fredag 29 oktober 2010

Sista veckan för motionsinlämning

Även denna vecka rusade förbi och det verkar bara bli ett inlägg per vecka från mig just nu i detta forum. På måndagen hade vi i lokalföreningen nomnineringsmöte för nästa mandatperiods uppställning. Det är ett underbart taggat gäng som ska jobba och jag tycker att det blir en väldigt bra fördelning av olika poster och när förhandlingarna äntligen är i hamn ska vi vara nöjda från båda sidor, tycker jag. (Båda sidor syftar till moderaterna och folkpartiet)

På tisdagen var det förbundsstyrelsemöte där den största frågan som diskuterades var vem som ska ta plats i partistyrelsen som 1:e vice ordförande efter Cecilia Malmström som ju blivit EU-kommissionär. Nästa dag meddelades att Helene Odenljung går upp från 2:a till förste och Erik Ullenhag blir 2:e vice. En mycket bra lösning.

På onsdagen fick jag den vemodiga äran att hålla min sista socialnämnd (för denna gång?) och det gick bra men var som sagt inte helt utan sorg i hjärtat. Jag har lärt mig så otroligt mycket dessa fyra år, jag tycker att vi har en helt fantastisk förvaltning där alla sliter och jobbar så hårt för olika utsatta familjer, personer med funktionshinder, missbrukare och äldre.

Förvaltningschefen Anita Brynje är en helt fantastisk person som för alltid finns i mitt hjärta. Kring henne finns alla chefer för de olika enheterna som förvisso för det mesta råkar vara av kvinnligt kön, vilket någon brukare vid något tillfälle har kritiserat, de är alla så duktiga. Ann Näfver, vår metodutvecklare, är en av de mest drivande människor jag träffat, hon har också en speciell plats i mitt hjärta. Jag kommer aldrig att glömma denna tid och för alltid att vara mycket tacksam och ödmjuk över att jag fått vara med och arbeta med dessa otroliga individer.

På torsdagen hölls en avslutning för den gamla kommunfullmäktigegruppen, bland andra så tackades Inger från vänsterpartiet av efter tjugoåtta år i Tyresös fullmäktige och förstås Berit med sina trettiofyra år i samma församling!!!

En intervju med mig finns med i denna veckas NU, där står att jag är statsrådsersättare för Erik Ullenhag. Men det är ett faktafel, jag har hela tiden varit medveten om att jag är statsrådsersättare för Nyamko Sabuni, så jag vet inte var det kom ifrån... Annars tycker jag att det blev bra men jag hade gärna fått med något om jämställdhetsarbetet i partiet. Det blev mest fokus på arbetet mot främlingsfientlighet vilket ju är nog så viktigt med SD i riksdagen. Givet är dock att inom kulturen kan man initiera arbete både för jämställdheten och mångfalden och det hoppas jag kunna påverka.

Träffade en förälder vid affären igår, vars barn gått i samma klass som en av mina döttrar, och han gratulerade till riksdagsplatsen men tillade att han inte röstat på mig. "Det gör ingenting", svarade jag. Han fortsatte: "Jag stödröstade på KD, de behövs ju också". Jag frågade om detta med dynamiken med stödröstande: "Hur tänkte du då?" Han svarade att det var första gången i hela hans liv som han inte röstat på socialdemokraterna. "När Sahlin blev partiordförande gick jag upp till kansliet och avslutade mitt medlemskap".

Wow! Hårda ord och inga visor!

Denna onsdag som varit var sista motionsinlämning totalt, det fanns en egen intern deadline till fredagen förra veckan. Tre olika rådgivare inspirerade till tre riktigt viktiga motioner: Att födas in i donationsregistret, Nationella riktlinjer för upphandling av äldreomsorg samt Vapenslag för E-krig.

Nästa vecka blir det bland annat partiledardebatt och två dagar med allmänpolitisk debatt.

