onsdag 5 januari 2011

Ut med 2010 - in med 2011!

Julen firades med min syster och hennes barn, hos oss hade vi Sofia på besök, de andra två kanadagässen valde London som julnäste.

Gjorde enorma mängder grönkål i år, vi har ännu inte fått i oss allt men den var fantastiskt fin (den bästa jag någonsin tillagat), inköpt på Arno Livs. Det är något av en ironi att detta är en sedvänja som min svärmor tog in i sin familj och som Olle och hans syskon kommit att uppskatta mycket, men den som upprätthåller traditionen är jag... Jag tycker att det är väldigt gott men inte livsviktigt på julbordet. Traditionen från Halland som svärmor lärt ut är inte den sorten med grädde utan man kokar den först i skinkspad och sedan steks den med smör och socker.

Mellandagarna rullade på med släkt och vänner i olika konstellationer, sedan nyårsmiddag hos goda vänner med avslut uppe hos oss för att kolla ut över Erstaviken eftersom man ser åt alla väderstreck. Tyvärr var det tjockdimma, man kunde inte se mer än ner till vägen. Vännerna hade några egna raketer och närmaste grannarna körde en del, annars hade vi inte sett ett dugg, de hördes bara från alla håll, det small och det smattrade och tjöt. Halv ett hade tjockan lättat som genom ett trollslag, märkligt! Alla hängde kvar till tre-tiden, det var en trevlig nyårsafton.

2010 har varit ett omtumlande år med mycket hårt arbete och nya insikter. Befinner mig i en tid i livet när det känns som att mycket håller på att förändras. Min tanke om att bjuda alla partivänner som jag känner på tioårsjubileum (tio år sedan jag blev aktiv i Folkpartiet) i augusti 2010 blev aldrig förverkligad, valet sög musten ur mig helt.

2011 blir nog ett spännande år, saker får landa för mig och det politiska arbetet kommer att utkristallisera sig och det kommer att bli helt tydligt hur vi måste arbeta som litet parti i skuggan av moderaterna och hur vårt förhållningssätt ska vara med Sverigedemokraterna nära inpå.

Operahuset är en underbar byggnad men otroligt svår som arbetsplats. Det är dags att verkligen ta ställning och ha en tydlig plan för en ny byggnad någonstans centralt i vår huvudstad. Förslaget från folkpartiet är marken bakom Nationalmuseum.

Digitaliseringen är ytterst aktuell, landets biografer mobiliserar sig för att kunna hantera den nya tekniken. Det finns olika infallsvinklar på detta: Tekniken behövs rent konkurrensmässigt, Hollywood dikterar gränssnittet, glesbygdsbiograferna är ofta mötesplatser och inte bara till för filmvisning och inte sällan ideellt drivna med stöd av kommunala medel. Tekniken är dyr men priset kommer att gå ner i takt med att fler skaffar sig den. Mäktar en liten biograf med att vänta in? Måste man lägga ner för att det inte finns några filmer som drar publik som görs i det "gamla" formatet? Kommer landsbygden att förlora viktiga träffpunkter och samlingsplatser om man inte speedar upp denna process? Lokala aktörer har ju ett ansvar, kommunerna måste värdera vad som är viktigt för bygden.

Sverige ska vara med när USA nu instiftar ett nytt organ specialiserat på digital krigsföring eftersom Telia Sonera är en av de stora spelarna i det globala nätet, det heter Cyber Command. Förhoppningsvis kan vi ta lärdom och instifta något liknande rent nationellt. Det finns en stor sårbarhet i vårt samhälle på många olika områden som är svåröverskådliga för de flesta, men om bara en "liten" sak som ett långvarigt övergripande elavbrott när det råder minusgrader i vårt land skulle få enorma konsekvenser. Vattentillgång, möjligheten att få tag på kontanter, fungerande leveranslogistik hos våra matleverantörer - det finns massor att göra om man skulle vilja skapa kaos i detta högt datoriserade land som Sverige är.

Det som förekommit mer eller mindre frekvent i media dessa veckor när jag inte skrivit ett ord är ju bland annat: SNÖN, fortsatt tågkaos, Elfenbenskusten, Vitryssland, svårt för Obama, ökat barnafödande i Stockholm, socialdemokratins dilemma, moderaternas storebrorsyndrom. Och mer.

