fredag 26 februari 2010

Kör försiktigt

Nu håller jag på att lära mig att länka. Kolla här vad Seved lär mig: Kör försiktigt till fjällen!

torsdag 25 februari 2010

Guld igen - och späckhuggare dödar sin tränare

Satt vid datorn igår kväll, Olle tittade på OS, när jag sa till Olle: "Är det målbrott på gång eftersom kommentatorns röst går upp i falsett?" "Sverige håller på att vinna guld i stafetten" svarade han lugnt, med djup och melodisk röst. :-)

Har alltid varit emot att man har delfiner och späckhuggare inspärrade som exempelvis på Kolmården och på Seaworld. Jag tatuerade in en delfin på axeln i början på nittiotalet därför att jag tycker att det är så fantastiska djur. Att spärra in dem på det viset som görs runt om i världen är som att hålla en människa inne i ett badrum för resten av sitt liv.

När jag såg Shamu på Seaworld i början på åttiotalet så slogs jag av hur absurt det såg ut med dessa enorma djur i den lilla bassäng som man hade showen i. Visserligen har de ytor innanför denna showbassäng, men det är inget mot hur delfiner och späckhuggare lever ute i det fria. De simmar miltals varje dag och tar sig över enorma sträckor. Jag har förstått att deras ekolodsystem som de använder för att läsa av sin omvärld med skadas av att bara ha bassängväggar som det studsar fram och tillbaka mot. Kolmården försvarar sitt agerande med att de bedriver forskning. Hur länge ska den forskningen pågå?

Ska man då inte inrätta en anläggning som motsvarar hur delfienr lever i det fria? Anläggningen skulle behöva vara enorm för att ge delfinerna en någorlunda bra omgivning. Om man följer delfinerna på Kolmårdens historia så är det en mycket sorglig läsning. De dör och dör och dör. Det är extremt intelligenta djur som mår mycket dåligt. Stanken av klorerat vatten är stark när man är där, hemskt för vattenlevande varelser. Jag tycker att man ska bojkotta Kolmården. Även om det drar många besökare så är det inte försvarbart. Arbetstillfällen förloras? Jag tycker att vi förlorar något annat, mycket större, när vi beter oss så.

Jag inser att för många är detta en skitfråga. Det finns så mycket elände i världen så varför bry sig om några "fiskar"? Jag tycker att vi människor har ett stort ansvar och att just Sverige ska föregå med gott exempel. Det är en fruktansvärd händelse, det som skett på Seaworld. Men jag är verkligen inte förvånad.

onsdag 24 februari 2010

Historia och att bevara kristendomen i vårt samhälle

Japp, nu kom det ett nytt utspel från vår partiledare, denna gång ska vi värna om kristendomen i vårt samhälle. Vi ska heller inte glömma vår historia. Jag som gärna skulle se ett samhälle helt i avsaknad av någon som helst religion även om jag förstår att människor verkar ha behov av att ha någonting att tro på tänker inte kommentera tanken som förs fram av Jan Björklund. Men ibland undrar jag vilket parti jag egentligen tillhör...

Historia är ett mycket speciellt område som är bra för oss alla för att vi ska ha en slags förankring bakåt och för att vi ska förstå vår samtid. Samtidigt är historia också något diffust och svårgripbart. Om man läser "Det rena landet" av Maja Hagerman så får man revidera allt man trott om många "sanningar" vi alla bär på om vår bakgrund. Mytbildningarna började för länge sedan och redan på romartiden började man själva att "skapa" sin historieskrivning av olika skäl, ofta av politiska orsaker och för att säkra makt. En fascinerande berättelse som är baserad på forskning.

måndag 22 februari 2010

Dogmatiska socialdemokrater

På fullmäktige i torsdags hade vi en mängd motioner från oppositionen som syftade till att Tyresö kommun ska tänka mer miljömedvetet och i åtanke på "klimathotet". När min partivän Mats Larsson kom med en del ifrågasättanden av olika slutsatser som gjorts inom internationell forskning i ämnet så kallades han plötsligt för "klimatskeptiker".

