göteborg i tisdags och sedan kommer Sofia tillbaka om några veckor och stannar till här innan hon åker vidare till Umeå. Otroligt - snart är det dags för lussebullar, min specialitet!

Hur kan tiden gå så fort??? Imorgon har jag varit rökfri en vecka och det ska hålla denna gång!

fredag 29 oktober 2010

Sista veckan för motionsinlämning

Även denna vecka rusade förbi och det verkar bara bli ett inlägg per vecka från mig just nu i detta forum. På måndagen hade vi i lokalföreningen nomnineringsmöte för nästa mandatperiods uppställning. Det är ett underbart taggat gäng som ska jobba och jag tycker att det blir en väldigt bra fördelning av olika poster och när förhandlingarna äntligen är i hamn ska vi vara nöjda från båda sidor, tycker jag. (Båda sidor syftar till moderaterna och folkpartiet)

På tisdagen var det förbundsstyrelsemöte där den största frågan som diskuterades var vem som ska ta plats i partistyrelsen som 1:e vice ordförande efter Cecilia Malmström som ju blivit EU-kommissionär. Nästa dag meddelades att Helene Odenljung går upp från 2:a till förste och Erik Ullenhag blir 2:e vice. En mycket bra lösning.

På onsdagen fick jag den vemodiga äran att hålla min sista socialnämnd (för denna gång?) och det gick bra men var som sagt inte helt utan sorg i hjärtat. Jag har lärt mig så otroligt mycket dessa fyra år, jag tycker att vi har en helt fantastisk förvaltning där alla sliter och jobbar så hårt för olika utsatta familjer, personer med funktionshinder, missbrukare och äldre.

Förvaltningschefen Anita Brynje är en helt fantastisk person som för alltid finns i mitt hjärta. Kring henne finns alla chefer för de olika enheterna som förvisso för det mesta råkar vara av kvinnligt kön, vilket någon brukare vid något tillfälle har kritiserat, de är alla så duktiga. Ann Näfver, vår metodutvecklare, är en av de mest drivande människor jag träffat, hon har också en speciell plats i mitt hjärta. Jag kommer aldrig att glömma denna tid och för alltid att vara mycket tacksam och ödmjuk över att jag fått vara med och arbeta med dessa otroliga individer.

På torsdagen hölls en avslutning för den gamla kommunfullmäktigegruppen, bland andra så tackades Inger från vänsterpartiet av efter tjugoåtta år i Tyresös fullmäktige och förstås Berit med sina trettiofyra år i samma församling!!!

En intervju med mig finns med i denna veckas NU, där står att jag är statsrådsersättare för Erik Ullenhag. Men det är ett faktafel, jag har hela tiden varit medveten om att jag är statsrådsersättare för Nyamko Sabuni, så jag vet inte var det kom ifrån... Annars tycker jag att det blev bra men jag hade gärna fått med något om jämställdhetsarbetet i partiet. Det blev mest fokus på arbetet mot främlingsfientlighet vilket ju är nog så viktigt med SD i riksdagen. Givet är dock att inom kulturen kan man initiera arbete både för jämställdheten och mångfalden och det hoppas jag kunna påverka.

Träffade en förälder vid affären igår, vars barn gått i samma klass som en av mina döttrar, och han gratulerade till riksdagsplatsen men tillade att han inte röstat på mig. "Det gör ingenting", svarade jag. Han fortsatte: "Jag stödröstade på KD, de behövs ju också". Jag frågade om detta med dynamiken med stödröstande: "Hur tänkte du då?" Han svarade att det var första gången i hela hans liv som han inte röstat på socialdemokraterna. "När Sahlin blev partiordförande gick jag upp till kansliet och avslutade mitt medlemskap".

Wow! Hårda ord och inga visor!

Denna onsdag som varit var sista motionsinlämning totalt, det fanns en egen intern deadline till fredagen förra veckan. Tre olika rådgivare inspirerade till tre riktigt viktiga motioner: Att födas in i donationsregistret, Nationella riktlinjer för upphandling av äldreomsorg samt Vapenslag för E-krig.

Nästa vecka blir det bland annat partiledardebatt och två dagar med allmänpolitisk debatt.

Jag har börjat bo in mig på mitt rum och börjat hitta genom de mest obskyra gångarna och kulverterna. Ännu har jag dock inte besökt biblioteket som lär vara mycket fint. Har heller inte hunnit ta ett dopp i badhallen. Om nu inget av statsråden Nyamko eller Erik avgår så kanske jag hinner med det också. Annars är den bistra sanningen att jag inte får sitta kvar i riksdagen. :-(

Man får helt enkelt "go with the flow"!

söndag 24 oktober 2010

Andra veckan på riksdagen

Veckan har susat förbi. Utskottsmöten, besök hos Kulturministern på departementet, partigruppsmöte, intervju med tidningen NU, klurande med motioner och inlämning av den första färdiga på kammarkollegiet.

Veckan avslutades med att hela familjen kom till Riksgatan 1, där jag stod och väntade på trappan, för att äta lunch med mig och få en rundvisning. Olle kom längst fram och såg så glad ut i snålblåsten. Sedan kom tjejerna och Jesper. James hade kommit en liten stund före eftersom han kom från sitt jobb. Vi var totalt sju personer som intog restaurang Strömmen som var renons på andra gäster den mesta tiden vi befann oss där tills Östros med ett sällskap kom in och åt.

Vi åt och njöt och det var så trevligt. Sara var dock stressad, hon hade trott att hon skulle kunna klämma in både restid fram- och tillbaka till sitt arbete i närheten av SÖS samt intagande av lunch på endast en timme.

Hon sprang tillbaka till sitt arbete utan att kunna följa med på rundvandringen. Jag skulle vilja byta några ord med hennes chef...

Alla tyckte det var kul och intressant att se kammaren, första- och andrakammarsalen, mitt arbetsrum, partikansliet och allt annat. Har ännu inte lärt mig historiken om riksdagen så bra och måste läsa på om all konst. Men det var så roligt att få ha familjen där och de kan nu placera in mig i den verklighet JAG befinner mig i.

Byte av däck idag samt hämtning av de sista prylarna från kommunhuset. Nästa vecka har jag bokat in lunchträffar varje dag utom fredag. Det är väldigt roligt. I'll be back!

måndag 18 oktober 2010

Vita huset

Min bil har gått mer och mer per automatik till Tyresö Kommunhus eller, som det också kallas,"Vita huset" de senaste fyra åren. Nu körde jag dit både i lördags och igår för att packa ihop mina prylar. Det blev ett antal IKEA-kassar med allt man behöver på ett tjänsterum och tre papperskassar med orkidéerna.

Sofia har varit väldigt förkyld så vi hängde hemma på lördagen och åt middag ihop. Igår kände hon sig bättre. Jag spenderade alltså ett antal timmar på plan sex och lyckades fylla en hel pappersinsamlingstunna med allt jag rensade ut. Nu är rummet nästan klart att tas över av efterföljande ordförande...

Jag körde till Mynttorget och ledamotshuset med bilen, den vägen är kortast väg in om man har mycket att bära. Jag släpade in sju blå IKEA-kassar, fyra papperskassar och min otympliga Mulberry-väska. Jag blev precis svettig. Då kom en snygg ung tjej in när jag nästan blockerat ingången med alla grejor. Hon var också ny ledamot, jurist, och representerade KD. Vi hälsade på varandra och hon trodde att jag höll på att flytta in "för att jag inte bodde i Stockholm" :-) Är det bara jag som har ett arbetsrum med saker i? Har alla andra bara ett skrivbord utan personliga ägodelar, exempelvis böcker, stereo, CD-skivor?

Nåväl, när det snygga tjejen försvunnit in i ledamotshuset skulle jag försöka baxa en vagn, som stått lägligt tillgänglig och som jag snabbt fyllde, in genom spärrarna och bort mot hissen. Då rasade en av kassarna ner i stengolvet och massor av saker ramlade ut och gick sönder. (Vad har hon som kan gå sönder? Skålar till allt godis jag brukar ha och bjuda folk, vad annars? Sedan var det faktiskt någon märklig porslinstavla jag fått som gåva från en av vänorterna, den var i något brunt keramiskt material) Bitarna flög iväg ganska långt på det hala underlaget. Jag tänkte att det var tur att det inte var väktare på plats, det hela var ju otroligt pinsamt. Samtidigt hade jag valt att göra detta på en söndag för ju färre som ser mig släpa in mina pinaler, desto bättre.

Jag hastade in och upp till fyran med bagaget och tog mig sedan tillbaka till ingången med en plastkasse. Plockade hjälpligt upp allt jag bara kunde, det var prekärt eftersom det var glasbitar. Till sist tog jag och "sopade" upp det sista med en pappersbit. Förmodligen så syntes allt detta på en kamera någonstans i någon vaktcentral. Då vet de att jag åtminstone försökte städa upp efter mig...

Sedan susade jag tillbaka till Tyresö där Olle och Sofia väntade, vi skulle åka in gemensamt till stan och min syster vars yngste son fyllde nio. Vi fick underbart goda köttbullar, zinfandelvin och efter det så blev det Prinsesstårta. Jag åt köttbullar en masse! Det var såååå gott! Mysigt att få träffa lillasyster, vi ses så sällan.

Nu är sista veckan för motionsinlämning på kansliet. Jag har fem på gång varav en är färdig från Barbro och Birgitta. Några väntar jag faktauppgifter om från RUT, Riksdagens utredningstjänst. En kommer från södertörnsgänget, en har jag fått hjälp med att börja skriva. Måste sätta fart med dem.

