måndag 20 december 2010

Belarus i mitt hjärta

Trots en väntad valutgång i Vitryssland så är vi många som ser framåt och inte förlorar tanken på ett fritt och demokratiskt Belarus. Mitt hjärta går ut till mina vänner där borta som aldrig ger upp hoppet! Vi ger inte upp heller.

Under mina tjugosju år vid Erstaviken har jag aldrig varit med om att den frusit i december. Förra veckan lade sig isen en dag. Sedan blåste den bort. Nu är det dags igen. Med tanke på att det förutspås 20 grader minus om några dagar så kanske isen ligger kvar denna gången. I december! Wow!

Sofia kom hit ifrån Umeå igår kväll. Bussen var bara en och en halv timme försenad
:-/ Det är så fridfullt att vara med Sofia, en mycket fin känsla. Jag tvivlar på att mina föräldrar uppfattade mig som fridfull. Dagens barn och ungdomar verkar vara allt annat än det. Härligt att ha vår förstfödda hemma en stund.

Ska försöka ta mig ut till bilen nu, det är ett äventyr i sig. Kan inte minnas en sådan vinter redan i december, som sagt. Men när jag var liten var det kanske så, vita jular var inte ett undantag...

söndag 19 december 2010

Nu börjar media skapa SD:s salongsfähighet

I veckan skrev Mats J Larsson om "det invandrarkritiska partiet SD". Denna subtila skiftning i semantiken från ordet främlingsfientligt till invandrarkritiskt är för mig ytterst problematisk. Det handlar om att media med sin enorma makt kan skapa ett Sverige jag inte på några villkor vill se eller leva i.

Media har ett ansvar som är groteskt stort i förhållande till det ansvar man faktiskt tar för influenser och skeenden i samhället som media med sin stora (många gånger medvetna) påverkanskraft nyttjar. Varje dag jagar journalister mer eller mindre viktiga "sanningar" drivna av mer eller mindre hedervärt patos.

Endast en journalist som själv utsatts för mediedrevet förstår till fullo hur det förändrar tilltron till allt som är rätt och viktigt att kämpa för. Alla som har förmånen att förmedla sina egna tankar med sina egna ord i tidningar med någorlunda stor upplaga har fått en gåva som borde förvaltas med ödmjukhet och respekt för de ringar på vattnet som dessa tankar kommer att leda till.

Jag låter diffus nu, men jag syftar till allt från att kämpa mot myndighetsmissbruk och korruption, maktmissbruk och den lilla människan och rättvisan, whistleblowing och att gräva fram fakta till gagn för alla medborgare (som är vad jag tycker är medias jobb) till att lyfta fram eller begrava olika influenser som antingen förstoras eller förminskas. Media har hjälpt Sverigedemokraterna och fortsätter att göra det och den journalist som väljer att medvetet om än subtilt att skifta tonläget om ett regelrätt diskriminerande och främlingsfientligt parti till något nästan rumsrent och salongsfähigt genom ord som invandrarkritiskt (inte tilldragande heller, men absolut lättare för "vem som helst" att ta till sig) har gjort ett val som i mina ögon är förkastligt.

EU. Jag lever med drömmen om EU. Idag känns mitt förhållande till den drömmen en smula färgad av pessimism. Jag har alltid insett att det finns fördelar och nackdelar med de flesta företeelser i livet. Min bild av EU har aldrig varit okritisk. Det är just därför vi måste vara med och påverka. Men idag finns det saker som verkar oöverstigliga med kolossen som jag annars gillar skarpt.

Oacceptabelt att kvinnliga forskare inte får anslag i samma mån som manliga. Har ett citat som jag klippt ut och satt på min dörr på riksdagen: "Alla är trötta på jämställdhet. Märkligt att man kan vara trötta på något som inte finns."
I dagens Sverige. Skäms!