Detta har sedan Martin Nilsson (s) oppositionsråd följt upp i sin blogg där han skriver att "Folkpartiet kommit ut som klimatskeptiker". För det första får min partivän Mats Larsson gärna komma med egna spekulationer och teorier, det får alla i vårt parti, utan att det måste stå för hela partiet. Med det sagt menar jag inte att jag vare sig är för eller emot de åsikter Mats Larsson förde fram. För det andra så kan man undra vad man syftar på när man formulerar ett ord som bygger på klimat, som betyder område, zon eller breddgrad och skeptiker, som betyder betvivlan av eller tvivel. Områdesbetvivlare? Tvivlare av breddgrader?

Jag inser att just socialdemokrater med sin statiska partipiska och sina dogmatiska förhållningssätt får problem med detta. De som har så svårt att ta till sig nya sätt att se på världen måste ju få hicka om någon liten enstaka individ ifrågasätter forskarkollektivets framtänkta normer för hur det torde vara med världens tillstånd. Betänk att det är just en individ som ifrågasatte om jorden var platt. Med mera. Utveckling är att våga se med helt andra ögon.

Att ha fått förmånen att styra ett land i halva sekel är inte liktydigt med att alltid ha rätt per automatik. Mer ödmjukhet och mindre hög svansföring vore smakfullt.

Sedan har jag ingen aning om vilka forskningsrapporter som åsyftades av Mats Larsson. Intressant var det i alla fall. Klimathot eller inte. :-)

lördag 20 februari 2010

Insnöad lördag

I torsdags drog kommunfullmäktige ut på tiden eftersom vi har en massa motioner att plöja igenom. Jag satt med värkande huvud och hoppades att det skulle släppa, vilket det inte gjorde. Kom hem sent och tog med mig huvudvärken i sängen.

Nästa dag kändes huvudet alldeles ömt. Det var fredag och vi hade kommunledningsmöte på förmiddagen. Tog mig hem på eftermiddagen efter lite inhandling och startade brasan. Jobbade framför datorn någon timme. Sedan läste jag ut den andra av Dick Francis böcker som han skrivit med sin son och idag läste jag ut den senaste de skrivit ihop. Härligt att känna att jag kan hinna läsa en vanlig bok, det har jag inte hunnit på ett halvår. Nu har jag slukat alla tre och ska ge dem vidare till syrran.

Idag har det yrt snö kring huset hela dagen, hundarna har knappt velat gå ut och brasan har varit igång från det att vi gick upp, Olle och jag. En riktig "hålla sig hemma" dag.

torsdag 18 februari 2010

Farväl Liberal Mångfald

Detta finns publicerat idag i tidningen NU.

Farväl Liberal Mångfald
I hela mitt liv har jag arbetat mot intolerans. Under mina snart tio år i Folkpartiet Liberalerna har jag arbetat aktivt mot främlingsfientlighet och rasism i den politiska sfären. Religioner, etnisk tillhörighet och olika kulturer utgör en komplicerad väv i vårt samhälle i dag som måste hanteras. Mångfalden är berikande och viktig.
Jag blev medlem i Liberala invandrarföreningen så fort jag fick veta att organisationen fanns. Lif:s, numera Liberal Mångfalds, tjugoåriga historia är ganska stormig och bitvis konfliktfylld. Jag höll mig länge borta från att bli aktiv medlem. Hur det nu var så fick jag det ärofulla uppdraget att bli ordförande för förbundet i maj 2009. Med glädje tog jag mig an uppgiften, om än med viss bävan på grund av historiken. Liberal Mångfald behövs!

Styrelsen består av en skara personer med brokig bakgrund och levnadsberättelser som skulle kunna fylla en fascinerande och omskakande bok. Det är personer som är engagerade och vill väl. Det jag inte hade anat var att det kunde finnas så mycket revirtänkande.

Ett nyhetsbrev som gick ut i hela Sverige gav mycket nytt intresse för förbundet och flera nya medlemmar men möttes med kritik eftersom det just hade gått ut till – hela Sverige.

Liberal Mångfalds stadgar stipulerar att förbundet ska verka för att nya lokalföreningar ska bildas var helst det finns vilja att göra så. När en grupp på en ort tre- och en halv mil från en redan befintlig förening visade intresse för att starta en ny förening så sågs det som ett hot mot den befintliga föreningen. En styrelseledamot har vid upprepade tillfällen menat att ”nya lokala föreningar bara startar för att få pengar inför valet, sedan läggs de ner.” I mitt tycke anmärkningsvärt då det finns många som brinner för att arbeta mot främlingsfientlighet därute. Det gäller att entusiasmera och inspirera, inte misstänkliggöra.

