tisdag 31 augusti 2010

Hektiskt!

Igår började dagen med att jag delade ut mängder av kassar med valmaterial och ett äpple i till folk som kom och åkte med bussarna till och från Tyresö centrum. Efter det höll jag socialutskott som varade länge eftersom vi hade två företräden. Beatrice Ask kom på besök, hon ville veta mer om Tyresös brottsförebyggande arbete som bland annat inbegriper att Tyresö trafikskola kör extra mycket i områden där inbrottsstatistiken gått upp.

Sedan åkte jag in till vår valstuga vid Sergels torg igen. Det var massor med människor som ställde frågor och ville ha material. Tre unga män tyckte att jag ser äldre ut i verkligheten än på mitt valmaterial och då kände jag mig genast extremt sliten och gammal, :-(

Efter avklarat pass i valstugan lyssnade jag på Martin Andreasson som blev utfrågad vid Expressens valstuga. Dödstrött körde jag hem med värkande axel och arm, kunde knappt växla. Fick en Treo Comp av Olle och sov så tungt så att han påstår att jag och hundarna snarkade ikapp. Det kan väl ändå inte vara sant...

Idag körde jag till kommunhuset och ställde bilen för sen blev jag hämtad av Karin som är ett av valombuden för Folkpartiet, hon kom i en av våra fina bilar med Björklunds leende ansikte på sidorna. Hon är en helt underbar ung kvinna, lika gammal som vår äldsta dotter, Sofia. Vi körde till Nynäshamn raffinaderi och väntade in Mats Odell och Ewa Björling. Beatrice Ask hade fått förhinder. Vi fick vara med om ett väldigt intressant studiebesök. Ewa Björling tycker jag är en himla strong person, jag gillar hennes inställning och det hon gör totally!

Vi hann med en snabb fika i Nynäshamns kommunhus, en sväng förbi alla valstugor i Nynäshamns centrum innan vi åkte till Västerhaninge centrum där vi gjorde en gemensam alliansvalkampanj.

Väl tillbaka till Tyresö centrum hann jag hem till hundarna innan jag åkte tillbaka för att förbereda Erik Ullenhags besök. Vi stod vid Seattle coffee house och bjöd folk att ta en kaffe. Det blev många intressanta samtal med förbipasserande. En ung kvinna mumlade "tycker inte om" när jag frågade om jag kunde få ge henne Folkpartiets valbroschyr och då skrattade jag till lite generat. Hon kom tillbaka och frågade förnärmat om jag HÅNSKRATTAT åt henne, med verklig emfas på hånskrattat. Jag svarade "ABSOLUT inte, jag blev bara lite chockad". Då sa hon att hon inte tyckte om vår skolpolitik. OK, sa jag. Sedan gick hon igen. Det hade varit lätt för henne att säga det på en gång eller faktiskt inte säga något alls. Jag vet inte vad det är med en del.

Sedan hade vi förmöte till KS och sedan KS. De kommande dagarna ska jag deltaga i tre olika debatter. Kul.
Värken har inte gått över och min teori är att jag har fått muskelvärk av att banka affischer och lite allmän överansträngning som kanske egentligen borde ha blivit en förkylning.

Överallt kämpar alla på, det är bara mer och mer spännande.

söndag 29 augusti 2010

Expressens valstuga

Det var väldigt kul att stå vi Expressens valstuga idag, få berätta om mina åsikter i olika sfärer, bli utfrågad av reportern och publiken. Några kära partivänner stod och lyssnade och ställde även de några frågor. En farbror tyckte att jag var söt och ville pussa mig :-)

Innan jag gick till Expressen tog Joakim och jag en lov till vår egen valstuga, där var mycket folk som stannade och fyra valombud med orange jackor, de syns och de är så duktiga!

Det är så roligt att få tillhöra denna grupp trägna människor som kämpar på med att få fram vårt budskap.

lördag 28 augusti 2010

Anna lika med JAG

Idag var det min tur att öppna i centrum. Innan jag fortsätter så vill jag bara berätta att en kille jag träffat när vi stått och kampanjat, en mycket trevlig person, hade gått in på denna blogg. Idag stötte vi ihop igen och han sa att han tyckte att jag skrev väldigt mycket jag, jag, jag. Nu är det ju så att jag känner lite likadant. Samtidigt är det ju inte direkt falsk varudeklaration, bloggen heter "Anna i livet och politiken", det är jag som skriver om mig och det jag upplever samt om mina åsikter. Vi provar hur det blir att ta bort ordet jag.

--- åkte mot centrum vid halv elva och på vägen såg --- att en del affischer stod och svajade så --- stannade och bankade ner dem och rättade till dem så gott det gick. Åkte sedan upp till plan 6 i kommunhuset och hämtade vår valtunna och material och tog sedan hissen ner till torgplanet. Åke väntade redan på mig. Vi brottades med flaggan och fick upp allt. Det var tämligen lugnt i centrum.

Straxt efter 12.00 kom Mats. --- skulle deltaga i en debatt med hyresgästföreningen och alla partierna nere vid utgången från COOP och Bollmora kyrka. Hyresgästföreningen hade bullat upp med grillkorv och dryck. TUFF hade loppisbord. Vi stod och argumenterade i en timme. En kvinna kom fram när vi hade slutat och sa att moderaterna inte ville ha hyresrätter. --- svarade att det ville de visst, samtliga allianspartier hade samma linje här. Nej, moderaterna vill inte det, vidhöll hon. --- blev riktigt trött och sa att hon måste lyssna, alla vi, även moderaterna VILL VISST HA HYRESLÄGENHETER!

En ung man som såg snäll ut som --- tyckte att --- kände igen stod vid sidan av och sa vänligt: --- tycker att ni har en bra bostadspolitik i folkpartiet! Kvinnan dröp av och den unge mannen presenterade sig som en partivän i Solna. --- blev så glad, vi har setts förut och är facebookvänner men --- kunde inte placera honom. Följde med honom till TUFF:s loppis och vi stod och småpratade lite. Han peppade mig och hoppades att det skulle gå bra i valet, han var väldigt rar.

