måndag 28 juni 2010

Savigny-de-Temple Nandy - vår vänort.

Tyresö har ett antal vänorter, bland annat Savigny utanför Paris. För fyra år sedan exakt, så var jag och besökte Savigny och fick vara med om en otroligt intensiv vecka med enormt mycket arbete då vi konfererade och konfererade och åkte på studiebesök och hade stora officiella möten på typiskt ceremoniellt franskt vis.

På plats fanns då representanter från Mauritanien, Spanien, Rumänien och Sverige - de länder där Savigny har vänorter. Vi fick alltså allt tolkat på fyra olika språk. När vi själva skulle kommunicera så skulle allt tolkas. Det blir väldigt tunga och inte helt snabba informationsutbyten och man måste hela tiden vara extra koncentrerad. Jag var dessutom med och höll i två av de seminarier som vi hade då.

Det finns en "Rue de Tyreso" i Savigny.

Nu fick jag åter komma tillbaka, denna gång kunde jag inte åka hela veckan eftersom vi hade nämnd på onsdagen. Jag och Tyresös kommunstyrelseordförande åkte i torsdags. Innan jag skulle rusa till den väntande taxin klockan fem på morgonen skulle jag pussa sömndrucken Olle adjö. "Har den äran!"sa han. Oj, jag hade glömt att Olle fyllde år! (Jag mindes det när jag somnade halv ett natten innan) Nå, sedan flög vi från Arlanda till Charles De Gaulle och blev hämtade av en av de vänliga Savignyborna. Fredrik och jag fick bo på "La Grange", slottet som den första Bernadotten bodde på.

Vi hamnade rakt i en konferens om miljö och hållbarhet och hur man kan odla utan pestisider. Den hölls i Savignys kommunfullmäktigesal. Därefter blev det lunch på temat Madagaskar, otroligt gott. Sedan åter till konfererande, denna gång om kvalitetsarbete. På kvällen blev det middag i ett stort festtält på slottets mark. Innan det var det olika tal och presentation av gåvor inne i slottet och vi firade att det var La semaine Suedois eller Sverigevecka i Savigny.

Innan allt satte igång på slottet hade jag gått ut på framsidan av slottet för att röka. Såg då en hästkarl dona med en vacker häst som stod fastbunden vid en av de stolpar som fanns på behändigt avstånd med jämna mellanrum på den cirkelformade stallplanen. Jag stod och tittade lite. Det var en stilig man med stålgrått hår och blå ögon, han haltade lite, vilket dessvärre kan höra till om man har varit bland hästar hela sitt liv (han berättade sedan att han vid ett tillfälle fått en häst över sig). Kvällen var behagligt mild efter den varma dagen, det doftade av otaliga blommande träd och växter i slottsparken. Fick en förnimmelse av Angeliqueböckerna som jag slukade när jag tolv år gammal. Franskt sjuttonhundratal med starka, virila män som red i sporrsträck med mantlar och svärd för att rädda vackra, senseulla Angelique :-). Där stod jag alltså (Angelique) och där stod han (vad han nu hette i böckerna) Han ropade "madame" och vinkade åt mig att komma fram. Kom, vill ni klappa?

Angelique försvann och jag, Anna, gick fram och lät försiktigt fuxen sniffa på min hand. Inne i stallet stod en enorm arbetshäst och frustade. Den var mycket vacker och helt stålgrå. Vi kommunicerade på bruten franska (jag) och bruten engelska (hästkarlen) en stund, sedan gick jag tillbaka för att vi skulle alltså samlas inne i slottet och snart skulle alla anlända.

Vid middagen kom hästkarlen åter förbi för att hämta två hästar som befann sig inne i ett stängslat område bredvid parken där de hade fått beta fritt. De galopperade fram och tillbaka och verkade glada över att bli hämtade och få komma in till stallet igen. Jag lämnade tältet där vi åt middagen en stund för att hälsa på hästarna en gång till. Hästkarlen berättade att den ena hästen hade han haft sedan den var ett år och hästen tyckte mycket om "sin" människa, hästkarlen som skötte den. Alltså nojsade och lekte den och busade. Den var nu åtta år gammal.

Middagen var väldigt trevlig, det är alltid god mat som bjuds och gott vin.

Jag ställde väckarklockan i mobilen för nästa morgon skulle vi samlas klockan nio. Lade den på nattduksbordet bredvid vattenflaskan jag köpt. Vaknade tidigt med ett ryck (händer ibland när jag inte sover i min egen säng) och undrade vad klockan var. Mobilen låg i en pöl med vatten. Det var vatten på golvet. Mobilen var stendöd. Nej, nej, nej, det fick inte vara möjligt! Vattenflaskan hade haft ett litet hål som läckt under hela natten och förstört mobilen. Det var så förskräckligt att det knappt gick att tro på...

Man hade lagt in lite frukostmat i våra kylar så jag tog en youghurt och lite juice. Duschade och klädde mig. Under tiden slog slottsklockan vilket lugnade mig, den slog åtta...Jag hade ju inte haft en aning om vad klockan var då mobilen var min enda tidsvisare.

Vi promenerade bort till Vänortsföreningens samlingslokaler och jag mindes precis hur man skulle gå efter fyra år. Jag fick tag på förvaltningschefen med hjälp av Fredriks telefon för att jag plötsligt började oroa mig att det kanske var jag som hade jouren. Men oron för mobilen hade fått mig att tänka fel, det är denna vecka som jag har natt- och helgjour. Sedan ringde jag även Olle för att berätta om att jag var utan telefon.