Vid ett tillfälle skrev en styrelseledamot en debattartikel som gick ut på att man kanske ska börja fundera på att stänga Sveriges gränser för vissa extremister av en viss religion. Flera ledamöter tyckte att det fanns en poäng i denna åsikt. Resonerar man vidare och ser konsekvenserna av en sådan ståndpunkt så blir det problem. Hur skulle till exempel systemet fungera för att välja vem som inte skulle släppas in? Varför skulle människor som förkunnar sig till just den religionen stoppas? I mina ögon är detta definitivt inte vad liberalismen står för. Men en majoritet av styrelsen ville inte ta avstånd från artikeln.

Enligt min åsikt går inte detta ihop med Liberal Mångfalds uppdrag: Att arbeta mot främlingsfientlighet och rasism.

Liberal Mångfald har flera kandidater till riksdagen. Väljarna har rätt att veta vad varje enskild kandidat egentligen står för. I den komplexa blandning av olika bakgrunder, kulturer och religioner som samhället utgör och som jag tycker är den bästa av världar så måste de som företräder liberalismen veta vad den ideologin innefattar. Visst måste man ”våga se och ta sig an problemen” som ett mångfaldssamhälle också innebär. Det tycker jag verkligen att Folkpartiet Liberalerna gör. Men det finns inga kompromisser: Liberalismen innefattar inte att vissa individer ska kunna utestängas ur samhället på grund av sin tro.

Som det nu ser ut måste organisationen styras upp väsentligt, kontakten med medlemmarna öka och samarbetet med och förtroendet från moderpartiet stärkas. Jag hade gärna velat fortsätta med det påbörjade arbetet ett år till. Det ter sig nu omöjligt och jag kandiderar inte igen. Under dessa tio månader har jag lärt känna många nya, fantastiska människor och fått fina vänner. Jag kommer aldrig att sluta arbeta för det jag tror på, nämligen ett inkluderande mångfaldssamhälle med liberalismen som ledstjärna. Tack för mig, Liberal Mångfald, och lycka till.

måndag 15 februari 2010

Nyamko Sabuni på besök i Tyresö

Igår hade Folkpartiet Liberalerna i Tyresö årsmöte och vi hade Lotta Edholm som årsmötestalare. Det blev ett trevligt årsmöte med tillförsikt inför valet. Idag fick vi ytterligare fint besök, integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni kom till hörsalen på Tyresö centrumbibliotek och talade. Hon är mycket bra och berättade bland annat om nyanländas etableringsplaner som träder i kraft i höst.

Jag har idag också meddelat Förbundet Liberal Mångfalds valberedning och styrelse att jag inte kandiderar som ordförande igen. Trist. Men det finns anledningar. Mer om det sedan.

Imorgon är det nomineringsmöte för landstingsvalkrets ost där Tyresö, Nacka,Värmdö och Lidingö ingår. Vårt kommunala provval hade deadline i fredags och lite pirrigt är det. Räkning imorgon. Nomineringsmöte 10 mars.

På onsdag ska jag årsmötestala i Botkyrka kommunförening och det ska bli väldigt roligt. På torsdag är det fullmäktige med en ärendelista på över trettio ärenden, många motioner är det.

Och så rinner dagarna på. Och Kalla tog guld, bravo!

lördag 13 februari 2010

En del sporter verkar ganska onödiga

Vet inte om det är ur ett kvinnligt perspektiv som jag vill påstå att en del sporter verkar fullständigt onödiga.

Alltså, ta detta med Rodel. Varför ska man tävla om vilka som kan ta sig snabbast fram i en liten farkost genom tunnlar av snö och is? Med farter på hundrafemtio meter i timmen så är det säkert väldigt kul att åka förutom att jag har svårt att tro att man hinner se någonting överhuvudtaget. Jag har alltid tyckt att det är hemskt att titta på, för jag känner alltid att en allvarlig olycka skulle kunna hända när som helst. Ja, förvisso spännande!