Därefter åkte --- till partilokalen och limmade affischer och lade i material och ett äpple vardera i ungefär sextio folkpartikassar. Vi ska dela ut på morgonen på måndag.

Det är mycket me, me, me när man bloggar. --- vet inte hur --- ska kunna skriva om mig själv om --- inte får använda ordet JAG. Så är det bara. Imorgon är det dags för Expressens valstuga igen. Ska bli kul förutom at det sägs att det blir svårt att ta sig in till stan då det är triathlon och avstängningar.

Kommande vecka är tvärchokad, utskott och ministerbesök till Tyresö på måndag och en stund i folkpartiets valstuga på Sergels torg igen. Jag ska med alliansbussen och tre ministrar till Nynäshamn på tisdag och sedan får vi besök av vår partisekretare Erik Ullenhag, på kvällen är det kommunstyrelse, funktionshindersdebatt på onsdag, torsdag är det debatt på Kumla skola, fredag debatt i Tyresö centrum...

Tiden flyger.

Tänk att få vara en katt...

Esmeralda, vår fina svartvita katt, ligger med sina vackra framtassar instuckna inunder sig på bänken i solen. En bild av totalt lugn och harmoni och med avsaknad av oro för framtiden. Tänk att få vara en katt en stund, tills allt är avklarat. ;-)

Sundbybergsfestivalen och valupptakt på Berns

Igår var åter en hektisk dag. Åkte till kommunhuset där jag och Mats spelade in tio minuters påfyllnad av radioprogrammet för Tyresö Närradio. Björklundsintervjun blev endast tjugo minuter och det ska vara en halvtimme. Det blev väldigt bra. Därefter telefonkonferens med alla riksdagskandidater i länet (de som kunde närvara) och länsförbundspresidiet/valledningen.

Öppnade valbokbordet i Tyresö centrum, sedan åkte jag till Sumpan för att kampanja där. Hela centrums gågata var fylld av folk, man hade dukat upp långbord och där satt folk och åt kräftor och surströmming och musik spelades och det såldes allt från kokosbollar till leggings. Jag delade ut material och pratade med partivänner och intresserade medborgare. Efter två timmar blev jag plötsligt alldeles kall och tvärtrött, nästan svimfärdig. Jag blev tvungen att tacka för mig och vanka iväg till min bil. Blev lite orolig om jag skulle orka köra, så trött var jag. Tog en sväng till Solna där Sofia skulle sova sista natten innan hon åkte vidare till Umeå. Kramade på två av mina tre döttrar en stund, de är så fina.

Väl hemma hade Olle lagat makaroner och falukorv, jag glupade i mig på tre sekunder, Olle skrattade förvånat. Mådde genast lite bättre. Sedan i vintras har jag gått ner fem kilo. Ingen bantningskur är bättre än valår och valkampanj :-)

Sov djupt och gott.

Imorse hade vi möte med en representant för ICLD om våra internationella samarbetsprojekt. Sedan åkte jag in till Berns där det var valupptakt. Vi minglade och åt wraps och sedan höll Björklund ett mycket bra tal. Efter det var det dags för våra ministrar som "intervjuades" av Cecilia Malmström, de stod i en panel och berättade vad de tyckte var det bästa de gjort denna mandatperiod och alla fick rungande applåder av olika orsaker. Det var trevligt.

Tillbaka i Tyresö stod vi på vårt inomhustorg några timmar. Två killar kom och var mycket upprörda över att Folkpartiet haft sin valupptakt på Berns som är i konflikt med Syndikalisterna. De tyckte att det var osmakligt. Jag blev förbannad och sa att det finns mycket som är bra mycket mer osmakligt. De gick efter en stund. Som vanligt pratar vi med folk som kommer förbi och många man känner hejar.

Jag åkte hem till ett tomt hus. Första gången på hela sommaren som jag är för mig själv. Fick ett mycket rart mail från någon som lovade att han skulle försöka få hela familjen att rösta på mig, fyra röster till riksdagen, vanligtvis brukade han rösta på et annat parti. Det värmde! Somnade på soffan framför teven.

Vid det här laget borde jag vara i säng, men nu har jag rubbat rytmen. Imorgon blir det debatt med hyresgästföreningen och alla partier i Tyresö centrum. Vi ska packa kassar med äpplen och valmaterial i helgen för utdelning nästa vecka. Vi ska förmodligen filma lite filmsnuttar för utlägg på Youtube, jag och Joakim. Jag ska vara i Expressens valstuga på söndag. Helg och vardag har börjat flyta ihop.

Det är oerhört spännande. Alla ger järnet nu.

torsdag 26 augusti 2010

Blött valarbete och förstagångsväljare

Igår åkte jag in till stan i mina sandaletter och klädd för en mild höstdag. Väl framme vid Sergelstorg hann vi bara öppna valstugan så började det att regna. Vi pratade med många människor, jag pratade och pratade och pratade. Under tiden regnade det mer och mer och mer. Jag blev dyngsur. Satte på mig en folkpartijacka med huva. Vattnet rann över ansiktet på mig. Det var kul men jag blev blöt och mycket kall. Sandaletterna var skrattretande. Mina fötter blev som efter att ha stått i en kall vattenpöl en längre stund. Hann med en hastig fika med en god vän innan jag rusade till Riddarholmen för att åka till Olle och hämta 2500 förstagångsväljarbrev.

Mats och jag möttes i garaget för att lämpa över materialet från min bil till hans inför kvällens stora arbete med dessa brev.

Jag tinade sakta upp efter min avkylning inne vid valstugan vid Sergels torg och slutade hacka tänder. Bytte till andra skor som inte lästen hade lossnat på, sandaletterna verkade ha gått hädan efter denna sejour.

LUF var ute hos oss i centrumet och kampanjade, de hade pumptermos med kaffe och kakor med sig, trevligt. Vi samtalade med olika människor som kom förbi. Man PRATAR väldigt mycket inför ett val, kan jag berätta!

