torsdag 25 juni 2009

Glad att vara folkpartist!

Igår åkte jag och justerade protokollet från det senaste socialnämndsmötet. Sedan träffade jag vår fantastiske partisekreterare Erik Ullenhag. Vi skulle prata om mitt nya uppdrag som ordförande i förbundsstyrelsen Liberal Mångfald Riks. Det är så otroligt roligt att vara folkpartist vid sådana här tillfällen. Det är det ju alltid. Men det blir mer tydligt sådana här gånger. Jag har hört andra stora partiers medlemmar berätta om hur svårt det är att få kontakt med sina partiledningar. Det skulle vara outhärdligt att inte kunna prata med ledande personer i sitt parti, att inte lyckas nå dem med synpunkter och att inte känna att man kan påverka.

Jag lämnade honom glad i hågen och med lätta steg. Olle fyllde femtio igår och eftersom vi ska ha gemensam fest i höst då även jag fyller så skulle vi bara ha familjen på besök. Det visade sig att grannarna inte kunde låta bli att titta förbi även de och det blev en mysig och trevlig afton med fint väder och hamburgergrillning på altanen. Erstaviken låg vackert med lite blåst men solen sken och alla var glada. Maria, Olle syster, höll ett fin tal och vi satt och såg solen gå ner och inte försvinna helt tills klockan var efter två på natten. Jag älskar den svenska sommaren. Luften är så härlig och ren och fåglarna sjunger och jag längtar efter värmen.

Idag åkte jag till Tyresöhälsan och fick den lilla hudförändringen i tinningen borttagen och skickad till analys. Femton år sedan togs en liten leverfläck bort där och den visade på cellförändringar så jag blev orolig när det började blir en liten sak i kanten på ärret. Jag får gå med två stygn i en vecka nu.

Nu på kvällen har jag träffat Nackas Lennart för att ordna med landstingskretsen osts nomineringar och provval till landstinget 2010. Vi måste sätta tidsplanen för processen och slutligen ha ett nomineringsmöte för medlemmarna senast i mars nästa år. Lidingös och Värmdös representanter hade förhinder.

Imorgon måste jag skriva på en polisanmälan och sedan åka och hämta min fars urna på krematoriet. Det blir svårare än att åka med mosters aska. Läste idag boken jag fått av en väninna: "Döden är livsviktig" av Elisabeth Kübler-Ross. Tänkvärd.

En väninna ska flytta och har avflyttningsfest på kvällen.

Vi ska åka till Blå Jungfrun med det härliga Oskarshamn/Göteborgsgänget senare i juli. Ska bli trevligt, vi tackade ja idag.

Det värker lite i tinningen men det känns skönt att ha fått det gjort.

tisdag 23 juni 2009

Iran

Landet Irans öde har hängt med mig nästan hela mitt liv, precis som Turkiets. Har träffat många iranier eftersom jag är uppvuxen i Södertälje, men också turkar. När jag var arton år gammal så läste jag "Låt tistlarna brinna" av Yasar Kamal. Åkte med en turkisk taxichaufför som jag "intervjuade" om hans hemland. Hans svar var så upprörande för mig (det finns inga problem) att jag bestämde mig för att inte någonsin åka till Turkiet förrän de rättat till de orättvisor som hela tiden förekommer där. Detta löfte har jag hållit i mer än trettio år. Precis som jag bojkottade franska viner i två decennier på grund av Mororoa. Tror någon att det har hjälpt att en enda liten individ varit så halstarrig? Tror någon att det har förändrats? Kanske är vi fler som tänker att Turkiet kan bli bättre. Vinbojkotten gjorde i alla fall skillnad.

Iran är en tragedi. Ett vackert och stolt folk med en otrolig historia. Jag önskar av hela mitt hjärta att en förändring kommer till stånd. Att stå vid sidan av och bara betrakta kan inte vara OK. Det vet västvärlden. Det finns ingenting jag avskyr mer än religionernas inflytande på samhällen. De män som använder sina religioner som påtryckningsmedel och verktyg att kuva alla omkring sig: Må de brinna i de helveten eller skärseldar de själva, men inte jag, tror på!

(På förekommen anledning vill jag göra ett tillägg i detta inlägg: Det är min högst PERSONLIGA åsikt att religioner finns i alla världens länders kulturer och har påverkat och påverkar oss alla än idag i hur vi förhåller oss till vår omvärld och våra medmänniskor. Sverige är världens mest sekulariserade land vilket jag är mycket glad för. Jag tycker att religioner är patriarkala och har stått och står för oändligt mycket elände. De personer som använder sina religioner som alibi för att förtrycka, mörda och diktera är för mig PERSONLIGEN helt förkastliga. Arbetar man däremot för att göra gott, inte skada sina medmännskor och för att förbättra sin omvärld spelar det ingen roll av vilken anledning eller vilken kraft som driver, det kan bara vara bra. Det är Anna SteeleKarlström som tycker detta och jag för inte något partis eller grupps talan vid detta tillfälle.)