Sedan har vi backhoppning. Som barn undrade jag ofta när den fina OS-fanfaren och emblemet med stjärnorna klingat av och tonat ut och den svartvita TV-bilden visade gubbar som åkte från ett hopptorn på skidor för att sedan med skidorna i ett v i luften segla ut över nejden: Hur kommer man på en sådan sport? Varför finns den?

Det är helt klart hisnande och det är mycket dödsföraktande och modiga människor som utövar alla farliga sporter.

De fyller förstås våra behov att få spänning och, om man hejar på någon eller på något lag, tillhörighet. De motsvarar forna tiders riddarspel och gladiatorspel på något sätt.

Det verkar också vara ett beräknat risktagande, där utfallet kan bli döden och det är man medveten om. Mycket sorgligt med den unge Georgiern som dog på rodelträningen.

Det kommer nog inte hända under min livstid att man slutar med spektaklet. Jag vet inte vad det beror på, men jag gillar till exempel Formel 1 och andra bilrallyn. Jag funderar till och med på att ta en sådan där kurs som jag har hört att det finns, där man får lära sig köra rally, alltså, hur man hanterar en bil i hög fart, tar kurvor och parerar sladdar med mera. Sedan ska jag lära mig köra lastbil, jag vill sitta där högt uppe på förarsätet och tuta lite. Min romantiserade bild av detta är att jag tar en körning över den Amerikanska kontinenten med en leverans på tid och ibland hamnar i kolonner där jag har kontakt med andra lastbilschaufförer på walkie-talkie eller vad de nu använder för system. Det har jag sett på film så det går säkert till så :-)

fredag 12 februari 2010

Beteendestörningar

Det finns människotyper som man aldrig skulle vilja stöta på. Har man levt ett tag är dock risken ganska stor att man gör det ändå. Nämligen möter människor med beteendestörningar. Psykopater.

Beskrivs bland annat så här från olika källor på nätet: "Munvig och charmig, bristande ansvar för egna handlingar, mytomani,ljuger lätt och trovärdigt, svekfull och manipulativ, egocentrisk och grandios, saknar helt ånger och skuldkänslor, empatistörning (dålig inlevelseförmåga)kortsiktigt agerande, bristande långsiktig planering, impulsivitet.

Psykopater tvekar sällan att manipulera andra människor och ljuga för att gynna sina egna syften. Få människor ljuger så övertygande som en psykopat. Antagligen beror det på att psykopater skapar en egen verklighet i fantasin, en verklighet med bara vissa likheter med den verkliga verkligheten, och sedan berättar ”sanningar” utifrån sin skapade verklighet. Psykopater ljuger i stort sett jämt, om både stora och små saker. Detta beteende kallas mytomani.

Ofta verkar psykopater vara vältaliga, charmiga, trevliga och otroligt bra människor, för dem som inte känner dem så väl. Bara för de personer som umgås nära med eller tvingas arbeta under eller med dem märks de negativa sidorna av deras personlighetsstörning tydligt. Att de bara tänker på själva och sina egna behov leder också ofta till att de vill framhäva sig själva och förstärka sin egen självbild, vilket kallas narcissism."

Ytligt sett så kan alltså en sådan person framstå som en god person. Men det är den inte eftersom allt utgår från den personens egenintresse.

Säkert känns denna personlighetstypen igen som arbetskamrat, chef eller make (det är mest män som är psykopater), i näringslivet, offentlig sektor eller i politiken. Det sägs vara cirka 2-3 procent av befolkningen som lider av denna beteendestörning.

Ett citat från nätet som är kusligt är: "Du kan aldrig vinna mot en psykopat."

Det är svårt att tycka synd om personer med denna typ av störning, i synnerhet när de åsamkar så mycket skada mot människor omkring sig utan ånger. Deras agerande är ett sätt att leva som är det FEGA sättet att leva. Allting försiggår i kulisserna, bakom ryggen, aldrig rent spel. En vanlig, ärlig människa som hamnar i en psykopats sfär kan inte heller förstå vad som händer eller varför förrän det är för sent.

