Att ta hand om ett liv

Bigarråerna kommer från Portugal, jag frågade igår. De säljer ju jordgubbar med mera längs vägarna nu. Jordgubbarna är i alla fall svenska. Under många år åkte jag och väninnan med våra barn till Självplock 80 ute på Ekerö. Det var en av somrarnas event. Vi körde dit, lät barnen plocka och äta och även vi själva, fikade vid bilen och så åkte vi tillbaka hem till Tyresö efter ett stopp för glass vid Drottningholm. Jag tyckte så mycket om dessa utflykter. Plockade alltid mer gubbar än vad vi egentligen kunde göra av med, mycket åkte i frysen. Men - de gångerna skimrar i mitt minne och nu ser jag istället fram emot utflykter med eventuella barnbarn i framtiden.

I söndags flyttade vi allt från fars lägenhet. Hans källarförråd var bystfullt med olika hyllor, tack och lov att vi hade tre starka män och två pirror med oss. Det har skurit i mitt hjärta att gå igenom alla böcker jag har ärvt. En del är nästan två hundra år gamla. Massor med kassar har vi skänkt till stadsmissionen, närmare bestämt sextiofem kassar. Nu vid genomgång hemma kommer det bli ytterligare tio. En del gamla läderinbundna ska vi försöka sälja, men hur ska man hinna med det? Denna sommar hade jag planerat att rensa mitt eget hus. Som min syster sa: Här står vi och frostar av frysen och tvättar fönster, sådant som vi behövt göra hemma hos oss själva...Ett helt liv är nu utspritt bland familj och släkt och vänner. En del lagras. Nej, min stora uppmaning till alla är: Rensa och ge bort medan ni lever! Det är mycket roligare att se saker och ting användas även om det är svårt att släppa kära ägodelar. Använder man dem inte så bort med dem! Böcker: Läs dem och ge bort dem! Det är ytterst få böcker man läser om gång på gång. Behåll just de få. Låt andra glädjas av resten istället!

Grejor "som kan vara bra att ha": Släng eller skänk bort! Kläder: Släng eller skänk bort! Smycken och klockor som ligger oanvända i byrålådorna: Ge bort till barnen eller sälj! Ha ordning på ekonomin. Se till att det åtminstone finns undanlagt till en begravning med efterföljande minnesstund med möjlighet till något att äta och lite vin eller så. Det ska vara trevligt och avslappnat för dem som ska minnas! Skriv ner hur begravningen ska gå till och alla andra eventuella önskemål. Lämna inte allt till de efterlevande. Under ett decennium har jag nu varit med om fem nära släktingars bortgång och ordnande av begravningar för fyra av dem. Den enda som hade sett till precis hur allt skulle vara var min älskade kusin i England som dog i magcancer år 2005 endast fyrtiotvå år gammal. Hon såg till att allt var tillsagt om, platsen för begravningen, stället där minnesstunden skulle vara, vilken mat och dryck (Fri bar. Alla har inte råd med det men det bidrar onekligen till en mycket god stämning och alla tycker att det var en fantastiskt trevlig minnesstund) vilka foton som skulle vara framme - rubbet!

Nu känns det som om att jag inte kommer att hinna rensa och gå igenom både uthus, garage, vind och förvaringslokal på annat ställe i stan denna sommar. Men intentionen och ambitionen finns. Vem vet - om jag bara är tillräckligt enveten och lyckas vila emellanåt så kanske jag lyckas. Det gäller att inte ge upp!

Nu återstår bara några stolar, ett gäng tavlor och lite annat småplock i pappas lägenhet. Sedan stänger vi för alltid dörren till den sista tiden i hans liv. Jag tog en tur runt stenpartierna i söndags när vi höll på med flytten. Han har ju gjort så fantastiskt fint runt hela området, alla man möter säger det och alla säger att han saknas så. Jag grät när jag såg hur just hans täppor formligen flödade över av blommor i olika färger och spaljeerna och allt han hade fixat med. Hans fågelholkar finns kvar i Skinnarviksparken till glädje för de små liven och förbipasserande. Han har onekligen lämnat avtryck i människors liv och i naturen, vart han än kom.