Att ta hand om ett liv

Bigarråerna kommer från Portugal, jag frågade igår. De säljer ju jordgubbar med mera längs vägarna nu. Jordgubbarna är i alla fall svenska. Under många år åkte jag och väninnan med våra barn till Självplock 80 ute på Ekerö. Det var en av somrarnas event. Vi körde dit, lät barnen plocka och äta och även vi själva, fikade vid bilen och så åkte vi tillbaka hem till Tyresö efter ett stopp för glass vid Drottningholm. Jag tyckte så mycket om dessa utflykter. Plockade alltid mer gubbar än vad vi egentligen kunde göra av med, mycket åkte i frysen. Men - de gångerna skimrar i mitt minne och nu ser jag istället fram emot utflykter med eventuella barnbarn i framtiden.

I söndags flyttade vi allt från fars lägenhet. Hans källarförråd var bystfullt med olika hyllor, tack och lov att vi hade tre starka män och två pirror med oss. Det har skurit i mitt hjärta att gå igenom alla böcker jag har ärvt. En del är nästan två hundra år gamla. Massor med kassar har vi skänkt till stadsmissionen, närmare bestämt sextiofem kassar. Nu vid genomgång hemma kommer det bli ytterligare tio. En del gamla läderinbundna ska vi försöka sälja, men hur ska man hinna med det? Denna sommar hade jag planerat att rensa mitt eget hus. Som min syster sa: Här står vi och frostar av frysen och tvättar fönster, sådant som vi behövt göra hemma hos oss själva...Ett helt liv är nu utspritt bland familj och släkt och vänner. En del lagras. Nej, min stora uppmaning till alla är: Rensa och ge bort medan ni lever! Det är mycket roligare att se saker och ting användas även om det är svårt att släppa kära ägodelar. Använder man dem inte så bort med dem! Böcker: Läs dem och ge bort dem! Det är ytterst få böcker man läser om gång på gång. Behåll just de få. Låt andra glädjas av resten istället!

Grejor "som kan vara bra att ha": Släng eller skänk bort! Kläder: Släng eller skänk bort! Smycken och klockor som ligger oanvända i byrålådorna: Ge bort till barnen eller sälj! Ha ordning på ekonomin. Se till att det åtminstone finns undanlagt till en begravning med efterföljande minnesstund med möjlighet till något att äta och lite vin eller så. Det ska vara trevligt och avslappnat för dem som ska minnas! Skriv ner hur begravningen ska gå till och alla andra eventuella önskemål. Lämna inte allt till de efterlevande. Under ett decennium har jag nu varit med om fem nära släktingars bortgång och ordnande av begravningar för fyra av dem. Den enda som hade sett till precis hur allt skulle vara var min älskade kusin i England som dog i magcancer år 2005 endast fyrtiotvå år gammal. Hon såg till att allt var tillsagt om, platsen för begravningen, stället där minnesstunden skulle vara, vilken mat och dryck (Fri bar. Alla har inte råd med det men det bidrar onekligen till en mycket god stämning och alla tycker att det var en fantastiskt trevlig minnesstund) vilka foton som skulle vara framme - rubbet!

Nu känns det som om att jag inte kommer att hinna rensa och gå igenom både uthus, garage, vind och förvaringslokal på annat ställe i stan denna sommar. Men intentionen och ambitionen finns. Vem vet - om jag bara är tillräckligt enveten och lyckas vila emellanåt så kanske jag lyckas. Det gäller att inte ge upp!

Nu återstår bara några stolar, ett gäng tavlor och lite annat småplock i pappas lägenhet. Sedan stänger vi för alltid dörren till den sista tiden i hans liv. Jag tog en tur runt stenpartierna i söndags när vi höll på med flytten. Han har ju gjort så fantastiskt fint runt hela området, alla man möter säger det och alla säger att han saknas så. Jag grät när jag såg hur just hans täppor formligen flödade över av blommor i olika färger och spaljeerna och allt han hade fixat med. Hans fågelholkar finns kvar i Skinnarviksparken till glädje för de små liven och förbipasserande. Han har onekligen lämnat avtryck i människors liv och i naturen, vart han än kom.

måndag 22 juni 2009

forts dikt på Annas vis

Glömde ju en rad: Nu skoner silen! Lade in den.

Dikt på Annas vis

Nu littar dämman
nu flåger mysarna
nu sletar det rugna
nu skoner silen
Nu blov det semmar!