Vi hade julfest på riksdagskansliet i tisdags och Nina Larsson, partisekreteraren hade fixat körschemat som vi följde på minutrarna. Det var catering beställd och Lars Tysklind hade på sitt ansvar att ordna dryckerna. Jag skulle fixa lekar... Hua! Det blev en tipspromenad där man fick gissa vem som hade exempelvis "rött bälte i Taekwondo" eller "jägarexamen" etc. Sedan blev det tävling i grupper där man skulle bygga pepparkakshus på tid med hjälp av klister :-)

Det blev faktiskt roligare än det låter (lekarna alltså). Alla hade kul, maten var supergod, det dracks och dansades. Vi var drygt sjuttio personer, det var alla riksdagsledamöter, flera ministrar och personal från kansliet och departementen.

Kan inte fatta att det är mindre än en vecka till julafton. Sara skulle åka till London idag, måste ringa henne och kolla läget med tanke på snökaoset.

söndag 12 december 2010

Voteringskaos och självmordsbombning i vår huvudstad

Fick en kommentar till förra blogginlägget om att det var minoriteten som förlorade omröstningen... Eh, det är oppositionens uppfattning att 156 ledamöter (S, MP, V)är mer än 173 ledamöter (M, FP, C, KD). Dags för svensk skola att bli mycket bättre vad gäller att lära ut matematik.

Voteringen i torsdags visade sig var ett rent kaos vad gällde felvoteringar av olika partiers ledamöter (i flera partier) och antal närvarande trots att man trodde att kvitteringen fungerat. Skandal, i mitt tycke!

2010 kommer alltså vara året när Sveriges huvudstad fick sin första självmordsbombare. Fruktansvärt! Det hade ha kunnat gå mycket värre. Vad kommer mer? Tycker inte tanken om shopping på mellandagsrean i Stockholm city är lika lockande längre.

Wikileaks diskuteras nu mest var och varannan dag. Whistleblowers i all ära, jag har alltid beundrat det mod och styrka som krävs för att avslöja oegentligheter där sådana finns och de som "visslar" gör det utan att ha någon vinning själva. Den drivkraften som finns är att andra inte ska drabbas av liknande öden.

Nu kan man undra om allt som kommer ut verkligen är från människor som vill förbättra och rätta till. Det finns också andra signaler, de som vill påstå att det finns de som läcker av andra orsaker, på grund av hämnd eller för att sabotera.

Det här är också en sådan affär där jag undrar: Vad kommer mer?

fredag 10 december 2010

Lobbyism, oppositionens avsteg från praxis och blandat

Dessvärre skriver jag alltför sällan på denna blogg numera. För de flesta är nog det faktum att börja på ett nytt arbete ett skäl till att vissa ganska schemalagda aktiviteter, som varit självklara, plötsligt får stryka på foten ett tag för att ge plats åt tid att lära och landa.

Jag känner ofta en inklination att skriva på bloggen och tänker också att "ska göra det ikväll". Av någon anledning har jag varit totalt slut och allt roligt skvaller och annat intressant som händer på riksdagen blir därför tyvärr inte relaterade i detta forum.

För någon vecka sedan ställde jag en fråga i plenum om romernas situation så att Birgitta skulle få möjlighet att berätta om vad som görs. Bildt var också på plats. Han tittade på mig som någon katten släpat in. (Inbillning?) Sedan när han svarade på någon propå från en socialdemokrat fyllde han mina "fördomar" om honom med sanning när han svarade med sina skorrande r: "Jag tyckerr att du kan rringa migrrationsverrket själv och ställa den frrrågan!" Jag var fascinerad men inte förvånad...

Efter två månader börjar man känna igen varandra. Alla hälsar på alla. Utom Ohly och Eriksson. De hälsar i alla fall inte på mig. Däremot gör Sahlin det. Och Borg.

