tisdag 28 juni 2011

Stolpskott

Chockhöjd boendeparkering i Stockholm, det känns inte OK. Förslaget är mer ett stolpskott. Som om det inte redan är dyrt nog bara att äga en bil. För "vanliga" familjer i innerstaden är det här verkligen inte ett schysst förslag. Det känns helt enkelt väldigt "moderat".

I DN idag står att elever "kan" få hjälp tillbaka till skolan. Vad då "kan"??! SKA borde väl ändå vara ordet?. Alla som inte dyker upp efter en dags frånvaro utan anmälan ska väl kontaktas, alltid? Det är något som inte stämmer om det kan gå så långt så att barn kan vara borta vecka ut och vecka in utan att skolan reagerar, eller reagerar för långsamt, med resultat att barnet inte kommer tillbaka. Det borde väl vara självklart att skola och socialtjänst samarbetar, alltid, hela tiden. Goda förvaltningschefer måste tillsammans med politiken driva detta i hela vårt land. Bort med dikena mellan förvaltningarna, barnen är hela kommunens angelägenhet, de kan inte, SKA inte delas in i förvaltningstillhörigheter.

Nu ska jag inte blogga förrän Almedalen. Ha det så skönt, det verkar komma lite sommar nu :-)

söndag 26 juni 2011

Juholts yviga gester, Vitrysslands situation och gaybröllop i NYC

I dagens DN skriver Wolodarski om Juholts fladdrande som jag anser är direkt skadligt för vårt land. Det är en otroligt ansvarslös hållning och dessutom ohederligt. Det är som när man har handslag på överenskommelser eller när man i olika sportsliga sammanhang har tysta överenskommelser om att spela rent och inte fuska. Mitt i allt så bryter man överenskommelsen eller ändrar man spelreglerna och spelar ohederligt. Jag har ingen respekt för sådant, har aldrig haft, kommer aldrig att ha.

Det visar på en svaghet hos S som jag inte kan tro att partiet egentligen vill förmedla.

Underbart med frivilliga livräddare som kan få sms om de befinner sig i närheten av akutfall. Skulle gärna anmäla mig om jag visste att jag var på samma plats mesta arbetstiden.

Turerna kring SAAB kontinuerar att försätta alla i nagelbitarställning. Väldigt oroligt när så många människor under så lång tid aldrig riktigt får slappna av och veta att framtiden är någorlunda trygg.

Belarus: Mitt hjärtas Belarus. Jag tänker på mina vänner i oppositionen där som faktiskt hoppats på sanktioner så att det sätts tryck på Lukashenko. Men vill västvärlden verkligen se denna stat köras rätt i knäet på Ryssland? Jag är tacksam till DN som skriver om situationen, det borde DN och andra tidningar göra mycket oftare eftersom alla svenskar borde påminnas om hur nära oss det existerar en diktatur. Hur nära oss ett land ligger där människor verkar under helt andra förutsättningar än dem vi lever under.

Kanske än färre skulle rösta på ett parti som Sverigedemokraterna som vill se vårt land ha stängda gränser och inget samarbete med omvärlden vad gäller miljö- och klimatfrågor, brottsbekämpning och säkerhetsfrågor om fler rapporter kom från ett land som Vitryssland? Sverigedemokraterna vill dessutom inte att vi alla ska få vara oss själva utan vurmar för något de kallar "det äkta svenska" som jag aldrig riktigt kunna klura ut vad det egentligen är.

Hoppas att folket orkar stå emot Lukashenko, hur hårdhänt han än blir mot sina medborgare. Och det är ju lätt för mig att säga...

New York har röstat igenom en ny äktenskapslag, nu får gaypar gifta sig, äntligen! Hurra för New York!

Själv lade jag för en stund sedan ut bilder på Erstaviken 1. Igår i ösregn och hagel 2. Idag i solsken. Under tiden så började det nu ösregna igen. Raskt ut och slita in dynor, tidningar och böcker ur vätan. Det går inte att lita på vare sig vädret eller socialdemokraterna i dessa tider. Not good at all!

tisdag 21 juni 2011

Snart midsommarafton - vart tog juni vägen?

I tisdags var det som vanligt partigrupp på eftermiddagen och sedan susade jag ut till Villa Bonnier där en delegation Indier skulle få äta middag med representanter för alla partier. Vi samlades i nedervåningen där gästboken ligger. Magnifik konst på väggarna och vackra möbler ger en Inbjudande atmosfär. Bubbel serverades medan alla inbjudna droppade in och hälsningsfraser sades. Sedan var det dags att gå till bords.