Ska inte glömma sim- och träningskläder, dags för en Anna som rör på sig? Eh, jag tror på det när jag ser det. :-)

Adjö, kära Vita huset.

fredag 15 oktober 2010

Nytt arbete - nytt telefonnummer

Jag har fått en mycket avancerad mobiltelefon som gör det möjligt för mig att följa alla skeenden i riksdagen, scheman och allt. Jag valde den själv men borde kanske tagit den enklare versionen, denna har en liten skärm som man viker upp så att det går att skriva som på ett litet tangentbord.
Mitt nya nummer är 070 818 19 50. Ring om det är något, jag hoppas att jag lärt mig svara, den är fortfarande svår att förstå sig på. Den har en häftig funktion, om den ringer med ljudet på kan man flippa den (vända på den bestämt mot bordet) och då går den över till ljudlöst.

Jag tackar Martin Nilsson som hade kommentererat mitt inlägg om "sambandscentralen". Det hade jag missat, jag är ju så dålig på det tekniska, ser inte kommentarer förrän efter en tid, kan inte länka etcetera etcetera.

Jag ska försöka läsa in mig på riksdagens historia så att jag kan guida på ett godtyckligt och entusiastiskt sätt om jag får besökare, vare sig det är vänner eller mer obekanta grupper som kommer.

Jag känner ett vemod över mycket just nu. Jan Larsson, min gruppledare när jag blev medlem år 2000, har varit kommunfullmäktiges ordförande denna mandatperiod med den äran. Han var en av de personer som fick med mig i Folkpartiet då.

Den som ändå har det största ansvaret, förhoppningsvis utan att hon ångrar det alltför mycket, är en fantastiskt kompetent och fin person, Åsa Perman, vår nuvarande kassör. Hon har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Alltid kunnig, alltid klok och eftertänksam, man lyssnar när hon talar. Hon lockade med mig till partiet för nästan exakt tio år sedan. Åsa, I love you!

Jan, som har enorm pondus och som är en formidabel ledargestalt, honom såg jag i många år som den storebror jag aldrig hade. Men i takt med att tiderna förändrats och jag strävat efter förändring i vår kommunförening så har det inte varit lätt att arbeta ihop utan att vi har gått i klinch. Det smärtar mig djupt att en känsla av avstånd nu infunnit sig emellan oss. Hoppas att han ändå vet att jag hyser stor tacksamhet till honom.

Mats Larsson, bror till Jan, en partivän och vän. Mats är en av de mest pålitliga personer jag känner, dock med vissa typiska folkpartistiska drag som är hedrande: "Det jag tror på gör att jag går min egen väg och jag kommer inte att ge upp!" En klippa som kommer att göra ett gott arbete nu när scenariot förändrats och jag kom in i riksdagen.

Sedan finns Mats Lindblom, Nomi Lind, Margareta Ternstedt, Leif Lanke, Lassana Soumare, Thomas Holmberg, Åke Johansson, Douglas Mörth (vår yngste i kommunföreningen), Lars Eriksson, Britt Eriksson, Sven-Arne Rosvall, Marie-Louise Larsson och många fler helt underbara personer som har varit och är som en familj för mig.

Hämtade äldsta dottern Sofia, som är på besök från Umeå, vid Stockholms centralstation och vi har umgåtts här under kvällen. Hon frågade mig om jag hade en tanke på riksdagen för många år sedan när hon och hennes systrar var små. NEJ! svarar jag mycket entydigt. Det fanns inte i min sinnesvärld.

Idag fick jag mitt eget rum på plan 4. Jag har suttit i Erik (Ullenhags) rum denna vecka och det har inte gjort mig något. Det har stått kartonger lite här och var och det har varit lite rörigt, men det är helt OK om man vet att det inte är bestående. Han var inne igår och packade ihop sina saker. Jag tycker att han kommer att bli en lysande integrationsminister. Erik är socialliberal och i mitt tycke ett partiledarämne av stora mått.

Mitt rum ligger med utsikt mot vattnet och riksdagen på andra sidan och det är stort och ljust. Jag känner att jag håller på att bli förälskad. Jag tycker att det är så himla kul att jag hamnat där jag är nu. Sedan återstår det att se om jag kan leva upp till förtroendet. Sofia, Emilie och Sara ska komma och äta lunch med mig på Strömmen, den fina restaurangen på riksdagen och om Olle hinner så ska även han vara med. Det ser jag fram emot. Vad jag INTE ser fram emot är tömningen av tjänsterummet på kommunhuset i Tyresö. Det är ju så himla dryyyyygt att packa ihop allt och flytta!

Men nu verkar det som att jag måste börja inse att det är verklighet. Och att det är väldigt roligt!

Assarssons sista fullmäktige

Den stora salen i gamla delen av riksdagen heter sammanbindningsbanan och inte "sambandscentralen" som jag så felaktigt kallade den :-). Jag läste i en bok igår att den gjorde det möjligt för riksdagsmännen från första och andra kamrarna att träffas och beblanda sig. Tyresös oppositionsråd Martin Nilsson berättade att det sägs att den stora öppna spisen i denna pampiga sal endast använts en gång sedan byggnation. Tydligen hade man byggt den så att rökgången gick på ett sätt så att när röken väl kom ut så kom den ut precis vid statyn på Moder Svea med Vaksamheten och Eftertanken, så att hon blev alldeles svart! Martin bad mig dock att kontrollera om detta kunde stämma, så det ska jag göra.

Det finns många historier om riksdagen och mycket historia har skrivits där. Återkommer om det. Tittade in i badhuset igår och det var väldigt fint, en cirkelformad bassäng.

Vi som är nya har fått en dragning om säkerhet med Säkerhetscheferna på riksdagen och säkerhetspolisen. Det finns mycket att tänka på hädanefter men man är tydligen väldigt duktiga på att sköta detta. Känns tryggt.

Igår var jag på introduktion till skatteutskottet och jag blev mycket förvånad över hur intressant det var.

Sedan tog jag en promenad ner till Riksdagens utredningstjänst, RUT, med Jonatan som ska hjälpa mig med det praktiska vad gäller motionerna, och kollade läget där. Det finns en fiffig sak på intranätet: Man knappar in sig på en beställningssedel och så kan man be om information om precis allt på denna jord, i princip. Det är RUT som står för insamlandet av denna information, de har en gigantisk databas och är till för de trehundrafyrtionio riksdagsledamöterna.

Senare, på kvällen igår, var det mandatperiodens sista fullmäktige. Berit Assarsson tog farväl efter att ha suttit i kommunfullmäktige sedan 1976. Otroligt! Vemodigt.

tisdag 12 oktober 2010

Budgetdebatt

Idag fastslogs de olika utskottens konstellationer med ledamöter och suppleanter, jag har nu officiella placeringar som ersättare i Skatteutskottet :-/ och Kulturutskottet :-). Nästa vecka tar man övriga suppleanter och då ska jag tydligen även sitta med i Civilutskottet.

Efter att dessa ärenden tagits i kammaren gick alla till sina respektive utskott för att konstituera sig. Jag följde min partivän Christer Nylander från Kristianstad till Kulturutskottet där han ska vara vice ordförande.

Det är ett enormt brett område som Kulturutskottet råder över vilket betyder att det är hela fem departement som inkluderas som ansvariga.

Efter lunch med trevliga tjänstemän på folkpartiets riksdagskansli gick jag ut för ett snabbt ärende. Vandrade Drottninggatan upp och såg en mediaansamling vid Finansdepartementet. Just det, snart skulle finansministern promenera ner till riksdagen med budgetpropositionen...När jag gick tillbaka mot riksdagen så kom Borg precis ut och det blev nästan omöjligt att komma förbi. Jag pinnade på och kom fram till stora ingången till riksdagen i grevens tid, höll på att inte bli insläppt, det var avspärrat och vakter överallt.

Sedan var det alltså budgetdebatt, klockan 13.00. Trehundrafyrtionio ledamöter fanns på plats då. Klockan 16.18 fanns det femton kvar (varav en var Anna) och ett antal tjänstemän. Det var intressant men ganska tröttsamt att sitta stilla och lyssna, speciellt på Östros. En gång i timmen gick jag ut och tog en kaffe fem minuter och sedan tillbaka in. Annars hade jag inte klarat det.

Senare samlades alla ledamöter i alliansen i andrakammarsalen med partiledarna som alla berättade vad vi ska lägga krut på de närmaste fyra åren. Sedan kom Anders Borg och höll en dragning om det finansiella läget i världen kontra Sverige. Ja, det är otvivelaktigt så att man måste jämföra Sverige med resten av världen. Det är ett exceptionellt gott läge i vårt land när man jämför med andra länder runt omkring oss och över "The whole world".

Efter detta så gick alla över till den så kallade sambandscentralen som är en enorm lång stor sal där man brukar ha olika tillställningar med mingel och mat. Jag har någon gång fått höra berättas varför den kallas just sambandscentralen men har glömt det. Måste kolla igen.

Min dator har inte fungerat alls på grund av att inloggningskortet verkar ha flippat ut/blivit obrukbart. Ska ordna det imorgon när jag samtidigt får nya telefonen.

I helgen måste jag börja tömma mitt rum på kommunhuset. Det är fortfarande inte helt verkligt för mig. Det är som att stå och prata med en mycket god vän i lugn och ro när någon plötsligt kommer och sliter iväg vännen och förkunnar att man aldrig mer ska få se vännen igen. Man vill ju ta farväl och försöker kanske springa efter men - vännen är borta! Samtidigt placeras en annan mycket intressant person framför en som man länge velat lära känna. Märklig känsla.

Idag när jag skulle ta hissen till riksdagskansliet såg jag plötsligt att hissarna ligger precis bredvid riksdagens badhus. Ska titta in där imorgon. Simning är en av de få saker som jag kunnat göra utan att få ont i ryggen efter operationen, verkar ju som en bra idé att få lite muskler och kondition när man har så nära till en simhall. För om det är något jag just nu INTE har så är det flås...

måndag 11 oktober 2010

En helt ny värld - riksdagen.