Erstaviken låg djup i dimma när jag gick upp imorse. Medan jag satt på altanen under tiden som dimman lättade så kom detta för mig: Tänk om man inte kunde läsa eller skriva? Hoppas att vi alla får en fin och varm och solig sommar! Bästa hälsningar från din bloggvän Anna

torsdag 18 juni 2009

Serbienbesök och bigarråer

Igår fick Tyresö kommun besök av en delegation från Serbien. Tretton personer kom i delegation med SKL International. Temat är att utveckla lokalt självstyre. Jag och en tjänsteman tog emot vid servicecentret och sedan lotsade vi dem till kommunstyrelsesalen. Där tog kommunchefen vid och berättade om kommunen och organisation, styrelsesätt och visioner.
Per-Olof berättade om alla olika undersökningar och enkäter som går ut till brukare, anställda och medborgare. Jag berättade lite om hur vi arbetar när vi sedan sett svaren på dessa enkäter. En tjänsteman från barn-och utbildningsförvaltningen berättade om öppna jämförelser och Våga Se. Efter en fikapaus blev det information om vårt servicecenter som är unikt i sitt sätt att arbeta i hela landet. Till sist blev det informationschefen som visade vår hemsida och berättade om hur man informerar och har medborgarpaneler. Jag sa att nästa gång får de komma och äta middag hemma hos mig, vilket tydligen uppskattades.

Det säljs jordgubbar utmed vägarna som vanligt denna juni. De säljer också bigarråer. Jag ÄLSKAR bigarråer. Därför handlar jag dessa saftiga bär stup i kvarten. Inte så bra för magen men oj, vad gott! Sommartecken om något. Undrar var de kommer ifrån...

Ny minister för Folkpartiet Liberalerna

Så har vi då fått en ny minister, Tobias Krantz. Så fort jag hörde vem som blivit utsedd så tänkte jag på hur lite man märker honom. Jag stod ett pass med honom på gymnasiemässan vid folkpartiets monter för några år sedan. Han är alltid kostymklädd och prydlig och ser trevlig ut. Men också på något sätt lite odefinierbar. Det var till och med så att jag blev stolt som fick honom att fnissa några gånger. Nu sägs det att han har humor, något som jag uppskattar men redan har förstått. Tycker att det är kul att en ny minister beskrivs med ett sådant företräde. Det sker ju inte ofta.

Någon sa att han har lika stor utstrålning som ett fönsterkuvert. Lite så kanske det är. Kendocka. Men - tänk att vi alla ska ha sådan rätt att bedöma våra företrädare och andras i alla sfärer hela tiden! Jag som hela mitt liv hatat att bli just bedömd! Jag kastar mig in med hull och hår i politiken, en sfär där man blir bedömd konstant, av alla omkring sig, från familj och vänner till partivänner, andra partiers företrädare, tjänstemän och "den stora massan".

Forgive me, Tobias, för Kendockan. Du är en bra person, en god företrädare för partiet och det kommer att gå lysande! Lycka till! Jag är också glad att vi har en sådan klok partiledare. Det finns andra som hade kunnat få posten och då hade jag blivit förtvivlad!

Igår kväll hade vi vår sista socialnämnd innan sommaren. Medan Byggnadsnämnden hade fina smörgåstårtor till avslutning hade vi torra baguettemackor. Vi tar vårt ansvar när det är ekonomisk kris! Jag gick dock och köpte godis för egna pengar som jag hällde upp i skålar så att det åtminstone blev något extra denna sista gång. Jag avslutade med att säga åt alla att springa ut på grönbete - det behöver vi!

Så. Trots att det finns en hel del måsten för mig jobbmässigt denna sommar (en dragning på Almedalen, jourveckor och strukturering av höstens arbete, Pride är mest kul men också mycket jobb) så kan jag härmed säga: Nu börjar semestern! Jippppeeeeeeee!

tisdag 16 juni 2009

Bollmorakapellet och borgerlig begravning

Solen sken och det var en mycket fin dag när fler och fler började samlas vid Bollmorakapellet. Vi har upptäckt att människor kommer i väldigt god tid till begravningar, åtminstone de två vi varit med om, min syster och jag, på kort tid. Kistdekorationen vi hade beställt bar Union Jacks färger, floristen hade jobbat hårt för att det skulle se ut som ett kors av vitt och rött i blått. Kapellet är mycket trevligt och lagom stort. Pelle och Anders kom med ett helt piano som de ställde nedanför orgeln. Officianten Ann-Britt månade sig om att ha korrekta namn för att kunna presentera de olika musikinslagen ordentligt. Fem i två gick vi i familjen in och sedan följde resten av de närvarande med in. Det var otroligt trevligt att få träffa våra föräldrars gamla grannar från Nykvarnstiden. De var ju också Karins och mina grannar så länge vi bodde kvar hemma. Alla såg sig lika ut trots att det är tre decennier jag sett många av dem. Clives engelska vänner i Sverige kom också.

