torsdag 19 maj 2011

Upprymd av rymden och reflektioner om korsordens utveckling

I torsdags förra veckan var vi på studiebesök på Operan. Vi togs emot av den tekniske chefen på stället som visade runt i rasande fart. Scenen sluttar med 4 centimeter per meter och det ser man ju inte som publik. Föreställ er att dansa i ständigt motlut, vilken kondition dansarna måste ha! (Tänkte på det när jag såg Black swan, en film om balett, på bio igår, den var väldigt bra men lite läskig. Självskadebeteende och perfektionskrav som är många unga människors verklighet, det skär i mitt hjärta när jag tänker på det.)

Orsaken till denna lutning är att man byggde så för det visuella och akustiken. Allt för publiken! Operan är oerhört vacker, det vet nog de flesta. När man kommer in bakom kulisserna inser man än mer hur gammal byggnaden är och vilken svår arbetsplats att vara på. De stora fonderna som man har i varje föreställning hängandes som hör till dekoren är mycket otympliga och förvaras vid sidan av scenen i ett stort lager som sträcker sig från botten av byggnaden ända upp till husets hela höjd. Där ligger de alla ihoprullade på stora träarmar som är desamma sedan byggnaden uppfördes. Dessa tas ut med mankraft på scenen. Ett höj- och sänkbart "golv" i lagret gör att man kan nå alla "hyllplan".

Vi var många utskottsledamöter som spatserade omkring i de trånga korridorerna, trapporna och prången som finns i operan. Vi fick följa med upp till vindsvåningen där kostymtillverkningen sker, det var mycket fascinerande. Vi fick se kommande uppsättningars olika fina dräkter som hade en del klara plagg och en del höll på att sys. Vi fick se kostymer som fortfarande används som syddes till produktioner på femtiotalet, tala om kvalitet! Jag ställde frågan om hur man tvättar allt. Det finns förstås ett eget tvätteri på operan men en del dräkter tål inte tvätt. Förr lät man dem vara otvättade (usch) men nu har man ett ozonskåp som tydligen är en finländsk uppfinning och när man hänger in plaggen där så försvinner alla kroppsodörer...

Det var roligt att få höra och se hur man arbetar på operan.

Fick min nya iPhone precis en stund innan voteringen samma dag, har haft helgen på mig att försöka vänja mig vid den. Den verkar väldigt behaglig.

I tisdags hade vi ett längre partigruppsmöte än vanligt och fick en dragning från Riksidrottsförbundet om hur man hanterar sexuella trakasserier och liknande i sina verksamheter. Detta är än mer aktuellt på grund av Patrik Sjöbergs bok som nyligen givits ut.

När resten av mina vänner i riksdagsgruppen gick iväg och åt middag tillsammans i Gamla stan stannade jag kvar för att ta emot ett gäng från Rotaryföreningen på Fryshuset. De fick komma till vårt klubbrum där jag berättade om riksdagsarbetet och sedan fick de en visning av riksdagens byggnader. Det var en mycket trevlig grupp människor och det blev livliga diskussioner främst och barns och ungdomars villkor.

Igår hade vi i tvärparlamentariska gruppen mot hedersförtryck möte och pratade ihop oss om ett seminarium som ska ske i mitten på juni tillsammans med barngruppen där jag också är med. Vi talade lite om Almedalen också, kanske blir det ett seminarium även där. Viktiga frågor.

Inför arbetet med ett nytt partiprogram sitter jag med i gruppen som ska jobba med kulturfrågor. Vi hade ett första möte där vi arbetade i fyra timmar på att prata ihop oss om innehåll och ansats. Olle Wästberg var med som gäst under halva tiden. Han ska dock sedan inte ingå i gruppen.