Fascinerande och fullständigt smaklöst. Håll utkik. Känns de olika personlighetsdragen igen som mer kontinuerliga drag hos en individ i din närhet: Håll avstånd och dokumentera, dokumentera, dokumentera.

onsdag 10 februari 2010

Att vägra ta i hand

Förra mandatperioden träffade jag en mauritanier som, när jag gick fram för att hälsa med handen utsträckt, lade sin högerhand på sitt hjärta och bugade lätt. Men han tog inte i hand. Jag blev paff men inte förolämpad. Det beror på två saker. Det ena är att man hade "varnat" mig om att det fanns vissa män som inte skulle ta mig som kvinna i hand på grund av sin religion.

Det andra är att det finns så mycket saker och ritualer som har att göra med religion och det mesta är totalt ojämställt vilket är en av orsakerna till att jag är ateist.

Jag tycker inte att jag sulle ropa på DO. Om jag skulle anställa mannen och han vägrade ta i handen så skulle jag begrunda om just den sociala förmågan att ta alla, oavsett kön, i handen är speciellt viktig i det mannen ska uträtta. Om jag ansåg att han inte kunde uträtta det han förväntades att göra och därför inte kunde få anställningen så tycker inte jag att han heller skulle ropa på DO.

Jag har träffat många oartiga människor, en del har varit riktiga lufsar. Att koppla samman DO med tanken att folk inte tar i hand känns som något mindre viktigt än många, många andra företeelser i samhället.

Nu kommer fall efter fall till diskrimineringsombudsmannen som i de flesta fall har religiös koppling eftersom kroppsspråk och klädsel alltså är del av vissa religioner. Jag önskar att jag kunde få slippa ALLA religioner.

Våra kyrkor är oftast fantastiskt vackra byggnader. Men finge jag slippa att se dem, för att det de står för är något dåligt för mig, då skulle jag vara glad.

Å andra sidan är grunden för liberalismen alla individers frihet till att forma sina egna liv. Så länge det inte går ut över någon annan. Och bland annat religionsfrihet...

Jag ser ändå detta som en oartig man och oartighet ska inte rendera skadestånd. En händelse alldeles ur proportion.

Trombin

Nu ska man kunna "klistra" ihop köttbitar med hjälp av ett slags köttklister baserat på blod som heter Trombin. Tankar om närproducerat kött från lyckliga djur känns långt borta om man nämner köttklister i samma mening. Hur kommer det sig att branschen överhuvudtaget anser sig behöva en sådan produkt och rätten att använda den?

Jag blir både äcklad och smått fascinerad. Framtiden verkar kunna komma bestå av syntetiska mejeriprodukter, genmodifierade grönsaker och frukt samt människotillverkat kött!

Och vi bara äter och äter i västvärlden. Jag har alltid sagt att människan inte är skapad för en kontinuerlig tillgång i överflöd av föda. Jag tror istället att man ska ha ett visst mått av lägre intag vissa perioder. Lite som fasta. Inte för att jag själv praktiserar detta, har inte fastat av egen fri vilja på trettio år. Men jag tror att man skulle må bra av att leva så.

Lyxproblem. På Haiti och i andra delar av världen existerar inga tankar om att "fasta lite för att må bättre".

tisdag 9 februari 2010

Den overkliga flätan

Julia Tymosjenko lär ha fått en direkt fråga från SvD om hennes fläta verkligen är hennes eget hår. Hon ska ha svarat att så är fallet och att det tar sju minuter varje morgon att sätta upp det. Jag vet inte varför detta retar mig. Men det gör det! Det är ju uppenbart att hon far med osanning!

Jag har själv hår som är så tjockt så att det känns som att ha en ylletröja på huvudet. Inte det typiskt svenska med tunna silkiga hårstrån som jag alltid önskat mig utan mer som tagel.

Min mamma tyckte att kvinnor över femtio inte skulle ha långt hår. Jag vet inte om det är trots eller tjuten från döttrarna att: "Nej mamma, du ska INTE klippa dig!" men just nu räcker mitt hår ner på ryggen.

(Förr brukade jag klippa håret kort vart tredje till femte år. Utan ett ungt och vackert ansikte gör kortkort hår att jag mest liknar en rysk kvinnlig kulstötare. Jag ser inte så feminin ut, helt enkelt...)