Klockringningen började och sedan sjöng och spelade Sara "Over the rainbow" på det sätt Eva Cassidy gjort det. Därefter välkomnade Ann-Britt och sedan höll Malcolm och Valerie tal efter varandra. Ann-Britt läste en fin dikt på svenska. Sara skulle ha sjungit Angel, den sång hon sjöng och spelade så vackert på min mosters begravning, men hon grät så mycket så att Pelle tog över och Anders spelade med. Pelle, Olles bror, som är pianist till professionen och Anders som är saxofonist, är så makalöst vänliga. De ställde upp helt gratis för att hedra min far. Därefter var det min tur att hålla tal och det gick bra, jag hade varit orolig att jag skulle börja gråta hejdlöst. Vid defileringen spelade killarna igen och därefter läste Ann-Britt den fina dikten "Do not stand by my grave and cry". DÅ började jag hulka! Ja, någonstans skulle det ju komma! Till sist spelade Pelle och Anders "What a wonderful world". Det var så fint!

Vi tog oss sedan vidare till lokalen där vi skulle ha minnesstunden. Det låg några minuters promenad från kapellet. Där samlades alla och åt lax/rostbiff med potatissallad och drack vin och öl eller alkoholfritt, därefter kaffe och chokladbollar. Det blev väldigt lyckat och mycket trevligt. De engelska släktingarna tyckte att vi gjort bra ifrån oss och hedrat deras bror/farbror på ett mycket bra sätt. Jag är så lättad över att det är klart!

Jag tror att min sorg kommer slå ut i full blom när allt släpper, tömning och flytt ur pappas lägenhet är klar och jag är ledig. Och då är det OK. Jag har inte velat gå omkring och gråta bland folk och vara svullen och rödögd mer än nödvändigt. Mitt problem under dessa månader har varit att klara av att inte släppa efter. Människor omkring mig har varit oerhört snälla. Samtidigt vill jag inte ha den uppmärksamheten som handlar om så sorgliga saker. Medlidande är svårt att ta emot, känner jag. Men jag vill tacka alla underbara personer som på så många olika sätt har visat sympati och som har stöttat. Inte minst mina partivänner, från vår kommunförening till alla ute i Sverige och på riksnivå. Vänner och familj, släkten i England, alla har varit underbara. Nu måste livet gå vidare. Onwards.

Skavsta till Tyresö

Fick väldigt ont i halsen på söndagskvällen och kände mig febrig. Typiskt, jag har klarat hela vintern från förkylning men nu kommer det i juni! Sov otroligt dåligt, vaknade varannan timme och undrade om jag missat väckarklockan. Till sist var det dags att gå upp och jag såg verkligen hemsk ut: Mörkt under ögonen och tärd. Halsen sved och jag var snuvig. Tog ur en del påsar ur bilen med tanke på att engelska släkten har bagage med sig och sedan åkte jag iväg. Genom Gubbängen och motet ringlade sig köerna, de släppte inte förrän efter Södertälje, men där blev det genast lättare att komma upp i någon fart som hette duga. Anlände till Skavsta 09.25, mina släktingars plan skulle landa 09.15. Planet landade tydligen 09.21. De kom ut ur arrivals 09.40. Min farbror hade sagt till mig att de bara skulle ha en väska på fyra personer för att RyanAir tar betalt per bagage, vilket jag tyckte lät helt galet. Tydligen hade han fått mothugg för de hade tre väskor med sig, vilket gjorde att det blev på håret att få in dem i mitt lilla bagageutrymme. Min farbror, pappas yngre bror, är en kontrollfreak av stora mått. Han hade med sig sin fru och sin dotter, min kusin. Min faster, Clives yngre syster, var också med.

Vi körde raskt tillbaka till Stockholm. Det är första besöket i Sverige för min kusin Claire. Vi körde till pappas lägenhet där jag ställt fram massor med noter och disketter och de fick titta fritt i bokhyllorna på de böcker och CD-skivor vi inte valt ut. Claire och jag bestämde oss för att ta en tur ner till city och låta de äldre släktingarna vara ifred bland sakerna. Vi åkte till Åhlénsgaraget och sedan gick vi över Sergels torg till NK. Där tog vi en räksallad var och vi hade väldigt trevligt. Vi hade kunnat kolla in staden mer men vi hade lovat att vara tillbaka en viss tid så vi handlade lite smörgåsar åt våra anhöriga och sedan åkte vi tillbaka till söder.