Vi åkte till ett reningsverk. En av personerna från den rumänska delegationen satte sig bredvid mig, en man i min ålder som verkade rar. Vi samtalade en del om olika saker. Jag satt innerst vid fönstret och han hade alltså kommit efter och satt ytterst. Plötsligt sa han: Du är en mycket vacker kvinna! Eh, hm, jag du är en mycket stilig man, var allt jag kunde få ur mig. För att det sedan inte skulle bli väldigt genant så pratade jag på om allt möjligt. Fredrik satt framför och han sa att "jäklar vad du pratade!". Ja, vad ska man göra? Hellre det än pinsam tystnad för att han sitter och stirrar på mig...

Sedan filmade han (som det verkar) varje steg jag tog. Det var inte jag som konstaterade det, även om jag sett att hans kamera varit lite väl ofta vänd åt mitt håll. Det var en ung tjej från socialdemokraterna i Tyresö som hade lagt märke till det och berättade det.

Detta är förstås dubbelbottnat. Det ena är att det självklart är smickrande att någon kan bli så fullständigt betagen i mitt utseende. Det ansikte som jag tittar på varje dag, som ser mer och mer slitet ut för varje månad som går, mer och mer fräknigt, rynkigt och mosigt. Det ansikte som jag blir så förskräckt av att se på foto eftersom jag trodde att jag inte hade åldrats FULLT så mycket sedan förra gången jag såg ett foto av mig själv :-(

Det andra är: Vad gör man med en film där man filmat en person konstant? Varför filmar man en person konstant? Hm...

Han var på intet sätt på något annat vis otrevlig eller betedde sig opassande. Ett enigma.

Efter det intressanta besöket på reningsverket åkte vi för att äta lunch på en skola. Där fick vi förrätt, huvudrätt och efterrätt (efterrätten bestod av äppelflan och frukter samt regionens fantastiska olika brieostar). Så får barnen i Frankrike äta sina luncher!

Sedan samlades vi på vänortsföreningens lokaler igen för att diskutera de olika ländernas sätt att hantera sitt avfall och sin vattentillförsel och rening. Rumänien ligger långt efter på många sätt. Samtidigt kan de hoppa över en del av de misstag som vi andra kan ha gjort under decennier av utveckling på området vilket alla enades om. Utbytet i dessa frågor borde vara mycket givande för alla och vi kom fram till att vi borde fortsätta på detta spår i framtiden genom ett gemensamt projektarbete. I Rumänien har man dessutom all denna kunskap om hur man odlar utan gifter för att få bort skadeinsekter och skadeangrepp och det ville vi poängtera att den kunskap som rumänerna har måste de värna om eftersom risken annars är att de börjar använda bekämpningsmedel i stor skala, ett misstag som vi andra redan gjort och nu måste lära oss att förhålla oss till.

På kvällen fick jag komma på middag hemma hos en av kommunens vice borgmästare, samma befattning som jag själv har. Det var så fint ordnat och väldigt gott men stressigt. Vi skulle vara på kommunfullmäktigesammanträdet som utlysts till nio på kvällen. Man varnade oss och sa att mötet skulle kunna pågå till långt in på natten om det ville sig illa. Vi hade fått löfte om att kunna lämna mötet vid elvatiden på kvällen.

Vi åkte till kommunhuset och fick sitta på åhörarbänkarna och lyssna och se. Nu var det inga som tolkade och jag ansträngde mig ännu mer än vanligt för att förstå vad som sades. Det var kul att få se och höra hur det går till på ett fullmäktige i Frankrike. Det fanns en person som var mycket oförskämd hela tiden som borgmästaren till sist fick stänga av mikrofonen för. Alla berättade dagen efter att personen är känd för att vara otrevlig och prata på, eller rättare sagt, mala på i evinnerlighet.

På natten blev jag väckt av högljudda röster ute på slottsgården och ett gäng killar som höll på att resa upp de olika tält man skulle ha för slottsdagen och eventen som skulle gå av stapeln på löragen och söndagen. Jag klev ur sängen och gick fram till mitt öppna fönster samtidigt som jag funderade på om jag skulle ropa till dem att vara lite tystare. Jag ställde mig och spejade ner på dem. En kille kastade en blick upp mot mitt fönster och såg genast helt skräckslagen ut. Han gick bort till de andra där de höll på att jobba och sa: "Det finns ett huvud uppe i fönstret!" Jag smög tyst tillbaka till min säng utan att ha sagt ett ord. De andra skrattade åt honom men de blev märkbart mindre högljudda...

Nästa dag hade det hunnit bli lördag. Vi samlades för att utvärdera veckan. Savigny hade med alla sina vänortsfamiljer visat en oerhörd prestation i gästfrihet och fint omhändertagande och en fantastisk logistik där många människor ställde upp och körde olika grupper fram och tillbaka till olika besök eller till och från olika flygplatser. Vi hade verkligen inte gjort det enkelt för dem, vi från Sverige, som kommit i tre olika omgångar och dessutom åkte tillbaka i tre olika omgångar.

Vi var en grupp som blivit speciellt inbjudna att intaga lunch med borgmästaren. Inne i kommunhuset finns en speciell lägenhet som har en stor matsal där man brukar ha officiella måltider då man vill vara lite mer chambre separée... Vi var cirka femton personer totalt och blev även här serverade förrätt, varmrätt och efterrätt samt ost. Rött vin till. Allt var utsökt. Borgmästaren ser ut precis som en borgmästare ska, äldre, gråhårig med pampig buk och skägg och utstrålar stor pondus (vilket förstås provocerar mig enormt, det finns något med överhet och underdånigt nedböjda huvuden som får mig att känna så och han väckte den känslan) Vi samtalade med hjälp av tolkar om hur vårt fullmäktige fungerar och deras och gjorde jämförelser. Det var en trevlig och lättsam måltid.