Jag hade en indisk parlamentariker till vänster och Indiens ambassadör till höger. Snett emot mig satt en annan indisk parlamentariker som var klädd mer traditionsenligt, de flesta andra hade kostym. Precis när Per Westerberg skulle börja välkomsttala rapade den traditionsenlige ganska ljudligt och lite makligt. Hans bordsdam från moderaterna och jag tittade över bordet på varandra och bet oss i läpparna för att inte börja fnissa.

Den kvinnliga indiske talmannen ställde sig upp i sin fantastiska sari, sitt vackra mörka hår i en uppsättning i nacken och sin röda prick i pannan och med ett litet block i handen. Sedan började hon tala till oss med mycket mild stämma, samtidigt som hon vände blad i sitt lilla manuskript, om vilken ära det var att få komma till oss och hur tacksamma delegationen var och så vidare med alla de krusiduller som man kan förknippa med diplomatins språk. Jag slogs av denna mildhet och tänkte att: Hur får hon pondus genom detta försynta sätt? Det skulle aldrig fungera här i Sverige.

Sedan fick vi förrätt och jag konverserade och ställde frågor, först till min bordsherre men sedan mest med ambassadören som var en äldre herre (bara lite äldre än jag, får medges, man får helt enkelt acceptera fakta, jag ÄR inte purung längre) och som var ytterst älskvärd. Jag frågade om alla möjliga saker om Indien men också om hur han och hans familj upplever Sverige, han har bara varit här i nio månader. Han berättade om hur han rest land och rike runt, hur han redan hade varit i gruvorna i Kiruna och i södra Sverige på denna korta tid.

Middagen avslutades med bland annat jordgubbar till efterrätt och min bordsherre sa att man exporterar jordgubbar från hans del av Indien. Jag sa: ”But you have many other exotic fruits in your country” precis i en sådan stund när ALLA vid bordet slutade sorla. Det verkade uppstå en förbluffad tystnad vid detta mitt konstaterande men sedan började alla genast prata igen. Märkligt.

Vi fick kaffe i mottagningssalen och sedan gick jag därifrån efter att ha tagit farväl med dem som hör kutymen till. Utanför stod flera polisbilar, två säkerhetspoliser stod och småpratade vid Villa Bonniers grindar. Jag sa: ”Och här står ni och skvallrar! De kommer snart.” Jahapp, svarade de och log.
Längre bort sa jag till en polisman som satt i sista polisbilen: ”Vilket uppbåd!” Han svarade: ”Det kallas eskort” med ett snett leende.
Det var lite trafik på Strandvägen så jag var hemma snabbt.

I onsdags var det partiledardebatt. Juholt är inte kul. Jag kan inte förstå vad det ska bli av detta för socialdemokraterna.

Sedan hade Barngruppen och Gruppen mot hedersvåld och förtryck, där jag är med i båda, tillsammans med Rädda barnen ett seminarium om tvångsgifte mellan ett och halvfyra. Efter dragningar av en kvinna från Nyamkos departement som var superduktig, en väldigt bra man från Ungdomsstyrelsen och en kvinna som nu arbetar på Stockholms kvinnojourer med stor erfarenhet satt vi i en panel och skulle berätta vad vi tyckte. Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna var representerade. Det blev ett bra seminarium. Samma dag fanns en artikel om ämnet i DN och dagen innan hade Sabuni och Bildt en artikel i Aftonbladet om hur ambassaderna ska hantera personer som behöver hjälp i frågan utomlands. Tajmingen kunde inte ha varit bättre.

På kvällen kom ett gäng alliansen i kulturutskottet ut och hälsade på hos mig på Tyresö. Vi åt och drack och en av killarna som är så duktig på att spela gitarr (som jag hade tagit fram) och sjunga underhöll oss där vi satt på altanen med filtar på oss eftersom det var ganska kallt. Det blev en trevlig afton.