Alla knölade in sig i bilen igen, knölade därför att de hade fått ihop avsevärda mängder med grejor som de ville ta med på planet hem så de fick sitta med kassar i knät när jag körde dem till Prinsvillan där de skulle bo över natten. Faster skulle sova hos mig.

Jag visade Prinsvillan, det är så fint där och sedan åkte vi hem till mig för att äta. Jag hade tänkt att jag skulle hinna till Folkpartiets lokalförenings avslutning inför sommaren men nu blev det inte så. Regnet öste konstant under hela dagen. Nu är det dagen D och solen skiner och jag tror att det kommer att bli så fint.

söndag 14 juni 2009

Liberal Mångfalds förbundsstyrelse

Igår hölls förbundsstyrelsemötet för Liberal Mångfald där jag för första gången var ordförande. Mötte upp med Carinne, Avni, Zahra och Rafaela vid Mynttorget där vi gick in gemensamt till klubbrummet på riksdagens kansli och sedan gick några av oss och fixade mat och fikabröd. Mycket god stämning, enormt kompetent styrelse och fantastiska människoöden. Jag är så glad att få vara med i detta arbete som vi ska göra framgent. Ledamöterna reser till från norr till söder och lägger sin tid på detta och det är så viktigt att vi fyller vårt arbete med relevanta frågor och att vi lobbar och påverkar för ett bättre klimat och en bättre kultur i Sverige och partiet.

Idag hade HBT-liberaler styrelsemöte och det var mycket om Pride och planering av seminarier och själva paraden samt Prideparken. Ska bli väldigt roligt. Ett år går så fort! Tänk att det snart är dags igen!

Nu ska jag förbereda för min engelska släkt som kommer till Sverige, Skavsta, imorgon bitti. De kommer för att närvara på pappas begravning på tisdag. Jag tror att det blir väldigt fint. Men det ter sig väldigt overkligt att det är min far som ska begravas. Nyss var han ju här och skulle vara här länge till. Man vet ingenting om vad som komma skall. Livet är vidunderligt hemskt men mitt i allt det fruktansvärda kan jag bara tillstå att det är fantastiskt vackert också.

lördag 13 juni 2009

Leijonkungens uttåg ur djungeln

Så avgår då Leijonborg. Han har onekligen betytt mycket för partiet. De få gånger jag träffat honom har han inte precis ältat. Han var ganska fåordig. Utom när jag intervjuade honom för Tyresö Närradio för ett antal år sedan. Då ville han ha med sin pressekreterare i rummet och jag som var ny blev lite förvirrad och utbrast: "Men kan inte jag få vara ensam med dig?" Jag var en rookie inom politiken och hans partivän men han verkade tro att jag var en skjutjärnsjournalist som kanske inte ville honom så väl. Han gick med på det. Intervjun blev bra. Men jag har svårt för en del av dessa unga män som verkar omge vissa höga potentater i politiken. De är så fyllda av sig själva att de knappt hälsar och är förmodligen ängsligare för sina positioner än vad jag någonsin har varit. Så jag är glad att jag slapp ha hans pressekreterare närvarande...

Nå, vem kommer efter honom? Den som väntar får se. Här visar sig ett vägval för partiet som är mycket viktigt. Hoppas vår partiledare förstår det. Ja, det är klart att han gör!

Samtal med koltrast

Kollade just in juninatten 02.25 och fick sällskap av en koltrast som satte sig på elstolpen utanför huset. Den hade vädigt mycket att berätta! Och i otroligt många olika tonarter! Medan jag försökte få en syl i vädret började jag tänka på att den påminde till viss del om många män i politiken. Den bara malde på utan att lyssna på vad jag hade att säga! Men på ett mycket mer innehållsrikt och fylligt sätt än dessa män. Koltrastens sång är min absoluta favorit bland fågelsångerna. Näktergalen drillade vid slottet igår kväll, det lät trolskt och vackert. Men koltrasten är bäst. Kallas också fattigmans näktergal. Och det kan jag gärna relatera till. Är verkligen inte en person som sätter mig på höga hästar. Om jag får säga det själv.

Swisch sa veckan!

På onsdagen hade Vårljus arbetsmöte på Ersta konferens. Mycket bra möte med kloka synpunkter om verksamheten och vart den är på väg. Efter det så var det kommunalpolitiskt råd på landstingshuset. Precis som på partistyrelsen pratades det nästan bara om valet och hur det hade gått för vårt eget och andra partier.