I alla fall, jag tog mitt hår och gjorde en riktigt tät och fin fläta. Den räckte ungefär till närmaste öra när jag ville vira den runt huvudet. Dessutom tunnar den ut i änden. Julias fläta som inte har ett hårstrå fel är jämntjock och räcker runt HELA huvudet och försvinner sedan in i en sinnrik dold skarv som liksom inte sitter fast i huvudet. Visst kan det vara hårförlängning. Den bör då räcka ner över rumpan på henne för att flätan ska räcka runt. För inte har hon ett uppseéndeväckande litet huvud?

Nå, hennes koncept har ju lyckats. (Jag känner också igen spår av ansiktsbehandlingar där botox är en del av receptet och läppförstoring.)

Någon skrev i tidningen: hennes "flätor" i pluralis. Det där är inte flera flätor! Det är en enda lång, ringlande och enligt min övertygelse, falsk hårorm!

Men vad bitter jag verkar! Hennes attribut borde vara hennes rättighet. Precis som rappare som alltid bär på sina kepsar och sitt blingbling. Men de hävdar å andra sidan inte att det är deras äkta kroppsdelar... Nej, jag måste släppa det där.

Tänk om hennes fläta blev stulen och sedan såldes på Sotherby's?

Anna! Let it go!!!

Nu ska jag sätta upp min "ullttröja" i två flätor som möts mitt på huvudet, som en Gretchen. Alla kommer att se tydligt att det är mitt eget hår. What you see is what you get. :-)

Ofrånkomligt ifrågasättande av svensk närvaro i Afghanistan

Självklart uppkommer diskussionen om huruvida svenska styrkor verkligen ska skickas till Afghanistan när två personer blivit dödade.

Nyheterna igår visade en bild av hur de människor som faktiskt är på väg till detta land för att utsätta sig för livsfara känner till riskerna men ändå är fast beslutna om att åka ner och göra sina insatser.

Samtidigt satt jag och undrade över det som tidningen idag kallar för "social patroling". Detta att närma sig lokalbefolkningen till fots utan synliga vapen för att samtala. Verkar vara mycket farligt. Är det så alla länders styrkor i Afghanistan arbetar? Eller är det en typiskt svensk företeelse? Det verkar ju vara så där typiskt svenskt sympatiskt och vänligt och kanske lite naivt...

Den civila befolkningen måste känna stor maktlöshet över att talibaner och olika klaner härjar över hela deras land.

Utländska styrkor rör sig synligt i territorier där gerillakrig i oländig mark är vardagsmat. Dessutom är civilbefolkningen livrädd och deras egna är fiender som gömmer sig överallt.

Nu ifrågasätts svenska styrkors närvaro i Afghanistan. Hur skulle landet sett ut idag utan attacken från USA? Kvinnor och barns villkor där är fruktansvärda och det såg inte bättre ut för tio år sedan. Det är ett sargat och splittrat land. Man måste våga tro att det finns en framtid där som ser annorlunda ut än idag. Peter Wolodarski sa i TV4 nyss att man måste ha en återtågsplan, ett mål och en avslutning för dessa insatser.

Det borde vara det minsta man kan förvänta sig när fyrtiosju olika länder är närvarande för att stävja oron och försöka upprätthålla lugnet.

Diskussionen har bara börjat.

måndag 8 februari 2010

Döda soldater

Unga människor offrar sina liv för att människor i andra länder ska kunna vara trygga. Det finns en tanke med att Sverige och andra länder skickar soldater till Afghanistan. Men talibanerna vill härja fritt. Det finns de som då säger: Låt dem göra det!

Oroshärdar kan vara små och de kan vara gigantiska. Afghanistan är inte en liten oroshärd, är inte en enda liten tråd som lossnat i väven. Den är gigantisk och kan få hela väven att rämna. Det vi gör och inte gör får konsekvenser för hela världen.

Soldaterna som begav sig till den delen av vår jord och nu omkommit visste detta. De som befinner sig där vet detta. Vår tacksamhet bör vara oändlig att det finns modiga människor som ställer upp på de villkoren.

Ung kvinna levande begravd

Hedersvåld och hedersmord är fruktansvärt. Hur man ska kunna stoppa sådana företeelser känns oöverstigligt. Börjar man tänka på hur det sett ut i Sverige så är det inte så länge sedan som man betedde sig på ungefär samma sätt även här.