På onsdagen var det också en artikel i Svenska dagbladet: SD:s språkbruk har spritt sig till riksdagen. En stor bild från plenum där jag skymtar (så fet jag såg ut) och en listning på namn på ledamöter och eventuella ministrar som ”anammat” Sverigedemokraternas språkbruk. Jag blir faktisk ganska upprörd. Jag har aldrig i hela mitt liv brukat ordet massinvandring. Jag tycker inte att det förekommer massinvandring till Sverige. Men om någon i plenum säger att det existerar så måste man bemöta det. Man kan väl inte åsyfta något och argumentera emot det om man inte använder det ord som beskriver en företeelse som motparten hävdar finns i samhället? Jag sade vid något tillfälle att skolor som har problem med att elever inte når målen inte beror på någon ”massinvandring”. För det är vad som påstods av Sverigedemokraterna en stund innan. Ska man säga: ”Jag anser inte att problemen med svensk skola beror på xxx, har ingen lust att ta m-ordet i min mun”? Vad ville Svenska Dagbladet egentligen uppnå med artikeln? Hur menar tidningen att vi ska argumentera?
Så om en företeelse som Norrbotniabanan kommit in i riksdagens språkbruk (döööh) så är det ett utslag av att Norrlänningarnas språkbruk kommit in i riksdagen? Eller sexköpslagen, är det feministernas språkbruk? Ja, bevare oss väl för att vi har ord över huvudtaget att kommunicera med.

På torsdagen var det kaffe och tårta på kulturutskottets kansli eftersom det var sista utskottet inför sommaren.
På kvällen var det budgetfullmäktige i Tyresö. Det gick bra men det är väldigt mycket barnfattigdom just nu enligt oppositionen…

På fredagen var det debatt om Libyeninsatsen och sedan votering. Efter lunch träffades fem av åtta av oss kvinnor som gick ledarskapsutvecklingskurs 2008. Vi försöker hålla kontakten och varandra ajour så gott det går med allas bystfulla scheman.

I lördags fick jag äran att viga en klasskamrat från nittiotalets mediestudier, det skedde vid stora eken i slottsparken. Paret var så vackert och deras tre barn så söta.

I söndags öste regnet när jag körde min älskade Sofia till sin Umeå-bussen. Sedan träffade jag en partivän och hans lilla tre-åriga dotter på Kulturhuset och lunchade. Han skulle ha kommit ut och hälsat på hos mig på Tyresö med hela sin familj men vi sköt upp det till en dag med bättre väder.

Igår visade jag en partivän och hennes tre väninnor runt på riksdagen. På kvällen hade vi avslutning inför sommaren hos Tyresö kommunförenings ordförande och hans fru. De bor så vackert med utsikt över Erstaviken, precis som jag, men deras hus är otroligt välplanerat och fint. Det var en mycket trevlig afton och värdparet hade gjort jättegod mat och min favorittårta som görs av lite sega tunna marängbottnar och så har man bär och grädde: MUMS!

Fattar inte att det snart är midsommarafton, hur gick det till?

måndag 13 juni 2011

Falun och Köpenhamn - musik på olika sätt.

Vitryssland har problem med att betala sina elskulder. Den 19 juni ska återbetalning ske. Om det inte händer kommer det att bli ett större tryck på Lukashenkos styre. Frågan är vad konsekvenserna för landets invånare blir. Kommer medborgarna i högre utsträckning visa sitt missnöje och kommer Lukashenko i så fall att bli ännu mer uppbunden mot Ryssland?

På P1 igår kommenterade en brittisk kriminolog och före detta brottsutredare den svenska uppklarningsstatistiken för inbrott som ju är på blott fyra procent. Han skrattade misstroget i radioutsändningen och sa att det var en helt oacceptabel siffra (i Storbritannien är siffran drygt 16 procent) och att en polischefs jobb skulle hänga mycket löst om man uppvisade sådana siffror i hans land. I programmet jämförde man hur arbetet utförs i England och Sverige och det kändes som att vi har en poliskår med ett arbetssätt som är synnerligen oprofessionellt. Det ÄR helt enkelt inte acceptabelt.

Förra helgen var jag i Falun för att bevista ESTA-konferensen. Det är en kongress som sker i olika länder med stråkpedagoger och stråkmusiker från hela Europa. I år hade turen kommit till Sverige som värdland. Jag skulle få äran att sitta med i det för konferensen avslutande panelsamtalet, som företrädare för alliansen i Kulturutskottet. Med var också en socialdemokrat från samma utskott. I panelen fanns kunniga personer från olika sfärer inom musik och vårt samtal skulle handla om kulturskolans framtid i Sverige. Det blev ett mycket trevligt utbyte mellan panelen och publiken. Trots att det finns en stor oro för hur verkligheten har utvecklats och ser ut just nu så avslutades det hela med hoppingivande tankar inför framtiden. En öppen kommunikation med oss politiker uppskattades och förväntades hädanefter.