Maria och jag åkte sedan till Mynttorget där vi blev insläppta av en partivän som är riksdagsledamot som sa att han ska gå med i Prideparaden i år. Jag gav honom en kram som tack, jag har ju lobbat för att fler riksdagsledamöter ska gå med. Liberal Mångfald Stockholm hade möte och jag erbjöd mig att vara sekreterare trots at tjag visste att jag skulle rusa vidare till nästa möte senast kvart i åtta...Det gick bra ändå. Maria hade som vanligt laddat upp med massor av gott bröd och pålägg. Erik kom gående och jag sa att han borde ta lite macka vilket han gjorde. Han såg hungrig ut vilket man ju blir när man jobbar sent.

Rusade sedan till bilen på Riddarholmen för att träffa Alexander, Seved och co. Vi skulle få en dragning om hur man kan få sin hemsida eller blogg att länkas mer och bli mer läst. Jag var vid det laget dödstrött, dragningen var jättebra men oj, jag behövde sova. Till sist blev jag hungrig också. Alexander erbjöd mat och han stekte lammkorvar med lök klockan halv elva på kvällen - och jag och de andra glufsade tacksamt i oss... Kom inte hem förrän kvart i tolv. Olle hade blivit orolig och ringt till min mobil vilket jag inte hade hört. Jag hade glömt almanackan vid datorn så han hade kunnat titta för att utröna var jag befann mig och det var ju bra. Vi pratar varje morgon om vad vi har för planer för kvällarna så att vi har lite koll på varandra. Man vill ju inte att det ska hända något eller att man lagar mat (gör jag nu alltmer sällan) och sedan sitter och väntar på varandra. Somnade som en stock.

På torsdagen blev jag intervjuad tillsammans med oppositionsrådet Martin Nilsson för närradion av Åke Sandin. Åke sa att jag har åldrats fem år sedan min far dog. Sedan försökta han mildra det genom att säga att: "Ja, du såg ju bara ut som tjugosju så det blir inte så farligt ändå!"
:-) Martin är alltid vältalig och mångordig, jag inte lika så. Jag svor till och med på slutet. Nej, intervjun blev så där. Den jag gjorde för kommunens räkning om krishantering var OK men där sa jag "just det" hur många gånger som helst och eftersom det var på millisekundrar i talet på dem jag intervjuade så gick det inte att redigera bort. Samtidigt är det bitvis riktigt bra och lättsamt.

Fick dela ut betyg på C3L i egenskap av ordförande i socialnämnden till de personer inom äldrevården och hemtjänsten som gjort kompetensstegen del 2 och 4. Vår stolthet!

Susade ut till Värmdö där goda vänners dotter skulle ha studentmottagning som jag inte skulle hinna närvara på men jag ville ändå lämna en liten present och en blomma.

Därefter var det utdelning av kvalitetspris vid Prinsvillan. Det gick till fordonsprogrammet på Tyresö gymnasium. Efter det var det mat och samling inför kommunfullmäktige på Tyresö slott. En trevlig tillställning. Mats F har det inte lätt dock.

Idag har jag jobbat med Karin i pappas lägenhet hela dagen. Pelle kom och hjälpte till med sladdhärvor och peptalk. Karin har ont i kroppen, jag har ont i kroppen. Karin sover dåligt, jag sover dåligt. Karin hinner inte sörja, jag hinner inte sörja. Vi säger båda att vi hoppas att vi ska få börja sörja på vår ledighet! Det är ju helt makalöst! Mycket försenad åkte jag sedan till Trollbäcken för att vara med en stund på Nattvandrarna i Tyresös årliga grillträff. Köket var bystfullt hemma hos Johan men jag fick en stol och lite god mat och det var gott och trevligt. Jag kom dessvärre sist och gick först. Var så ohyggligt trött. Men väl hemma gick jag in i andra andningen när jag satte mig framför datorn, det var så skönt att skriva lite.

Imorgon är det LM Riks första styrelsemöte med mig som ordförande. Ska bli otroligt kul!

tisdag 9 juni 2009

Partistyrelse första gången

Idag var det både socialutskott och extra kommunstyrelse på morgonen och sedan åkte jag in till Mynttorget. Stod i vakten och pratade om var rummet låg där PS skulle ha sitt möte. Under tiden kom Cecilia Malmström med raska steg så jag följde med henne. Jag fick springa för att hinna med hennes långa kliv.

Alla hade samlats när Jan Björklund anlände. Sedan följde en analys av valresultaten av stabchefen och sedan pratade JB i fyrtio minuter om hur han såg på de olika partiernas resultat. Det var intressant. Många kom med intressanta inlägg med reflektioner om hur vi ska arbeta nästa val. Det var väldigt bra stämning. Vi åt lunch på riksdagens matsal. Mötet fortsatte efter lunch och sedan bjöds det på "bra val tårta".