Sedan var det dags för socialnämnd som blev denna mandatperiods kortaste. Fyrtio minuter. Otroligt!

Åkte genast till partilokalen där en grupp trägna folkpartister satt och vek brev, lade in röstsedlar, flik om Erik Ullenhags besök till Tyresö på tisdag samt kuverterade och stämplade porto. Folk hade varit där sedan 18.00. Vi slutade vid 23.00. Puh! Alla som ska rösta första gången i ett riksdagsval i Tyresö får förhoppningsvis detta brev senast måndag. Bra jobbat, kära partivänner!

onsdag 25 augusti 2010

Björklund på Tyresö Närradio 91,4

Just det ja, intervjun med Björklund gick bra, tekniken fungerade och han var lika proffsig som alltid. Börja gå 29/8 tills 18/9. I am happy!

Kommunalt arbete och valkampanj

Tycker plötsligt att det står väldigt mycket om flygkrascher och seriekrockar i tidningen på sistone. Förutom alla olika vallöften och utspel som kommer hela tiden. Det får andra blogga om, jag hinner inte! Stod i Expressens valstuga en stund i måndags, det som de har öppnat vid Sergels torg. Det var väldigt trevligt, ett bra intiativ från deras sida.

Vi kampanjar för fullt. Alliansgrupp igår kväll och när jag kom hem tog jag på mig jeans och gympadojor och åkte ut i mörkret för att sätta upp fler affischer. Kände mig väldigt nöjd med mig själv när jag kom hem vid ett-snåret på natten. Nu ska jag till Folkpartiets valstuga vid Sergelstorg, sedan kommer LUF till Tyresö och sedan ska jag hålla socialnämnd. Ingen rast och ingen ro, det kommunala arbetet fortsätter, business as usual.

söndag 22 augusti 2010

Många veckor kvar

Skulle ha affischerat inatt men olika omständigheter gjorde att det blev idag på förmiddagen istället. Det är ett tufft jobb att ensam brottas med vindfångande affischer och tre stolpar som ska bankas ner i inte alltid den lättaste mark att banka i. Man är dessutom i synfång för människor som passerar förbi och det känns lite utsatt.

Fler platser kvar att affischera men pinnarna började ta slut, liksom flärparna som man använder för att fästa affischerna med. Limmade några nya "Kryssa Anna" som får ligga och torka. Det här jobbet är under en valkampanj det absolut mest krävande av allt, tycker jag. Kommunen är ganska vidsträckt och man måste åka runt och kolla att alla affischeringspunkterna är intakta, ta bort skadade och sätta upp nya. Förra valet (2006) hade någon lagt bajs på en av våra affischer med Nyamko på och dessutom eldat på den. Vidrigt!

Ska vara i Expressens valstuga vid Sergels Torg imorgon. En lite lätt optimism kan skönjas bland oss i alliansen. Men allt kan hända. Fyra veckor kvar.

fredag 20 augusti 2010

Sida vid sida på upploppet...

Ja, spänningen tätnar. Kan inte skaka av mig känslan att någonstans därute ligger någon mediastrateg i oppositionens tjänst med en smutsbomb beredd att kastas ut de sista skälvande veckorna/dagarna innan valet. Den behöver inte ens vara baserad på sanningar. Skadan sker ändå.

"Hon verkar ju paranoid!" och "Vilken misstro hon hyser mot motståndarsidan!" är förstås tankar som kommer upp i normala människors huvuden. Helt relevanta frågeställningar.

Låt mig då säga till mitt försvar att jag är en rookie i politiken med mina tio år som aktiv. Ändå har jag hunnit vara med om saker bakom kulisserna som jag inte trodde kunda vara möjliga. Jag känner inte misstro till individerna som tillhör motståndarsidan i detta skådespel, däremot till den stora lealösa kropp som utgör makten som dessa individer åstundar. Den kroppen lever sitt eget liv och påverkar alla och ingen vet ur vilket skrymsle det kan komma något illaluktande som är till för att förgöra fienden så att makten åter kan tillförskansas.

Sida vid sida på upploppet, minsta snubbling och det är kört.

Igår hade vi det kortaste kommunberedningsmötet någonsin. Sedan gick jag och fick min plomb lagad, det var skönt. Besöket i Jakobsberg och kampanjandet där var trevligt. Har aldrig varit där förut. Det tog en halvtimme att köra dit. Köerna tillbaka in till stan gjorde att det tog en dryg timme att ta mig till Tyresö.
I hate traffic congestion!

Hann kampanja en stund även i vårt eget centrum. Sedan upp till mig på plan sex med "bokbordstunnan" och allt material, därefter till kommunstyrelsesalen där vi skulle träffa lärarfacken. Det var ett givande möte. Ur min personliga synvinkel så är det förvånande att man inte har fler möten öga mot öga i alla sammanhang. Man hinner lyssna, få direktkontakt, kommunikation utan mellanhänder. Många drar sig för det men jag tycker att det är då som man kan bli konstruktiv och få alla med på tåget, man ökar förståelsen för olika ställningstaganden.

Nu menar jag inte att jag gillar möten bara för att sitta av tid. Men olika viktiga grupper som företrädar olika sfärer i samhället, de bör träffas några gånger per år för att reda ut olika saker, och det behöver inte vara hela dagar, det räcker med högst några timmar så har man kommit mycket långt. När kommunikation saknas ökar klyftorna.

Affischeringen börjar natten till söndag. Höst i luften. Känner mig vemodig.

torsdag 19 augusti 2010

Snögeneral

Efter snökaoset skall man ha en snögeneral. Borde de inte vara flera? Det är väl inte en enfrontskrig man för mot snön, snarare behövs mobiliserade styrkor med starka ledare över hela landet... Nå, vi får väl se hur det går.