Detta att ha ett uppdrag som upptar hela min tid och sedan plötsligt få ett nytt uppdrag som kommer att uppta hela min tid, samtidigt som det föregående uppdraget fortfarande pågår, det är inte helt optimalt. Nu infinner sig massor med praktiska problem med olika möten som måste bokas av eller där vice ordförande får ta över. Jag ska avsäga mig ordförandeskapet i socialnämnden på kommande fullmäktigemöte.

En känsla av vemod kommer över mig, för det är så abrupt och snabbt. Samtidigt är ju Tyresö "min" kommun och det ska bli roligt att utveckla det arbetet. Jag vill komma ut till olika företag och verksamheter och hälsa på, gärna i sällskap av mina partivänner som företräder Stockholms län tillsammans med mig, Gunnar Andrén och Nina Lundström.

I fredags var jag på teoridelen av utbildningen i Eco-driving som ju alla anställda som kör bilen i tjänsten för kommunen får genomgå. Mycket intressant.

I lördags åkte Olle och jag till Harbo och hälsade på vänner som har mark där. Det blir älgjakt i veckan. Vännen som har marken berättade att han får tvåtusen kronor per hektar i EU-bidrag för att hålla marken öppen. Han tycker att det är vansinnigt. Det tycker jag med. Men jag måste lära mig mer om detta med att det ges så mycket pengar till öppna landskap. Nog ligger det i markägares intresse att ha sina marker öppna ändå, för sin boskap och gröda?

Jag är ju redan emot jordbrukssubventionerna i stort vad gäller EU. Men fortsättning lär följa, det känns som att det är många saker att följa upp nu.

Vi sköt på tallrikar med salongsgevär och det var kul. Sedan åt vi gott och när de andra gick ut för att plocka svamp lade jag mig och sov middag. Veckans händelser hann ikapp och jag var helt slut. Vi hade en trevlig lugn helg. Emilie bodde hemma och var hundvakt. Hon har köpt ett ljusbord för en del av stipendiet från Svenskt tenn. Så hon är inspirerad och satt och jobbade till fem på morgonen här hemma medan vi var i Harbo.

Idag ska jag ta tag i saker som datorn och telefonen som sägs vara klara på riksdagen, jag ska försöka hitta till viktiga enheter där och kolla rummet och lite annat. Riksdagen är för mig en helt ny värld.

onsdag 6 oktober 2010

Anna goes to parliament

Igår hade vi nämndberedning där vi planerade kommande nämnd och de olika ärenden vi ska ha då. Sedan träffade jag en mycket engagerad brukare. Vi ska med emfas börja titta på hur avtalsskrivningar ser ut i Sverige.

Lunchen var planerad i Jakobsberg där jag träffade Peter som är en fantastisk ombudsman för Folkpartiet och en annan mycket trevlig ung man från Belgien som lever med en svensk tjej här i Sverige sedan tre år. Han pratar redan utmärkt svenska och är mycket insatt i integrationsfrågor så Peter och jag kom igång ordentligt och vi bestämde att vi ska ses igen alla tre och arbeta vidare med dessa frågor.

När jag kom tillbaka till parkeringen vid kommunhuset mötte jag Fredrik som skulle åka iväg precis och han undrade om inte portarna till riksdagen hade öppnats eftersom Ullenhag blivit minister. Nej, svarade jag, så är inte fallet.
Kort därefter ringde Mikael och sa att jag måste komma och titta på datorn på
plan 6. "Erik har blivit minister, Anna! Förstår du inte vad det innebär?"

Jag sa att jag skulle komma och kolla. Då ringde min telefon och folkpartiets kanslichef ringde och lät glad: "Har du hört nyheten?" Näe, svarade jag fåraktigt. "Du har kommit in i riksdagen!" Jag tjoade lite och fick veta att jag måste komma in imorgon, gruppmöte kl. 15.00. Jag åkte upp till plan 6 och skrek lite med Mikael och Maria och tjänstemän/kvinnor kom i korridoren och undrade vad som hänt. Telefonen började ringa hela tiden och Mikael talade om för dem som undrat att jag kommit in i riksdagen.

Vi var på plan 6 men detta spred sig som en löpeld i kommunhuset och snart visste tydligen alla!

Jag var helt tagen och det var mycket overkligt. Senare pratade jag med en partivän som jobbar på kansliet som sa att jag måste vara med från morgonen på introduktionskurs i kammaren.

Idag var jag på riksdagen hela dagen, jag har fått passerkort och ska få en telefon och dator och ett rum och allt går med rasande fart. I kammaren sitter jag med min älskade Nina Lundström och vi satt bara och fnissade av glädje tillsammans idag, det känns helt drömlikt! Mitt namn finns på den platsen, i kammaren i riksdagen! Talmannen utalade det Stele så jag gick fram och presenterade mig efteråt och sa att jag heter Anna StiiiiilKarlström. Åhå, som Tommy Steele, svarade han. Han tog inte illa upp :-)

Gunnar, Nina och jag utgör länets representanter och vi är så glada att vi ska få arbeta ihop. Alla är så snälla och glada. Erik kom och sa grattis och jag var så omtumlad och självupptagen att jag glömde att gratulera HONOM! Förlåt Erik, jag är så glad för din skull, naturligtvis!

Igår morse hade jag börjat landa i kommunen igen och börjat bli taggad inför arbetet med en ny kommunfullmäktigegrupp och nya åtaganden.

Igår eftermiddag förändrades allt. Tänk om mina föräldrar hade levat... Anna goes to parliament.

lördag 2 oktober 2010

"Vi bygger ett liberalt samhälle."

En partivän skrev på FB att han fnissade åt tankar om att det finns liberaler som har tankar om att bilda ett nytt parti: Liberaldemokraterna. Jag svarade att det väl inte borde vara något att fnissa åt utan snarare ge rum för självkritik. Svaret på det blev något i stil med att han väl inte ansvarade för Folkpartiet och geisten av det hela var att det mest var en föraktlig viljeyttring som kommer från den gruppen av individer.

Nog måste väl ett visst mått av sjävkritik vara logisk eftersom jag fortfarande hävdar å det bestämdaste att Folkpartiet borde vara det parti som är det sanna liberala partiet? Låt oss säga att vi bygger ett samhälle med liberala hus. De kan alla variera i olika blå nyanser, från mörkblått ända till lila. De borde dock vara byggda på samma grund, den grund som är basen i liberalismen. Låt säga att den grunden inte verkar överensstämma med "den sanna liberalismen". Det är klart att det finns de som vill starta ett nytt samhälle, där grunden bättre stämmer överens med det man anser är just denna sanna bas.

Att se på det med självgodhet eller självtillräcklighet är inte tillfyllest.

Det råder "förhöjd hotbild" i Sverige. På något sätt har jag nog trott att det varit så länge. Sverige är ett öppet land där det borde vara lätt att verka tämligen ostört för vem som helst som har en vilja att planera vad det än vara månde.

Sofia Arkelsten blir ny partisekreterare för moderaterna. Vilket trams att fråga henne om hennes längd i DN! Typiskt irrelevant information och frågan skulle aldrig ställts till en ovanligt kort man. Urlöjligt!

Talmansposter diskuteras. Må det landa på ett gott sätt.

Ett tåg från Olso har spårat ur. Jag undrar alltid vad som gör att ett tåg spårar ur, det verkar finnas lövhalka och sådant. Om man för fram fordon i hög fart där människor transporteras i ett land som Sverige, finns det inte sätt att säkra mot sådana händelser? I takt med att vi ska bygga höghastighetståg och vi vill att fler ska transporteras på det sättet, hur gör man för att minska riskerna?

Jag tycker att det känns hotfullt med snabba tåg som dundrar fram på ett helt annat sätt än biltrafiken. Ja, det är förvisso sant att biltrafiken har höga olyckstal även om vi nästan är bäst i världen på trafiksäkerhet. Men står man intill en banvall när ett tåg åker förbi känns det nästan som en besinningslös kraft som flyger förbi, med avsaknad av kontroll på vad som befinner sig framför eller vid sidan av.

Jag gillar att åka tåg men har aldrig i mitt liv känt mig säkrare på tåg än med andra sätt att transportera sig.

Richard Swartz skriver tänkvärt i DN på ledarsidan om varför integration alltid kommer att vara svårt. Det han skrev slog an på mitt liberala hjärta och rätt in i märgen! Romernas situation är fruktansvärd och att vi i vårt land beter oss som vi gör mot denna folkgrupp är en skam.

Alla vill inte "integreras" och det är verkligen nyckeln i hur man ska agera när det gäller detta vi och de perspektivet som de flesta anammar. Leva och låta leva! Låt alla få bestämma själva vad som är rätt för dem. Det som blir ett problem är ju förstås att när människor väljer att hålla sig utanför alla rullor och insatser, då blir det problem i ett land som Sverige där allt är extremt kontrollerat och där premisserna för insatser oftast bygger på personnummer, en stadigvarande adress, viljan att ta emot dessa insatser och viljan att vara med i utbildningssystemet.

Jag tänker nu inte bara på romer utan på individer som helt enkelt inte vill "vara med". Jag kommer aldrig glömma när jag pratade med en man som inte hade någonstans att bo. Jag frågade honom om han kunde vara med i ett program mot sitt missbruk, för då skulle vi kunna ordna ett boende för honom. Nej, för faan! svarade han. Det kommer inte på fråga! Och där försvann han ur "systemet". Normerna i det här samhället går ut på att sälla sig till flocken och gå med på vissa krav. De må vara inskränkande rent personligt, men det är det som gäller.