Jag har börjat bo in mig på mitt rum och börjat hitta genom de mest obskyra gångarna och kulverterna. Ännu har jag dock inte besökt biblioteket som lär vara mycket fint. Har heller inte hunnit ta ett dopp i badhallen. Om nu inget av statsråden Nyamko eller Erik avgår så kanske jag hinner med det också. Annars är den bistra sanningen att jag inte får sitta kvar i riksdagen. :-(

Man får helt enkelt "go with the flow"!

söndag 24 oktober 2010

Andra veckan på riksdagen

Veckan har susat förbi. Utskottsmöten, besök hos Kulturministern på departementet, partigruppsmöte, intervju med tidningen NU, klurande med motioner och inlämning av den första färdiga på kammarkollegiet.

Veckan avslutades med att hela familjen kom till Riksgatan 1, där jag stod och väntade på trappan, för att äta lunch med mig och få en rundvisning. Olle kom längst fram och såg så glad ut i snålblåsten. Sedan kom tjejerna och Jesper. James hade kommit en liten stund före eftersom han kom från sitt jobb. Vi var totalt sju personer som intog restaurang Strömmen som var renons på andra gäster den mesta tiden vi befann oss där tills Östros med ett sällskap kom in och åt.

Vi åt och njöt och det var så trevligt. Sara var dock stressad, hon hade trott att hon skulle kunna klämma in både restid fram- och tillbaka till sitt arbete i närheten av SÖS samt intagande av lunch på endast en timme.

Hon sprang tillbaka till sitt arbete utan att kunna följa med på rundvandringen. Jag skulle vilja byta några ord med hennes chef...

Alla tyckte det var kul och intressant att se kammaren, första- och andrakammarsalen, mitt arbetsrum, partikansliet och allt annat. Har ännu inte lärt mig historiken om riksdagen så bra och måste läsa på om all konst. Men det var så roligt att få ha familjen där och de kan nu placera in mig i den verklighet JAG befinner mig i.

Byte av däck idag samt hämtning av de sista prylarna från kommunhuset. Nästa vecka har jag bokat in lunchträffar varje dag utom fredag. Det är väldigt roligt. I'll be back!

måndag 18 oktober 2010

Vita huset

Min bil har gått mer och mer per automatik till Tyresö Kommunhus eller, som det också kallas,"Vita huset" de senaste fyra åren. Nu körde jag dit både i lördags och igår för att packa ihop mina prylar. Det blev ett antal IKEA-kassar med allt man behöver på ett tjänsterum och tre papperskassar med orkidéerna.

Sofia har varit väldigt förkyld så vi hängde hemma på lördagen och åt middag ihop. Igår kände hon sig bättre. Jag spenderade alltså ett antal timmar på plan sex och lyckades fylla en hel pappersinsamlingstunna med allt jag rensade ut. Nu är rummet nästan klart att tas över av efterföljande ordförande...

Jag körde till Mynttorget och ledamotshuset med bilen, den vägen är kortast väg in om man har mycket att bära. Jag släpade in sju blå IKEA-kassar, fyra papperskassar och min otympliga Mulberry-väska. Jag blev precis svettig. Då kom en snygg ung tjej in när jag nästan blockerat ingången med alla grejor. Hon var också ny ledamot, jurist, och representerade KD. Vi hälsade på varandra och hon trodde att jag höll på att flytta in "för att jag inte bodde i Stockholm" :-) Är det bara jag som har ett arbetsrum med saker i? Har alla andra bara ett skrivbord utan personliga ägodelar, exempelvis böcker, stereo, CD-skivor?

Nåväl, när det snygga tjejen försvunnit in i ledamotshuset skulle jag försöka baxa en vagn, som stått lägligt tillgänglig och som jag snabbt fyllde, in genom spärrarna och bort mot hissen. Då rasade en av kassarna ner i stengolvet och massor av saker ramlade ut och gick sönder. (Vad har hon som kan gå sönder? Skålar till allt godis jag brukar ha och bjuda folk, vad annars? Sedan var det faktiskt någon märklig porslinstavla jag fått som gåva från en av vänorterna, den var i något brunt keramiskt material) Bitarna flög iväg ganska långt på det hala underlaget. Jag tänkte att det var tur att det inte var väktare på plats, det hela var ju otroligt pinsamt. Samtidigt hade jag valt att göra detta på en söndag för ju färre som ser mig släpa in mina pinaler, desto bättre.