Jag var med Emilie på Fotografiska museet igår och såg Lady Warhol(porträtt på Andy med olika peruker, fascinerande hur det förändrar identiteten) och Fashionphotos (fantastiska fotografier från alla världens mest kända modefotografer). Sofia och jag var och såg "Narnia: Prins Caspian och skeppet gryningen" i förra veckan.

Hänger mycket framför TV:n och kollar avsnitt av lysande "In treatment" och asroliga "30 rock" samt alla ströfilmer som har premiär på Canal plus.

Hade tänkt läsa "Spill" och Börje Ahlstedts biografi men har varit så trött hela tiden att jag inte förmår läsa en rad.

Klippte hundarna mot alla mina regler (tänker att det blir så kallt för dem) på vintern, det berodde på att Shi-Mi började ha päls som var som en enda tova och Soleil låg inte långt efter. Berg av päls kom av, Shi-Mi som är så stirrig och inte alls så stoisk som Soleil smet ur mitt grepp när jag kommit till hennes ben. Hon hade alltså en trådtunn liten kropp med tjocka ben en liten stund, vi log mot varandra hon och jag, av olika anledningar förstås. Hon tyckte att hon var bra smart medans jag tyckte att hon inte så klok ut...När allt var klart var båda jyckarna klart lättade, de fick sig varsin shamponering också, sedan hoppade de omkring som galningar och var väldigt glada.

Det finns väldigt mycket viktigt att ha åsikter om. Många är de partivänner jag har som är duktiga på att de "stora" frågorna i sikte mest hela tiden. Jag vill härmed slå ett slag för en konsumentfråga (de hör ju faktiskt till Civilutskottet) som jag tycker är viktig i det lilla vardagslivet varje dag. Det handlar om förpackningar och dess utformningar.

Det finns en sak som handlar om det där med onödigt mycket inpackande, alltså att en tub tandkräm inte nödvändigtvis MÅSTE ha ett pappersomslag OCKSÅ (ja, de måste kunna staplas i butikshyllan bla bla bla) men det jag hänger upp mig mycket på det är användarvänlighet och möjligheten att få ut HELA innehållet!

Jag försöker få till alla knep när det gäller de otaliga tuber och plastbehållare av alla slag som jag har runt omkring mig hela tiden. Antingen så är de ointagliga när pumpfunktionen slutat fungera och kvar finns en fjärdedel retfullt oåtkomligt inneslutet i tuben eller flaskan eller behållaren. Jag har brottats med shampoflaskor, knivskurit ansiktskrämstuber, dängt till bodylotionbehållare, gjort illa mig på parfymflaskor - ja, det är stora våldsamheter som pågår runt om i Sveriges bad- och duschrum dagligen, kan jag tro! Oftast är man ju dessutom naken, våt och slipprig när dessa scener utspelar sig. Det är så fräckt av producenterna att utforma förpackingarna så oergonomiska så att man inte får tag i mer än en viss procentsats av det man betalat för.

Det som är värre är när jag igår kväll skulle öppna en tetra med juice, den hade en skruvkork i i plast mitten av tetran. Jag är normalstark (Olle säger JÄTTE stark) men i h-e att jag lyckades öppna den. Emilie som har en handikappad hand var det ju tvärkört för! Hur går det egentligen för den stora skaran som inte har enorma 100-kilosmän i huset som man kan ropa på så fort det är svårt att ta sig in i de behållare som vår nutida mat och dryck levereras i?

Jag tycker att det är väldigt dåligt för det handlar i lika stor grad om tillgänglighet i vårt samhälle som att det finns avfalsningar på trottoarkanterna för att rullstolsbundna ska kunna ta sig fram.

Måste fundera mer på det här. 2011 bär nog smått och stort i sitt sköte. En del som verkar smått är dessutom enormt om man tänker efter. Så är det bara!

3 kommentarer:

Anonym sa...

"Hatar all form av diskriminering"

Även mot svenskar?

Anna Steele sa...

Hej Patrik från SD, diskriminering mot vilken individ som helst, oavsett bakgrund förstås. Hälsningar Anna

Anonym sa...

Bra! :-)