Alltså faller till exempel "uteliggare" och romer ur systemet. Det finns fler exempel. Det finns religiösa grupperingar som anser att man ska ha hemskolning för sina barn. Jag tycker att det är förfärligt för dessa barn eftersom de inte har en chans att träffa andra barn med andra värderingar och eftersom de förmodligen hjärntvättas till en tro. Jag har samma åsikt om religiösa friskolor. Vårt utbildningssystem är basen för vår demokrati, det forum där alla innevånare i Sverige får lära sig samma världsbild (???) Hm. Hur låter det...

Alexander Bard, denna extremt begåvade och charmerande person, anser att sexköpslagen ska bort och knarket ska släppas fritt. Basen för hans övertygelse vad gäller sexköpslagen är, om jag uppfattat rätt vilket jag hoppas, att vi alla är fria individer och därför har rätt att göra vad vi vill med våra kroppar. Jag håller med honom om just det. Däremot så skulle ingen, eller ytterst få, sälja sina kroppar om det inte fanns köpare.

Det finns säkert någon promille som verkligen njuter av att ha sex med främlingar. Resten gör det för att de måste. För att de inte har något val och för att det inte finns några andra optioner/sätt att skaffa snabba pengar än att sälja sina kroppar.

Och så har vi den gruppen som i mina ögon är mest förfärande, gruppen slavar som är inlåsta och tvingade av andra personer att lämna över sina kroppar till främlingar och alltså inte på grund av missbruk eller fattigdom. Den mest hemska inskränkningen av en människas liv torde inte vara att bli inlåst, även om det i sig är en hemsk inskränkning, utan inlåst och ständigt kroppsligen och mentalt kränkt och förnedrad.

Hur är människor funtade som går med på att nyttja dessa kvinnor, flickor, pojkar? Jag skriver människor men egentligen är det absolut största andelen i könsfördelning män som går med på att göra detta.

Därför kan jag inte hålla med Bard. Jag tycker att det ska vara olagligt att köpa sex men inte sälja. När det gäller knark tycker jag tvärtom: Olagligt att sälja men inte köpa. Jag utgår från att det är den svaga parten som säljer i det första fallet, men den svaga parten som köper i det andra.

Dessa två företeelser i vårt samhälle, sex och droger, omsätter också de största pengarna och det är en utopi att tro att vi ska kunna stoppa deras existens. Det är min förkunnelse: Under min levnadstid och under kommande generationer kommer ingenting förändras i detta. Det är helt enkelt de pesthärdar vi måste leva med och försöka stävja varhelst det går, en ständig och för alltid oavslutad kamp.

Annars har veckan rullat på med massor av möten, både "schemalagda" som budgetarbete, kommunstyrelse, samordningsförbund och konferens, samt de som handlar om brukarmöten, de som jag tycker är oerhört intressanta och som jag tycker att alla politiker kontinuerligt ska ägna sig åt.

tisdag 28 september 2010

Jag älskar mitt parti

...det vill jag verkligen poängtera. Men efter tio år som aktiv i Folkpartiet så är det som i en längre relation: Vart är vi på väg, vad är det vi vill ha av framtiden? Passar vi överhuvudtaget ihop?

Jag ska göra allt jag kan för att denna relation ska hålla och för att full tillfredställelse ska erhållas från alla parter.

Jag älskar mitt parti.

måndag 27 september 2010

Gäddqueneller

Olle var ute och fiskade i lördags medan jag åkte och förrättade en vigsel. Han fick en gädda. Han tappade en. På söndag skulle våra två yngsta döttrar komma, Sara med James och så Emilie. Olle hade planerat att göra gäddqueneller, något som är en delikatess och som jag själv gjort för tjugo år sedan. Det blev otroligt gott. Vi satt och njöt och småpratade. Sedan hade jag köpt färska fikon som vi åt med HäegenDaz glass. Sara hade med sig tre demolåtar som hon spelat in för att visa prov på sin röst. Det lät superbra. Jag bad Olle bränna av sångerna så att jag kan lyssna i bilen.

Socialjouren kom ut precis när tjejerna skulle åka hem och vi var på väg till bastun, de behövde ett ordförandebeslut.

Vi bastade och satt och tittade på ett stormigt Erstaviken när vi gick ut för att svalka oss. Inte badade vi, inte! Alldeles för kallt för både Olle och mig.

Liberaldemokraterna i Sveriges eventuella bildande kommer att ta tid. Frågan är hur spelplanen ser ut efter de kommande fyra åren. Etableringar av ny partier och deras genomslagskraft är inte helt enkla processer. Jag är nyfiken på hur dynamiken i dagens svenska partisystem kommer att förändras i framtiden och om det blir ännu mer blockbildning på bekostnad av småpartierna eller om det poppar upp flera nya partier...

Jag är trött, kanske eftervalstrött. Funderar till och med på en sista minuten resa för att jag känner mig så sliten. Vi får se hur det blir med allt.

Liberaldemokraterna

Liberati ska läggas ner och arbetet för den sanna liberalismen läggas om.
Ett förslag som finns på agendan är att man kanske bildar ett nytt parti: Liberaldemokraterna. Det tycker jag låter väldigt spännande.

lördag 25 september 2010

Folkpartiet är inte liberalt

Ja, nu talar jag ur skägget. Det är ingen idé att försöka dölja vad jag tycker längre. Det är med sorg och besvikelse som jag följt vårt parti denna gångna mandatperiod. Det partiet står för utåt är inte den sanna liberalismen. Det är ett nederlag för oss alla som kämpar för liberalismen och som tror på den ideologin så starkt, för vi är många. Leva och låta leva är det credo som vi bland annat står för. Men nu har vi misslyckats och jag är mycket nedstämd inför framtiden.

Ola Karlman och Anton Landehag, presidiet i Ungdom mot rasism, skriver idag i SvD om att det är arbetet mot rasism som måste stärkas, snarare än att man hela tiden ska konstatera att integrationspolitiken har misslyckats. Arbeta med alla människor i samhället på samma sätt, oavsett var de kommer ifrån. Utgångsläget måste vara att alla ska ha en utkomst och möjlighet till ett värdigt liv i detta land. Vi har inte en inkluderande inställning, snarare gör vi skillnaderna än mer tydliga. Det är inte acceptabelt.

Valet har varit extra rörigt denna gång, känns det som. Säckar med röstsedlar hittas på obskyra ställen på var och varannan ort i Sverige, det rättssäkra valet verkar ha varit en chimär. Har det alltid varit så här eller är det plötsligt mer fokuserat på att varje röst är viktig på grund av att socialdemokraterna förut alltid haft en sådan överväldigande majoritet att det inte behövts extra kontroller?

Det är självklart att moderaterna inte hade klarat detta framgångsval på egen hand. Fyra partier har lagt allt sitt krut på att vinna, med sina hela organisationer och valarbetare i hela landet. De hade inte fått denna framgång om vi inte alla hade jobbat järnet. Därför känns det inte smakfullt om moderaterna ska insistera på alla de poster de rent valfördelningsmässigt "borde" ha rätt till. Nej, där går gränsen åtsminstone för mig som aktiv politiker. Om inte vi hade samarbetat och därmed inte tydligare utkristalliserat oss på vissa områden, det vill säga, inte avhållit oss från att driva vissa egna frågor, så hade det inte funnits en enighet utåt och man hade inte velat rösta på moderaterna eftersom väljarna vill se enighet snarare än splittring för att det överhuvudtaget ska vara värt att lägga sin röst på ett parti som ensamt inte kan vinna mot socialdemokraterna.

Jag är ledsen att jag inte kom in riksdagen men har hållit det för ganska osannolikt. Det här är nog det närmaste till riksdagen jag kommer i mitt liv. Tack kära alla som kryssat mig och som visat ett stort förtroende, det kommer jag aldrig att glömma! Jag är mycket glad över vårt extra mandat i Tyresö, det gör att jag ser med tillförsikt på framtiden under kommande mandatperiod med möjlighet till att ännu mer driva liberala värderingar i kommunen.

fredag 24 september 2010

Valtrötthet

Tog lite tid för mig att komma tillbaka till bloggläge. Veckan har susat förbi, det vanliga arbetet i kommunen fortsätter som vanligt och det är med blandade känslor som jag ser våra valresultat. Det är självklart fantastiskt att Alliansen får fortsätta regera. Det stora smolket i bägaren är Sverigedemokraternas inmarsch i riksdagen. En annan frustration jag personligen känner är hur mitt parti misslyckats med att förmedla det liberala budskapet.

Det är faktiskt inte en framgång att få sju procent av rösterna till det sanna liberala partiet när det faktiskt är minst tjugofem procent av väljarna som är liberaler. Jag är inte förvånad. Men oerhört besviken.

Vi har börjat med budgetarbetet och haft socialnämnd. Jag fick äran att luncha med en mycket trevlig diplomat i veckan som berättade om en forskare i England som följt alla akutmottagningar på sjukhus inom ett distrikt alla dagar i veckan och kartlagt alla skador som folk kom in med. Det fanns tydliga indikationer på en markant ökning av stick- och skärskador på fredagar och lördagar. Det skulle kunna ha slutat där.

Men forskaren ville se ett resultat av sina rön så han kontaktade näringslivet. Av den kontakten kom att man bytte ut pintbägarna av glas på pubarna till bägare gjorda av plast. Detta minskade i sin tur drastiskt frekvensen av stick- och skärskador! Si, det är i min smak!

Trött och lite tom. Nu väntar förhandlingar om vilka olika poster vi ska få i kommunen.

lördag 18 september 2010

Möten och kräftfiske

Tyresö har de högsta siffrorna i länet vad gäller ungdomsaborter. På fredagen hade vi ett möte på Ungdomsmottagningen för att försöka utröna sätt att få ner dessa siffror. Efter det åkta jag till stan för att ha ett möte med SILC, Swedish international Liberal centre, om ett fortsatt samarbetesprojekt med vår kommun.