På slottet i parken skulle det bli midsommardans. Man hade rest och klätt en mycket fin midsommarstång. En ung fransyska hade städslats för att spela nyckelharpa som hon behärska mycket väl. Det är redan i Sverige ett ovanligt instrument nu för tiden, än mer ovanligt blir det förstås i Frankrike där de inte ens har ett namn för detta instrument.

Vi ledde dansen och började med Små grodorna. En av våra vänortsdeltagare från Sverige, en otroligt duktig kvinna, hade sett till att texterna hade blivit översatta till både franska och rumänska. Alla gav sig hän i danserna och snurrade och följde efter "så här gör flickorna var de står" och de andra danserna där vi flängde runt och sjöng. Förra gången jag var i Savigny hade jag på mig folkdräkten, den lättare sommarvarianten, men denna gång lämnade jag den hemma. Det var fullkomligt stekande hett och inte en endaste liten bris. Förra gången för fyra år sedan när alla stod uppställda för att lyssna på borgmästarens tal och andra potentaters tal så svimmade en kvinna av värmen där på slottplanen.

Det var minst lika varmt denna gång men lyckligtvis svimmade ingen. När första omgången av svenska midsommardanser var klar så fick jag, den socialdemokratiska tjejen från Tyresö och Fredrik skjuts till stationen för att åka tåg in till Paris. Vi tänkte att vi skulle flanera lite och söka upp något matställe för en liten middag i franska huvudstaden.

Tågen kommer regelbundet och är moderna tvåvåningståg. Resan tar cirka tre kvart. Jag läste omväxlande i min medhavda deckare, småpratade med mitt resesällskap eller tittade på landskapet och staden som vi åkte förbi. Tre mycket högljudda tonårstjejer som skrek, gapade till eller vrålflabbade om vartannat samtidigt som de övade danssteg och brottades som ungtjurar stångas gjorde inte resan till den fridfulla upplevelse den kunde ha varit. Men vad gjorde väl det. Lite ungdomlig glädje borde man ju inte missunna någon och vi var ju på väg in till - Pariiii.

Vi landade mitt inne i hjärtat av Paris, stationen Les Halles. Vi vandrade genom centre Georges Pompidou och kom ut i en stor park. Därifrån gick vi ut på rue Pont Neuf. Vi försökte se om det fanns några matställen. I min ögonvrå uppfattade jag en klänning (ja, jag är proffs på det området) och jag frågade Fredrik om det var OK om vi tog en lov i affären. Klockan var tjugo i åtta och affärerna stängde inte förrän åtta, lucky us! Fredrik är en tålmodig och vänlig själ och tog det hela med ro medan jag och vårt andra kvinnliga sällskap rusade runt och hittade fina klänningar. Jag valde en plus en fin lite kofta. Sällskapet två klänningar. Väl ute på gatan igen tog vi riktning mot Seine.

Borta vid Louvren svängde vi av till Place de Louvre och jag upptäckte ett gäng orange jalusier som skulle kunna vara till en restaurang.

Vi gick dit och bestämde oss för att prova och väl inne så började en underbar middag. Vi valde först varsin drink. Under tiden kom servitrisen fram med en liten skål med de godaste oliver jag ätit i hela mitt liv (jag tar i lite, men de var verkligen gudomligt goda) Sedan när vi beställt vår mat och bestämt oss för en flaska rosé så kom servitrisen med små koppar med kall gurksoppa som även den var himmelsk. Två av oss beställde risotto med Chanterelle, en tog laxen. Vi började äta och jag njöt och mmmmmade. Det var så otroligt gott! Jag sa att de enda som verkligen uppskattar "les Chanterelles" är svenskar och fransmän. Just då kom en manlig servitör och frågade först om det smakade gott och sedan var vi var ifrån. När vi svarade Sverige sa han att deras kock kom från Sverige. Åh, hälsa honom från oss att det smakar underbart! utbrast jag. Jag hämtar honom, svarade servitören. Ut kom en ung man som hette Henrik Andersson från Skaaune (Skåne). Han hade bott femton år i Frankrike och arbetat hela elva år på denna restaurang som heter Le Fumoir.

Vi åt efterrätt också och det var förstås väldigt gott även det. Därefter började vi sakta ta oss tillbaka till stationen. Vi var dock först helt enkelt TVUNGNA att ta en kaffe på Starbucks. Sedan tog vi tåget efter lite bryderi om vilket håll tåget skulle gå så att vi hamnade på rätt tåg...

Vi blev hämtade vid stationen och körda till våra respektive sovkvarter. En härlig dag.

Nästa dag var dags för öppning av utställningen Bernadotte på slottet La Grange. Man klippte ett band vid ingången till slottsparken och människor kom med tidsenliga dräkter och spelade paret Bernadotte med följe. Deltagarna från de olika länderna fick varsin bit band som sig seden tydligen bör, jag visste inte vad jag skulle göra av min eftersom jag lämnat handväskan på rummet. Under tiden var rumänen med kameran där, efter vad det berättats så filmade han väldigt nära på mig. Jag ignorerade honom. Han filmade även när vi vandrade uppför den långa trappan inne i slottet när det skulle hållas tal. När talen var avklarade vällde alla ut och kastade sig lystet på de småplocksbitar som dukats upp tillsammans med olika drycker på ett långbord utanför.

Samtidigt pågick visning av stallen där stadens polishästar bodde. Där finns Ideale, Job, Indienne, Oscar, Grob och Celine. Celine visade sig den stora arbetshästen heta, det var alltså ett sto. Jag kliade Grob på manken och han njöt. Senare blev alla avduschade men just då när jag masserade honom var han extremt lortig...

Folk flanerade, lekte gammeldags lekar, åt picknick och hade det allmänt trevligt. Celine fick dra en stor vagn med folk runt igenom parken, stackars häst.