Jag hastade in och upp till fyran med bagaget och tog mig sedan tillbaka till ingången med en plastkasse. Plockade hjälpligt upp allt jag bara kunde, det var prekärt eftersom det var glasbitar. Till sist tog jag och "sopade" upp det sista med en pappersbit. Förmodligen så syntes allt detta på en kamera någonstans i någon vaktcentral. Då vet de att jag åtminstone försökte städa upp efter mig...

Sedan susade jag tillbaka till Tyresö där Olle och Sofia väntade, vi skulle åka in gemensamt till stan och min syster vars yngste son fyllde nio. Vi fick underbart goda köttbullar, zinfandelvin och efter det så blev det Prinsesstårta. Jag åt köttbullar en masse! Det var såååå gott! Mysigt att få träffa lillasyster, vi ses så sällan.

Nu är sista veckan för motionsinlämning på kansliet. Jag har fem på gång varav en är färdig från Barbro och Birgitta. Några väntar jag faktauppgifter om från RUT, Riksdagens utredningstjänst. En kommer från södertörnsgänget, en har jag fått hjälp med att börja skriva. Måste sätta fart med dem.

Ska inte glömma sim- och träningskläder, dags för en Anna som rör på sig? Eh, jag tror på det när jag ser det. :-)

Adjö, kära Vita huset.

fredag 15 oktober 2010

Nytt arbete - nytt telefonnummer

Jag har fått en mycket avancerad mobiltelefon som gör det möjligt för mig att följa alla skeenden i riksdagen, scheman och allt. Jag valde den själv men borde kanske tagit den enklare versionen, denna har en liten skärm som man viker upp så att det går att skriva som på ett litet tangentbord.
Mitt nya nummer är 070 818 19 50. Ring om det är något, jag hoppas att jag lärt mig svara, den är fortfarande svår att förstå sig på. Den har en häftig funktion, om den ringer med ljudet på kan man flippa den (vända på den bestämt mot bordet) och då går den över till ljudlöst.

Jag tackar Martin Nilsson som hade kommentererat mitt inlägg om "sambandscentralen". Det hade jag missat, jag är ju så dålig på det tekniska, ser inte kommentarer förrän efter en tid, kan inte länka etcetera etcetera.

Jag ska försöka läsa in mig på riksdagens historia så att jag kan guida på ett godtyckligt och entusiastiskt sätt om jag får besökare, vare sig det är vänner eller mer obekanta grupper som kommer.

Jag känner ett vemod över mycket just nu. Jan Larsson, min gruppledare när jag blev medlem år 2000, har varit kommunfullmäktiges ordförande denna mandatperiod med den äran. Han var en av de personer som fick med mig i Folkpartiet då.

Den som ändå har det största ansvaret, förhoppningsvis utan att hon ångrar det alltför mycket, är en fantastiskt kompetent och fin person, Åsa Perman, vår nuvarande kassör. Hon har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Alltid kunnig, alltid klok och eftertänksam, man lyssnar när hon talar. Hon lockade med mig till partiet för nästan exakt tio år sedan. Åsa, I love you!

Jan, som har enorm pondus och som är en formidabel ledargestalt, honom såg jag i många år som den storebror jag aldrig hade. Men i takt med att tiderna förändrats och jag strävat efter förändring i vår kommunförening så har det inte varit lätt att arbeta ihop utan att vi har gått i klinch. Det smärtar mig djupt att en känsla av avstånd nu infunnit sig emellan oss. Hoppas att han ändå vet att jag hyser stor tacksamhet till honom.

Mats Larsson, bror till Jan, en partivän och vän. Mats är en av de mest pålitliga personer jag känner, dock med vissa typiska folkpartistiska drag som är hedrande: "Det jag tror på gör att jag går min egen väg och jag kommer inte att ge upp!" En klippa som kommer att göra ett gott arbete nu när scenariot förändrats och jag kom in i riksdagen.

