Djurskydd, EU och maten på våra bord

Igår åkte jag och de tre döttrarna samt den yngstas kille och lyssnade på bland andra Birgitta Ohlsson på riksdagskansliet där det hölls ett seminarium om djurskyddsfrågor. Olika organisationer följer djurtransporterna, talar med chaufförerna, är öppna med vilka de företräder och tar fotografier för att dokumentera.

Fruktansvärda bilder med levande grisar staplade på varandra så att de understa vid framkomsten ligger döda eller döende med blodet rinnande ur lastbilarna (olagligt). Transportlådor monterade mellan bildäcken där djuren får utstå fruktansvärd värme, avgaser och oljud (olagligt). Kalvar som bara är tre till åtta veckor gamla, ej avvanda, som transporteras från Holland till Gran Canaria med vattennipplar som de inte kan ta vatten ifrån eftersom nipplarna är avsedda för vuxna djur. Transporter som kan ta en vecka under vidriga omständigheter där inspektion är godtycklig eftersom man vill inte vill "störa systemet". Groteska belgianblue med brutna ben som också transporteras under svåra smärtor med dessa brutna ben (olagligt)

Ska vi som konsumenter verkligen gå med på detta? Idag står det i tidningen om att ursprungsmärkningen också är godtycklig. Vi kan inte veta varifrån köttet kommer, hur djuren har behandlats eller ens om de är sprängfyllda med antibiotika. För mig är det otroligt viktigt att det kött jag äter från vilket djur som helst är från djur som har fått leva under bra villkor. I Sverige har vi riktlinjer, till exempel så ska betesdjur få vistas på sommarbete. Kycklingar ska ha sittpinnar, reden och sandbäddar. Nu kan vi alltså inte säkert veta om djuren de facto kommer från Sverige!

De olika medlemsländerna i EU har mycket divergerande syn på hur man ska behandla djur. Marit Paulsen arbetar med att få igenom ett förslag där basala krav ska ställas på alla medlemsländer vad gäller både transporter, uppfödning, antibiotikaanvändning med mera.

Antibiotikan är ett kapitel för sig. Eftersom man föder upp under sådana usla villkor så måste man tillsätta antibiotika i djurens foder eller medicinera dem för att de ska hålla sig någorlunda friska fram till slakt. Vi människor får i vår tur i oss dessa antibiotika. Resistens mot olika sjukdomar är följden och vi ser redan denna tendens. Om djuren behandlades som levande varelser som har rätt att under sina korta livstider ha de livsvillkor som passar just dem så att de mår bra så skulle vi slippa medicinering. Vi skulle kunna äta med bättre samvete och även slippa få i oss medel som gör att sjukdomar som vi drabbas av inte går att behandla.

Kött från jakt borde vara det bästa köttet vi kan äta, en god jägare skadskjuter inte och djuret har levat i sitt sanna habitat hela sitt liv. Slakterierna är ytterligare en dimension och hur det går till där vill vi inte veta.

Vi människor borde känna mer vördnad för de varelser som hjälper oss att överleva. Dessa frågor borde lyftas på den politiska agendan men behandlas med löjets skimmer. "Äh, vad spelar det för roll vad som pågår med djuren, bara jag får min köttbit!"

Det som pågår kommer att slå tillbaka på oss alla. Vi är redan där. Epidemier som vi inte rår på. Västvärldens stora ohälsotal vad gäller hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och övervikt.

Jag som älskar salami och absolut tycker att man ska kunna äta även hästkött, jag skäms, SKÄMS, när jag hör om hästtransporterna från östeuropa till Italien, där man insisterar på att ta emot levande hästar för salamitillverkningen. Bilderna på de transporterna och under vilka omständigheter de genomförs, där hästarna packas så att de trycks mot väggar och tak och där många är halvdöda när de kommer fram på grund av brist på vatten och tillfogade skador under resan gör att jag önskar att vi bojkottade denna produkt!

Det här är ingen liten skitfråga, det här är det vi alla lever på varje dag, nämligen maten på våra bord.