Snart var det dags att bli körda till Charles de Gaulle för att åka hem. Vi åkte dit och intog mat och sedan var det dags att boarda planet. Tydligen har det varit lika fint här i Sverige vad gäller vädret. Det har varit fantastiska fyra dager, massor av tankar är väckta och idéer om olika samarbeten inför framtiden. Savigny, du är en mycket bra vänort!

onsdag 23 juni 2010

Lite nonsens i sommarvärmen

Detta är inte nonsens: Sprutbytesprogrammet på prov i fyra år får starta i Stockholms läns landsting. Bra!

Detta är lite nonsens: Häromdagen pratade jag och några vänner mat och jag fick total glömska när jag ville säga hur gott det är med Hasselbackspotatis. "Sådan där ekorrpotatis, ni vet". Jag visste ju att det inte hette så men alla skrattade gott och förstod precis. Vi sa att vi lika gärna kan mynta det namnet istället...

Mer: Jag var på en fest och skrattade så mycket att tårarna rann hela tiden så jag använde min klänning för att torka tårarna med. Jag gick längs med hela fållen och till sist var jag tvungen att konstatera: Nu har jag skrattat slut på en hel klänning! Då skrattade vi ännu mer. Inte klokt. Men det känns så skönt att få skratta ibland.

Till sist vill jag bestämt hålla fast vid detta: Att tvätta långt hår är som att försöka tvätta en stor ylletröja fastsatt på huvudet!

Detta var inledningen till sommarens avtrappning av blogginlägg. Lite lugn och ro kan även ni läsare behöva. En och en halv vecka till, sedan väntar Almedalen. Har ännu inte bestämt om jag ska ta med mig datorn i år. Kanske borde jag det eftersom det är mitt livs första Almedalen på ett valår...

måndag 21 juni 2010

Brasseriett på Liljeholmen

Jag och min syster tog ut en gammal väninna till min bortgångne far igår på middag. Vi valde Brasseriett på Liljeholmen som ligger vackert vid vattnet och det är lätt att parkera. Vi åt torsk med primörer som vad gudomlig och väninnan tog fiskgrytan som hon också sa var mycket god.

Innan efterrätten tog vi en osttallrik, man kunde välja mellan en för 45:- och en för 125:-. Vi sa att vi tar den "stora" och sedan skulle vi ta Créme Brulé allihopa med kaffet. Den "stora" osttallriken kom in och vi blev som fägelholkar. Tre ostbitar på vardera 2 gram kom in, visserligen upplagda på ett vackert sätt med ett penseldrag av fikonmarmelad i mitten. Vi undrade hur den "lilla" såg ut.

De visste dessutom att vi var tre, ändå lade de upp tre olika sorters kex men bara totalt sex, alltså två av vardera. Tre kex till hade visserligen kostat restauranten några ören extra, men man hade vunnit desto mer i cred. Jag kan tycka att personalen kunde ha rått oss att hellre ta tre osttallrikar, som jag ser det hade det blivit mer för en spottstyver pengar till. Det förstörde i övrigt en mycket trevlig middag, brulén till efterrätt var väldigt god och serverades med vaniljglass på eget litet fat till varje person.

Vi satt inomhus då det var ganska kallt ute men varma sommarkvällar borde stället vara ett paradis att sitta utomhus och kolla vattnet, broarna och det fina nya området med trevligt ordnade sittplatser längs hela kajen.

Prova gärna att gå dit. Men säg att ni har hört att osttallriken är rejält snålt tilltagen när det gäller den dyrare varianten. Välj istället den lilla per person, om ni är fler!

söndag 20 juni 2010

Strålande Victoria

Igår kampanjade vi som vanligt i Tyresö centrum, denna gång den sista innan sommaruppehållet. Men mer kommer av kampanjande på länsnivå, vi ska starta "Skärgårdskampanjen" imorgon, måndag, inne i stan.

Jag kom hem och åt lite, sedan hann jag se Victoria, strålande Victoria, anlända med bilen till Storkyrkan och vandra fram på altargången med kungen för att sedan lämnas över till Daniel. Därefter åkte jag för att själv viga ett par.

Efter det så kom jag hem och hann se Victoria och Daniel vandra ut från kyrkan och sedan åka genom stan som var så fylld av människor längs kortegevägen.

Jag tycker att Victoria är fantastisk, hon är personlig och mycket vänlig och hon verkar vara helt sig själv. Vilken dag det blev!

Granngänget skulle ha samlats hos ett av grannparen för en fördrink innan vi gick över för att fira en grannfru som skulle ha femtioårspartaj. Men hos dem var hela tomten uppgrävd för att man håller på att dra in vatten och avlopp och där fanns ett djupt, lerigt dike precis där man skulle ta sig in till deras hus. Så hela evenemanget flyttades till en annan granne i närheten. Där skrev vi alla på det kort som följde med gåvan från oss alla. Vi sippade rosé och åt salta pinnar och jag brottades med en bedårande taxvalp som var silkeslen och väldigt lekfull.

Väl framme hos födelsedagsbarnet sjöng vi "Ja, må hon leva" och sedan fick vi god mat med valfria drycker. Där fanns en bar där några av grannskapets ungdomar hade fått uppdraget att vara bartenders. Jag hade väldigt roligt och fick skrattanfall. Det blir ibland så när man umgås med gamla vänner och man sitter och kucklar och ibland ter sig allt så oerhört dråpligt. Jag skrattade så tårarna rann och jag nästan fick ont i magen.