Sedan finns Mats Lindblom, Nomi Lind, Margareta Ternstedt, Leif Lanke, Lassana Soumare, Thomas Holmberg, Åke Johansson, Douglas Mörth (vår yngste i kommunföreningen), Lars Eriksson, Britt Eriksson, Sven-Arne Rosvall, Marie-Louise Larsson och många fler helt underbara personer som har varit och är som en familj för mig.

Hämtade äldsta dottern Sofia, som är på besök från Umeå, vid Stockholms centralstation och vi har umgåtts här under kvällen. Hon frågade mig om jag hade en tanke på riksdagen för många år sedan när hon och hennes systrar var små. NEJ! svarar jag mycket entydigt. Det fanns inte i min sinnesvärld.

Idag fick jag mitt eget rum på plan 4. Jag har suttit i Erik (Ullenhags) rum denna vecka och det har inte gjort mig något. Det har stått kartonger lite här och var och det har varit lite rörigt, men det är helt OK om man vet att det inte är bestående. Han var inne igår och packade ihop sina saker. Jag tycker att han kommer att bli en lysande integrationsminister. Erik är socialliberal och i mitt tycke ett partiledarämne av stora mått.

Mitt rum ligger med utsikt mot vattnet och riksdagen på andra sidan och det är stort och ljust. Jag känner att jag håller på att bli förälskad. Jag tycker att det är så himla kul att jag hamnat där jag är nu. Sedan återstår det att se om jag kan leva upp till förtroendet. Sofia, Emilie och Sara ska komma och äta lunch med mig på Strömmen, den fina restaurangen på riksdagen och om Olle hinner så ska även han vara med. Det ser jag fram emot. Vad jag INTE ser fram emot är tömningen av tjänsterummet på kommunhuset i Tyresö. Det är ju så himla dryyyyygt att packa ihop allt och flytta!

Men nu verkar det som att jag måste börja inse att det är verklighet. Och att det är väldigt roligt!

Assarssons sista fullmäktige

Den stora salen i gamla delen av riksdagen heter sammanbindningsbanan och inte "sambandscentralen" som jag så felaktigt kallade den :-). Jag läste i en bok igår att den gjorde det möjligt för riksdagsmännen från första och andra kamrarna att träffas och beblanda sig. Tyresös oppositionsråd Martin Nilsson berättade att det sägs att den stora öppna spisen i denna pampiga sal endast använts en gång sedan byggnation. Tydligen hade man byggt den så att rökgången gick på ett sätt så att när röken väl kom ut så kom den ut precis vid statyn på Moder Svea med Vaksamheten och Eftertanken, så att hon blev alldeles svart! Martin bad mig dock att kontrollera om detta kunde stämma, så det ska jag göra.

Det finns många historier om riksdagen och mycket historia har skrivits där. Återkommer om det. Tittade in i badhuset igår och det var väldigt fint, en cirkelformad bassäng.

Vi som är nya har fått en dragning om säkerhet med Säkerhetscheferna på riksdagen och säkerhetspolisen. Det finns mycket att tänka på hädanefter men man är tydligen väldigt duktiga på att sköta detta. Känns tryggt.

Igår var jag på introduktion till skatteutskottet och jag blev mycket förvånad över hur intressant det var.

Sedan tog jag en promenad ner till Riksdagens utredningstjänst, RUT, med Jonatan som ska hjälpa mig med det praktiska vad gäller motionerna, och kollade läget där. Det finns en fiffig sak på intranätet: Man knappar in sig på en beställningssedel och så kan man be om information om precis allt på denna jord, i princip. Det är RUT som står för insamlandet av denna information, de har en gigantisk databas och är till för de trehundrafyrtionio riksdagsledamöterna.

