Valet närmar sig med stormsteg

Veckan har rusat förbi och nu är det en ny framför oss: Slutspurt inför EU-valet 7 juni! Vi kommer att finnas i centrum varje eftermiddag fram till valet.

I måndags var jag hos tandläkaren och allt såg bra ut. Sedan gjorde jag en intervju för Tyresö Närradio som ska rulla i sommar som handlar om kommunens krisberedskap med Berit Assarsson, kommunstyrelsens ordförande och Peter Holck, säkerhets- och beredskapschef. Därefter åkte jag i kolonn med viceordförande i nämnden och socialchefen till Värmdö kommunhus där vi skulle ses med Nacka för att prata aktualiteter och om de verksamheter som vi har gemensamt.

På tisdagen skulle jag vara hos Tyresöhälsan klockan 08.00 men fastnade i bilkö!!! igenom Bollmora i en halvtimme så jag kom en kvart för sent, hemskt. Försökte ringa dit och berätta om detta osannolika att sitta i bilkö i lilla Tyresö...
Mina blodsvar var goda, och när jag provblåste för att kolla lungorna hade jag lungkapacitet som en "37,8-åring". Vilket ju för mig låter helt otroligt med tanke på att jag rökte två paket cigg om dagen i två månader och slutade två dagar innan pappa dog. Jag är just nu frisk och bör bara röra på mig mer.
Vi hade vårt vanliga "Liberalt möte" innan KS och det var liv och rörelse. Kommunstyrelsemötet var en lugn affär.

På onsdagen susade jag in för en lunch på riksdagen med förra ordförande för Liberal Mångfald och vi pratade praktiska detaljer och hur LM riks har fungerat hitintills. Därefter träffade jag Seved (Seaweed :-) för att titta på bil till Prideparaden. Det var hopplöst att hitta parkering kring Odenplan men sedan fann jag en lucka precis utanför garaget vi skulle till. Ååååååh, där fanns en stor cabad babyblå metallic amerikanare med vingar och allt! Vi bokade den! Kommer bli så himla ballt! Tog en kvick fika för att skvallra lite och prata om hur vi tycker att en del partister beter sig. På kvällen hade jag nämnd. Sossarnas gruppledare tyckte sig märka att jag var lite bitskare en vanligt. Kan det bero på att det har varit ganska jobbigt ett tag? Jag kan tänka mig att det börjar märkas i mitt kynne. Men så ska det ju inte vara. Kanske håller jag på att bli mer bitsk över huvud taget?

På torsdagen arbetade Karin och jag hela dagen med pappas lägenhet och tömning av den. Det är så otroligt mycket saker och det tar sådan tid. Vi gick och tog en lunch på indiska restaurangen på Heleneborgsgatan, gott men alldeles för mycket för min mage, kändes det som.

På fredagen jobbade jag på dagen och sedan skulle vi ha en träff med vänner för att genomföra en femtioårspresent till en vän. Vi skulle laga mat ihop på Cajsa Warg. Det blev så gott! Nisse hade fixat tillhörande rekommenderade viner, Anders födelsedagsbarn hade valt menyn: Pilgrimsmusslor, rådjurssadel och chokladbakelser. Vi delades in i tre grupper och alla lagade på som attan.
Köket hade tre olika kök i ett u så alla kunde hålla på med egna spisar och arbetsbänkar. Alla såg varandra och kunde följa varandras processer. Vi skulle fixa sadeln, såsen, och rostade rotfrukter och lingonchutney. Jag tog sadelns ben och brände av med schalottenlök, sedan på med kycklingbuljong för att reducera. Därefter på med grädde och mängder med portvin. Silades och sedan avsmakning. Vi höll på med allehanda små vinägrar, soya och peppar och salt. Det blev gott. Lingonchutneyn gjordes på en bas av schalottenlök, äppelcidervinäger och honung med färska frusna lingon. Gott!

Vi fick gå och plocka råvaror i butiken, helt underbart! När det inte fanns sötpotatis kom assistenten Stina med mina absoluta favoriter: jordärtskockor! I was in heaven! De andra gjorde pilgrimsmusslor med blomkålskräm och rostad pancetta till förrätt och chokladfondant med hallongranité (fint ord för hallonsorbet) och vit chokladsås (to die for)

Vi åt och njöt och det var helt underbart och det fanns massor med vin men jag fick knappt ner något trots att det var så gott. Jag började känna mig sprängfärdig och till sist mådde jag inte alls bra. Jag gick ut för att få frisk luft. Sedan tyckte jag att ingen kom ut och då blev jag arg på Olle och tänkte att han kommer nog inte vilja följa med mig hem så då började jag promenera. Jag mådde riktigt illa. Olle ringde och var orolig och sedan kom han ifatt mig och höll min hand och var min älskade Olle. Och jag fick vara liten och trött och ledsen för att min pappa inte finns mer.

Maten var otrolig. En rekommendation att göra/ge bort till dem som har allt. Mycket, mycket trevligt!

Nästa dag var lördag och då skulle vi som vanligt kampanja inför valet i Tyresö centrum. Det var mycket folk ute. Vi väntade in Martin Andreasson som kom från Tullinge och som sedan skulle vidare till Vårby. Vi delade ut hans broschyr till förbipasserande invånare. Han är så trevlig och rar.

Skulle träffat kär väninna på kvällen men istället åkte vi till nya vänner i Raksta som bjöd på underbar middag och fantastiskt vin i sol och fint väder. De har ett magiskt ställe med ett stup (hu, jag som är så höjdrädd) som vi fick se och där vi satt vi en lång stund i kvällssolen och spejade över trädtopparna och småpratade om allt möjligt och jag kommer aldrig att glömma det! Dessa människor finns i mitt hjärta så länge jag lever. Jag är så glad över att livet är sådant att man får möta nya människor under vägs gång som blir som gåvor! Tyvärr blev jag totalt zonkad, utmattad lade jag mig att sova på deras gräsmatta. Där kan man tala om att man litar på människor, jag kände mig så totalt avslappnad och en sådan tillit trots att vi inte känner varandra särskilt väl. Dessa underbara personer fick mig att känna mig totalt trygg efter månaders anspänning och efter kanske den värsta tiden i mitt liv. Egentligen finns inte ord för detta. Så jag slutar där så länge.

På söndagen var vi och jobbade i pappas lägenhet igen. Vårt största samtalsämne under dagen var hur vår farbror kommunicerar, han är total kontrollfreak och typiskt domderande manlig knows it all. Vi var fruktansvärt irriterade över honom och det blev mailkonversationer som inte var av denna värld inför pappa Clives begravning. Jag är helt konfys över vilka gener vi har. Steeles och Strömbäcks för min del, Olle har också en familj som heter duga, alla fantastiska individer men oj, oj, oj! Ändå borde man kunna säga att det är likadant för alla familjer: Det finns alla möjliga personligheter som bildar nya generationer som bär på anlag som är otroliga...

Nu är det en ny vecka. Och snart är det midsommar, hej och hå vad tiden går!