Det är fortfarande för kallt för att jag ska tycka att det är en behaglig sommar. Jag måste få en chans att tina upp. Det verkar dröja med det. Nu är det några veckor med uppdrag kvar, olika möten och resor inbokade. Sedan blir det äntligen lite respit, speciellt efter Almedalsveckan. Istället för att planera in allt som jag borde göra för att hinna ikapp vad gäller hus och tomt så tänker jag: Nej! Jag MÅSTE vara ledig-ledig! Inte ledig med en massa måsten. Vi får väl se hur det utmynnar.

fredag 18 juni 2010

Svanen som blev en groda

Önskar att jag kunde tycka synd om Carl-Henric Svanberg, BP:s ordförande. Som så många högt uppsatta ledare litade han helt på sitt eget omdöme och sin egen tillräcklighet. Inför tillfället att faktiskt uttala sig inför en samlad skara journalister och TV-kanaler så frågade kanske någon i hans närmaste krets försynt om vad han hade tänkt säga och han avfärdade förmodligen frågan med något om att han hade det under kontroll, eller något sådant. "Vänd dig gärna till de drabbade" "Ja,ja".

Nej, man ska förvisso inte bara spekulera, det är inte rätt. Men jag har sett det ske ganska många gånger under mitt liv och tyvärr är det oftast män som har denna attityd. Nej, man ska inte generalisera heller vad gäller mäns och kvinnors eventuella inställningar till olika händelser. Jag resonerar bara efter egen erfarenhet och dessa erfarenheter är naturligtvis inte statistiskt säkerställda.

Makt har verkligen flera sidor. Makt kan göra att man flyger högt men flyger man för högt tappar man markkontakten. Då kan stormvindar och askmoln i en högmodigs huvud framstå som riskfria. Snabbt slås man till marken. Tyvärr har man kanske även tappat respekten från alla omkring sig och ingen ser med särskilt stor bestörtning på det som hände. Skadeglädjen blir snarare realiteten. Svanen landar med brutna vingar och ingen tycker att det är särskilt synd om den när det kommer grodor ur näbben.

OK, nog med liknelser. Alla får vara med om lärdomar i livet. Oftast kommer man stärkt ur dessa. Förhoppningsvis så även Mr Svanberg. Verkligen förhoppningsvis eftersom många människors och stora naturområdens framtid hänger på ett gott arbete från BP:s sida framöver.

torsdag 17 juni 2010

Tobias - Hey hey!

I love Tobias och hans pressekreterare. Jag FÅR en chans till! I am happy!

Tobias Krantz och den fallerade inspelningen

Under mina tio år i politiken så har jag inför valen intervjuat olika folkpartister på hög nivå, partiledarna, riksdagsledamöter, landstingsråd och nu denna mandatperiod, ministrar. Dessa intervjuer har rullat på Tyresö Närradio 91,4. Jag har alltid oroat mig för tekniken men det har alltid gått bra. Den första intervjun jag någonsin gjorde var inför valet 2002 och det var Leijonborg som var vår partiledare då. Intervjun blev bra men det fanns något missljud, som inte kunde härledas, i bakgrunden. Kanske någon dator eller linje som störde. Annars har det alltid gått bra.

Igår var jag hos Tobias Krantz, vår högskole- och forskningsminister och intervjuade honom och jag tyckte att det blev en bra utfrågning och bra svar. Jag var som vanligt orolig för tekniken.

Record-knappen blinkade hela tiden, det hade den ju inte gjort när jag intervjuade Birgitta Ohlsson en månad sedan...När jag fick tillfälle att kolla hur det lät så hade det inte blivit inspelat!

Detta möte var bokat för mer än en månad sedan. Chansen att jag får göra ett nytt försök är extremt liten. Risken för att jag betraktas som en riktig klant av Tobias ock kompani är extremt stor, däremot. Jag är såååå besviken på mig själv. Samtidigt har detta aldrig hänt förut. Borde jag inte fira alla gånger det lyckades, snarare än att gräma mig över denna ENDA gång det gick åt skogen? Jag är ledsen för Tobias skull att han lade ner en halvtimme i onödan. Jag hoppas att han förlåter mig. Underbart vore om han gav mig en chans till...

onsdag 16 juni 2010

Positiv psykologi

SvD har en serie om hur man blir lycklig. Konfucius hade råd om hur man blir en junzi - en idealmänniska. Den rättrådiges fem kvaliteter: Göng-respektfull, Kuan-tolerant, Xin-lojal och uppriktig, Min-klok, Hui-generös. Jag känner många människor som har flera av dessa kvaliteter, men de har inte alla. Allt går ut på att det man ger ut får man tillbaka. Junzi är uppfylld av en klar inre lycka, hon känner Vägen, Tao, alltings ordning och vet hur hon bäst ska bete sig i varje ögonblick.

Jag tvivlar på att jag personligen någonsin kommer att "bli uppfylld av en klar inre lycka" men jag vill sträva efter de fem kvaliteterna. Jag har alltid sagt att det man ger ut får man tillbaka.

Strejkande människor är inte junzi. Nu står inrikesflyget stilla. Väldigt onödigt, kan jag tycka. "Vill man bli lycklig ska man inte lägga för mycket tid på den yttre vägen och jaga pengar." Yu Dan, författare och professor.

tisdag 15 juni 2010

Ståhej kring Forsmark

Nu är alla upprörda över hur man kunde ta sig in på Forsmark. Men vilken bubbla lever vi i Sverige? Det är typiskt att när det händer saker så säger alla: HUR kunde det hända? Olof Palme, Anna Lindh...

Kärnkraftverk borde vara första målet för vilka fientliga krafter som helst. Slå ut el och datornät och hota med att spränga ett kärnkraftverk. Bevakningen borde vara därefter. Man kan undra varför vi har ett försvar om inte de finns med som konsulter för att mobilisera säkerhet på utsatta mål? Vi är "a sitting duck".