Senare, på kvällen igår, var det mandatperiodens sista fullmäktige. Berit Assarsson tog farväl efter att ha suttit i kommunfullmäktige sedan 1976. Otroligt! Vemodigt.

tisdag 12 oktober 2010

Budgetdebatt

Idag fastslogs de olika utskottens konstellationer med ledamöter och suppleanter, jag har nu officiella placeringar som ersättare i Skatteutskottet :-/ och Kulturutskottet :-). Nästa vecka tar man övriga suppleanter och då ska jag tydligen även sitta med i Civilutskottet.

Efter att dessa ärenden tagits i kammaren gick alla till sina respektive utskott för att konstituera sig. Jag följde min partivän Christer Nylander från Kristianstad till Kulturutskottet där han ska vara vice ordförande.

Det är ett enormt brett område som Kulturutskottet råder över vilket betyder att det är hela fem departement som inkluderas som ansvariga.

Efter lunch med trevliga tjänstemän på folkpartiets riksdagskansli gick jag ut för ett snabbt ärende. Vandrade Drottninggatan upp och såg en mediaansamling vid Finansdepartementet. Just det, snart skulle finansministern promenera ner till riksdagen med budgetpropositionen...När jag gick tillbaka mot riksdagen så kom Borg precis ut och det blev nästan omöjligt att komma förbi. Jag pinnade på och kom fram till stora ingången till riksdagen i grevens tid, höll på att inte bli insläppt, det var avspärrat och vakter överallt.

Sedan var det alltså budgetdebatt, klockan 13.00. Trehundrafyrtionio ledamöter fanns på plats då. Klockan 16.18 fanns det femton kvar (varav en var Anna) och ett antal tjänstemän. Det var intressant men ganska tröttsamt att sitta stilla och lyssna, speciellt på Östros. En gång i timmen gick jag ut och tog en kaffe fem minuter och sedan tillbaka in. Annars hade jag inte klarat det.

Senare samlades alla ledamöter i alliansen i andrakammarsalen med partiledarna som alla berättade vad vi ska lägga krut på de närmaste fyra åren. Sedan kom Anders Borg och höll en dragning om det finansiella läget i världen kontra Sverige. Ja, det är otvivelaktigt så att man måste jämföra Sverige med resten av världen. Det är ett exceptionellt gott läge i vårt land när man jämför med andra länder runt omkring oss och över "The whole world".

Efter detta så gick alla över till den så kallade sambandscentralen som är en enorm lång stor sal där man brukar ha olika tillställningar med mingel och mat. Jag har någon gång fått höra berättas varför den kallas just sambandscentralen men har glömt det. Måste kolla igen.

Min dator har inte fungerat alls på grund av att inloggningskortet verkar ha flippat ut/blivit obrukbart. Ska ordna det imorgon när jag samtidigt får nya telefonen.

I helgen måste jag börja tömma mitt rum på kommunhuset. Det är fortfarande inte helt verkligt för mig. Det är som att stå och prata med en mycket god vän i lugn och ro när någon plötsligt kommer och sliter iväg vännen och förkunnar att man aldrig mer ska få se vännen igen. Man vill ju ta farväl och försöker kanske springa efter men - vännen är borta! Samtidigt placeras en annan mycket intressant person framför en som man länge velat lära känna. Märklig känsla.

Idag när jag skulle ta hissen till riksdagskansliet såg jag plötsligt att hissarna ligger precis bredvid riksdagens badhus. Ska titta in där imorgon. Simning är en av de få saker som jag kunnat göra utan att få ont i ryggen efter operationen, verkar ju som en bra idé att få lite muskler och kondition när man har så nära till en simhall. För om det är något jag just nu INTE har så är det flås...

måndag 11 oktober 2010

En helt ny värld - riksdagen.

Detta att ha ett uppdrag som upptar hela min tid och sedan plötsligt få ett nytt uppdrag som kommer att uppta hela min tid, samtidigt som det föregående uppdraget fortfarande pågår, det är inte helt optimalt. Nu infinner sig massor med praktiska problem med olika möten som måste bokas av eller där vice ordförande får ta över. Jag ska avsäga mig ordförandeskapet i socialnämnden på kommande fullmäktigemöte.