I veckan här tidigare började jag fundera på hur korsorden måtte ha förändrats under flera decennier, de har blivit lättare och det måste ju bero på att människor blir mindre och mindre allmänbildade för varje generation. Jag tycker att man borde forska på det och jämföra "deklinationen" av korsordens utmaningsgrad under tid. Denna fundering dryftade jag i gruppen. Min viceordförande i Kulturutskottet, Christer Nylander, sa genast att det borde väl bero på att JAG, Anna, har utvecklats en del under dessa årtionden sedan jag började lösa korsord. Olle W tyckte däremot att det lät lite intressant: Skriv om det! uppmanade han.
:-) Nu gjorde jag det även om jag tror att han menade att jag skulle försöka få in mina tankar i någon tidning.

Imorse presenterades en rymdagenda på ett frukostmöte som sammanställts av företag, institut samt universitet och högskola som verkar inom den svenska rymdsektorn. Intressant! Fler borde vara insatta i vikten av att vi har en bra strategi när det gäller rymden. Satellitteknik distribuerar TV- och radiokanaler, webbsidor och annan kommunikation i enorm omfattning. Man följer förändringar i skogsbruk, miljö, naturskydd, jordbruk och bebyggelse med hjälp av satellitbilder. Man gör pålitliga väderprognoser till nytta för befolkningen och helt vitalt till exempel för flygbranschen.

Man utför medicinska experiment och man använder data från satelliter inom säkerhetsarbete, krishantering och vid naturkatastrofer. Man följer förändringar i hav som exempelvis oljeutsläpp och fiske och på land där man kan läsa av förändringar i vattendrag och sjöar för att ha koll på klimatförändringen. Man läser av atmosfären på olika sätt för att lära sig om utsläpp och miljöförstöring.

När man forskar i metallurgi som ska användas i rymden så kan man dra nytta av resultaten i framställningen av fordon på jorden.

Jag är ärligt talat helt upprymd över hur mycket rymden betyder för svensk forskning, innovation och framförhållning i klimatfrågan!

Sara har varit sjuk och åkte till akuten på Karolinska. Hur de behandlade henne där får håret att krulla sig på huvudet på mig. Hon hade så ont i magen att hon inte kunde gå. Hon satte sig på golvet i väntrummet för att det inte fanns stolar. En patient hjälpte till att få fram en stol! När hon skulle gå in till doktorn kunde hon ju knappt gå och en annan patient ropade: Va fasen håller ni på med, få fram en rullstol!

Jag brukar oftast försvara sjukvården, men det är ju inte bara mina döttrar jag fått höra hårresande historier ifrån. Av någon anledning förväntade jag mig mer av Karolinska, vet faktiskt inte varför. Men jag blev mäkta besviken när jag fick höra Saras berättelse.

Emilie är i Toscana och det hon berättar är desto trevligare: Underbar utsikt, sol, värme och hon förlänger sin vistelse i Italien tio dagar för att ta sig hem med bil istället. Wow!

Jag önskar verkligen att det kunde bli lite varmare, jag är så hjärtligt trött på kylslaget väder. Väderprognoserna vi får från dessa magnifika satelliter däruppe i den höga rymden, de verkar förutspå bättre väder till helgen. Hoppas!

onsdag 11 maj 2011

Kiruna, Esrange och lite till...

I söndags eftermiddag åkte jag upp till Kiruna med ett antal andra riksdagsledamöter i rymdgruppen där jag är med, för att besöka Kiruna och Esrange. Vi kom fram till ett stort område med olika byggnader som används till olika ändamål, till exempel ett boende med matsal för forskare och tekniker när de håller på att utföra olika experiment, stora hangarer som används till ballonguppsläppen, en bunker som används till dem som sköter uppskjutningarna av raketer, kontorshus där all monitorering av satelliterna sker, byggnader för bygge av experimenten eller de så kallade nyttolasterna.

Vi fick sova över på plats och nästa morgon fick vi föredrag om all verksamhet som försiggår på Esrange av före detta Rymdbolaget som numera heter Swedish Space Center, SSC, som grundades 1972. Det utförs massor med mycket intressanta experiment som stamcellsforskning och cancerforskning i tyngdlöshet.