Inte för att jag tycker att Greenpeace aktionen är på något sätt försvarbar. Men vi borde nog ändå vara tacksamma att de tog sig in. Så kan vi få bort skärvorna ur våra naiva ögon. Wake up and see the reality!

måndag 14 juni 2010

Oroshärdar varje dag

Kirgizerna och Uzbekerna slåss och fler än hundra döda. Det känns så overkligt och långt borta. Vet inte om det är inbillning eller om det faktiskt verkligen är så att detta senaste år så har det varit extremt mycket elände med naturkatastrofer och oroshärdar världen över varje månad...

Forsmark har fått besök av Greenpeace. Känns lite sjuttio-tal. Lite rart på något sätt. Till skillnad från alla terrordåd och bombhot. Så länge de inte är ute efter att skada någon. Det som är intressant är att de inte vet hur aktivisterna har tagit sig in på området. Otroligt!

Skrev fel igår, det skulle vara ättiksprit som jag hade i vattnet när jag pocherade ägg. Jag TÄNKTE på ättiksprit (Winborgs) men skrev vinäger...

Jag har inte rökt sedan ett dygn och är så i ofas... Vet inte om lukten, STANKEN,det ohälsosamma eller kostnaden uppväger begäret. Jag är en nikotinmissbrukare - hur gick det till? Förutom att pappa Clive blev sjuk och dog :-/

Kommer nog inte klara hela dagen.

söndag 13 juni 2010

Och nu blev det fördel alliansen...

Som sagt var...
Alliansen skulle vinna valet om det var val idag. Det gäller bara att hålla ut och framhålla alla fördelar med majoritetens styre ytterligare en mandatperiod. Hoppas att det inte händer någon skräll som tar ner på folks vilja att rösta på något av de de fyra partierna som ingår i denna majoritet. Att SD skulle komma in är jag inte alls förvånad över, den trenden har pågått för länge för att den skulle brytas av dåliga opinionssiffror. Paradoxalt kan man ju tycka, eftersom detta väl borde gälla alla partier. Men just SD har en trogen skara som inte svänger i första taget, till skillnad från resten. Tyvärr och olyckligtvis. Det råder stor okunnighet och stort missnöje hos den väljarskaran som attraheras av SD:s politik. Samtidigt sätter man sig inte in i den dynamik som ett samhälle bygger på. Och man bryr sig inte heller om sitt eget ursprung. Vi har alla invandrat vid någon tillfälle i släkternas historia. Det tycks dock vara egalt för dessa väljare att analysera mera.

Femtioårsfesterna avlöser varandra varje vecka nu, precis som vigslarna. Igår kväll var vi på en fantastisk fest på Hamburger Börs när en vän i "gamla" gänget på Olles sida firade sin födelsedag, jag hade verkligen mycket roligt. Vi har varit på flera femtioårsfester den senaste tiden och fler kommer. Så den åldern befinner vi oss alltså i. Märkligt.

Jag vigde ett par i deras trädgård igår och det var väldigt fint. Vi kampanjade i Tyresö centrum innan, jag lämnade mina partivänner där för att åka till vigseln.

Ikväll ska vi basta, Seved och Henrik kommer förbi. Jag ska göra ett fräst och försöka sluta röka nu. Jag håller på att röka ihjäl mig. Det trodde jag aldrig skulle ske efter hela tio års uppehåll, detta att jag skulle börja igen eller att det skulle bli sådana mängder cigaretter varje dag. Lukten är vidrig, jag känner mig alltid smutsig och jag har rökhosta. Nej, det är så lågt.

Nyss pocherade jag ägg som jag brukar vara bra på att göra. Denna gång var jag nog extra hungrig för jag hade inte tålamod att vänta på de fyra jag lagt i vattnet med vinäger och salt efter alla konstens regler. Jag tog upp dem för tidigt och äggulorna rann ut över tallriken. Shi-Mi och Soleil blev i alla fall glada. :-)

lördag 12 juni 2010

Glömde att pinga!

har ju glömt att pinga några gånger, det är tydligen ett måste! :-))

SCB ger oppositionen hopp

SCB gjorde sina mätningar i februari och underlaget var många tusen människor och de rödgröna hade störst stöd. Efter det så har opinionsundersökningarna visat en annan bild där alliansen är störst. Jag tror att detta är vad vi får leva med nu några månader. Det finns väldigt många som svänger som vindflöjlar och allt handlar om vem som har "det bästa erbjudandet" för dagen.

Jag får en inre bild av Hötorget med försäljare som ropar till alla förbipasserande: "Köp MINA jordgubbar! De är både billigast, godast och bäst!" Det är slumpen som avgör åt vilket håll köparens klackar vänder sig. Inte bryr konsumenten sig om huruvida just den försäljaren är mest seriös, har bästa anställningsvillkor, betalar sina avgifter, köper ekologiskt och hanteringen av frukt och grönsaker, är den hygienisk och ligger det inte några omogna jordgubbar i botten som utfyllnad?

Det som avgör kan vara allt från ett extra leende från försäljaren, ett lite mer tilltalande upplagt bestånd av grönsaker och frukt, en mycket högre röst än de andras, mycket mer braskande prislappar eller att det inte var så lång kö just vid det ståndet.

Det finns dock ett viktigt psykologiskt faktum som man måste ta med i beräkningen: Segervittring ger styrka, en styrka som sprider sig och gör personer självsäkra (men de får inte bli kaxiga) och ger pondus i budskapen. Annars blir det tvärtom, det blir lite försiktigare, lite nedtonat och kanske inte lika trovärdigt. När alla som kampanjar för just sitt parti verkligen tror på sitt budskap och lyckas förmedla det så är det essentiellt.