En känsla av vemod kommer över mig, för det är så abrupt och snabbt. Samtidigt är ju Tyresö "min" kommun och det ska bli roligt att utveckla det arbetet. Jag vill komma ut till olika företag och verksamheter och hälsa på, gärna i sällskap av mina partivänner som företräder Stockholms län tillsammans med mig, Gunnar Andrén och Nina Lundström.

I fredags var jag på teoridelen av utbildningen i Eco-driving som ju alla anställda som kör bilen i tjänsten för kommunen får genomgå. Mycket intressant.

I lördags åkte Olle och jag till Harbo och hälsade på vänner som har mark där. Det blir älgjakt i veckan. Vännen som har marken berättade att han får tvåtusen kronor per hektar i EU-bidrag för att hålla marken öppen. Han tycker att det är vansinnigt. Det tycker jag med. Men jag måste lära mig mer om detta med att det ges så mycket pengar till öppna landskap. Nog ligger det i markägares intresse att ha sina marker öppna ändå, för sin boskap och gröda?

Jag är ju redan emot jordbrukssubventionerna i stort vad gäller EU. Men fortsättning lär följa, det känns som att det är många saker att följa upp nu.

Vi sköt på tallrikar med salongsgevär och det var kul. Sedan åt vi gott och när de andra gick ut för att plocka svamp lade jag mig och sov middag. Veckans händelser hann ikapp och jag var helt slut. Vi hade en trevlig lugn helg. Emilie bodde hemma och var hundvakt. Hon har köpt ett ljusbord för en del av stipendiet från Svenskt tenn. Så hon är inspirerad och satt och jobbade till fem på morgonen här hemma medan vi var i Harbo.

Idag ska jag ta tag i saker som datorn och telefonen som sägs vara klara på riksdagen, jag ska försöka hitta till viktiga enheter där och kolla rummet och lite annat. Riksdagen är för mig en helt ny värld.

onsdag 6 oktober 2010

Anna goes to parliament

Igår hade vi nämndberedning där vi planerade kommande nämnd och de olika ärenden vi ska ha då. Sedan träffade jag en mycket engagerad brukare. Vi ska med emfas börja titta på hur avtalsskrivningar ser ut i Sverige.

Lunchen var planerad i Jakobsberg där jag träffade Peter som är en fantastisk ombudsman för Folkpartiet och en annan mycket trevlig ung man från Belgien som lever med en svensk tjej här i Sverige sedan tre år. Han pratar redan utmärkt svenska och är mycket insatt i integrationsfrågor så Peter och jag kom igång ordentligt och vi bestämde att vi ska ses igen alla tre och arbeta vidare med dessa frågor.

När jag kom tillbaka till parkeringen vid kommunhuset mötte jag Fredrik som skulle åka iväg precis och han undrade om inte portarna till riksdagen hade öppnats eftersom Ullenhag blivit minister. Nej, svarade jag, så är inte fallet.
Kort därefter ringde Mikael och sa att jag måste komma och titta på datorn på
plan 6. "Erik har blivit minister, Anna! Förstår du inte vad det innebär?"

Jag sa att jag skulle komma och kolla. Då ringde min telefon och folkpartiets kanslichef ringde och lät glad: "Har du hört nyheten?" Näe, svarade jag fåraktigt. "Du har kommit in i riksdagen!" Jag tjoade lite och fick veta att jag måste komma in imorgon, gruppmöte kl. 15.00. Jag åkte upp till plan 6 och skrek lite med Mikael och Maria och tjänstemän/kvinnor kom i korridoren och undrade vad som hänt. Telefonen började ringa hela tiden och Mikael talade om för dem som undrat att jag kommit in i riksdagen.

Vi var på plan 6 men detta spred sig som en löpeld i kommunhuset och snart visste tydligen alla!

Jag var helt tagen och det var mycket overkligt. Senare pratade jag med en partivän som jobbar på kansliet som sa att jag måste vara med från morgonen på introduktionskurs i kammaren.

