Dimma och spindeväv

Dimman ligger tungt över Erstaviken och överallt på altanens träräcken har spindlar byggt spindelnät som är täckta av dagg - vackert!

Det är något märkligt med hur hjärnan fungerar. I förrförra blogginlägget skrev jag om ett möte med Kommunala rådet för funktionshindrade. Där skrev jag om barn med "sifferkombinationer", jag kände att det var något som var fel men kunde inte sätta fingret på det. Plötsligt nu på morgonen, fem dagar senare, kommer jag på att det ju heter bokstavskombinationer. Inte känner jag att jag gått och funderat på det, precis. Men det måste ha retat mig, därinne i hjärnbarken, att något inte stämde.

Jag tycker att man ska vara mycket ödmjuk inför våra sinnen och våra mentala tillstånd. Det finns en del sorters människor som är mycket nedlåtande över personer som inte förmår kunna allt eller som har svårt med minnet eller som aldrig fått möjlighet att lära sig allt som många tycker är basala kunskaper. För mig ter det sig som en av de största synderna, att se ner på andra människor på grund av avsaknad av egenskaper eller egenskaper som är förvärvade av olika anledningar.

I stress så förändras förmågan att minnas. Man kan säga att jag ibland får spindelväv i hjärnbarken. Just nu ställs oerhörda krav på oss alla som vill få förtroendet att få arbeta ytterligare en mandatperiod med det vi tror på. Man ska vara alert och kunna allt som människor ställer frågor om. Det är inte lätt.

Nu måste jag åka till tryckeriet för att få en valsedel inscannad, det var för dålig upplösning på filen som tryckeriet hade fått i InDesign-dokumentet jag hade skickat. Hå hå ja ja. Sista numret innan valet ska ut nästa vecka.

Sedan dröjer det väl fram till jul innan vi gör något nummer.
Drygt en vecka kvar, spännande värre!