Ett gäng japaner hade arbetat länge med förberedelser att kolla överljudsfart därför att de vill bygga överljudsplan för passagerare. Deras experiment gick ut på att man tog upp en droppkropp, en raket som naturligtvis inte är bestyckad med något annat än avläsningsinstrument, med nosen neråt, till tre kilometer höjd. Därefter släpptes den ner och när den nått marken, väldigt långt ner eftersom det blir med stor kraft den går ner med nosen i jorden, så bärgas den och man tar ut mätinstrumenten och läser av resultatet. Japanerna var väldigt nöjda, allt hade gått efter beräkningarna.

I sommar kommer man släppa upp en ballong på 1 200 000 kubik, storlek två stycken Globen, som ska flyga högt upp i skyn för att göra mätningar.
Normala storlekar på ballonger brukar vara 35 000 till 400 000 kubik.
Man gör uppskjutningar av något som man kallar sondraketer, det är raketer som skjuts upp i rymden och tas tillbaka under en mycket begränsad tid, sex eller tretton minuter, för att få möjlighet att utföra experiment i tyngdlöshet. Allt styrs från marken.

Dessa experiment kräver lång tids planering och tester på marken innan man skjuter upp. Det kan handla om att man ska röntga och ha värmeexperiment och det måste fungera på marken utan glitchar innan man utför det reella experimentet som är oerhört kostsamt.

Satelliterna finns i rymden av olika orsaker men främst för att överföra data och kommunikation. Esrange har cirka 130 satellitpassager varje dag som personal följer och läser av hela tiden för att kolla att de mår bra och att inga fel har uppstått med deras funktion. Sedan finns det också antenner som olika intressenter avtalar med Esrange om att få ha placerade på Esranges område för ta hand om kommunikationen och skicka vidare eller också sköta helt och hållet.Det var mycket intressant att få besöka Esrange.

Efter det åkte vi till Institutet för Rymdfysik i Kiruna. Sedan var det dags med Kiruna stadshus, en byggnad från sextiotalet som vissa grupperingar på allvar tycker ska flyttas med hela sin huskropp dit där man slutligen bestämmer sig för att hamna med staden. Visserligen en pampig byggnation men hopplöst otidsenlig och inte särskilt människovänlig. Vi fick höra om hur man tänker med Kirunas väg till att flytta till ett annat ställe som borde vara långsiktigt och hållbart.

Dagen avslutades med möte med LKAB som kommer att behöva anställa tolvhundra människor de närmast kommande åren. Vi fick höra en del om de förhandlingar som pågått med Kiruna Kommun och om malmnäringen. Allt som allt var detta en enormt spännande och intressant studieresa. Kiruna är ju en spektakulär stad med sina platåer och synbara spår efter gruvdrift och i bakgrunden hägrar Kebnekajse. Det som var lite jobbigt var att planet nästa morgon gick 05.50 från flygplatsen! Annars var allt suveränt.

Igår flög vi alltså till Arlanda för att gå direkt till arbetet. På kvällen var en annan riksdagsgrupp, parlamentariska Svensk-Schweiziska gruppen på besök hos Schweiz ambassadör på residenset ute i Djursholm. Vi bjöds på information om Schweiz historia av en älskvärd ambassadör och sedan fick vi raclette, den speciella ost som man smälter och äter med bland annat cornichons och syltlök, det var ljuvligt! Vi hade så trevligt.

Imorse fick vi en dragning om folkbildningen och riksrevisionens rapport. Därefter möte om utredningen om Public service och därefter workshop om museernas, bibliotekens, riksantikvariets och riksarkivets IT-utveckling.