Inför landsmötet har det kommit in sexhundra motioner. Partistyrelsen har att sovra ut dem som ska gå vidare och sedan ska ytterligare gallringar göras samt avslag och besvaras. Jag som är adjungerad behöver inte vara inblandad i det stora arbetet förrän nästa PS-möte. Det var i alla fall kul att få se hur man arbetar.

måndag 8 juni 2009

Ja till Europa!

Yes, we can. Ja till Europa och vi skickar VERKLIGEN inga gnällspikar till Bryssel! Vilken valvaka! Efter veckor av kampanjande har Folkpartiet i hela Stockholms län gjort ett otroligt bra val. Dagens åkande mellan de två vallokaler som jag ansvarade för där jag stod i snålblåst och gassande sol (märklig kombination som senare gav mig frossa en stund) hade gjort mig rätt så mör. Mats F skulle in till moderaternas valvaka på Munchenbryggeriet och erbjöd mig skjuts. Jag skulle till Folkpartiets valvaka som hölls på riksdagens restaurang. Det var en väldigt god stämning och alla följde siffrorna på TV-skärmarna som hela tiden gick uppåt.

Det tjoades och gapades och skränades. Marit, Marit, Marit! Jag hade så trevligt och alla var så glada. Hela veckan som har varit så intensiv svepte bort och jag tänker därför inte återge den. Men det blev många kramar och många skratt och leenden. Någon berättade att Tyresö hade ett resultat på 18,5. Trodde inte mina öron! När jag kom hem och checkade visade det sig att det till och med var 18,7 mot socialdemokraternas 19,0! Det känns helt overkligt. På detta var det en fantastiskt duktig tjej som sa till mig att hon vill hjälpa mig att kampanja för mig på riksdagslistan - jag blev helt tagen! Hon har fått jobb på en mycket fin reklamfirma och nu så erbjöd hon mig sina tjänster. Jag vet inte vad som händer, det är så mycket positivt i allt det jobbiga med pappas död så det blir mycket märkligt... Måste försöka landa lite.

Vi har tagit hem tre mandat till EU-parlamentet, håller tummarna för att Olle Schmidt kommer in och inte blir förbikryssad. Marit är så himla bra. Ja till Europa! Ja till Folkpartiet Liberalerna.

måndag 1 juni 2009

Valet närmar sig med stormsteg

Veckan har rusat förbi och nu är det en ny framför oss: Slutspurt inför EU-valet 7 juni! Vi kommer att finnas i centrum varje eftermiddag fram till valet.

I måndags var jag hos tandläkaren och allt såg bra ut. Sedan gjorde jag en intervju för Tyresö Närradio som ska rulla i sommar som handlar om kommunens krisberedskap med Berit Assarsson, kommunstyrelsens ordförande och Peter Holck, säkerhets- och beredskapschef. Därefter åkte jag i kolonn med viceordförande i nämnden och socialchefen till Värmdö kommunhus där vi skulle ses med Nacka för att prata aktualiteter och om de verksamheter som vi har gemensamt.

På tisdagen skulle jag vara hos Tyresöhälsan klockan 08.00 men fastnade i bilkö!!! igenom Bollmora i en halvtimme så jag kom en kvart för sent, hemskt. Försökte ringa dit och berätta om detta osannolika att sitta i bilkö i lilla Tyresö...
Mina blodsvar var goda, och när jag provblåste för att kolla lungorna hade jag lungkapacitet som en "37,8-åring". Vilket ju för mig låter helt otroligt med tanke på att jag rökte två paket cigg om dagen i två månader och slutade två dagar innan pappa dog. Jag är just nu frisk och bör bara röra på mig mer.
Vi hade vårt vanliga "Liberalt möte" innan KS och det var liv och rörelse. Kommunstyrelsemötet var en lugn affär.

På onsdagen susade jag in för en lunch på riksdagen med förra ordförande för Liberal Mångfald och vi pratade praktiska detaljer och hur LM riks har fungerat hitintills. Därefter träffade jag Seved (Seaweed :-) för att titta på bil till Prideparaden. Det var hopplöst att hitta parkering kring Odenplan men sedan fann jag en lucka precis utanför garaget vi skulle till. Ååååååh, där fanns en stor cabad babyblå metallic amerikanare med vingar och allt! Vi bokade den! Kommer bli så himla ballt! Tog en kvick fika för att skvallra lite och prata om hur vi tycker att en del partister beter sig. På kvällen hade jag nämnd. Sossarnas gruppledare tyckte sig märka att jag var lite bitskare en vanligt. Kan det bero på att det har varit ganska jobbigt ett tag? Jag kan tänka mig att det börjar märkas i mitt kynne. Men så ska det ju inte vara. Kanske håller jag på att bli mer bitsk över huvud taget?

