Nu börjar media skapa SD:s salongsfähighet

I veckan skrev Mats J Larsson om "det invandrarkritiska partiet SD". Denna subtila skiftning i semantiken från ordet främlingsfientligt till invandrarkritiskt är för mig ytterst problematisk. Det handlar om att media med sin enorma makt kan skapa ett Sverige jag inte på några villkor vill se eller leva i.

Media har ett ansvar som är groteskt stort i förhållande till det ansvar man faktiskt tar för influenser och skeenden i samhället som media med sin stora (många gånger medvetna) påverkanskraft nyttjar. Varje dag jagar journalister mer eller mindre viktiga "sanningar" drivna av mer eller mindre hedervärt patos.

Endast en journalist som själv utsatts för mediedrevet förstår till fullo hur det förändrar tilltron till allt som är rätt och viktigt att kämpa för. Alla som har förmånen att förmedla sina egna tankar med sina egna ord i tidningar med någorlunda stor upplaga har fått en gåva som borde förvaltas med ödmjukhet och respekt för de ringar på vattnet som dessa tankar kommer att leda till.

Jag låter diffus nu, men jag syftar till allt från att kämpa mot myndighetsmissbruk och korruption, maktmissbruk och den lilla människan och rättvisan, whistleblowing och att gräva fram fakta till gagn för alla medborgare (som är vad jag tycker är medias jobb) till att lyfta fram eller begrava olika influenser som antingen förstoras eller förminskas. Media har hjälpt Sverigedemokraterna och fortsätter att göra det och den journalist som väljer att medvetet om än subtilt att skifta tonläget om ett regelrätt diskriminerande och främlingsfientligt parti till något nästan rumsrent och salongsfähigt genom ord som invandrarkritiskt (inte tilldragande heller, men absolut lättare för "vem som helst" att ta till sig) har gjort ett val som i mina ögon är förkastligt.

EU. Jag lever med drömmen om EU. Idag känns mitt förhållande till den drömmen en smula färgad av pessimism. Jag har alltid insett att det finns fördelar och nackdelar med de flesta företeelser i livet. Min bild av EU har aldrig varit okritisk. Det är just därför vi måste vara med och påverka. Men idag finns det saker som verkar oöverstigliga med kolossen som jag annars gillar skarpt.

Oacceptabelt att kvinnliga forskare inte får anslag i samma mån som manliga. Har ett citat som jag klippt ut och satt på min dörr på riksdagen: "Alla är trötta på jämställdhet. Märkligt att man kan vara trötta på något som inte finns."
I dagens Sverige. Skäms!

Vi hade julfest på riksdagskansliet i tisdags och Nina Larsson, partisekreteraren hade fixat körschemat som vi följde på minutrarna. Det var catering beställd och Lars Tysklind hade på sitt ansvar att ordna dryckerna. Jag skulle fixa lekar... Hua! Det blev en tipspromenad där man fick gissa vem som hade exempelvis "rött bälte i Taekwondo" eller "jägarexamen" etc. Sedan blev det tävling i grupper där man skulle bygga pepparkakshus på tid med hjälp av klister :-)

Det blev faktiskt roligare än det låter (lekarna alltså). Alla hade kul, maten var supergod, det dracks och dansades. Vi var drygt sjuttio personer, det var alla riksdagsledamöter, flera ministrar och personal från kansliet och departementen.

Kan inte fatta att det är mindre än en vecka till julafton. Sara skulle åka till London idag, måste ringa henne och kolla läget med tanke på snökaoset.