söndag 30 januari 2011

Folkoperan: Fausts förvandling

Oroligheterna i Egypten gör att det känns som en skarp kontrast att relatera till en opera för unga: Fausts förvandling på Folkoperan. Ger mig ändå på det.

Jag och min systers son traskade tillsammans från Heleneborgsgatan bort mot Folkoperan som ligger på Hornsgatan. Han är nio år och det är inte alls ofta som vi får talas vid bara vi två. Jag började med att fråga hur det gick i skolan. Vilka ämnen var roligast och så vidare.

Motorik är kul.

-Motorik är det nya namnet på gymnastik, sa Jacob opåkallat. Jag vet ju redan det men sa: Jasssååååå?
-Vad gör ni på motoriken då?
-Vi gör till exempel "Tandläkaren". Jag frågade hur det går till och fick en beskrivning och dessutom:
-Det är en av de populäraste lekarna just nu på motoriken, ja, och så Lillemorsleken förstås... Jag fick en besrkivning av hur den leken gick till också.

Jacob gillar motorik, teckning och matte för det är han duktig på. Vi promenerade på och Jacob berättade att han var intresserad av finska kriget och även att han börjat intressera sig för andra världkriget.
- Synd att inte morfar lever längre, sa jag. Han kunde ha berättat hur det var att vara barn i andra världskrigets London.
- Jag vet, svarade Jacob med sorg i rösten. - Men mamma har berättat en del om det morfar var med om, fortsatte han.

- Stockholm bombades av ryssarna, sa Jacob sedan och gjorde ett skutt. - Nej, sa jag klentroget, det kan väl inte stämma, det har jag aldrig hört förut.
- Jooo, det är sant! De bombade Eriksdalsbadet, det har jag läst. Ska vi slå vad?
- Ja, vi kan slå vad om femtio kronor, sa en tvärsäker moster. - Men du kanske inte har femtio kronor förresten? - Nej, skrattade Jacob, vi slår vad om äran!

Vi gick in i en affär så att Jacob kunde få välja lite godis och sedan kom vi fram till Folkoperan. Vi hade suveräna platser på rad tre. Nyamko dök upp med sina söner och vi hejade.

Det var rökigt inne i salongen och Jacob undrade om de hade en rökmaskin. Jag skojade och sa att det kanske var några som satt och rökte för att få fram effekten. - Då måste det vara tusen stycken minst, svarade Jacob.

Historien om Faust som säljer sin själ till djävulen i utbyte för en högsta önskan känner ju de flesta vuxna till. Men barn mellan 8 och tolv år behöver mer tydlighet än vad man bjuder på i denna föreställning. Jag tycker själv att det var svårt att hänga med. Dessutom har man en reklambild på en kille där halva ansiktet är lite finnigt och med musbrunt hår och där halva ansiktet är med fin klar hy och blont stajlat hår och barnen måtte ha undrat när den killen skulle dyka upp och förvandlas... Fredrik af Klint, Ulrika Mjörndal och Ulrika Skarby var mycket kompetenta.

Jag tänker att detta ändå är ett fint sätt att väcka barns intresse för opera. Jacob var helt klart nöjd och vill gärna gå fler gånger. Så föreställningen var inte avskräckande trots att han inte kunde berätta för mig vad den egentligen gick ut på. Det duger för mig, hans moster.

Väl tillbaka hos min syster med levererat syskonbarn så fick moster skämmas när Jacob triumferande visade i boken om andra världskriget om det märkliga som hände i feruari 1944, nämligen att delar av Stockholm bombades av ryssar. Inga dödsfall, några lindrigt skadade, diffusa besked om varför det hela egentligen skett. Intressant! Har lärt lärt mig mycket nytt idag, och detta av en nio-åring. Mer nytt än mången vuxen kan åstadkomma för mig även vid umgänge en längre tid...

Igår kväll var vi ett litet gäng som träffades på Stampen, en av våra vänner hade en släkting som skulle spela. Det var totalt bystfullt, inte det bästa jag vet, måste jag tillstå. Man kan inte digga, det går inte att röra sig alls. Och varmt och jävligt. Men det var en väldigt bra grupp som spelade Motown-covers. I källaren spelade en annan grupp Springsteen-covers. Det var trevligt men vi åkte hem vid elva. Då var det fortfarande folk som köade in, helt otroligt!

lördag 22 januari 2011

Uppdatering

Riksdagsgruppen för Folkpartiet har varit på vinterkonferens i Tällberg. Det var väldigt trevligt. Vi vara några stycken som hälsade på hos Siljan Turism (riksdagsgruppen hade delat upp sig på olika ställen för studiebesök) och fick en dragning om hur man arbetar med turistnäringen. Massor av småföretagare lever på turister i Dalarna. Tyvärr är det till största delen turister från andra delar av Sverige, en liten procentsats kommer från andra länder vilket är synd. Dalarna är fantastiskt och exotiskt och av någon anledning hittar inte utlänningar dit.

