"Vi bygger ett liberalt samhälle."

En partivän skrev på FB att han fnissade åt tankar om att det finns liberaler som har tankar om att bilda ett nytt parti: Liberaldemokraterna. Jag svarade att det väl inte borde vara något att fnissa åt utan snarare ge rum för självkritik. Svaret på det blev något i stil med att han väl inte ansvarade för Folkpartiet och geisten av det hela var att det mest var en föraktlig viljeyttring som kommer från den gruppen av individer.

Nog måste väl ett visst mått av sjävkritik vara logisk eftersom jag fortfarande hävdar å det bestämdaste att Folkpartiet borde vara det parti som är det sanna liberala partiet? Låt oss säga att vi bygger ett samhälle med liberala hus. De kan alla variera i olika blå nyanser, från mörkblått ända till lila. De borde dock vara byggda på samma grund, den grund som är basen i liberalismen. Låt säga att den grunden inte verkar överensstämma med "den sanna liberalismen". Det är klart att det finns de som vill starta ett nytt samhälle, där grunden bättre stämmer överens med det man anser är just denna sanna bas.

Att se på det med självgodhet eller självtillräcklighet är inte tillfyllest.

Det råder "förhöjd hotbild" i Sverige. På något sätt har jag nog trott att det varit så länge. Sverige är ett öppet land där det borde vara lätt att verka tämligen ostört för vem som helst som har en vilja att planera vad det än vara månde.

Sofia Arkelsten blir ny partisekreterare för moderaterna. Vilket trams att fråga henne om hennes längd i DN! Typiskt irrelevant information och frågan skulle aldrig ställts till en ovanligt kort man. Urlöjligt!

Talmansposter diskuteras. Må det landa på ett gott sätt.

Ett tåg från Olso har spårat ur. Jag undrar alltid vad som gör att ett tåg spårar ur, det verkar finnas lövhalka och sådant. Om man för fram fordon i hög fart där människor transporteras i ett land som Sverige, finns det inte sätt att säkra mot sådana händelser? I takt med att vi ska bygga höghastighetståg och vi vill att fler ska transporteras på det sättet, hur gör man för att minska riskerna?

Jag tycker att det känns hotfullt med snabba tåg som dundrar fram på ett helt annat sätt än biltrafiken. Ja, det är förvisso sant att biltrafiken har höga olyckstal även om vi nästan är bäst i världen på trafiksäkerhet. Men står man intill en banvall när ett tåg åker förbi känns det nästan som en besinningslös kraft som flyger förbi, med avsaknad av kontroll på vad som befinner sig framför eller vid sidan av.

Jag gillar att åka tåg men har aldrig i mitt liv känt mig säkrare på tåg än med andra sätt att transportera sig.

Richard Swartz skriver tänkvärt i DN på ledarsidan om varför integration alltid kommer att vara svårt. Det han skrev slog an på mitt liberala hjärta och rätt in i märgen! Romernas situation är fruktansvärd och att vi i vårt land beter oss som vi gör mot denna folkgrupp är en skam.

Alla vill inte "integreras" och det är verkligen nyckeln i hur man ska agera när det gäller detta vi och de perspektivet som de flesta anammar. Leva och låta leva! Låt alla få bestämma själva vad som är rätt för dem. Det som blir ett problem är ju förstås att när människor väljer att hålla sig utanför alla rullor och insatser, då blir det problem i ett land som Sverige där allt är extremt kontrollerat och där premisserna för insatser oftast bygger på personnummer, en stadigvarande adress, viljan att ta emot dessa insatser och viljan att vara med i utbildningssystemet.

Jag tänker nu inte bara på romer utan på individer som helt enkelt inte vill "vara med". Jag kommer aldrig glömma när jag pratade med en man som inte hade någonstans att bo. Jag frågade honom om han kunde vara med i ett program mot sitt missbruk, för då skulle vi kunna ordna ett boende för honom. Nej, för faan! svarade han. Det kommer inte på fråga! Och där försvann han ur "systemet". Normerna i det här samhället går ut på att sälla sig till flocken och gå med på vissa krav. De må vara inskränkande rent personligt, men det är det som gäller.

Alltså faller till exempel "uteliggare" och romer ur systemet. Det finns fler exempel. Det finns religiösa grupperingar som anser att man ska ha hemskolning för sina barn. Jag tycker att det är förfärligt för dessa barn eftersom de inte har en chans att träffa andra barn med andra värderingar och eftersom de förmodligen hjärntvättas till en tro. Jag har samma åsikt om religiösa friskolor. Vårt utbildningssystem är basen för vår demokrati, det forum där alla innevånare i Sverige får lära sig samma världsbild (???) Hm. Hur låter det...

Alexander Bard, denna extremt begåvade och charmerande person, anser att sexköpslagen ska bort och knarket ska släppas fritt. Basen för hans övertygelse vad gäller sexköpslagen är, om jag uppfattat rätt vilket jag hoppas, att vi alla är fria individer och därför har rätt att göra vad vi vill med våra kroppar. Jag håller med honom om just det. Däremot så skulle ingen, eller ytterst få, sälja sina kroppar om det inte fanns köpare.

Det finns säkert någon promille som verkligen njuter av att ha sex med främlingar. Resten gör det för att de måste. För att de inte har något val och för att det inte finns några andra optioner/sätt att skaffa snabba pengar än att sälja sina kroppar.

Och så har vi den gruppen som i mina ögon är mest förfärande, gruppen slavar som är inlåsta och tvingade av andra personer att lämna över sina kroppar till främlingar och alltså inte på grund av missbruk eller fattigdom. Den mest hemska inskränkningen av en människas liv torde inte vara att bli inlåst, även om det i sig är en hemsk inskränkning, utan inlåst och ständigt kroppsligen och mentalt kränkt och förnedrad.

Hur är människor funtade som går med på att nyttja dessa kvinnor, flickor, pojkar? Jag skriver människor men egentligen är det absolut största andelen i könsfördelning män som går med på att göra detta.

Därför kan jag inte hålla med Bard. Jag tycker att det ska vara olagligt att köpa sex men inte sälja. När det gäller knark tycker jag tvärtom: Olagligt att sälja men inte köpa. Jag utgår från att det är den svaga parten som säljer i det första fallet, men den svaga parten som köper i det andra.

Dessa två företeelser i vårt samhälle, sex och droger, omsätter också de största pengarna och det är en utopi att tro att vi ska kunna stoppa deras existens. Det är min förkunnelse: Under min levnadstid och under kommande generationer kommer ingenting förändras i detta. Det är helt enkelt de pesthärdar vi måste leva med och försöka stävja varhelst det går, en ständig och för alltid oavslutad kamp.

Annars har veckan rullat på med massor av möten, både "schemalagda" som budgetarbete, kommunstyrelse, samordningsförbund och konferens, samt de som handlar om brukarmöten, de som jag tycker är oerhört intressanta och som jag tycker att alla politiker kontinuerligt ska ägna sig åt.