Tillbaka till Tyresö var det dags att kampanja en stund i Tyresö centrum. Åkte hem så att jag var i huset fem i halv sex. Där kastade jag på mig varma kläder eftersom det var bråttom, vi skulle vara vid Nyfors vid 18.00. Vi rodde ut i Tyresö Flaten där inga båtmotorer av något slag får användas. Det ösregnade när vi åkte hemifrån men sedan blev det en helt underbar kväll, vattnet låg som en spegel. Vi lade ut de tinor vi fått oss tilldelade och sedan samlades det granngäng som var med på en höjd vid vattnet och grillade korv medan mörkret sänkte sig. Det var en ljuvligt stilla kväll och vi småpratade och fyllde på brasan. En av grannarna hade hittat ett ställe med fårtickor och jag fyllde en kasse med dessa, som jag tycker, underskattade svampar. Precis ovanför oss var himlen stjärnklar när den för övrigt var molnig.

22.30 var det dags att samla in tinorna. Det var ett visst sjå, man måste öppna tinan, ta bort betet som eventuellt var kvar från den stora "säkerhetsnål" som man betar på och sedan försöka skaka ut kräftorna, om det finns några, ner i en hink. Efter det ska man trycka ihop tinan som ju består av en stor ståltråd i cirkel som är utdragen, med nät om. Det finns knäppen som ska säkra på två sidor. Det var varmt i vattnet så det var inte obehagligt. Däremot var det beckmörkt så en fick lysa med lampa och en fick ro medan jag knölade med tinorna. Det var en mycket avkopplande och fin kväll som jag sent kommer att glömma. Väl hemma kunde jag inte låta bli att slänga i lite smör i en panna och fräsa upp några fårtickor, trots att klockan var halv ett på natten. Vi mumsade glatt detta goda från skogen innan vi stupade i säng.

Nu ska jag kampanja.

torsdag 16 september 2010

Rosendal och kommunfullmäktige

Igår var vi ett kompisgäng som tillsammans gick på buffékurs på Rosendals trädgårdar. Det var en present till en av vännerna i gänget eftersom hon fyllt femtio. Alla samlades vid fem på eftermiddgen och då fick vi te, fantastiska mackor och ljuvliga bullar, alla kom ju direkt efter jobbet. Sedan fick vi en föreläsning om buffémat och hur man ska smaksätta och en del tips. Därefter gick vi igenom menyn som vi tillsammans skulle laga för att sedan inmundiga.

Viatnemiska nemrullar med myntavinegrette
Mangoldknyten med feta, päron och valnötter
Rostad rotsellerikräm
Rimmad och halstrad lammytterfilé
Chevrepaj med rostade grönsaker
Rödbetscarpaccio
Dijondressade mungbönor med äpplen, bacon och hasselnötter
Grönsallad med tomatdressing

Apelsinchokladmousse

Jag lovar att varje rätt var helt underbart god.

Idag hade vi kommunstyrelseberedning på förmiddagen. Jag förtidsröstade på Servicecentret. Sedan kampanjade vi i centrum och jag gick ifrån för att träffa tre kvinnor från ett föräldraråd tillsammans med ordförande för barn- och utbildningsnämnden. Efter det var det dags för kommunfullmäktige. Vi slutade kvart över åtta, vilket var extremt kort för att vara fullmäktigemöte.

Just nu lyssnar/halvtittar jag på debatten mellan båda partiblocken. Jag tycker att alliansen har tydliga svar, är mindre ilskna och kommer med mindre skällande. Coolt!

tisdag 14 september 2010

Lag om förbud mot burka

Frankrike har antagit en lag om burka och niqabförbud. Det känns inte bra. Jag hoppas verkligen att vårt land inte hamnar i en sfär där vi börjar förbjuda människor att klä sig i vad de själva vill.

Råder det tvång för en person att se ut eller klä sig på vad sätt det än vara månde så måste det anses som en kränkning mot den personliga integriteten och blir en helt annan fråga.

måndag 13 september 2010

Rosorna inne på sin andra blomning

Vinbergssnäckorna klättrar i något ogräs som jag har utanför ytterdörren, det ser märkligt ut. Har kastat ut så många frön så att jag inte vet vad det är för någon ört, men gott verkar det vara. Rosorna är inne på sin andra blomning, hoppas att det inte är något omen.

Handspriten har inte stoppat svininfluensan menas det i en ny undersökning. Märkligt, det med.

Ett X-2000tåg har krockat med ett arbetsfordon och många är skadade. Det borde inte kunna ske. Ibland undrar man. Hemskt.

Det är otroligt lugnt i vårt område idag. Grått och regnigt, Erstaviken helt stilla. Nej, sol vill vi ha!

söndag 12 september 2010

Turkiet - och debatt!

En ny grundlag har röstats igenom i Turkiet. Jag var orolig för att Turkiet tidigare kändes längre bort från ett EU-medlemskap än vad vi egentligen skulle önska. Nu har en stor majoritet röstat igenom en ny grundlag som bereder vägen för ett närmande till EU. Jag är glad.

Just nu pågår debatten mellan Reinfeldt och Sahlin. En dryg halvtimme har gått och Reinfeldt är otroligt bra. Han för fram allt som vi i alliansen lever och verkar för varje dag. Jag hoppas att väljarna förstår att Sverige behöver en alliansregering ytterligare en mandatperiod.

Om en sjuksköterska får en hel månadslön till per år i skattelättnader samtidigt som välfärden finns kvar i samma utsträckning, hur kan man vilja gå tillbaka till en regering där ett försvagat socialdemokratiskt parti ska samregera med (mp) som vill leda Sverige bakåt och med (v) som faktiskt är ett kommunistiskt parti som har en skev bild av vad demokrati faktiskt är.

Jag tror på ett Sverige med en fortsatt alliansregering. Må det ske.

Inatt jag drömde...

Drömde massor inatt, saker som jag inte minns men min döda mamma var med, tror jag. Det hela slutade med att jag föll ihop gråtande, en sådan där gråt där man hulkar och gråter så tårarna sprutar och snoren rinner. Jag vet inte vad i drömmen som föranledde denna stora sorg. Jag tror att jag hade fått en anklagelse mot mig om att jag gjort allting fel. När jag vaknade hade jag tårar runt ögonen och kände mig inte utsövd alls.

Alla behöver sova och också drömma. Många jag pratat med minns nästan aldrig att de drömmer. Men vi behöver sortera upp alla intryck vi får under vaken tid och det gör hjärnan genom drömmarna. Just nu är det många som vill ha olika besked i många olika frågor. Ett enda feltänkt svar kan få större konsekvenser än om det hade varit bara förra valet. Vi är alla påpassade med enkäter på nätet och tidningar som frågar saker om allt möjligt.

Förmodligen är det en oro för detta som fick mig att få en sådan känslosam dröm. Eller massor med saker sammantaget. Mina föräldrar finns inte i livet längre. De hade nog tyckt att det var helt fantastiskt att vara med om denna valkampanj där deras dotter har en liten chans att komma in i riksdagen. Kanske sörjer jag att de aldrig får uppleva det.

Annars är allt som vanligt, det blir ytterligare en intensiv vecka. Nu ska jag till centrum och kampanja.

lördag 11 september 2010

Desperation

Räkfesten var som vanligt trevlig och som alltid höll vi till på Tyresö Bygdegård. Samma koncept varje år. Alla samlas. Lisa spelar suveränt dragspel. Alla äter. Lisa spelar lite till. Vi sjunger allsång. Någon sjunger solo. Lotter säljs. Kaffe med kaka. Lottdragning. Livemusik och dans. Vid pass tjugotre har alla gått hem. Inte direkt några röjarfester :-)

Jag drack vatten och kände mig piggare på natten när vi kommit hem än vad jag känt på morgonen samma dag. Olle hade varit med och spelat så han var tvungen att plocka med sig sina instrument och jag hjälpte till att svabba golven så vi blev kvar lite längre med festorganisatörerna. Det är ett fantastiskt gäng som varje år oförtrutet ordnar denna räkfest arrangerad av vår båtklubb.

Idag var det som vanligt valbord i Tyresö centrum och jag susade in till Norrmalmstorg för att lyssna på partiledarna i alliansen och deras sista gemensamma framträdande innan valet. Det var tämligen dystert väder och väldigt lugnt i stan. Stort polisuppbåd och ganska mycket folk just på Norrmalmstorg. Jag vet inte varför, men jag föll in i en vemodig känsla när jag stod där när vi applåderade våra olika partiledare.

Jag har fått höra en del denna sista vecka. En äldre kvinna (närmare åttio) utbrast spontant: "Men om de rödgröna vinner, ja, då kan man lika gärna gå och dö!" när hon gick förbi vårt valbord i centrum på väg mot moderaternas.

När jag gick på Riksgatan från Drottninggatan efter att ha varit vid Folkpartiets valstuga vid Sergels torg så sa en ung tjej till killen som hon promenerade med: "Men - det borde vara skottpengar på den där Sahlin!"

Ganska hemska saker som folk bär på.

Idag delade sossarna ut rosor till alla och envar i Tyresö centrum och på scenen satt Martin Nilsson och Ingvar Carlsson och ondgjorde sig över hur dåligt allt redan var i vår kommun men också hur mycket sämre det skulle bli om alliansen fortsatte att styra eftersom vi ska sänka skatten ytterligare på bekostnad av välfärden! Ingen har sagt att vi ska sänka skatten. Fredrik, kommunstyrelsens ordförande, har till och med sagt att vi INTE ska sänka skatten. Men ett sådant faktum hindrar inte oppositionen. Roll-ups med "Tyresös skolparti" fanns bakom grabbarna på scenen.