Igår limmade vi "mina" pappersaffischer på gamla plastaffischer, jag och Mats. Sedan åkte vi till Fornuddsparken där de samlade bouleföreningarna bjudit in till bouleturnering med alla partierna i Tyresö. Massor av människor med varierande skicklighet, vi spelade i omgångar med olika medspelare. Inte en droppe regn, massor av liv och väldigt kul. Jag fick en silvermedalj vilket jag verkligen inte förtjänade, det är åratal sedan jag spelade så både teknik och träffsäkerhet var ringrostigt. Men det var trevligt! Vi kämpar för en inomhusboulehall åt detta stora gäng.

Åkte sedan till mellandottern i Solna för att ge henne en ångstrykmaskin, hon behöver det till alla sina skapelser. Hennes vita fjäderklänning ska vara med på Svensk tenns utställning för att söka deras stipendium om några veckor. De ringde upp och frågade om hon ville vara med. Otroligt spännande! Nu till kommunstyrelse beredning.

onsdag 18 augusti 2010

Nu är vi igång!

Upp tidigt igen för att bereda nästa socialnämndsmöte. Många människor tillbaka i kommunhuset efter semestrarna. Vi i valledningen i gruppen i Tyresö har massor att ta itu med. På natten till kommande söndag ska affischeringen starta. Egentligen fanns en länsövergripande överenskommelse med alla partierna i riksdagen att starta affischeringen kl.10.00 på söndag men varken SD eller FI avser att följa den överenskommelsen så allt från 00.00 natten till söndagen är fritt fram.

Idag kom våra personvalsbroschyrer och affischer. Måste tillstå att det känns konstigt att se mig själv uppblåst i det formatet.

Det var styrelsemöte för Samördningsförbundet Östra Södertörn idag också och efter det gjorde vi studiebesök på Manscentrum i Haninge vilket var mycket intressant.

Därefter snabbt iväg för att hämta mina broschyrer och sedan vidare till Botkyrka Kommunhus. Där hade ett ansenligt gäng liberaler samlats för att prata val och lyssna lite på Carl som är ombudsman för den delen av länet, Linda från LUF och nummer sex på länets lista - mig. En ny roll för mig som jag inte landat riktigt i ännu. Det var ett väldigt trevligt möte och känslan är optimistisk.

I princip varje kväll är nu bokad fram till valet, dagtid fullt upp också, förstås, eftersom den kommunala verksamheten inte upphör bara för att det är valår och endast en månad kvar till valet. Jag tycker att det är mycket kul med kampanjande men nu ser jag fram emot att denna månad speedar förbi i rekordfart. Nästa vecka har jag äntligen fått tid för en intervju med Björklund och ve mig om inte tekniken fungerar! Denna gång finns inget utrymme för misstag.

Så mycket att göra, varje timme. Nu är vi på allvar igång!

söndag 15 augusti 2010

Svenska kräftor från Vadstena

Det blev ingen svamp igår. Vi fick en promenad till Stensjön i Tyresta i tryckande värme, det var väldigt vackert men inte en svamp utom några maskstungna soppar. Vi var ute för tidigt.

Jag åt mig proppmätt på svenska kräftor från Vadstena igår kväll, de var otroligt goda och klart bäst av de fyra sorter jag har hunnit prova denna kräftsäsong.

Tyresöliberalen!!!

lördag 14 augusti 2010

Dags för kampanj

Igår började dagen med valplanering på partilokalen. Därefter ett snabbt bankbesök med lillasyster och sedan lunch med Joakim (fp)i Tumba. Allt material kommer på måndag och kampanjandet kommer igång med en rivstart.

Måste börja arbeta med Tyresöliberalen men nu ska vi ut och plocka svamp först.

Jag har en partivän(?) som på Facebook går ut och säger sig ska rösta på moderaterna i landstingsvalet(??!) och som skålar i chamnpagne med Jimmie Åkesson. Ibland undrar jag hur sökande man kan få vara som ung person aktiv i ett parti...

Framför allt kanske man ska välja att vara partipolitiskt obunden under tiden som man hoppar mellan olika ideologier. Eller kräver jag för mycket?

Har kollat Perseidernas meteorregn två nätter i rad. Det är läckert!
Ikväll blir det kräftskiva hos goda vänner. :-)

torsdag 12 augusti 2010

Först Sandhamn, sedan kampanj!

I måndags hälsade jag på Seved och Henrik för en snabbfika. Deras båt ville inte starta så de skulle inte komma iväg på sin planerade båttur. Seglingen med min vän Bosse som jag trodde jag skulle kunna hoppa på hade skjutits upp så jag insåg att jag inte kunde segla denna vecka. Seved höll på att kolla en tur till Sandhamn på nätet som kompensation för inställd båttur. Som det nu blev så bestämde vi på stående fot att jag skulle hänga med ut nästa dag, som var tisdag. Jag hade några inplanerade träffar med olika medborgare som jag skulle hinna med innan vi åkte mot Stavsnäs.

Seved bokade hotellrum åt oss med middag och frukost. Vi körde till Stavsnäs före tolv och kom fram dit i god tid så vi hann ät lunch innan båten gick. Jag valde strömming och potatismos efter att ha kollat att moset var hemlagat. Det hemlagade moset bestod av på tallriken gaffelmosad nypotatis (ni vet, som man gör för små barn)Tänk att man aldrig upphör att förvånas!

Båtresan var mysig, vädret som varit lite ostadigt klarnade sakta upp. När vi kom fram till Sandön var det varmt och skönt. Seved och Henrik hade aldrig varit där så vi letade upp våra rum och sedan tog vi en promenad. Därefter snabb scanning av öns shopping. Seved köpte en fin skjorta. Det var rea på massor av Odd Molly men underligt nog hittade jag ingenting som jag ville ha.

Vi hängde sedan i poolanläggningen i bubbelpoolen. Alla behandlingar var fullbokade utom ett återbud på massage till nästa dag. Jag bokade en halvtimme. Vi bastade i herr-respektive damavdelningarna och sedan gjorde vi oss i ordning för middagen. Seglarhotellet är väldigt trevligt, läget är perfekt och den stora salen där man både har middagsservering och bar som förvandlas till dansställe senare på kvällen är häftig med sitt höga tak och olika attiraljer på seglartemat.