Det har diskuterats mycket om lobbying i Sverige, det är mycket hur media ser på saken, upplever jag. Under hela min tid i politiken så har jag själv lobbat. Det är en fullständigt naturlig del i detta att försöka få till stånd förändringar, detta att kontakta olika personer som i sig själva har påverkanskraft och då försöka påverka dem. Det handlar mycket om att ta del av olika åsikter, kunskaper och strömningar och väga samman och sedan kanske känna att: Detta är viktigt! Detta måste vi strida för!

Förra söndagen hade DN en bra beskrivning i detta ämne på ledarsidan. Jag kunde bara hålla med om varenda ord. Denna beröringsskräck som media vill att vi ska känna från politikens håll är helt mot mitt sätt att se på verkligheten. Jag argumenterade med en journalist per mail att: Om din bransch skulle vilja uppvakta mig för att få till stånd något, skulle jag då välja att inte möta den? Fick inget svar på den frågan, däremot om jag ansåg att det hade ökat med lobbyism och det kan jag konstatera att det har gjort.

Träffade en grupp från Sveriges TV- och filmproducenter med bland andra Björn Rosengren (kaxig) och Robert Aschberg (också kaxig). Intressant och viktiga synpunkter. All respekt till dem, vi ska försöka arbeta med frågorna.

Har många intressanta lunchträffar, personer som jag bjudit in för att få bjuda på lunch och visa runt på riksdagen. En partivän har arbetat på Operan som dansös och ombud och hon hade synpunkter som gjorde att jag gärna vill besöka Operan.

Företagarna hade sitt julbord förra söndagen och det var Kwalitel som vann årets föratagare pris i Tyresö för bokslutsåret 2009.

Mötte Sveriges Orienteringsförbund på ett morgonmöte och blev väldigt inspirerad till spontanorienteringskartor som de ger ut på vissa orter. Det borde ju vi i Tyresö också göra! Orientering härstammar från artonhundratalet och startade först i det militära i Sverige, sedan blev det civila tävlingar och aktiviteter.

Fick vara med om möte med Kultur- och hälsa gruppen. Man arbetar medvetet för att inbegripa kultur i olika former som folkhälsostimulerande faktor och att det ska kunna skrivas ut på recept, det gillar jag!

HBT-liberaler hade styrelsemöte i veckan med avslutande glöggmingel, trevligt.

Igår, torsdag, var Kulturutskottet på Nationalmuseum, där kommer att ske en hel del mycket behövliga ombyggnationer, som inbegriper skalskydd, klimatskydd och brandskydd. Muséet inrymmer enorma skatter som är helt ovärderliga och om en brand fick fart så skulle det vara oåterkalleligt för alla i efterhistorien.

Vi fick en egen visning av utställningen "Härskare och konsten" av en kommissarie och det var otroligt intressant. Alexander I, Napleon och Bernadotte var temat.

På eftermiddagen var det den mycket upprörande voteringen om neddragningarna på Regeringskansliet. Den föregicks av en ganska avslagen debatt. Min partivän Karin Granbom Ellison, som jag uppfattat som lite torr och mycket korrekt, gjorde någonting som fick mig att rysa i hela kroppen av välbehag: Först höll hon ett lysande anförande som handlade om att varken nuvarande opposition eller nuvarande majoritet aldrig någonsin gjort så här förut, det vill säga, man har aldrig ifrågasatt regeringskansliets medeltilldelning enat och konsekvent...Man gör ett grovt avsteg från praxis för att så split och försvaga.

Sedan i debatten fortsatte Karin modigt, kunnigt och barskt och avslutade med att förmedla att oppositionen visar att de inte förväntar sig att komma i regeringsställning igen, vilket Karin visserligen tycker är bra, men att "Sverige behöver en ansvarstagande opposition".

Jag tyckte att hon var oerhört bra och en förebild. Trots det så förlorade majoriteten. Uselt!

Arbetet på riksdagen fortsätter till 22/12. Denna helg blir det torgmöte vid Mynttorget om valet i Belarus, inflyttningsfest hos Tyresös kommunstyrelseordförande och julavslut för Tyresö FP kommunförening.