Vad är människors drivkraft till att döda? Visst har man diskuterat det vid middagar och oftast kommer man fram till samma saker: Ja, hotar någon mina barn, ja, DÅ skulle jag kunna döda! Om någon hotar min familj...

Varje dag, över hela världen, varje minut, så hotas någons familjemedlemmar på olika sätt. Barn som tvingas utföra livsfarliga sysslor eller som tvingas röra sig i farliga territorier för att till exempel hämta vatten där inte bara minor eller rovdjur existerar utan de värsta hajarna av alla, andra vuxna. Kvinnor och män som arbetar under de mest vidriga förhållanden, i gruvor eller på odlingar med kemiska bekämpningsmedel (för att vi svenskar ska få vårt kaffe och våra bananer) Människor lever i verkligheter där själva deras trossatser, vare sig religiösa eller politiska, hotar deras tillvaro och liv varje sekund.

Vi måste ALLTID passa in för att överleva! Om vi inte gör som gruppen anser att vi ska göra så finns vi inte mera.

Det är oförsvarligt med mord och våld i hederns namn och vårt samhälle och alla som mäktar med ska göra allt för att få det att upphöra. Men de som använder existensen av dessa företeelser som argument för att vi inte ska "släppa in" fler människor från andra länder glömmer att de har funnits här också.

För sextio år sedan skylde fortfarande kvinnor sina huvuden med hatt eller sjal i våra kyrkor. För sextio år sedan så blev en ogift gravid kvinna utfrusen utan pardon i de flesta svenska småsamhällen. Lägg till hundra år så fanns morden för att försvara hedern även här.

Att döda sin otrogna maka eller make, vad är väl det om inte ett hedersmord? Att förlora ansiktet, att förlora sin "plats" kan vara något av det värsta som kan hända en människa.

Själv strävar jag efter att inte skämmas över någonting överhuvudtaget. Jag inbillar mig att jag på så sätt blir oåtkomlig. Men det är ju inte sant...

Jag sörjer alla individer som inte får vara sig själva vars familjer skäms så mycket att de måste döda de sina för att känna sig återupprättade.

lördag 6 februari 2010

Jönköping och besök från Svenska folkpartiet i Finland

I onsdags åkte kommunledningen i Tyresö till Jönköping för att konferera. Vi besökte Jönköping energi vilket var mycket intressant. Mängder av sopor används för att omvandlas till energi.

Jönköpings majoritet var med oss och berättade om hur man arbetar med stadsplanering för att använda närheten till vattnet så att staden blir en plats för människorna att njuta av denna närhet och hur man styr om trafik och förbereder för spårtrafik på bästa sätt. Allt har skett i stort samarbete med näringslivet och byggföretag.

Tyresö kommuns majoritet konfererade om hur vi ska planera för hur Tyresö ska se ut framöver. Nya tankar och ideér kom fram med inspiration från hur Jönköping arbetar.

Vi åkte tåg fram och tillbaka. På perrongen i Nässjö när vi väntade på anslutningen till Stockholm kom ett godståg farande i högsta fart utan någon som helst hänsyn till att ett trettiotal människor stod där. Någon skrek och alla lyckades med nöd och näppe vända ryggarna till när tåget rusade förbi sprutandes stora mängder is och snö som slog över oss alla som en livsfarlig snötsunami. En kvinna fick sina glasögon sönderslagna. Alla var täckta med snö. Flera av oss hade fått som stenar kastade på oss, jag fick ett blåmärke på benet och ont på ryggen där en stenhård isbit kastats. De flesta var skärrade. Vi konstaterade att hade det funnits barn bland oss hade det kunnat sluta mycket illa. Den lokföraren borde inte få behålla jobbet. Helt oacceptabelt, det måste ha varit en vettvilling som körde tåget. SJ har en del skadestånd att vänta...

Idag hade vi fint besök av en stor grupp Svenska folkpartister från Finland. De blev visade riksdagen med hjälp av Gunnar Andrén och Nina Lundström, riksdagsledamöter för Folkpartiet Liberalerna i Sverige och två personer som jag tycker väldigt mycket om.

Nästa söndag har vi årsmöte i vår kommunförening och vi får besök av skolborgarrådet i Stockholm stad, folkpartisten Lotta Edholm. Årsmötet innebär en del dokumentation som jag måste prestera som gruppledare.