Vi åt en underbar middag med förrätt, varmrätt och efterrätt och goda viner. Alla var mycket nöjda när vi proppmätta tog oss tillbaka till sovavdelningen av hotellet. Jag hängde lite med killarna på deras rum där vi diskuterade valet, folkpartiet och politik rent allmänt (diskussionen var stundvis både högljudd och känsloladdad :-))tills vi var trötta nog för att säga godnatt.

Nästa dag åt vi frukost (killarna hann med en timme i bubbelpoolen före) innan vi vandrade bort mot klipporna och havskanten. Där satt vi i solen och njöt, tog ett dopp (extremt ograciöst för min del, det var svårt att ta sig ut på djupare vatten, hala tång- och sjögrästäckta stenar på botten, jag gled omkring och ojade mig) och fortsatte prata politik.

Därefter var det dags för mig att ta mig till hotellets spa-avdelning för min massage. Den bestod av en kombination av mjuk och skön knådning samt fruktansvärt smärtsamma tryckningar på mina stela leder och muskler främst kring hals och skuldror. Förmodligen skulle jag behöva massage varannan dag tills all samlad oro släppte kring nacken... Det var i alla fall skönt efteråt.

Vi tog vår packning och gick bort mot hamndelen där det fanns ett otal olika matställen och där valde vi stället med rätter från havet. Jag ville ha en dryck till maten och pekade på några plastmuggar med en skär sörja i. "Är det där en slurpie?" undrade jag. Kvinnan bakom disken höjde på ögonbrynet och svarade: "Nej, det är en smoothie, men det du sa var nästan ett bättre namn." Hon log. Seved log inte, han gapskrattade. Sedan slutade vi inte skratta. Jag är SÄKER på att det finns slurpisar någonstans i världen. Efter en enastående god lunch med rökt lax, rökt makrill, potatissallad och romsås så gick vi mot båtangöringen.

Resan hem var skön och snabb, inga angöringar vid några andra bryggor utan båten gick direkt till Stavsnäs. Det blev förstås bro-öppning i Strömma kanal. Och det var långa, nästan stillastående köer i tunneln mot Nynäshamn efter det att jag släppt av mina vänner i Årstadal...

Nu kommer fler och fler signaler om att läget för alliansen ser ljust ut. Personligen tycker jag att det är det mest rysansvärda valet jag fått vara med om, det är med både vånda och förtjusning som jag ser trettioåtta dagar framåt. Nu är det kampanj som gäller, vi ska köra så att det ryker!

tisdag 10 augusti 2010

Katastrofer igen - och pälsdjursfarmning

Läget i Pakistan är fruktansvärt. Kan man överhuvudtaget föreställa sig känslan av att vara omgiven av vatten, vatten och vatten som samtidigt inte är drickbart? Nu kommer Sverige med reningsverk, fantastiskt. Men vad jag förstår så räcker dessa endast till tjugofyratusen personer. I Pakistan är det miljoner människor som nu lever under hemska förhållanden. Epidemier kommer att börja grassera, människor dör i tusental. Har det alltid sett ut så här, att varje månad så händer nya katastrofer eller blir man mer medveten när man skriver blogg?

Det brinner i trakterna kring Moskva, det känns helt overkligt när man ser bilder på människor som hjälpligt försöker värja sig mot röken med munskydd. Jag har pratat med ryska brandmän som berättade att deras situation är helt annan mot till exempel svenska brandmäns villkor. De har inte samma utbildning, de har absolut inte samma skyddsutrustning och de är förbrukningsbara, det vill säga: Om en går åt så är det bara att skicka fram en ny. Det låter som om man befann sig i ett annat århundrade, men det är sant! Även här är det svårt att föreställa sig känslan att vara omgiven av eld och rök konstant. Det närmaste jag kan komma är när det brann i Tyresta och det föll ner brända granbarr i min bok som jag satt utomhus och läste i, flera kilometer från branden.

Eld och vatten. Svåra element att behärska.

Sedan har vi då pälsdjursfarmningen. Finns det någon mer onödig industri? Varför kan någon vilja bära pälsar från mink och räv när man vet hur dessa djur har lidit? Dessa små kroppar frambringar dessutom bara en bråkdel av pälsen, så där går man med hundratalet små pälsar från kroppar som led helvetes kval under sin livstid kring sin egen kropp. Hur nöjaktigt är det? Jag hör deras plågade skrik i mitt huvud, jag känner deras smärta och tycker att detta är totalt ociviliserat, omoraliskt och icke försvarbart i vårt land. Vi människor beter oss i sanning så lågt som inget annat djur kan bete sig eftersom vi ändå har möjligheten att välja väg. Bort med pälsdjursindustrin!

Köp lamm- och fårpäls istället, de har levt under drägliga förhållanden (förhoppningsvis) och vi äter köttet.

Nu ska jag på minisemester till Sandhamn med mina vänner Seved och Henrik. Men först några medborgarmöten, de vill prata med en politiker om olika saker. Sådana möten tycker jag mycket om. Hoppas att jag kan hjälpa till.

söndag 8 augusti 2010

Föräldrar i skolan och elevhälsa

Med tre döttrar i olika klasser på två olika skolor så känner jag mycket väl till problematiken med stök i klassrummen. I den äldsta dotterns klass löste rektorn saken, med föräldrarnas bistånd, genom att plocka ut de åtta-tio jobbigaste pojkarna under årskurs åtta till ett eget klassrum där de fick extra stöd. Om jag minns rätt varade detta under en termin, sedan hade de lugnat ner sig så att de kunde komma tillbaka och vistas med resten av klassen.

I yngsta dotterns klass kom vi föräldrar överens om att vistas i klassrummet till och från så att det kunde bli lugnare. Det är klart att det inte kan vara helt självklart för lärarna att föräldrarna är med som ytterligare auktoriteter. Men samtidigt så är det nödvändigt att varje förälder visar sina barn att vissa beteenden inte är OK och att det blir konsekvenser av sådant beteende.