Jag tycker verkligen att EU-valet är ett perfekt exempel på trosvisshet som inte gick över i översitteri eller att Folkpartiet var besservissrar. Vi tror så mycket på EU och det sitter så djupt i de flesta folkpartister att det inte går att bortse ifrån sanningen i budskapen.

Därför klamrar jag mig envist fast vid de senare mätningarna och tycker att det är bra att alla förstår hur viktigt det är att regeringen kan få fortsätta en mandatperiod till :-)

Veckan har varit fylld av möten med medborgare, partivänner, utskott, alliansmöte, träff om socialt frivilligarbete, en heldagskonferens (på Vår Gård i Saltsjöbaden, vilket ställe - helt fantastiskt!) en halvdagskonferens, hämtning av folkpartijackor och beställning av personvalsmaterial, medverkan till årets avslut av Kompetensstegen där personal inom äldreomsorgen läst upp sig till minst undersköterska på betald arbetstid, ett projekt jag är så stolt över. Och kampanjande i centrum. Jag har kört upp en tank så som jag farit runt.

Värsta bilresan var igår när jag skulle på Samordningsförbundet Östra Södertörns konferens i Nynäshamn. Regnet öste ner, jag var fem, tio minuter försenad och det hade bildats stora vattenansamlingar på motorvägen, ytterst obehagligt på 110-vägar.

Två veckor till, sedan en mycket lugn vecka med lite avtrappning och sedan -Almedalen!

Håll ut!

onsdag 9 juni 2010

Rinkeby brinner och mesallians om sprutbyten

Det skär i mitt hjärta att Rinkeby brinner. Unga, arga män är orsaken. Utanförskap och sysslolöshet, att inte vara behövd? Hoppas att det är början till konkreta handlingar. Detta är ingen väckarklocka, det har skett på flera platser i landet under en längre tid. Detta är en pågående nedåtgående spiral och något måste göras.

Moderaterna i Stockholms läns landsting stoppar planerna att börja med sprutbyten i vår del av riket. Dålig stil! Birgitta Rydberg, partivän och landstingsråd för Folkpartiet, kallar det till och med för ynkligt. Inget mer behöver sägas för stunden. Men ibland undrar jag, Christer G Wennerholm och Filippa Reinfeldt, vad som egentligen driver er...

lördag 5 juni 2010

En familj

"En familj" heter en pjäs som går på Dramaten. Jan Malmsjö, Marie Göranzon och Börje Ahlstedt är några av de fantastiska skådespelare som är med och gör otroligt fina prestationer. Denna säsong har den gått på lilla scenen men flyttas i höst upp till stora scenen. Jag är helt tagen av skådespelet och rekommenderar "En familj" varmt.

Tyresö har ett boende för psykiskt funktionsnedsatta och för personer som har en blandning av psykisk funktionsnedsättning och missbruk. För några år sedan började enheten planera en "Sinnenas trädgård" och när jag var på besök där fick jag se skisser av hur man tänkte sig att det skulle kunna se ut. I veckan fick jag vara med om att se det färdiga resultatet när man invigde den nyanlagda trädgården. Där fanns sittplatser och plats för kontemplation, en liten damm och många blommor och träd. Förut hade det bara varit en nödtorftigt gräsbevuxen och grusad plan mellan de två huskropparna som utgör enheten. Man hade försäljning av egenhändigt tillverkade saker som sidensjalar och slipsar, snickrade saker och lite annat. Man hade försäljning av korv, bullar och kaffe. Alla som har varit involverade var så stolta. Det har blivit väldigt fint!

Jag har träffat en fantastisk förläggare som kanske kan hjälpa till att lansera Sofias otroliga vuxenbilderbok (hennes examinationsarbete på Umeå konsthögskola)i Frankrike. Jag saknar ord för att beskriva historien som hon ritat fram med drygt tvåhundratjugo bilder.

Tyresö har något som kallas Tyresömodellen som har blivit en förebild för hela Sverige (sedan dess har vi flera Tyresömodeller, vi ligger i framkant med mycket. Skulle jag vara subjektiv? Nä!) där unga lagöverträdare fär göra samhällstjänst inom olika ideella verksamheter. Den grupp som tar hand om dessa ungdomar blev inbjudna till picknick i slottsparken av energiknippet Ann Näfver som varit med att utveckla och implementera Tyresömodellen. Jag fick vara med i egenskap av ordförande i socialnämnden. Vi satt i kvällsolen och åt kycklingsallad och småpratade. Det var väldigt fint. Ann hade ordnat små gåvor i form av pocketböcker till alla. Vi gav upp när myggen började märka att vi fanns där. Sommar!

Sara åkte in akut till S:t Görans sjukhus natten till torsdagen med svåra magsmärtor. De gjorde alla möjliga tester, kontraströntgen, blodprover - allt. Det lutade åt blindtarmen (vilket hade varit märkligt eftersom Sofia opererades för blindtarmen bara några månader sedan) men efter ett dygns observation då hon fick morfin så kunde de inte säga vad det var. Sara och hennes kille var väldigt enerverade eftersom varje ny läkare som undersökte hennes frågade om hon var med barn. Och det var tydligen en mängd läkare! Sara berättade att det inte verkade som att de läste vad föregående läkare skrivit i journalen. Hon fick åka hem efter nästan två dygn på sjukhus. Vi vet fortfarande inte vad det var...
På sitt arbete hade hon just nått rekordhöjder i försäljningssiffror.

På kommunstyrelseberedningen fanns projektet Strandudden med och jag är mycket glad att min favorit bland de nio arkitekt- och byggfirmor som lämnat in förslag till detta område också verkar bli det vinnande förslaget. De kan korka upp champagnen när beslut fattats på tisdagens kommunstyrelse. Kul!