Efter voteringen skulle jag ha varit på talmannens jämställdhetsgrupp på möte men glömde av någon anledning bort det. Det kan ha berott på att man blir ganska trött av att vara igång i tjugotvå timmar dagen innan och sedan inte hinna sova igen det.
Tja, lite svinn får man räkna med :-) Har nu nätkollat/lyssnat på debatten på kulturhuset om skolan. Samma ältande om samma saker, väldigt mycket snack. Skulle vara kul att få se om verkstaden fungerar.

Tyresö ligger fjärde i topp i landet med bra äldreomsorg. Det är så glädjande!

lördag 7 maj 2011

Varning för bilköer!

Vecka 17 var en vecka som flög förbi med bland annat familjen på annandags påskmingel, avslutningsmiddag med Vårljus styrelse i vilken jag suttit i fyra år, seminarium om Romska frågor (sitter med i nätverket) som Roger Haddad hade ordnat väldigt bra, Stockholmssoppan där jag var inbjudande riksdagsledamot samt möte för spelgruppen i Kulturutskottet där jag ingår.

Valborgshelgen kom och gick och sedan var det måndag med dystert och kallt väder vilket passade: Vi var på svärmor Barbros begravning på Trons kapell på vackra Skogskyrkogården. Det var en fint ordnad ceremoni och en mycket bra förrättare. Olle höll ett fint tal. Det var så sorgligt.

I tisdags hade Kultur och hälsa ett mycket bra seminarium, sitter med i det nätverket också. Folkpartiet ordnade ett seminarium om läktarvåld som jag tyckte var oerhört intressant.

I torsdags var alliansen i Kulturutskottet på studieresa till Skövde, Skara och Mariestad. Vi hälsade på handbollsföreningarna i Skövde. Vi åt lunch på Jula Hotell och konferenscenter där väggarna är fullbehängda med äkta Zorn, Liljefors och Larsson. Det var helt overkligt! Sveriges största privata samling Zorn.

Vi besökte gamla biblioteket i Skara där Västgötalagen finns inlånad från Kungliga biblioteket, Sveriges äldsta lagbok, skrevs cirka 1220 och denna version var från 1290, ett enda exemplar.

Sedan tog vi en sväng till Västergötlands museum.
Slutligen till Mariestad där Göteborgs universitet har ett Hantverkslaboratorium där man till exempel har utbildningar för konservatorer. Man lär ut hur man ska bygga stickspåntak på rätt sätt så att de håller flera decennier och hur man ska blanda väggkalkning på rätt sätt så att det inte möglar eller förstörs. Gamla kulturbyggnader som kyrkor som ska restaureras behöver människor som kan sitt hantverk där inte gamla metoder glömts bort.

En mycket trevlig och intressant dag och på hemvägen var tåget bara fyrtiofem minuter försenat till Stockholms central denna gång… :-)

Igår var jag och Margareta Ternstedt på besök på Tyresö gymnasium för att höra hur det har gått med deras lärlingsutbildningar. Dessa har de på handel och media och det har slagit mycket väl ut. Det var ett riktigt positivt besök där det kunde konstateras att alla som går lärling kommer att få arbete när de är klara.

Idag åkte jag, Sofia och Emilie till Kulturhuset där Sofias bok fanns med hennes förlag på Seriemässan. Sedan åkte jag och Emilie till Waldemarsudde för att gå på invigningen av Lars Wallins utställning ”Fashion stories”. Emilie har ju gjort illustrationer till Wallin när hon gick sitt andra år på Beckmans. En av klänningarna som hon hade med i sina illustrationer var med på utställningen.

Vi var allt som allt på Waldemarsudde tre kvart. Sedan gick vi till bilen för att köra till city igen. Det var kö utanför. Bilkö. Stillastående. Efter en timme hade vi kommit trettio meter! Det var helt makalöst! Det tog oss nästan tre timmar att åka från Waldemarsudde till brofästet vid Strandvägen. Fy fasen! Ringde till polisen för att kolla vad som hade hänt. Deras svar var att Gröna Lund hade öppnat. Drar mig för att åka till Djurgården på ett tag.

Usama är död.