Jag har haft svårt när Björklund har haft åsikter om kvarsittning, för mig har det framstått som något dammigt från äldre dagar. En annan sak är att arbeta extra timmar för att komma ifatt eventuella brister i utbildningen. Men som bestraffningsmetod tycker jag att det inte kan vara konstruktivt.

Jag tycker att det är bra att föreslå att föräldrarna ska vara med mer i skolan, den här åsikten har jag haft sedan jag började i politiken redan för tio år sedan. Det sades mig att det inte skulle kunna vara genomförbart så därför är jag glad att det tas upp idag som ett nästan färdigt förslag.

Jag tror dock att vissa föräldragrupper kommer att ta avstånd från detta och inte vilja vara närvarande. De upplever konflikter som uppkommer med sina barn av olika anledningar som så extremt besvärliga, obekväma och rent av smärtsamma så att de hellre backar för det barnen vill och tycker snarare än hävdar sitt föräldrarskap. Föräldrarskap är att visa vägen och lära ut de rätta värderingarna, de regler och sociala koder man behöver kunna för att man ska överleva i samhället och gruppen.

Det handlar också om att föräldrar förmedlar till sina barn hur oerhört viktigt det är med kunskapen som skolan ger, som utbildning ger. Det kan inte bara komma an på skolan att ständigt kämpa med ovilliga, ointresserade och bångstyriga elever. Har barnet någon slags inlärningssvårigheter så ska skolan ta tag i det så snart det uppdagas, det får inte gå år ut och år in med status quo som det nu sker på många ställen. Jag pratar emellanåt med föräldrar som desperat har gjort allt, kommunicerat allt med skolan och inte fått någon respons. Det är ovärdigt och helt onödigt. Förutom att eleven kommer oåterkalleligt efter så är det ett systemfel som är oacceptabelt.

Därför är det glädjande att elevhälsan får stor betydelse. Alla resurser till förebyggande insatser. Det ska inte vara möjligt att gå ut nian utan att eventuella läs- eller skrivsvårigheter eller annan problematik konstaterats för länge sedan och tagits itu med. Nu händer det faktiskt oftare än man vill tro. Så ser det ut i Sverige idag. Det måste bli en förändring.

Nu drar det igång...

I torsdags hade vi det första förbundsstyrelsemötet efter sommarens uppehåll. Jag susade som vanligt in och parkerade på Riddarholmen och gick upp till partikansliet i Gamla stan där vi oftast brukar hålla till. Där var det tomt. Då slog det mig att vi skulle vara på landstingshuset denna gång! Med tio minuter till godo rusade jag tillbaka till bilen efter att ha grabbat med mig lådorna med mina nytryckta visitkort som jag hade fått intruktioner om var de var så att jag kunde passa på att hämta dem. Hann i tid till mötets början, puh.

På eftermiddagen hade jag varit och handlat två hinkar finska och två lådor turkiska färska kräftor. Jag och alla tre döttrar som var på besök samt den yngstas pojkvän hade bestämt att vi skulle äta en kräftsupé när jag kom tillbaka från förbundstyrelsen.

När jag kom hem upptäckte jag att jag hade fått med mig en annan persons visitkort också, retfullt.

Allt var klart och upplagt på vårt stora skaldjursfat från Martin Ohlsson när jag kom genom dörren. Vi började genast att glufsa i oss. Dessa kräftor var definitivt bättre än de svenska jag ätit tidigare i veckan. Av de två sorterna skulle jag vilja säga att de turkiska var bäst.

Olle har varit uppe i Jämtland för att kolla stugan vars arrende upphör och han åkte med Bosse som skulle inspektera vindkraftverk där och i Härjedalen.

Utedasset vi har i stugan är kombinerad med vedskjul. Där bland vedtravarna bor en vessla som Emilie döpt till Mr Mississippi. Han kom fram på natten när Olle besökte toan och var väldigt nyfiken och kom mycket nära. När Olle skulle stänga fönsterluckorna inför hemfärd så hängde det en liten darrande fladdermus bakom en av dem, Olle var så ledsen att den blev alldeles oskyddad. Han såg också en enorm orrtupp sträcka ut vingarna där den hade stått mitt på vägen när de var ute och körde. Onekligen påtagliga naturupplevelser. Ammerån är lugnare än Indalsälven även om det finns forsar där också, kanske Olle kan få tag på något där istället. Det vore kul.

Igår var vi på middag hos goda vänner och när blixtovädret började komma närmare släckte några av oss ner på verandan och bara satt och tittade och njöt av detta spektakulära och magnifika skådespel. En av blixtarna var så stark att jag för en millisekund inte kunde se någonting direkt efteråt.

Vi hade en mycket trevlig afton. Jag är trött hela tiden så jag hoppas få upp energin snarast, för nu börjar allt dra igång.

torsdag 5 augusti 2010

Djurskydd, EU och maten på våra bord

Igår åkte jag och de tre döttrarna samt den yngstas kille och lyssnade på bland andra Birgitta Ohlsson på riksdagskansliet där det hölls ett seminarium om djurskyddsfrågor. Olika organisationer följer djurtransporterna, talar med chaufförerna, är öppna med vilka de företräder och tar fotografier för att dokumentera.

Fruktansvärda bilder med levande grisar staplade på varandra så att de understa vid framkomsten ligger döda eller döende med blodet rinnande ur lastbilarna (olagligt). Transportlådor monterade mellan bildäcken där djuren får utstå fruktansvärd värme, avgaser och oljud (olagligt). Kalvar som bara är tre till åtta veckor gamla, ej avvanda, som transporteras från Holland till Gran Canaria med vattennipplar som de inte kan ta vatten ifrån eftersom nipplarna är avsedda för vuxna djur. Transporter som kan ta en vecka under vidriga omständigheter där inspektion är godtycklig eftersom man vill inte vill "störa systemet". Groteska belgianblue med brutna ben som också transporteras under svåra smärtor med dessa brutna ben (olagligt)

Ska vi som konsumenter verkligen gå med på detta? Idag står det i tidningen om att ursprungsmärkningen också är godtycklig. Vi kan inte veta varifrån köttet kommer, hur djuren har behandlats eller ens om de är sprängfyllda med antibiotika. För mig är det otroligt viktigt att det kött jag äter från vilket djur som helst är från djur som har fått leva under bra villkor. I Sverige har vi riktlinjer, till exempel så ska betesdjur få vistas på sommarbete. Kycklingar ska ha sittpinnar, reden och sandbäddar. Nu kan vi alltså inte säkert veta om djuren de facto kommer från Sverige!