Intressant att lyssna på partiledarens och integrationsministerns tankar om framtiden. Den nya riksdagsgruppen umgicks och lyssnade på inbjudna talare. God mat, minus tjugo utomhus (vilket inte hindrade några av de mest hurtiga att åka skidor) och på den lediga stund som var inlagd i konferensschemat fick jag massage och ansiktsbehandling.

Tågresorna dit och hem gick som på räls, inga förseningar.

Veckan som gick har bestått av kommunföreningens första styrelsemöte för året. På första kulturutskottet efter juluppehållet kom Nyamko och berättade om EU och satsningar på barn och ungdomar. På förmötet innan hann vi se Estlands presidentbesök med hästkortege pampigt fara förbi mot slottet (utskottets sammanträdesrum ligger ju i gamla riksdagshuset och vårt rum har utsikt mot Operahuset med omnejd).

Den brittiska parlamentariska gruppen fick komma till ambassadörens residens på Djurgården för att dricka afternoon tea och lyssna på ambassadörens dragning av det politiska och ekonomiska läget i Storbritannien.

Årets första partiledardebatt gick av stapeln på onsdagen. Det hela var precis som media förmedlat mest en avskedsmanifestation och avtackning av Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson.

Vi fick också komma på studiebesök till en studio i Värtan där vi träffade representanter för Sveriges TV och filmproducenter. Vi fick gå runt i kulisserna till en ny TV-serie som SVT beställt som utspelar sig på sjuttonhundratalet i form av en deckare. Tre av skådespelarna från serien var med en stund. En manlig och en kvinnlig ledamot i utskottet fick klä sig i tidsenliga kläder och de var otroligt fina. Rosengren och Aschberg talade och sedan fick vi lyssna på fristående producenter som berättade om sin syn på sitt arbete.

Det var mycket lärorikt och god stämning.

Vi hade möte i gruppen som ska arbeta med romernas situation. Samma eftermiddag fick jag frågan om jag skullle kunna tala på Sergels torg till minne av Fadime, Nyamko och Birgitta hade båda förhinder. Fick ett förslag på tal skrivet (hade annars gjort det själv men det var så kort varsel) och sedan var det bara att bege sig dit. Iskallt var det. Men stämningsfullt med marschaller som formade Fadimes namn. Efter en timme i kylan tog jag mig till förbundsstyrelsens möte.

Idag har jag varit i Täby och försökt berätta om riksdagens arbete, efter bara fyra månader där så kan jag inte säga att jag är den bästa att referera till detta men det var roligt att få vara med. Mats Hasselgren i Täby är en av de första jag träffade när jag blev aktiv i partiet, han var en av ledarna när vi fick gå utbildningen "Kandidat 2001" inför riksdagsvalet 2002. Imorgon är det styrelsemöte med HBT-liberalerna.

Kommande vecka ska vi hälsa på hos rymdbolaget. Voteringen ligger för en gångs skull förlagd till onsdagen.

måndag 10 januari 2011

Glömde de viktigaste beskrivningarna

Två huvudord om människor som är anhängare till Sverigedemokraterna glömde jag, förmodligen för att de är så självklara: Rasistiska och diskriminerande.

Ack så viktiga dessvärre.

Sverigedemokraterna och deras ideologi

Någon berättade för mig att jag har fått epitetet "batikhäxa" av en anhängare till Sverigedemokraterna på något inlägg där jag tydligen kommenterats. Jag har inte läst det själv men måste småle. Vad betyder det ordet egentligen? Batik? Färgade förvisso med batikteknik på Nykvarns fritidsgård när jag var fjorton men aldrig sedan dess.