På partigruppen på tisdagen ställde jag frågan om hur vi ska ställa oss från partiets sida inför Tysklands avveckling av sin kärnkraft. Det blev en diskussion som kommer att fortsätta. På onsdagen höll jag ett anförande om kulturarvet i debatten om samma ämne.

På kvällen var vi på Carlhälls gård på Långholmen och hade avslutande vårfest för riksdagsgruppen och personal. Det var suveränt god mat och trevligt. Eftersom jag skulle upp sex nästa morgon för att jag skulle vara på talmannens referensgrupp om jämställdhet redan klockan åtta på riksdagen så gick jag hem bland de första.

Efter mötet med talmansgruppen så hade vi Öppen utfrågning om barns rätt till kultur i 1:a kammarssalen. Det var intressant med olika företrädare med olika infallsvinklar och blev bra frågor. Fredrik Malm och jag hade ansvar för frågestunden med ministrarna samma dag klockan två. Jag ställde en fråga om våldsutsatta kvinnor till Nyamko eftersom det är ett lagförändringsförslag på gång. Sedan hade Pridegruppen möte och vi planerade allt som har med Prideveckan att göra, utsmyckning av lastbilen, budskap på banderoller, parken, seminarier med mera. Jag lämnade gruppen innan vi var klara eftersom jag skulle till min väninnas dotters studentfest.

Nästa dag åkte jag med Henrik till Köpenhamn. Jag skulle få se Turandot på den fina operan där. Vädret var fantastiskt, vi hann med stadens finaste sushiställe, flanerande på Ströget, smörrebrödsinmundigande, operan och Glyptoteket. Tryckte i mig olika smörrebröd vid sen lunch och dessutom några snapsar som var lokalens eget kryddade.

Operahuset är mycket spektakulärt och personligen tycker jag att det är snyggare än Oslooperan. Man kan åka dit med skyttelfärjor från andra sidan vattnet som tar cirka tre minuter. Föreställningen var underbar.
När det gäller finansiering av viktiga kulturella byggnader så har Maersk byggt operahuset. Carlsberg håller tydligen igång Glyptoteket som har en otroligt fin samling skulpturer. (Just nu pågår också en utställning om Kleopatra.) Vad är det med oss här i Sverige? Det borde vara OK att privata näringslivet stöder kulturen på olika sätt. Och nog borde det kunna vara avdragsgillt i någon mån? Precis som stöd till ideella sektorn… Det lär vara mer vanligt i framtiden i takt med att det blir mindre resurser i den offentliga sektorn.

Imorgon kommer Sofialej på väg från Göteborg upp till Umeå. Jag vet inte hur länge hon stannar men det är alltid lika underbart att få ha henne hemma en stund. Emilie kom hem från sin Italienresa glad och extremt solbränd. Sara har hjälpt mig med att ta hand om hundarna hela tiden när jag reser och hon rensar dessutom massor i stenpartiet och rabatten framför huset som varit helt igengrott. Mina små, små flickor är nu vackra, kompetenta vuxna kvinnor som jag känner stor ödmjukhet inför. Jag är sååååå stolt!

torsdag 2 juni 2011

Ödmjuka ministrar från Kenya

I torsdags hade riksdagen besök från Kenya, ett antal ledamöter, en vice talman och några ministrar. Vi träffades i talmannens konferensrum, jag, en kvinna från centerpartiet och en av våra kvinnliga vice talmän från socialdemokraterna. Alla presenterade sig och det var intressant att notera hur de kenyanska kvinnorna (som ingår i ett svenskt utbyte om kvinnligt ledarskap) presenterade sig som ledamöter i parlamentet men inte att de var ministrar (om de var det) eller som någon, professor. Istället fick den som satt efter i tur säga till om detta. ödmjukheten finns kvar starkare i deras system, tack och lov hade det inte hänt om det hade varit en svensk grupp av kvinnliga politiker där ministrar ingick.

På fredagen samlades kommunerna i hela länets gruppledare i kommunfullmäktiegrupperna för folkpartiet på riksdagen. Jag var och tog emot och hälsade välkomna. På söndagen tog Olle ut sin kusin och ryckte strömming som vi sedan tillagade så pinfärska så att de krökte sig när jag stekte dem. Det var mycket gott, som alltid.

På måndagen fick jag komma och hälsa på till Folkpartiet i Haninge kommunföreningsstyrelse och berätta om arbetet på riksdagen. Det var väldigt roligt och det var en mycket intresserad grupp folkpartister som ställde frågor och kom med synpunkter.