Jag blev erbjuden rosor av flera av socialdemokraterna, jag sa att de får spara dem till sina väljare, jag tar en kram istället. En (s)kille kom jag i samspråk med när vi kramats (vi är ju arbetskamrater även om vi är opponenter)och jag sa: "Ni verkar desperata!" Han svarade förvånansvärt nog helt ärligt: "Vi ÄR desperata!"

Jag vet faktiskt inte. Det är en underlig stämning.

Sara och James kom ut på fyrhjulingen, som jag önskar att de inte skulle åka på ända från stan, för att plocka svamp. De tog Olles bil till Tyresta och kom hem med massor, mest taggsvamp. De var nöjda men lite irriterade på Shi-Mi som hade bitit sönder sitt koppel, det som Sara gjorde i läder för tolv år sedan, jäkla hundskrälle. Tydligen var Shi-Mi helt spattig medan Soleil var ko-lugn. Nu har de (hundarna) hela skogen med sig hem på sina små magar, massor med små kvistar och barr intrasslade i sina pälsar. Och de är helt slut.

Sara och James i sin tur har hoppat på monstermotorcykeln och åkt hem till stan. De hade inte skogen med sig hem på sina små magar. :-)

Jag har värk runt hela nacken, ner mot axlarna och skuldrorna, helt spänd. Jag bad Olle knåda lite men han är så rädd att göra mig illa att det inte hjälpte. Ska boka tid hos en professionell person på området.

På tisdag ska Martin Nilsson (s), oppositionsrådet i Tyresö och Fredrik Saweståhl (m), kommunstyrelsens ordförande, debattera på scenen i Tyresö centrum. Vi har kommunfullmäktige på torsdag.

Om allt går som det ska kommer jag att få följa med och fiska kräftor på fredag. Det ska bli väldigt roligt. Senast jag gjorde det var jag typ sju år och vi var i Småland. Jag minns att det var mycket spännande och att de vuxna verkade ha himla kul senare på kvällen...

På söndag 19/9 är det val.

fredag 10 september 2010

Långa dagar

På söndag är det en vecka kvar. Det är många debatter på TV. Reinfeldt mot Sahlin, Borg mot Östros. Jag tyckte (nästan) synd om Sahlin när hon helt uppenbart tappade fotfästet och började svamla floskler, skulle inte velat vara i hennes skor just då. Östros är bara så hal så att jag nästan mår lite illa.

Det är långa dagar nu. Många enkäter och olika frågor har kommit från massor med håll, från olika organisationer och från media under den senaste månaden. Det värsta är ett fackförbund (för övrigt det enda som kontaktat oss) som påstår sig vara opolitiskt bundet som i princip KRÄVER svar om HUR vi ska genomföra olika saker. För det första känns det som att LO skulle påstå att de är opolitiskt bundna. För det andra så förstår jag faktiskt inte nyttan av att man som parti MÅSTE berätta hur saker och ting ska genomföras. För det tredje så är det totalt respektlöst att inte nöja sig med de svar man ger. Jag vaknade nyss av att hundarna skällde över något obskyrt ljud utanför huset. Nu kan jag inte somna om för att jag blir så upprörd över att ett fackförbund kan ha sådanan arbetsmetoder. Som liberal reagerar jag med hela kroppen. Nej tack!

Denna vecka har jag varit i Jakobsberg två gånger på inbjudan av vår pol.sek där, Peter Kjällkvist. Han arbetar stenhårt hela tiden och är mycket glad och drivande. Jag hälsade på med honom hos Tjejjouren där och det var mycket intressant och positivt att höra hur de jobbar. Jag hoppas kunna hjälpa till med ett länstäckande nätverk som de skulle vilja komma igång med.

Vi kampanjar i centrum varje dag. Denna vecka kom nummer tre av Tyresöliberalen ut till (alla) hushållen i Tyresö(trodde vi) Det är S-post som skulle dela ut dem tillsammans med Mitt i Tyresö. Mats hittade dock flera buntar dumpade! Vilket jäkla sätt! Själv har jag inte fått den till detta område, vilket betyder att massor med hushåll i våra väljarstarka områden inte har fått den! Jag är upprörd!

Har varit i valstugan vid Sergels torg igen. Alltid lika trevligt. Bert Karlsson var vid Expressens valstuga och fick en stor folkmängd som lyssnade. Han hade tydligen varit så tjatig på dem så att de till sist tog dit honom trots att han inte är på någon lista.

Vi har samlats alla partier på Café Ringen och svarat på "allmänhetens" frågor, det vill säga, det var människor inbjudna från området via annonser och lappar uppsatta i portarna. Det var väldigt trevligt. Caféet är ett av våra sociala företag, och jag hoppas att det startar fler liknande projekt i Tyresö.

Imorgon ska jag till Amnestys valstuga på Medborgarplatsen för ett "samtal". Var där idag men då var ingen där. Passade på att hälsa på hos folkpartisterna där, de var vid gott mod. Innan jag åkte till stan susade jag in på garaget vid ICA i Tyresö centrum för att lämna in en FP-flagga vid Servicecentret till Douglas att ha på vårt bokbord på gymnasiet. Ett par som parkerade precis före mig hälsade jag på medan jag rusade förbi. Damen ropade: Hoppas att ni vinner! Men - hur kunde hon se på mig att jag var en politiker? undrade jag. Hon pekade då glatt på min Folkpartiskylt i bilfönstret. Ja, det är många som delger oss att: Hoppas att ni vinner! En väldigt märklig känsla. Måtte den hålla hela vägen!

tisdag 7 september 2010

Dimma och spindeväv

Dimman ligger tungt över Erstaviken och överallt på altanens träräcken har spindlar byggt spindelnät som är täckta av dagg - vackert!

Det är något märkligt med hur hjärnan fungerar. I förrförra blogginlägget skrev jag om ett möte med Kommunala rådet för funktionshindrade. Där skrev jag om barn med "sifferkombinationer", jag kände att det var något som var fel men kunde inte sätta fingret på det. Plötsligt nu på morgonen, fem dagar senare, kommer jag på att det ju heter bokstavskombinationer. Inte känner jag att jag gått och funderat på det, precis. Men det måste ha retat mig, därinne i hjärnbarken, att något inte stämde.

Jag tycker att man ska vara mycket ödmjuk inför våra sinnen och våra mentala tillstånd. Det finns en del sorters människor som är mycket nedlåtande över personer som inte förmår kunna allt eller som har svårt med minnet eller som aldrig fått möjlighet att lära sig allt som många tycker är basala kunskaper. För mig ter det sig som en av de största synderna, att se ner på andra människor på grund av avsaknad av egenskaper eller egenskaper som är förvärvade av olika anledningar.

I stress så förändras förmågan att minnas. Man kan säga att jag ibland får spindelväv i hjärnbarken. Just nu ställs oerhörda krav på oss alla som vill få förtroendet att få arbeta ytterligare en mandatperiod med det vi tror på. Man ska vara alert och kunna allt som människor ställer frågor om. Det är inte lätt.

Nu måste jag åka till tryckeriet för att få en valsedel inscannad, det var för dålig upplösning på filen som tryckeriet hade fått i InDesign-dokumentet jag hade skickat. Hå hå ja ja. Sista numret innan valet ska ut nästa vecka.

Sedan dröjer det väl fram till jul innan vi gör något nummer.
Drygt en vecka kvar, spännande värre!

söndag 5 september 2010

P-Floyd och Dalhalla

OBS! Om du ska se P-Floyd i framtiden och vill bli överraskad, sluta läsa här!

Vi åkte ett kompisgäng till Dalarna som present till en av våra vänner som fyllt femtio. Middag ihop i Rättvik innan vi åkte till Dalhalla. Parkeringen var välorganiserad med mycket folk som riktade med skyltar så att det blev smidigt. Alla byltade på sig, vi hade fått varningar om att det kunde bli mycket kallt nere i det före detta kalkstensbrottet som är Dalhalla.

Parkeringen var uppdelad i bokstäver så att man lätt skulle hitta tillbaka till sin bil. Jag var klar först och stod och lutade mig mot stolpen som visade att vi parkerat vid G. Plötsligt ropade Olle: Där står Anna vid G-punkten! :-) Stämningen var på topp och alla på mycket gott humör. Vi troppade iväg mot biljettkontrollerna medan ett antal män stod nedanför parkeringen i skogen på spridda platser för en sista urinering.

Väl inne mötte oss det spektakulära området som gjorts om till en enorm scen omgärdad av vatten och sittplatser för fyratusen åskådare. Vägen går högt upp i en svag nerförsbacke hela vägen ner till scenen och publikområdet. Höga bergsväggar höjer sig på alla sidor med säkerhetsnät uppspända överallt för att stävja nerfallande stenar eller klippblock.

Redan i Rättvik hade jag träffat en Tyresöbo, här träffade jag två till, världen är liten! Det hyrdes ut filtar, det såldes dryck och mat och det gick omkring personer i fina folkdräkter. Det var massor av människor. När vi hittat till våra platser hördes hornsignaler för att markera att det snart var dags för föreställningen att börja. Tre signaler och så kom en presentatör fram på scenen för att tillkännage att vi skulle få höra på P-Floyd.

Plötsligt brast ett litet uppvisningsplan fram bakom trädtopparna samtidigt som det small till uppe på ena sidan berget och det kom eldslågor. Planet gjorde en halsbrytande och helt fantastisk uppvisning ovanför oss, ömsom rakt upp i himlen, ömsom upp-och-ner och ofta med motorn avstängd för att sedan starta motorn när man trodde att planet skulle störta. Det snurrade och dök och flög fram och tillbaka över oss, publiken skrek av förtjusning! Helt otroligt!