På företagens hus samlades i torsdags representanter för alla partier och berättade om sin version om företagande. Döm om min förvåning när vänsterpartiet lät tvärborgerligt och till och med gick i polemik med socialdemokraternas oppositionsråd gällande storskaliga upphandlingar. Eller borde jag snarare konstatera att det inte finns NÅGOT att bli förvånad över längre? Sedan bjöd Arno Livs som vanligt på magnifika ostar och ett vitt dessertvin som, tusan också, jag har glömt namnet på. Ostarna finns inte att köpa på många ställen, en hade ett skal av svartavinbär, en annan var en brie som hade varit nedsänkt i vinmust. Åh, det var ljuvligt gott. Arno Livs är så himla bra! De har en amerikansk avdelning med kolapopcorn som jag köper tio askar åt gången, mmmm.

Vi har haft kommunledning där vi går igenom vad som händer på varje förvaltning. Två chefer ska sluta så det blir nyrekryteringar. Vi hade partidebatt i Tyresö centrum igår, alla sju partier skulle berätta vad man tyckte inom fyra olika omården, kultur- och fritid, boende-byggande-miljö, att bli äldre i Tyresö och sist skola. Jag var moderator på två pass och trots att jag lovat att jag kunde vara neutral så misstog jag mig. Jag upptäckte att jag skakade på huvudet åt oppositionsrådets haranger och nickade åt mina partivänner och när kommunstyrelsens ordförande Fredrik Saweståhl gjorde inlägg. Så var det med den neutrala moderatorn! Isch!

I mitten av veckan hade en grannfru femtioårsfest. Hon jobbar som sjuksköterska på utryckningsenheten på Södertörn och mitt i allt så kom några av hennes arbetskamrater i en röd helikopter och landade på fältet nedanför hennes hus. Efter en stund kom ytterligare en, denna gång gul. Ambulans fanns också på plats. De grannar som inte var bjudna måste ha tyckt att det var en sjuhelsikes fest!

Mellan alla möten kör jag med rutorna nervevade, NRJ på högsta volym och - det smärtar mig att behöva erkänna det - röker! Ja, jag måste sluta. Och röklukt är så ÄCKLIGT! Jag får sanera bilen, få en sådan där rekond, eller vad det heter, gjord. Varför gör jag då denna kombination? Jo, för då blir jag glad och känner mig fri, lite busig och inte perfekt. På mötena ska man helst vara ordningssam och strukturerad och påläst. Så det behövs kontraster i livet.

Några veckor till med detta tempo, sedan lugnar det ner sig lite. Almedalen hägrar!

onsdag 2 juni 2010

Ecodriving - intelättförAnnadriving!

Så kom då äntligen den dagen då jag skulle få prova på att få köra Ecodriving. Läraren på Tyresö trafikskola visade ett formulär som skulle fyllas i. Vi körde cirka en och en halv mil som "jag brukar köra". Sedan fick jag sitta bredvid på samma sträcka när läraren körde samtidigt som han berättade vad han gjorde. Sedan blev det min tur att prova på att köra på ett effektivt, bensinsnålt och miljömässigt bättre sätt.

Det var fascinerande. Jag kör mycket fortare än den fart som blir i Ecodriving, jag har foten på gasen mest hela tiden, jag stannar ofta helt vid rödljus (där ska man bromsa långt tidigare och sakta glida fram till rödljuset så att det kan hinna slå om till grönt utan att man behöver stanna. Totalt ego, tycker jag om jag ligger bakom en sådan förare, andra hinner inte igenom rödljuset också då. Det sa jag också till läraren. Han sa att allt detta blir en sport)

Efter lektionen när vi fyllt i formuläret "före och efter" så verkar det som att man kan konstatera att jag kan få ner bensinkonsumtionen avsevärt... Oh, Gosh!

Körde därefter in till stan och provade på att använda motorns egen kraft mycket mer, det vill säga, ta bort foten från gaspedalen mer. Det kändes konstigt och långsamt, jag swischar ju omkring i max tillåtna, nu blev det lite flegmatiskt och jag tappade fart och så hörde jag lärarens röst: Ha foten lätt på gasen för en stabil fart... Här kommer att tarvas träning! Teorin kommer först efter sommaren, det var fullbokat nu.

Jag ska verkligen försöka att ta till mig dessa praktiska lärdomar.

tisdag 1 juni 2010

Barmhärtighetsbåtar eller provokationskonvoj?

Lyssnade på Mattias Gardell en liten stund förra året i Almedalen. Han pratade då om Ships to Gaza, som han ju är initiativtagare till. Jag mäktade bara med en liten stund, som sagt, för sedan blev jag kräkfärdig. Det var faktiskt inte Gardells fel, det kom kommentarer från publiken som gjorde att jag inte kunde vara kvar och lyssna.

Nu har man gjort verklighet av hans vision. Jag blir förstummad när jag ser bilder från platsen och när jag läser nyheterna. Vad sjutton hände? Vad ska man tro på? Detta skulle vara en fredlig provokation med förnödenhetsleverans med i paketet. Man skulle försöka leverera mat och medicin och annat som saknas i området på grund av blockaden samtidigt som det skulle vara en politisk manifestation utan inslag av våld (trodde jag).

När man hör rapporteringarna därifrån och ser filmsnuttar vet man inte om det är militären som bordade som tog till våld i överkant genast eller om de på båtarna hoppade på soldaterna först. I vilket fall som helst har människor dödats. Allt är fruktansvärt. Jag undrar om världens reaktion är den som Mattias Gardell eftersträvade, förmodligen är det så. Då kan man säga att det var ett mästerligt manipulerat och planerat skådespel som folk fått sätta livet till för att det skulle kunna spelas upp. Ett kriterium för fanatism, i mina ögon, är när man finner att folk måste kunna offras för att man ska nå sitt mål.