Idag var jag på riksdagen hela dagen, jag har fått passerkort och ska få en telefon och dator och ett rum och allt går med rasande fart. I kammaren sitter jag med min älskade Nina Lundström och vi satt bara och fnissade av glädje tillsammans idag, det känns helt drömlikt! Mitt namn finns på den platsen, i kammaren i riksdagen! Talmannen utalade det Stele så jag gick fram och presenterade mig efteråt och sa att jag heter Anna StiiiiilKarlström. Åhå, som Tommy Steele, svarade han. Han tog inte illa upp :-)

Gunnar, Nina och jag utgör länets representanter och vi är så glada att vi ska få arbeta ihop. Alla är så snälla och glada. Erik kom och sa grattis och jag var så omtumlad och självupptagen att jag glömde att gratulera HONOM! Förlåt Erik, jag är så glad för din skull, naturligtvis!

Igår morse hade jag börjat landa i kommunen igen och börjat bli taggad inför arbetet med en ny kommunfullmäktigegrupp och nya åtaganden.

Igår eftermiddag förändrades allt. Tänk om mina föräldrar hade levat... Anna goes to parliament.

lördag 2 oktober 2010

"Vi bygger ett liberalt samhälle."

En partivän skrev på FB att han fnissade åt tankar om att det finns liberaler som har tankar om att bilda ett nytt parti: Liberaldemokraterna. Jag svarade att det väl inte borde vara något att fnissa åt utan snarare ge rum för självkritik. Svaret på det blev något i stil med att han väl inte ansvarade för Folkpartiet och geisten av det hela var att det mest var en föraktlig viljeyttring som kommer från den gruppen av individer.

Nog måste väl ett visst mått av sjävkritik vara logisk eftersom jag fortfarande hävdar å det bestämdaste att Folkpartiet borde vara det parti som är det sanna liberala partiet? Låt oss säga att vi bygger ett samhälle med liberala hus. De kan alla variera i olika blå nyanser, från mörkblått ända till lila. De borde dock vara byggda på samma grund, den grund som är basen i liberalismen. Låt säga att den grunden inte verkar överensstämma med "den sanna liberalismen". Det är klart att det finns de som vill starta ett nytt samhälle, där grunden bättre stämmer överens med det man anser är just denna sanna bas.

Att se på det med självgodhet eller självtillräcklighet är inte tillfyllest.

Det råder "förhöjd hotbild" i Sverige. På något sätt har jag nog trott att det varit så länge. Sverige är ett öppet land där det borde vara lätt att verka tämligen ostört för vem som helst som har en vilja att planera vad det än vara månde.

Sofia Arkelsten blir ny partisekreterare för moderaterna. Vilket trams att fråga henne om hennes längd i DN! Typiskt irrelevant information och frågan skulle aldrig ställts till en ovanligt kort man. Urlöjligt!

Talmansposter diskuteras. Må det landa på ett gott sätt.

Ett tåg från Olso har spårat ur. Jag undrar alltid vad som gör att ett tåg spårar ur, det verkar finnas lövhalka och sådant. Om man för fram fordon i hög fart där människor transporteras i ett land som Sverige, finns det inte sätt att säkra mot sådana händelser? I takt med att vi ska bygga höghastighetståg och vi vill att fler ska transporteras på det sättet, hur gör man för att minska riskerna?

Jag tycker att det känns hotfullt med snabba tåg som dundrar fram på ett helt annat sätt än biltrafiken. Ja, det är förvisso sant att biltrafiken har höga olyckstal även om vi nästan är bäst i världen på trafiksäkerhet. Men står man intill en banvall när ett tåg åker förbi känns det nästan som en besinningslös kraft som flyger förbi, med avsaknad av kontroll på vad som befinner sig framför eller vid sidan av.

Jag gillar att åka tåg men har aldrig i mitt liv känt mig säkrare på tåg än med andra sätt att transportera sig.

Richard Swartz skriver tänkvärt i DN på ledarsidan om varför integration alltid kommer att vara svårt. Det han skrev slog an på mitt liberala hjärta och rätt in i märgen! Romernas situation är fruktansvärd och att vi i vårt land beter oss som vi gör mot denna folkgrupp är en skam.