Showen var underbar, med massor av effekter, fyrverkerier, brinnande vatten och bergsklättrare, två "gick" nerför berget i vita overaller medan en klättrade upp.

Sakta sänkte sig mörkret och ovanför oss fanns en enorm klar stjärnhimmel. Showmässigt/konsertmässigt är detta något av det bästa jag varit med om! Omgivningen är förtrollande, nästan overklig och man har gjort allt för att använda sig av denna omgivning.

P-Floyd är ett tribute- eller coverband som bildades på nittiotalet i Dalarna. Duktiga musiker och sångare som gör allt för att göra Pink Floyds alla höjdarlåtar rättvisa.

Dalhalla invigdes 1995 efter en trägen kamp av en kvinnlig operasångerska som såg potentialen, kalkstensbrottet har nämligen en perfekt akustik på grund av de skrovliga väggarna.

En upplevelse som jag varmt kan rekommendera vem som helst när vad som helst uppförs, vare sig man gillar rock eller opera. Stället förför!

Sedan åkte vi för övernattning på Leksands bed&breakfast. Hela gänget samlades i ett sällskapsrum för att prata, ta ett glas vin eller öl och umgås. Vi hinner inte ses så ofta och det är underbart att få vara med nära vänner som man känt länge som kan vara helt trygga och sig själva med. Alla är rörande överens om detta faktum. Det blev rätt så sent.

Efter frukosten vid halv tio imorse åkte vi hemåt. Jag konstaterade i bilen att: Hur kan man klara sig i Dalarna utan NRJ? (Det är en radiokanal som jag ofta lyssnar på med massor av topplåtar som rullar hela tiden, men räckvidden är noll bortom Stockholms län) Då svarade Olle som tydligen trodde att jag menade "Energy": Men de har ju ved! Jag höll på att skratta ihjäl mig.

Vi stannade för lunch på det märkliga Dragon House mitt ute i ingenstans.

Väl hemma kastade jag mig på färdigställandet av Tyresöliberalen som ska tryckas i veckan.

Jag är så nöjd med denna fina paus mitt i valkampanjandet.

torsdag 2 september 2010

Debatter, debatter och debatter

Igår bjöd Kommunala rådet för funktionshindrade (före detta Handikapprådet) till möte där alla partierna skulle svara på frågor om tillgänglighet och annat. Det var dess värre en något inkongruent grupp som samlats, å ena sidan lite äldre människor som ville föra fram sin syn på hur kommunen genomför tillgänglighetsplan och FN-konventionen.

Sedan fanns det ganska många föräldrar med barn med olika bokstavskombinationer (här hade jag tidigare skrivit "sifferkombinationer" och långt inne i min trötta hjärna så kändes det helt fel men jag kunde inte sätta fingret på VAD som var fel. Detta för att illustrera hur komplex den mentala kapaciteten är. Det var förra veckan jag skrev om det, nu alldeles nyss kom jag på hur jag tänkt fel. Stressade hjärnor mår inte så bra) och annan problematik. Bitvis ganska förfärande berättelser. Jag önskar att människor vände sig till oss politiker direkt när de anser att saker inte fungerar. Det verkar bli ett glapp mellan tjänstemän och oss som inte är tillfyllest.

Sedan kom ett underbart, sakligt mail från en person som var glad att familjen bosatt sig i Tyresö och inte i Stockholm eller Nacka, för sina barns skull. Det värmde. Ibland blir allt bara svartmålat. Men världen är inte bara svart eller vit. Thank heavens!

Idag samlades alla representanter för de partier som finns i Tyresö kommunfullmäktige förutom (c) för att prata med elever i årskurs 6-9 i Kumla skolas aula. De kom i varje årskurs en timme och så fick vi alla dra vår skolpolitik och vad vi ville med jobb och miljö. Åttorna var ganska lugna och hade inga frågor. Sexorna var helt bedårande och resonerande och kom med kritiskt tänkande frågeställningar, det var en glädje att lyssna på dem. Sjuorna vällde in och klev på stolar och var ganska slängiga och faktiskt ganska kritiska till oppositionen. Niorna kunde jag inte riktigt härleda vilka de egentligen tyckte bäst om av oss block. Tyvärr resulterar en sådan här dag att man är tvungen att lyssna på just oppositionen väldigt mycket vilket gör mig förbannad och trött.

Förmodligen känner de likaledes.

Annars är det så himla kul att träffa barn och ungdomar, de är intresserade rent allmänt och glada över att vi fixat så att de har mat lagad på plats på skolan. Vi fick prova den och det var verkligen väldigt gott. Två rätter att välja mellan dessutom.

Imorgon har vi debatt i Tyresö centrum. Nu på hemvägen var det väldigt många affischer nedrivna, förstörda och alla pinnar avbrutna. Det är ett tungt jobb att banka upp och rätta till och skaffa fram nya hela, men skam den som ger sig!

Vilken vecka det har varit. Two to go! Det är bara att hålla humöret uppe och huvudet över vattnet.

onsdag 1 september 2010

Äldres missnöjesröstande på - SD!

Igår mötte jag en äldre man som medgav att han gillade Folkpartiet men som absolut inte skulle rösta på något av de sju partierna i riksdagen utan på SD! Han sa att det berodde på att ingen bryr sin om pensionärerna. Efter en ganska lång diskussion där jag ville få honom att tänka på att SD inte kan influera till förändring och att han därför ändå borde rösta på ett annat parti som de facto kan påverka till förändring så höll han med mig och hade nästan börjat säga att han inte skulle rösta alls. Det är klart att du ska rösta! kontrade jag. Ja, i så fall måste det bli SD för jag vill visa mitt missnöje!

Jag kan inte förstå logiken. Men så lever vi ju i två skilda världar. När min tid kommer vet jag inte ens om det finns någon pension att få. Jag vet inte heller om det finns tillräckligt med människor som kan tänka sig att arbeta inom vård och omsorg. Jag vet inte om välfärdssystemet fortfarande tillåter hemtjänst och vård i hemmet. Jag har inte den blekaste om hur det blir med min ålderdom.

Pensionärerna verkar vara otroligt missnöjda. Jag begriper inte varför. Jo, vem är inte rädd för att inte få en värdig tid som äldre? I denna kommun gör vi allt för att det ska finnas all valfrihet som kan tänkas kan. Det finns boende där man kan ha med sina djur. Det finns massor med aktiviteter. Vi har satsat på en avdelning med vård i livets slutskede, unikt, det finns inte många kommuner som gör eller har gjort det. Vi har satsat som spetskommun på utbildning av all personal, kompetensstegen, som sker på arbetstid. Maten har vi som en mycket viktig del i tankarna om vård och omsorg. Anhörigstöd tycker vi att det ständigt ska satsas på. En kvalitetsinspektör för socialförvaltningens alla olika verksamheter. Förenklad biståndsbedömning pågår att tas fram, inte klart än men på gång. Det finns massor som vi har arbetat med.

Jag tycker att det är väldigt synd att man aldrig uppfattar någonting som bra bland pensionärerna i Sverige. För vi har det egentligen mycket bra här.

tisdag 31 augusti 2010

Hektiskt!

Igår började dagen med att jag delade ut mängder av kassar med valmaterial och ett äpple i till folk som kom och åkte med bussarna till och från Tyresö centrum. Efter det höll jag socialutskott som varade länge eftersom vi hade två företräden. Beatrice Ask kom på besök, hon ville veta mer om Tyresös brottsförebyggande arbete som bland annat inbegriper att Tyresö trafikskola kör extra mycket i områden där inbrottsstatistiken gått upp.

Sedan åkte jag in till vår valstuga vid Sergels torg igen. Det var massor med människor som ställde frågor och ville ha material. Tre unga män tyckte att jag ser äldre ut i verkligheten än på mitt valmaterial och då kände jag mig genast extremt sliten och gammal, :-(

Efter avklarat pass i valstugan lyssnade jag på Martin Andreasson som blev utfrågad vid Expressens valstuga. Dödstrött körde jag hem med värkande axel och arm, kunde knappt växla. Fick en Treo Comp av Olle och sov så tungt så att han påstår att jag och hundarna snarkade ikapp. Det kan väl ändå inte vara sant...

Idag körde jag till kommunhuset och ställde bilen för sen blev jag hämtad av Karin som är ett av valombuden för Folkpartiet, hon kom i en av våra fina bilar med Björklunds leende ansikte på sidorna. Hon är en helt underbar ung kvinna, lika gammal som vår äldsta dotter, Sofia. Vi körde till Nynäshamn raffinaderi och väntade in Mats Odell och Ewa Björling. Beatrice Ask hade fått förhinder. Vi fick vara med om ett väldigt intressant studiebesök. Ewa Björling tycker jag är en himla strong person, jag gillar hennes inställning och det hon gör totally!

Vi hann med en snabb fika i Nynäshamns kommunhus, en sväng förbi alla valstugor i Nynäshamns centrum innan vi åkte till Västerhaninge centrum där vi gjorde en gemensam alliansvalkampanj.

Väl tillbaka till Tyresö centrum hann jag hem till hundarna innan jag åkte tillbaka för att förbereda Erik Ullenhags besök. Vi stod vid Seattle coffee house och bjöd folk att ta en kaffe. Det blev många intressanta samtal med förbipasserande. En ung kvinna mumlade "tycker inte om" när jag frågade om jag kunde få ge henne Folkpartiets valbroschyr och då skrattade jag till lite generat. Hon kom tillbaka och frågade förnärmat om jag HÅNSKRATTAT åt henne, med verklig emfas på hånskrattat. Jag svarade "ABSOLUT inte, jag blev bara lite chockad". Då sa hon att hon inte tyckte om vår skolpolitik. OK, sa jag. Sedan gick hon igen. Det hade varit lätt för henne att säga det på en gång eller faktiskt inte säga något alls. Jag vet inte vad det är med en del.