De olika medlemsländerna i EU har mycket divergerande syn på hur man ska behandla djur. Marit Paulsen arbetar med att få igenom ett förslag där basala krav ska ställas på alla medlemsländer vad gäller både transporter, uppfödning, antibiotikaanvändning med mera.

Antibiotikan är ett kapitel för sig. Eftersom man föder upp under sådana usla villkor så måste man tillsätta antibiotika i djurens foder eller medicinera dem för att de ska hålla sig någorlunda friska fram till slakt. Vi människor får i vår tur i oss dessa antibiotika. Resistens mot olika sjukdomar är följden och vi ser redan denna tendens. Om djuren behandlades som levande varelser som har rätt att under sina korta livstider ha de livsvillkor som passar just dem så att de mår bra så skulle vi slippa medicinering. Vi skulle kunna äta med bättre samvete och även slippa få i oss medel som gör att sjukdomar som vi drabbas av inte går att behandla.

Kött från jakt borde vara det bästa köttet vi kan äta, en god jägare skadskjuter inte och djuret har levat i sitt sanna habitat hela sitt liv. Slakterierna är ytterligare en dimension och hur det går till där vill vi inte veta.

Vi människor borde känna mer vördnad för de varelser som hjälper oss att överleva. Dessa frågor borde lyftas på den politiska agendan men behandlas med löjets skimmer. "Äh, vad spelar det för roll vad som pågår med djuren, bara jag får min köttbit!"

Det som pågår kommer att slå tillbaka på oss alla. Vi är redan där. Epidemier som vi inte rår på. Västvärldens stora ohälsotal vad gäller hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och övervikt.

Jag som älskar salami och absolut tycker att man ska kunna äta även hästkött, jag skäms, SKÄMS, när jag hör om hästtransporterna från östeuropa till Italien, där man insisterar på att ta emot levande hästar för salamitillverkningen. Bilderna på de transporterna och under vilka omständigheter de genomförs, där hästarna packas så att de trycks mot väggar och tak och där många är halvdöda när de kommer fram på grund av brist på vatten och tillfogade skador under resan gör att jag önskar att vi bojkottade denna produkt!

Det här är ingen liten skitfråga, det här är det vi alla lever på varje dag, nämligen maten på våra bord.

Liberal Mångfald och slöjförbud

Många år var jag passiv medlem i Liberal Mångfald. Blev aktiv i Stockholmssektionen för tre år sedan och var ordförande för riks i nästan ett år. Avgick i mars i år och är nu passiv medlem igen. Under denna tid har jag aldrig en enda gång hört att frågan om slöjförbud ska drivas. Därför är det märkligt att höra uttalanden från nuvarande förbundssekreteraren som påstår att detta har drivits i Liberal Mångfald under många år.

Liberal Mångfald är en sidoorganisation till Folkpartiet Liberalerna vars syfte är att driva liberalismen och få människor med utländsk bakgrund att bli intresserade av denna ideologi och också aktiva i politiken.

Det som sägs om att man driver slöjförbudsfrågan är 1 Osant 2 Krockar med alla liberala värderingar.

Jag är ledsen för alla medlemmar som gått med i Liberal Mångfald i tron att det är ett förbund som är ideologiskt förankrat i liberalismen när dessa uttalanden kommer.

Slöjförbud för elever också?

Måste säga att det är svårt med förbud. Jag var snabb igår när jag skrev om hur jag ser på min partiledares utspel. Jag tog för givet att det han syftade på var lärarna. Elever är det svårare med tycker jag. Problemet där är ju det knepiga för en lärare och skolledning att veta att det verkligen är "Amira" eller "Zahrah" bakom tyget som intar den kunskap hon behöver och gör de examina hon ska ha för att få sina betyg.

För en sann liberal är förbud ett mycket stort dilemma. Så lite som möjligt ska staten lägga sig i hur individen lever sitt liv. Individen ska själv bestämma vad som är rätt för just den. I en helhet handlar det om att leva och låta leva så länge man inte skadar andra. Skadar man andra med val av livsstil och klädsel? I de sociala normsystem som alla samhällen är uppbyggda på kan visserligen omgivningen känna obehag eller rädsla inför vissa företeelser. Men det måste accepteras att vi inte är skapade i samma mallar, har samma bakgrunder, åsikter eller trossatser.

Värderingar i ett samhälle ska vara basala, de som handlar om allas lika värde och rättigheter samt skyldigheter.

Problemet med slöjan är att den i mina ögon står för förtryck. Om en kvinna säger att hon bär den av eget val har jag ändå inte rätt att döma och önska förbud, jag måste respektera det valet. En diskussion om vad själva slöjan symboliserar kan man ju ta. Kanske en dag denna kvinna väljer att låta SINA döttrar slippa?

När kvinnor åker till mellanöstern så måste klädkoderna där tas på allvar, annars råkar de illa ut. Det går inte att klä sig som vi gör.

Det som breder ut sig som en löpeld i Europa är att vi omvänt inte ska acceptera det som slöjan SYMBOLISERAR, snarare än själva tanken att alla ska ha rätt att vara sig själva. Alla attribut som olika grupperingar i samhället står för är ju symboler. Varför just välja ut en liten, liten skara människor, som dessutom råkar vara kvinnor, som redan har det mycket svårt på grund av den kultur de kommer ifrån med total ojämställdhet?