Har aldrig burit ett endaste plagg med batik i riksdagen... Häxa? Ja, det kan jag säkert framstå som för vissa men ännu har jag inte inlett något större korståg just i riksdagen mot SD, det har varit rätt så lugnt på den fronten vilket inte kan hålla i sig, förstås, de kväljer mig med sina huvudlösa inlägg. Min kritik mot SD har däremot pågått under de tio år jag varit aktiv i politiken, kanske det gör att jag förtjänar att kallas häxa. Men "batikhäxa"?
:-)

Jag kallar däremot anhängare till Sverigedemokraterna och deras "ideologi" för okunniga, fega, rädda, inskränkta, främlingsfientliga, provinsiella, fördomsfulla, homofobiska, islamofobiska, nationalistiska, verklighetsfrämmande och historielösa. Det finns mer men det får räcka.

Häxa: Tja, why not? De som kallades häxor och brändes för det var starka kvinnor som ju ansågs kunna förändra skeenden med sin egen kraft. Det vill jag gärna vara och försöka göra...

onsdag 5 januari 2011

Ut med 2010 - in med 2011!

Julen firades med min syster och hennes barn, hos oss hade vi Sofia på besök, de andra två kanadagässen valde London som julnäste.

Gjorde enorma mängder grönkål i år, vi har ännu inte fått i oss allt men den var fantastiskt fin (den bästa jag någonsin tillagat), inköpt på Arno Livs. Det är något av en ironi att detta är en sedvänja som min svärmor tog in i sin familj och som Olle och hans syskon kommit att uppskatta mycket, men den som upprätthåller traditionen är jag... Jag tycker att det är väldigt gott men inte livsviktigt på julbordet. Traditionen från Halland som svärmor lärt ut är inte den sorten med grädde utan man kokar den först i skinkspad och sedan steks den med smör och socker.

Mellandagarna rullade på med släkt och vänner i olika konstellationer, sedan nyårsmiddag hos goda vänner med avslut uppe hos oss för att kolla ut över Erstaviken eftersom man ser åt alla väderstreck. Tyvärr var det tjockdimma, man kunde inte se mer än ner till vägen. Vännerna hade några egna raketer och närmaste grannarna körde en del, annars hade vi inte sett ett dugg, de hördes bara från alla håll, det small och det smattrade och tjöt. Halv ett hade tjockan lättat som genom ett trollslag, märkligt! Alla hängde kvar till tre-tiden, det var en trevlig nyårsafton.

2010 har varit ett omtumlande år med mycket hårt arbete och nya insikter. Befinner mig i en tid i livet när det känns som att mycket håller på att förändras. Min tanke om att bjuda alla partivänner som jag känner på tioårsjubileum (tio år sedan jag blev aktiv i Folkpartiet) i augusti 2010 blev aldrig förverkligad, valet sög musten ur mig helt.

2011 blir nog ett spännande år, saker får landa för mig och det politiska arbetet kommer att utkristallisera sig och det kommer att bli helt tydligt hur vi måste arbeta som litet parti i skuggan av moderaterna och hur vårt förhållningssätt ska vara med Sverigedemokraterna nära inpå.

Operahuset är en underbar byggnad men otroligt svår som arbetsplats. Det är dags att verkligen ta ställning och ha en tydlig plan för en ny byggnad någonstans centralt i vår huvudstad. Förslaget från folkpartiet är marken bakom Nationalmuseum.

Digitaliseringen är ytterst aktuell, landets biografer mobiliserar sig för att kunna hantera den nya tekniken. Det finns olika infallsvinklar på detta: Tekniken behövs rent konkurrensmässigt, Hollywood dikterar gränssnittet, glesbygdsbiograferna är ofta mötesplatser och inte bara till för filmvisning och inte sällan ideellt drivna med stöd av kommunala medel. Tekniken är dyr men priset kommer att gå ner i takt med att fler skaffar sig den. Mäktar en liten biograf med att vänta in? Måste man lägga ner för att det inte finns några filmer som drar publik som görs i det "gamla" formatet? Kommer landsbygden att förlora viktiga träffpunkter och samlingsplatser om man inte speedar upp denna process? Lokala aktörer har ju ett ansvar, kommunerna måste värdera vad som är viktigt för bygden.

Sverige ska vara med när USA nu instiftar ett nytt organ specialiserat på digital krigsföring eftersom Telia Sonera är en av de stora spelarna i det globala nätet, det heter Cyber Command. Förhoppningsvis kan vi ta lärdom och instifta något liknande rent nationellt. Det finns en stor sårbarhet i vårt samhälle på många olika områden som är svåröverskådliga för de flesta, men om bara en "liten" sak som ett långvarigt övergripande elavbrott när det råder minusgrader i vårt land skulle få enorma konsekvenser. Vattentillgång, möjligheten att få tag på kontanter, fungerande leveranslogistik hos våra matleverantörer - det finns massor att göra om man skulle vilja skapa kaos i detta högt datoriserade land som Sverige är.

