P-Floyd och Dalhalla

OBS! Om du ska se P-Floyd i framtiden och vill bli överraskad, sluta läsa här!

Vi åkte ett kompisgäng till Dalarna som present till en av våra vänner som fyllt femtio. Middag ihop i Rättvik innan vi åkte till Dalhalla. Parkeringen var välorganiserad med mycket folk som riktade med skyltar så att det blev smidigt. Alla byltade på sig, vi hade fått varningar om att det kunde bli mycket kallt nere i det före detta kalkstensbrottet som är Dalhalla.

Parkeringen var uppdelad i bokstäver så att man lätt skulle hitta tillbaka till sin bil. Jag var klar först och stod och lutade mig mot stolpen som visade att vi parkerat vid G. Plötsligt ropade Olle: Där står Anna vid G-punkten! :-) Stämningen var på topp och alla på mycket gott humör. Vi troppade iväg mot biljettkontrollerna medan ett antal män stod nedanför parkeringen i skogen på spridda platser för en sista urinering.

Väl inne mötte oss det spektakulära området som gjorts om till en enorm scen omgärdad av vatten och sittplatser för fyratusen åskådare. Vägen går högt upp i en svag nerförsbacke hela vägen ner till scenen och publikområdet. Höga bergsväggar höjer sig på alla sidor med säkerhetsnät uppspända överallt för att stävja nerfallande stenar eller klippblock.

Redan i Rättvik hade jag träffat en Tyresöbo, här träffade jag två till, världen är liten! Det hyrdes ut filtar, det såldes dryck och mat och det gick omkring personer i fina folkdräkter. Det var massor av människor. När vi hittat till våra platser hördes hornsignaler för att markera att det snart var dags för föreställningen att börja. Tre signaler och så kom en presentatör fram på scenen för att tillkännage att vi skulle få höra på P-Floyd.

Plötsligt brast ett litet uppvisningsplan fram bakom trädtopparna samtidigt som det small till uppe på ena sidan berget och det kom eldslågor. Planet gjorde en halsbrytande och helt fantastisk uppvisning ovanför oss, ömsom rakt upp i himlen, ömsom upp-och-ner och ofta med motorn avstängd för att sedan starta motorn när man trodde att planet skulle störta. Det snurrade och dök och flög fram och tillbaka över oss, publiken skrek av förtjusning! Helt otroligt!

Showen var underbar, med massor av effekter, fyrverkerier, brinnande vatten och bergsklättrare, två "gick" nerför berget i vita overaller medan en klättrade upp.

Sakta sänkte sig mörkret och ovanför oss fanns en enorm klar stjärnhimmel. Showmässigt/konsertmässigt är detta något av det bästa jag varit med om! Omgivningen är förtrollande, nästan overklig och man har gjort allt för att använda sig av denna omgivning.

P-Floyd är ett tribute- eller coverband som bildades på nittiotalet i Dalarna. Duktiga musiker och sångare som gör allt för att göra Pink Floyds alla höjdarlåtar rättvisa.

Dalhalla invigdes 1995 efter en trägen kamp av en kvinnlig operasångerska som såg potentialen, kalkstensbrottet har nämligen en perfekt akustik på grund av de skrovliga väggarna.

En upplevelse som jag varmt kan rekommendera vem som helst när vad som helst uppförs, vare sig man gillar rock eller opera. Stället förför!

Sedan åkte vi för övernattning på Leksands bed&breakfast. Hela gänget samlades i ett sällskapsrum för att prata, ta ett glas vin eller öl och umgås. Vi hinner inte ses så ofta och det är underbart att få vara med nära vänner som man känt länge som kan vara helt trygga och sig själva med. Alla är rörande överens om detta faktum. Det blev rätt så sent.

Efter frukosten vid halv tio imorse åkte vi hemåt. Jag konstaterade i bilen att: Hur kan man klara sig i Dalarna utan NRJ? (Det är en radiokanal som jag ofta lyssnar på med massor av topplåtar som rullar hela tiden, men räckvidden är noll bortom Stockholms län) Då svarade Olle som tydligen trodde att jag menade "Energy": Men de har ju ved! Jag höll på att skratta ihjäl mig.

Vi stannade för lunch på det märkliga Dragon House mitt ute i ingenstans.

Väl hemma kastade jag mig på färdigställandet av Tyresöliberalen som ska tryckas i veckan.

Jag är så nöjd med denna fina paus mitt i valkampanjandet.