På tisdagen hade den tvärpolitiska gruppen för Vitryssland sitt första möte denna mandatperiod efter att det varit årsmöte. Vi enades om att försöka få hit svenske ambassadören från Minsk om några veckor för ett frukostseminarium. Situationen i Belarus är prekär, ekonomin i landet usel. Sanktioner från EU är att vänta. Frågan är varthän sådana sanktioner leder. Det finns en lista på vitryssar som inte får resa in i EU, bland andra vitryska valnämndens ordförande som tydligen inte är en särskilt trevlig person. Listan har blivit längre med tiden, från att först bara inbegripit Lukashenko och hans närmaste medarbetare till fler andra i demokratisammanhang nyckelpersoner. Min alliansvän i moderaterna har nu blivit stoppad två gånger från att resa in i Belarus på bara några månaders tid så det är uppenbart att det även existerar en Vitrysk lista på "busar" från EU-länder också.

Andrew Mitchell, brittiske ambassadören i Sverige, hade farvälparty i tisdags och öppet hus. Han ska börja arbeta med London OS. Han är en mycket älskvärd och charmerande diplomat och jag önskar honom lycka till. Det är ett nöje att lyssna på honom och han har alla de bästa kvaliteter som en engelsk diplomat kan ha när det är som absolut bäst. Mina landsmän kan verkligen vara mycket socialt intelligenta när allt stämmer. Diplomati är en stor nypa smidighet och lyhördhet förutom förmågan att läsa politiska situationer i allmänhet.

Jag kom till ambassaden två timmar efter det att man startat open house eftersom vår partigrupp också startade 16.00. Vid det laget hade alltså ambassadören och hans fru stått vid ingången i två timmar och hälsat välkomna. Andrew själv var lika vänlig som vanligt och såg inte nämvärt sliten ut. Men hans fru såg lite mer sammanbiten ut. Jag kunde riktigt se hur hon önskade att den sista timmen skulle flyga så att hon kunde få göra något annat. Man gick fram på en röd matta till paret, jag sa mina fraser om vilken fantastisk ambassadör jag tycker att han är och önskade dem lycka till. Sedan gick jag in till eventet där det kryllade av höga potentater, bland annat Carl Bildt som jag log emot (i en naiv förhoppning om att han skulle känna igen mig från plenum) men han rynkade nästan pannan mot mig, stackarn, han trodde kanske att jag skulle vilja prata med honom...

Inga andra partivänner var där som jag kunde se, inga riksdagsledamöter heller. Det serverades en av mina älsklingsdrycker, Pimm's, som jag ju inte drack eftersom jag körde bil, och små snittar. Jag tog en snitt som inte var så god, dessvärre, och tryckte in den hel i munnen. Drack några klunkar alkoholfritt som jag inte kunde identifiera, lemonad kanske?

Gick två varv och märkte att en annan person också var lite vilsen, en ensam ung kvinna i fin grön klänning. Jag gick fram till henne och presenterade mig och frågade om hon inte heller kände någon. Hon svarade på bruten engelska att hon inte gjorde det. Jag småpratade artigt med henne och fick veta att hon arbetade på Makedoniska ambassaden och bara varit i Sverige i tre månader. Det slutade med att jag fick hennes visitkort eftersom jag förstås lämnat väska och allt i bilen, så att hon skulle kunna få komma på besök på riksdagen om hon ville. Det verkade göra henne glad. Smet ut efter bara femton minuter och hoppades att ambassadörsparet inte såg det, de var involverade i samtal med någon nykommen gäst. Jag kände mig som en proffsminglare trots allt. Alla möten som resulterar i utbyte av visitkort är lyckade!

På onsdagen hade vi frukostseminarium om Hedershus i Stockholm där bland andra Per Unckel var med. Detta gjordes genom Talmannens referensgrupp för jämställdhet som jag är med i samt Riksdagens grupp mot hedersrelaterat förtryck och våld där jag också är med plus riksdagens mansnätverk (där jag inte är med).

Voteringen på eftermiddagen där alliansen hade reservationer på två punkter i arbetsmarknadsutskottet betänkande om arbetslöshetsförsäkringen slutade med förlust med mycket små marginaler. Inte bra alls. För övrigt en ovanligt lång votering.

Nu är det helg, Sara ska komma hit och vara med mig och sedan ta hand om hundarna när jag åker till Dalarna för att vara med på ett panelsamtal om kulturskolan.

Emilie kommer hem från Italien på lördag. Sofia kommer snart hit för sommaruppehåll. Allt rullar på.