Även vår ordförande och vår kassör har en del att göra. På måndagen 15 februari kommer Nyamko Sabuni hit för att tala i hörsalen på biblioteket.

Allt rullar på och det händer saker hela tiden. Olle tillbringade tre timmar med att skotta bort all snö på vår veranda i torsdags, det började bli sådana massor att man kunde oroa sig för att den inte skulle hålla. När jag kom hem från Jönköping var i alla fall vårt vatten tillbaka, till min glädje. Jag hade använt duschen på plan 6 i kommunhuset och på hotellet i Jönköping. Det är skönt att det fungerar igen!

fredag 5 februari 2010

Dimma

Nere i medelhavet har tankbåtarna med salt till våra vägar bland annat i Tyresö fastnat i dimma. Så just nu kan vi bara salta väldigt restriktivt.

Fascinerande hur beroende vi är av alla möjliga förutsättningar för att vårt samhälle ska fungera på olika sätt. Vi är verkligen del i något mycket större. Tänk om alla som sägs vilja rösta på Sverigedemokraterna förstod detta?

tisdag 2 februari 2010

Den tredje sektorn - och Birgitta Ohlsson ny EU-minister, jipppeee!

På www.tyreso.se under Frivilliga insatser finns nu en bild på mig med Nyamko Sabuni med citat från henne. En hjärtefråga som nu aktualiseras än mer.

Väldigt roligt att Birgitta blir ny EU-minister. Vi får en ytterligt engagerad och god folkpartist som företrädare för ännu en liberal hjärtefråga.

måndag 1 februari 2010

Pippi Långstrump - släng dig i väggen

Partiledardebatten gick väl hyfsat. Olle kände att moderatledaren var den som var tydligast och inte halkade på svaren. Jag tröttnade också efter en stund. Det här bådar inte gott.

Slötittade nyss på Comedychannel medan jag svarade på mail. Där bröt ett helt café ut i musikalsång från "Oklahoma". Jag började tänka på "Annie get your gun" som jag älskade som barn. Den filmen har jag glömt att nämna som en av mina favoritfilmer när jag listade dessa på FB när jag precis gått med där. Bland dem fanns "The wizard of Oz", "Sound of music" och "The red shoes".

Annie, Wizard och Sound har alla starka kvinnliga huvudroller som klarar motgångar men som är roliga och lite "egna". Jag har alltid kunnat relatera till det och har inte tänkt på att alla är musikaler. Red shoes är en underbart vacker dansfilm som gjorde att jag ville bli ballerina när jag var liten men hjältinnan är snarare tragisk än stark. Det kan jag också relatera till. När jag fick mina första små (röda)balettskor vid sju års ålder var jag överlycklig. Jag var så ledsen när jag vuxit ur dem. Nästa glädje var när jag fick tåskor i ljusrosa satin vid tolv års ålder. Jag ville verkligen bli balettdansös!

Idag, decennier senare, så älskar jag fortfarande att dansa och hade tyckt att det hade varit fantastiskt att få vara med i en musikal.

När man tittar på alla partiledare så kan man börja fundera på vilka av dem skulle vara vilken karaktär i The wizard of Oz. Det är en kul tanke.

Annie var så kaxig och duktig och jag älskade henne. Min pappa brukade ropa uppfordrande när han ville att jag skulle sätta fart och komma iväg: Annie get your gun! Come on!

Kan inte förstå hur jag kunnat förtränga henne, Annie. Samtidigt är det nog så att jag burit alla de uppräknade kvinnliga karaktärerna nära mitt hjärta under hela mitt liv. Visst gillade jag Pippi. Men hon sov ju med huvudet i fotändan och kunde lyfta en häst, hur realistiskt är det, for christ sake! Nej, de andra var mycket roligare, duktigare, kaxigare och bättre förebilder (borträknat den stackarn i Red shoes som var så fantastiskt vacker att se när hon dansade och så fruktansvärt passionerad. Den sorgsna och tragiska och passionerade bär jag också med mig)

Tänk att det ska till lite slötittande på en komediserie för en sådan djup insikt?
:-)

Och hur ska det gå med debatterna? Det måste bli lite sting och större skillnad och tydlighet! Håller tummarna...