Sedan hade vi förmöte till KS och sedan KS. De kommande dagarna ska jag deltaga i tre olika debatter. Kul.
Värken har inte gått över och min teori är att jag har fått muskelvärk av att banka affischer och lite allmän överansträngning som kanske egentligen borde ha blivit en förkylning.

Överallt kämpar alla på, det är bara mer och mer spännande.

söndag 29 augusti 2010

Expressens valstuga

Det var väldigt kul att stå vi Expressens valstuga idag, få berätta om mina åsikter i olika sfärer, bli utfrågad av reportern och publiken. Några kära partivänner stod och lyssnade och ställde även de några frågor. En farbror tyckte att jag var söt och ville pussa mig :-)

Innan jag gick till Expressen tog Joakim och jag en lov till vår egen valstuga, där var mycket folk som stannade och fyra valombud med orange jackor, de syns och de är så duktiga!

Det är så roligt att få tillhöra denna grupp trägna människor som kämpar på med att få fram vårt budskap.

lördag 28 augusti 2010

Anna lika med JAG

Idag var det min tur att öppna i centrum. Innan jag fortsätter så vill jag bara berätta att en kille jag träffat när vi stått och kampanjat, en mycket trevlig person, hade gått in på denna blogg. Idag stötte vi ihop igen och han sa att han tyckte att jag skrev väldigt mycket jag, jag, jag. Nu är det ju så att jag känner lite likadant. Samtidigt är det ju inte direkt falsk varudeklaration, bloggen heter "Anna i livet och politiken", det är jag som skriver om mig och det jag upplever samt om mina åsikter. Vi provar hur det blir att ta bort ordet jag.

--- åkte mot centrum vid halv elva och på vägen såg --- att en del affischer stod och svajade så --- stannade och bankade ner dem och rättade till dem så gott det gick. Åkte sedan upp till plan 6 i kommunhuset och hämtade vår valtunna och material och tog sedan hissen ner till torgplanet. Åke väntade redan på mig. Vi brottades med flaggan och fick upp allt. Det var tämligen lugnt i centrum.

Straxt efter 12.00 kom Mats. --- skulle deltaga i en debatt med hyresgästföreningen och alla partierna nere vid utgången från COOP och Bollmora kyrka. Hyresgästföreningen hade bullat upp med grillkorv och dryck. TUFF hade loppisbord. Vi stod och argumenterade i en timme. En kvinna kom fram när vi hade slutat och sa att moderaterna inte ville ha hyresrätter. --- svarade att det ville de visst, samtliga allianspartier hade samma linje här. Nej, moderaterna vill inte det, vidhöll hon. --- blev riktigt trött och sa att hon måste lyssna, alla vi, även moderaterna VILL VISST HA HYRESLÄGENHETER!

En ung man som såg snäll ut som --- tyckte att --- kände igen stod vid sidan av och sa vänligt: --- tycker att ni har en bra bostadspolitik i folkpartiet! Kvinnan dröp av och den unge mannen presenterade sig som en partivän i Solna. --- blev så glad, vi har setts förut och är facebookvänner men --- kunde inte placera honom. Följde med honom till TUFF:s loppis och vi stod och småpratade lite. Han peppade mig och hoppades att det skulle gå bra i valet, han var väldigt rar.

Därefter åkte --- till partilokalen och limmade affischer och lade i material och ett äpple vardera i ungefär sextio folkpartikassar. Vi ska dela ut på morgonen på måndag.

Det är mycket me, me, me när man bloggar. --- vet inte hur --- ska kunna skriva om mig själv om --- inte får använda ordet JAG. Så är det bara. Imorgon är det dags för Expressens valstuga igen. Ska bli kul förutom at det sägs att det blir svårt att ta sig in till stan då det är triathlon och avstängningar.

Kommande vecka är tvärchokad, utskott och ministerbesök till Tyresö på måndag och en stund i folkpartiets valstuga på Sergels torg igen. Jag ska med alliansbussen och tre ministrar till Nynäshamn på tisdag och sedan får vi besök av vår partisekretare Erik Ullenhag, på kvällen är det kommunstyrelse, funktionshindersdebatt på onsdag, torsdag är det debatt på Kumla skola, fredag debatt i Tyresö centrum...

Tiden flyger.

Tänk att få vara en katt...

Esmeralda, vår fina svartvita katt, ligger med sina vackra framtassar instuckna inunder sig på bänken i solen. En bild av totalt lugn och harmoni och med avsaknad av oro för framtiden. Tänk att få vara en katt en stund, tills allt är avklarat. ;-)

Sundbybergsfestivalen och valupptakt på Berns

Igår var åter en hektisk dag. Åkte till kommunhuset där jag och Mats spelade in tio minuters påfyllnad av radioprogrammet för Tyresö Närradio. Björklundsintervjun blev endast tjugo minuter och det ska vara en halvtimme. Det blev väldigt bra. Därefter telefonkonferens med alla riksdagskandidater i länet (de som kunde närvara) och länsförbundspresidiet/valledningen.

Öppnade valbokbordet i Tyresö centrum, sedan åkte jag till Sumpan för att kampanja där. Hela centrums gågata var fylld av folk, man hade dukat upp långbord och där satt folk och åt kräftor och surströmming och musik spelades och det såldes allt från kokosbollar till leggings. Jag delade ut material och pratade med partivänner och intresserade medborgare. Efter två timmar blev jag plötsligt alldeles kall och tvärtrött, nästan svimfärdig. Jag blev tvungen att tacka för mig och vanka iväg till min bil. Blev lite orolig om jag skulle orka köra, så trött var jag. Tog en sväng till Solna där Sofia skulle sova sista natten innan hon åkte vidare till Umeå. Kramade på två av mina tre döttrar en stund, de är så fina.

Väl hemma hade Olle lagat makaroner och falukorv, jag glupade i mig på tre sekunder, Olle skrattade förvånat. Mådde genast lite bättre. Sedan i vintras har jag gått ner fem kilo. Ingen bantningskur är bättre än valår och valkampanj :-)

Sov djupt och gott.

Imorse hade vi möte med en representant för ICLD om våra internationella samarbetsprojekt. Sedan åkte jag in till Berns där det var valupptakt. Vi minglade och åt wraps och sedan höll Björklund ett mycket bra tal. Efter det var det dags för våra ministrar som "intervjuades" av Cecilia Malmström, de stod i en panel och berättade vad de tyckte var det bästa de gjort denna mandatperiod och alla fick rungande applåder av olika orsaker. Det var trevligt.

Tillbaka i Tyresö stod vi på vårt inomhustorg några timmar. Två killar kom och var mycket upprörda över att Folkpartiet haft sin valupptakt på Berns som är i konflikt med Syndikalisterna. De tyckte att det var osmakligt. Jag blev förbannad och sa att det finns mycket som är bra mycket mer osmakligt. De gick efter en stund. Som vanligt pratar vi med folk som kommer förbi och många man känner hejar.

Jag åkte hem till ett tomt hus. Första gången på hela sommaren som jag är för mig själv. Fick ett mycket rart mail från någon som lovade att han skulle försöka få hela familjen att rösta på mig, fyra röster till riksdagen, vanligtvis brukade han rösta på et annat parti. Det värmde! Somnade på soffan framför teven.

Vid det här laget borde jag vara i säng, men nu har jag rubbat rytmen. Imorgon blir det debatt med hyresgästföreningen och alla partier i Tyresö centrum. Vi ska packa kassar med äpplen och valmaterial i helgen för utdelning nästa vecka. Vi ska förmodligen filma lite filmsnuttar för utlägg på Youtube, jag och Joakim. Jag ska vara i Expressens valstuga på söndag. Helg och vardag har börjat flyta ihop.

Det är oerhört spännande. Alla ger järnet nu.

torsdag 26 augusti 2010

Blött valarbete och förstagångsväljare

Igår åkte jag in till stan i mina sandaletter och klädd för en mild höstdag. Väl framme vid Sergelstorg hann vi bara öppna valstugan så började det att regna. Vi pratade med många människor, jag pratade och pratade och pratade. Under tiden regnade det mer och mer och mer. Jag blev dyngsur. Satte på mig en folkpartijacka med huva. Vattnet rann över ansiktet på mig. Det var kul men jag blev blöt och mycket kall. Sandaletterna var skrattretande. Mina fötter blev som efter att ha stått i en kall vattenpöl en längre stund. Hann med en hastig fika med en god vän innan jag rusade till Riddarholmen för att åka till Olle och hämta 2500 förstagångsväljarbrev.

Mats och jag möttes i garaget för att lämpa över materialet från min bil till hans inför kvällens stora arbete med dessa brev.

Jag tinade sakta upp efter min avkylning inne vid valstugan vid Sergels torg och slutade hacka tänder. Bytte till andra skor som inte lästen hade lossnat på, sandaletterna verkade ha gått hädan efter denna sejour.

LUF var ute hos oss i centrumet och kampanjade, de hade pumptermos med kaffe och kakor med sig, trevligt. Vi samtalade med olika människor som kom förbi. Man PRATAR väldigt mycket inför ett val, kan jag berätta!

Sedan var det dags för socialnämnd som blev denna mandatperiods kortaste. Fyrtio minuter. Otroligt!

Åkte genast till partilokalen där en grupp trägna folkpartister satt och vek brev, lade in röstsedlar, flik om Erik Ullenhags besök till Tyresö på tisdag samt kuverterade och stämplade porto. Folk hade varit där sedan 18.00. Vi slutade vid 23.00. Puh! Alla som ska rösta första gången i ett riksdagsval i Tyresö får förhoppningsvis detta brev senast måndag. Bra jobbat, kära partivänner!