Alla vill inte "integreras" och det är verkligen nyckeln i hur man ska agera när det gäller detta vi och de perspektivet som de flesta anammar. Leva och låta leva! Låt alla få bestämma själva vad som är rätt för dem. Det som blir ett problem är ju förstås att när människor väljer att hålla sig utanför alla rullor och insatser, då blir det problem i ett land som Sverige där allt är extremt kontrollerat och där premisserna för insatser oftast bygger på personnummer, en stadigvarande adress, viljan att ta emot dessa insatser och viljan att vara med i utbildningssystemet.

Jag tänker nu inte bara på romer utan på individer som helt enkelt inte vill "vara med". Jag kommer aldrig glömma när jag pratade med en man som inte hade någonstans att bo. Jag frågade honom om han kunde vara med i ett program mot sitt missbruk, för då skulle vi kunna ordna ett boende för honom. Nej, för faan! svarade han. Det kommer inte på fråga! Och där försvann han ur "systemet". Normerna i det här samhället går ut på att sälla sig till flocken och gå med på vissa krav. De må vara inskränkande rent personligt, men det är det som gäller.

Alltså faller till exempel "uteliggare" och romer ur systemet. Det finns fler exempel. Det finns religiösa grupperingar som anser att man ska ha hemskolning för sina barn. Jag tycker att det är förfärligt för dessa barn eftersom de inte har en chans att träffa andra barn med andra värderingar och eftersom de förmodligen hjärntvättas till en tro. Jag har samma åsikt om religiösa friskolor. Vårt utbildningssystem är basen för vår demokrati, det forum där alla innevånare i Sverige får lära sig samma världsbild (???) Hm. Hur låter det...

Alexander Bard, denna extremt begåvade och charmerande person, anser att sexköpslagen ska bort och knarket ska släppas fritt. Basen för hans övertygelse vad gäller sexköpslagen är, om jag uppfattat rätt vilket jag hoppas, att vi alla är fria individer och därför har rätt att göra vad vi vill med våra kroppar. Jag håller med honom om just det. Däremot så skulle ingen, eller ytterst få, sälja sina kroppar om det inte fanns köpare.

Det finns säkert någon promille som verkligen njuter av att ha sex med främlingar. Resten gör det för att de måste. För att de inte har något val och för att det inte finns några andra optioner/sätt att skaffa snabba pengar än att sälja sina kroppar.

Och så har vi den gruppen som i mina ögon är mest förfärande, gruppen slavar som är inlåsta och tvingade av andra personer att lämna över sina kroppar till främlingar och alltså inte på grund av missbruk eller fattigdom. Den mest hemska inskränkningen av en människas liv torde inte vara att bli inlåst, även om det i sig är en hemsk inskränkning, utan inlåst och ständigt kroppsligen och mentalt kränkt och förnedrad.

Hur är människor funtade som går med på att nyttja dessa kvinnor, flickor, pojkar? Jag skriver människor men egentligen är det absolut största andelen i könsfördelning män som går med på att göra detta.

Därför kan jag inte hålla med Bard. Jag tycker att det ska vara olagligt att köpa sex men inte sälja. När det gäller knark tycker jag tvärtom: Olagligt att sälja men inte köpa. Jag utgår från att det är den svaga parten som säljer i det första fallet, men den svaga parten som köper i det andra.

Dessa två företeelser i vårt samhälle, sex och droger, omsätter också de största pengarna och det är en utopi att tro att vi ska kunna stoppa deras existens. Det är min förkunnelse: Under min levnadstid och under kommande generationer kommer ingenting förändras i detta. Det är helt enkelt de pesthärdar vi måste leva med och försöka stävja varhelst det går, en ständig och för alltid oavslutad kamp.

Annars har veckan rullat på med massor av möten, både "schemalagda" som budgetarbete, kommunstyrelse, samordningsförbund och konferens, samt de som handlar om brukarmöten, de som jag tycker är oerhört intressanta och som jag tycker att alla politiker kontinuerligt ska ägna sig åt.