Det som förekommit mer eller mindre frekvent i media dessa veckor när jag inte skrivit ett ord är ju bland annat: SNÖN, fortsatt tågkaos, Elfenbenskusten, Vitryssland, svårt för Obama, ökat barnafödande i Stockholm, socialdemokratins dilemma, moderaternas storebrorsyndrom. Och mer.

Jag var med Emilie på Fotografiska museet igår och såg Lady Warhol(porträtt på Andy med olika peruker, fascinerande hur det förändrar identiteten) och Fashionphotos (fantastiska fotografier från alla världens mest kända modefotografer). Sofia och jag var och såg "Narnia: Prins Caspian och skeppet gryningen" i förra veckan.

Hänger mycket framför TV:n och kollar avsnitt av lysande "In treatment" och asroliga "30 rock" samt alla ströfilmer som har premiär på Canal plus.

Hade tänkt läsa "Spill" och Börje Ahlstedts biografi men har varit så trött hela tiden att jag inte förmår läsa en rad.

Klippte hundarna mot alla mina regler (tänker att det blir så kallt för dem) på vintern, det berodde på att Shi-Mi började ha päls som var som en enda tova och Soleil låg inte långt efter. Berg av päls kom av, Shi-Mi som är så stirrig och inte alls så stoisk som Soleil smet ur mitt grepp när jag kommit till hennes ben. Hon hade alltså en trådtunn liten kropp med tjocka ben en liten stund, vi log mot varandra hon och jag, av olika anledningar förstås. Hon tyckte att hon var bra smart medans jag tyckte att hon inte så klok ut...När allt var klart var båda jyckarna klart lättade, de fick sig varsin shamponering också, sedan hoppade de omkring som galningar och var väldigt glada.

Det finns väldigt mycket viktigt att ha åsikter om. Många är de partivänner jag har som är duktiga på att de "stora" frågorna i sikte mest hela tiden. Jag vill härmed slå ett slag för en konsumentfråga (de hör ju faktiskt till Civilutskottet) som jag tycker är viktig i det lilla vardagslivet varje dag. Det handlar om förpackningar och dess utformningar.

Det finns en sak som handlar om det där med onödigt mycket inpackande, alltså att en tub tandkräm inte nödvändigtvis MÅSTE ha ett pappersomslag OCKSÅ (ja, de måste kunna staplas i butikshyllan bla bla bla) men det jag hänger upp mig mycket på det är användarvänlighet och möjligheten att få ut HELA innehållet!

Jag försöker få till alla knep när det gäller de otaliga tuber och plastbehållare av alla slag som jag har runt omkring mig hela tiden. Antingen så är de ointagliga när pumpfunktionen slutat fungera och kvar finns en fjärdedel retfullt oåtkomligt inneslutet i tuben eller flaskan eller behållaren. Jag har brottats med shampoflaskor, knivskurit ansiktskrämstuber, dängt till bodylotionbehållare, gjort illa mig på parfymflaskor - ja, det är stora våldsamheter som pågår runt om i Sveriges bad- och duschrum dagligen, kan jag tro! Oftast är man ju dessutom naken, våt och slipprig när dessa scener utspelar sig. Det är så fräckt av producenterna att utforma förpackingarna så oergonomiska så att man inte får tag i mer än en viss procentsats av det man betalat för.

Det som är värre är när jag igår kväll skulle öppna en tetra med juice, den hade en skruvkork i i plast mitten av tetran. Jag är normalstark (Olle säger JÄTTE stark) men i h-e att jag lyckades öppna den. Emilie som har en handikappad hand var det ju tvärkört för! Hur går det egentligen för den stora skaran som inte har enorma 100-kilosmän i huset som man kan ropa på så fort det är svårt att ta sig in i de behållare som vår nutida mat och dryck levereras i?

Jag tycker att det är väldigt dåligt för det handlar i lika stor grad om tillgänglighet i vårt samhälle som att det finns avfalsningar på trottoarkanterna för att rullstolsbundna ska kunna ta sig fram.

Måste fundera mer på det här. 2011 bär nog smått och stort i sitt sköte. En del som verkar smått är dessutom enormt om man tänker efter. Så är det bara!