Föräldrar i skolan och elevhälsa

Med tre döttrar i olika klasser på två olika skolor så känner jag mycket väl till problematiken med stök i klassrummen. I den äldsta dotterns klass löste rektorn saken, med föräldrarnas bistånd, genom att plocka ut de åtta-tio jobbigaste pojkarna under årskurs åtta till ett eget klassrum där de fick extra stöd. Om jag minns rätt varade detta under en termin, sedan hade de lugnat ner sig så att de kunde komma tillbaka och vistas med resten av klassen.

I yngsta dotterns klass kom vi föräldrar överens om att vistas i klassrummet till och från så att det kunde bli lugnare. Det är klart att det inte kan vara helt självklart för lärarna att föräldrarna är med som ytterligare auktoriteter. Men samtidigt så är det nödvändigt att varje förälder visar sina barn att vissa beteenden inte är OK och att det blir konsekvenser av sådant beteende.

Jag har haft svårt när Björklund har haft åsikter om kvarsittning, för mig har det framstått som något dammigt från äldre dagar. En annan sak är att arbeta extra timmar för att komma ifatt eventuella brister i utbildningen. Men som bestraffningsmetod tycker jag att det inte kan vara konstruktivt.

Jag tycker att det är bra att föreslå att föräldrarna ska vara med mer i skolan, den här åsikten har jag haft sedan jag började i politiken redan för tio år sedan. Det sades mig att det inte skulle kunna vara genomförbart så därför är jag glad att det tas upp idag som ett nästan färdigt förslag.

Jag tror dock att vissa föräldragrupper kommer att ta avstånd från detta och inte vilja vara närvarande. De upplever konflikter som uppkommer med sina barn av olika anledningar som så extremt besvärliga, obekväma och rent av smärtsamma så att de hellre backar för det barnen vill och tycker snarare än hävdar sitt föräldrarskap. Föräldrarskap är att visa vägen och lära ut de rätta värderingarna, de regler och sociala koder man behöver kunna för att man ska överleva i samhället och gruppen.

Det handlar också om att föräldrar förmedlar till sina barn hur oerhört viktigt det är med kunskapen som skolan ger, som utbildning ger. Det kan inte bara komma an på skolan att ständigt kämpa med ovilliga, ointresserade och bångstyriga elever. Har barnet någon slags inlärningssvårigheter så ska skolan ta tag i det så snart det uppdagas, det får inte gå år ut och år in med status quo som det nu sker på många ställen. Jag pratar emellanåt med föräldrar som desperat har gjort allt, kommunicerat allt med skolan och inte fått någon respons. Det är ovärdigt och helt onödigt. Förutom att eleven kommer oåterkalleligt efter så är det ett systemfel som är oacceptabelt.

Därför är det glädjande att elevhälsan får stor betydelse. Alla resurser till förebyggande insatser. Det ska inte vara möjligt att gå ut nian utan att eventuella läs- eller skrivsvårigheter eller annan problematik konstaterats för länge sedan och tagits itu med. Nu händer det faktiskt oftare än man vill tro. Så ser det ut i Sverige idag. Det måste bli en förändring.