Upprymd av rymden och reflektioner om korsordens utveckling

I torsdags förra veckan var vi på studiebesök på Operan. Vi togs emot av den tekniske chefen på stället som visade runt i rasande fart. Scenen sluttar med 4 centimeter per meter och det ser man ju inte som publik. Föreställ er att dansa i ständigt motlut, vilken kondition dansarna måste ha! (Tänkte på det när jag såg Black swan, en film om balett, på bio igår, den var väldigt bra men lite läskig. Självskadebeteende och perfektionskrav som är många unga människors verklighet, det skär i mitt hjärta när jag tänker på det.)

Orsaken till denna lutning är att man byggde så för det visuella och akustiken. Allt för publiken! Operan är oerhört vacker, det vet nog de flesta. När man kommer in bakom kulisserna inser man än mer hur gammal byggnaden är och vilken svår arbetsplats att vara på. De stora fonderna som man har i varje föreställning hängandes som hör till dekoren är mycket otympliga och förvaras vid sidan av scenen i ett stort lager som sträcker sig från botten av byggnaden ända upp till husets hela höjd. Där ligger de alla ihoprullade på stora träarmar som är desamma sedan byggnaden uppfördes. Dessa tas ut med mankraft på scenen. Ett höj- och sänkbart "golv" i lagret gör att man kan nå alla "hyllplan".

Vi var många utskottsledamöter som spatserade omkring i de trånga korridorerna, trapporna och prången som finns i operan. Vi fick följa med upp till vindsvåningen där kostymtillverkningen sker, det var mycket fascinerande. Vi fick se kommande uppsättningars olika fina dräkter som hade en del klara plagg och en del höll på att sys. Vi fick se kostymer som fortfarande används som syddes till produktioner på femtiotalet, tala om kvalitet! Jag ställde frågan om hur man tvättar allt. Det finns förstås ett eget tvätteri på operan men en del dräkter tål inte tvätt. Förr lät man dem vara otvättade (usch) men nu har man ett ozonskåp som tydligen är en finländsk uppfinning och när man hänger in plaggen där så försvinner alla kroppsodörer...

Det var roligt att få höra och se hur man arbetar på operan.

Fick min nya iPhone precis en stund innan voteringen samma dag, har haft helgen på mig att försöka vänja mig vid den. Den verkar väldigt behaglig.

I tisdags hade vi ett längre partigruppsmöte än vanligt och fick en dragning från Riksidrottsförbundet om hur man hanterar sexuella trakasserier och liknande i sina verksamheter. Detta är än mer aktuellt på grund av Patrik Sjöbergs bok som nyligen givits ut.

När resten av mina vänner i riksdagsgruppen gick iväg och åt middag tillsammans i Gamla stan stannade jag kvar för att ta emot ett gäng från Rotaryföreningen på Fryshuset. De fick komma till vårt klubbrum där jag berättade om riksdagsarbetet och sedan fick de en visning av riksdagens byggnader. Det var en mycket trevlig grupp människor och det blev livliga diskussioner främst och barns och ungdomars villkor.

Igår hade vi i tvärparlamentariska gruppen mot hedersförtryck möte och pratade ihop oss om ett seminarium som ska ske i mitten på juni tillsammans med barngruppen där jag också är med. Vi talade lite om Almedalen också, kanske blir det ett seminarium även där. Viktiga frågor.

Inför arbetet med ett nytt partiprogram sitter jag med i gruppen som ska jobba med kulturfrågor. Vi hade ett första möte där vi arbetade i fyra timmar på att prata ihop oss om innehåll och ansats. Olle Wästberg var med som gäst under halva tiden. Han ska dock sedan inte ingå i gruppen.

I veckan här tidigare började jag fundera på hur korsorden måtte ha förändrats under flera decennier, de har blivit lättare och det måste ju bero på att människor blir mindre och mindre allmänbildade för varje generation. Jag tycker att man borde forska på det och jämföra "deklinationen" av korsordens utmaningsgrad under tid. Denna fundering dryftade jag i gruppen. Min viceordförande i Kulturutskottet, Christer Nylander, sa genast att det borde väl bero på att JAG, Anna, har utvecklats en del under dessa årtionden sedan jag började lösa korsord. Olle W tyckte däremot att det lät lite intressant: Skriv om det! uppmanade han.
:-) Nu gjorde jag det även om jag tror att han menade att jag skulle försöka få in mina tankar i någon tidning.

Imorse presenterades en rymdagenda på ett frukostmöte som sammanställts av företag, institut samt universitet och högskola som verkar inom den svenska rymdsektorn. Intressant! Fler borde vara insatta i vikten av att vi har en bra strategi när det gäller rymden. Satellitteknik distribuerar TV- och radiokanaler, webbsidor och annan kommunikation i enorm omfattning. Man följer förändringar i skogsbruk, miljö, naturskydd, jordbruk och bebyggelse med hjälp av satellitbilder. Man gör pålitliga väderprognoser till nytta för befolkningen och helt vitalt till exempel för flygbranschen.

Man utför medicinska experiment och man använder data från satelliter inom säkerhetsarbete, krishantering och vid naturkatastrofer. Man följer förändringar i hav som exempelvis oljeutsläpp och fiske och på land där man kan läsa av förändringar i vattendrag och sjöar för att ha koll på klimatförändringen. Man läser av atmosfären på olika sätt för att lära sig om utsläpp och miljöförstöring.

När man forskar i metallurgi som ska användas i rymden så kan man dra nytta av resultaten i framställningen av fordon på jorden.

Jag är ärligt talat helt upprymd över hur mycket rymden betyder för svensk forskning, innovation och framförhållning i klimatfrågan!

Sara har varit sjuk och åkte till akuten på Karolinska. Hur de behandlade henne där får håret att krulla sig på huvudet på mig. Hon hade så ont i magen att hon inte kunde gå. Hon satte sig på golvet i väntrummet för att det inte fanns stolar. En patient hjälpte till att få fram en stol! När hon skulle gå in till doktorn kunde hon ju knappt gå och en annan patient ropade: Va fasen håller ni på med, få fram en rullstol!

Jag brukar oftast försvara sjukvården, men det är ju inte bara mina döttrar jag fått höra hårresande historier ifrån. Av någon anledning förväntade jag mig mer av Karolinska, vet faktiskt inte varför. Men jag blev mäkta besviken när jag fick höra Saras berättelse.

Emilie är i Toscana och det hon berättar är desto trevligare: Underbar utsikt, sol, värme och hon förlänger sin vistelse i Italien tio dagar för att ta sig hem med bil istället. Wow!

Jag önskar verkligen att det kunde bli lite varmare, jag är så hjärtligt trött på kylslaget väder. Väderprognoserna vi får från dessa magnifika satelliter däruppe i den höga rymden, de verkar förutspå bättre väder till helgen. Hoppas!