Detta är otroligt svårt, en samvetsfråga för en sann liberal. Att detta utspel kom nu är jag väldigt ledsen för. Jag önskar att vår partiledare hade haft större känsla för vad som är OK när vi utgår från vår ideologi. Många gånger har jag uppfattat att jagandet efter sympati baserat på opinionsundersökningar (så som det nyligen skrevs en artikel om i en av morgontidningarna: Partiledarna kollar opinionen snarare än följer sina övertygelser) tar över och det sunda förnuftet far all världens väg.

Och vi som ska arbeta på gräsrotsnivå inför ett viktigt val, vi får enorma problem med att försvara vad vi står för som parti. I tio år har jag varit med och det verkar aldrig bli någon förändring på det här området.

Nej, jag önskar att det funnes större klokskap "däruppe".

onsdag 4 augusti 2010

Att ha eller inte ha slöja...

Jahapp, så kom då ett lagändringsförslag från vår partiledare Jan Björklund gällande att bära slöja i skolans värld. Det finns inte en tillstymmelse till tvekan för mig att det är rätt. Det finns få yrken där det är OK att täcka ansiktet helt och hållet. Om detta skulle sträcka sig till förbud i hela samhällets offentliga sfärer, alltså att exempelvis gå på en gata med slöja, ja, DÅ har vi kommit helt fel!

Kommande rader är ironiska OBS menade som ironi!"Då kan vi lika gärna förbjuda allt i klädväg och utseendeväg som utgår från personligt tyckande. Jag vill ha förbud på byxor som inte räcker till för att täcka överdelen av skinkorna när män böjer sig fram när de ska kolla däcken eller vad de nu böjer sig fram för att göra... Och förbud på nakna överkroppar på äldre män på matställen.

Jag vill också slippa alla märkeskläder på små barn och även stringtrosor för desamma. Jag tycker att vi ska ta bort all dålig klädsmak och slafsighet i det offentliga rummet. Jag vill också att folk ska sluta spotta offentligt och också sluta låta snus rinna ner över tänder och ut i mungipor.

Jag vill också förbjuda otrevliga människor att finnas i den offentliga sfären. Små barn som ständigt skriker måste vi ta bort. Dåliga bilförare borde inte tillåtas. Vi borde inrätta ett råd som tar itu med alla dessa problem som är störande för de flesta men som vi ändå verkar behöva stå ut med. Helst ska det vara jag som bestämmer allt utifrån hur JAG tycker!"

Nej, de som har läst inlägg om burkha och niqab med mera som jag skrivit vet hur jag känner inför ett totalförbud. Men i arbetslivet passar det definitivt inte. Hela vår sociala tillvaro bygger på kommunikation med ansiktet, gester och kroppsspråk. Det är som att famla i blindo med personer som inte visar någonting. Not OK at all.

söndag 1 augusti 2010

Pride, papperslösas rätt till vård och splitterbomber

Nu är det den första augusti! Jag har inte bloggat på några veckor. Det har ändå varit fullt upp. Huset fullt med besökande hemifrånflyttade barn (nice!), småjobb med förvaltningsfrågor, middagar på altanen med goda vänner och grannar, Sofias tjugofemårsfest (ja, det är två- och ett halvt decennium sedan lilla Sofia, vår förstfödda kom tre veckor för tidigt med små ludna öron och väldigt lik Olle. Luddet är borta, har jag sett :-))och förstås: Prideveckan!

Vi har inte haft det så torrt på hundra år. Ett magnifikt åskoväder med mycket regn var kronan på verket, det måste ju ske efter sådan värme.

Prideveckan förlöpte mycket bra. Pridegruppen i HBT-liberalers styrelse, där jag är stolt enda hetero, arbetade med allt från att samordna inför de olika seminarierna till att köra möbler och inredning till tältet och att fixa så att våra gästbesökare skulle komma in utan krångel. Tältet bemannades i år av LUF, Liberala Kvinnor och HBT-liberaler. Det var väldigt roligt för det var gott om folk hela tiden. Dessvärre öste regnet ganska ihållande just på schlagerkvällen som brukar vara höjdpunkten i Pridepark. Men det var ändå stor publik.

Paraden gick otroligt bra med ny sträckning och allt. Vi har aldrig haft så många med i paradtåget, fantastiskt. Nyamko kom som latexklädd catwoman, ursnygg. Jag hade fått låna en orange sextiotalsklänning från min före detta svägerska och till det hade jag en kornblå fjäderboa, oj, vad varmt det var runt halsen! I år hade vi bra material, otroligt bra seminarier på Pridehouse, bra inredning, mycket god bemanning i tältet, en underbar valombudsman till vår tjänst och största närvaron någonsin i paraden. Kort sagt: Lysande!

Själva parken var i år förlagd till Sjöhistoriska muséet gräsklädda omgivning. Väldigt "off" kan man tycka men det gick bussar varje kvart från kl.17.00 från Sergelstorg. Gräset var absolut ett plus, utom när det ösregnade för då var allt bara en lerpöl. (Grusplanen på Tanto är alltid dammig.) Man hade placerat tälten ganska glest och lite ostrukturerat så det var ett stort minus. Allt som allt är jag glad för en lyckad Pridevecka. Vi liberaler kan vara stolta för vi har haft stort genomslag i år med våra frågor.

Papperslösa flyktingar behandlas godtyckligt i Sverige vilket är en skam! För mig som är liberal är det självklart att alla som befinner sig här ska ha rätt till vård. Som det nu ser ut är det upp till landsting eller enskild person inom vården hur/om man blir behandlad. Nej, det krävs ändring på detta handhavande snarast.

För fyra år sedan, mitt första Almedalen, så träffade jag en representant/lobbyist för svensk vapentillverkning. Jag tog genast upp min aversion mot att Sverige tillverkar splitterbomber och minor för export. Det var naturligtvis inte behagligt för lobbyisten att företräda sådan tillverkning och vi skildes åt med vänlig men bestämd inställning till att vi var oeniga. Idag kan vi läsa om att många nationer ska sluta att använda dessa vapen. Är det överhuvudtaget OK med vapentillverkning för krigsbruk bara för att man annars förlorar arbetstillfällen?