På torsdagen arbetade Karin och jag hela dagen med pappas lägenhet och tömning av den. Det är så otroligt mycket saker och det tar sådan tid. Vi gick och tog en lunch på indiska restaurangen på Heleneborgsgatan, gott men alldeles för mycket för min mage, kändes det som.

På fredagen jobbade jag på dagen och sedan skulle vi ha en träff med vänner för att genomföra en femtioårspresent till en vän. Vi skulle laga mat ihop på Cajsa Warg. Det blev så gott! Nisse hade fixat tillhörande rekommenderade viner, Anders födelsedagsbarn hade valt menyn: Pilgrimsmusslor, rådjurssadel och chokladbakelser. Vi delades in i tre grupper och alla lagade på som attan.
Köket hade tre olika kök i ett u så alla kunde hålla på med egna spisar och arbetsbänkar. Alla såg varandra och kunde följa varandras processer. Vi skulle fixa sadeln, såsen, och rostade rotfrukter och lingonchutney. Jag tog sadelns ben och brände av med schalottenlök, sedan på med kycklingbuljong för att reducera. Därefter på med grädde och mängder med portvin. Silades och sedan avsmakning. Vi höll på med allehanda små vinägrar, soya och peppar och salt. Det blev gott. Lingonchutneyn gjordes på en bas av schalottenlök, äppelcidervinäger och honung med färska frusna lingon. Gott!

Vi fick gå och plocka råvaror i butiken, helt underbart! När det inte fanns sötpotatis kom assistenten Stina med mina absoluta favoriter: jordärtskockor! I was in heaven! De andra gjorde pilgrimsmusslor med blomkålskräm och rostad pancetta till förrätt och chokladfondant med hallongranité (fint ord för hallonsorbet) och vit chokladsås (to die for)

Vi åt och njöt och det var helt underbart och det fanns massor med vin men jag fick knappt ner något trots att det var så gott. Jag började känna mig sprängfärdig och till sist mådde jag inte alls bra. Jag gick ut för att få frisk luft. Sedan tyckte jag att ingen kom ut och då blev jag arg på Olle och tänkte att han kommer nog inte vilja följa med mig hem så då började jag promenera. Jag mådde riktigt illa. Olle ringde och var orolig och sedan kom han ifatt mig och höll min hand och var min älskade Olle. Och jag fick vara liten och trött och ledsen för att min pappa inte finns mer.

Maten var otrolig. En rekommendation att göra/ge bort till dem som har allt. Mycket, mycket trevligt!

Nästa dag var lördag och då skulle vi som vanligt kampanja inför valet i Tyresö centrum. Det var mycket folk ute. Vi väntade in Martin Andreasson som kom från Tullinge och som sedan skulle vidare till Vårby. Vi delade ut hans broschyr till förbipasserande invånare. Han är så trevlig och rar.

Skulle träffat kär väninna på kvällen men istället åkte vi till nya vänner i Raksta som bjöd på underbar middag och fantastiskt vin i sol och fint väder. De har ett magiskt ställe med ett stup (hu, jag som är så höjdrädd) som vi fick se och där vi satt vi en lång stund i kvällssolen och spejade över trädtopparna och småpratade om allt möjligt och jag kommer aldrig att glömma det! Dessa människor finns i mitt hjärta så länge jag lever. Jag är så glad över att livet är sådant att man får möta nya människor under vägs gång som blir som gåvor! Tyvärr blev jag totalt zonkad, utmattad lade jag mig att sova på deras gräsmatta. Där kan man tala om att man litar på människor, jag kände mig så totalt avslappnad och en sådan tillit trots att vi inte känner varandra särskilt väl. Dessa underbara personer fick mig att känna mig totalt trygg efter månaders anspänning och efter kanske den värsta tiden i mitt liv. Egentligen finns inte ord för detta. Så jag slutar där så länge.

På söndagen var vi och jobbade i pappas lägenhet igen. Vårt största samtalsämne under dagen var hur vår farbror kommunicerar, han är total kontrollfreak och typiskt domderande manlig knows it all. Vi var fruktansvärt irriterade över honom och det blev mailkonversationer som inte var av denna värld inför pappa Clives begravning. Jag är helt konfys över vilka gener vi har. Steeles och Strömbäcks för min del, Olle har också en familj som heter duga, alla fantastiska individer men oj, oj, oj! Ändå borde man kunna säga att det är likadant för alla familjer: Det finns alla möjliga personligheter som bildar nya generationer som bär på anlag som är otroliga...

Nu är det en ny vecka. Och snart är det midsommar, hej och hå vad tiden går!