Vattnet och dess betydelse

Vi flyttade ut till Gamla Tyresö 1984. Vårt hus var mycket litet, byggt 1946 av en man som inte hade behov av mer än ett allrum med kök som kringgärdade en öppen spis samt en Husqvarna vedspis. Vi har kvar vedspisen, den är väldigt fin och den ger en känsla av oberoende. Blir det elavbrott så kan vi laga mat och värma vatten ändå, minsann! Det fanns en liten mulltoasits som det blev min uppgift att tömma eftersom Olle var lite kräsmagad på den tiden. Det har jag tagit ur honom. Det går ju inte att leva med en Anna som jag i tjugofem år och vara kräsmagad, det kan ju till och med en treåring räkna ut :-)

Vi har haft egen brunn hela denna tiden vilket faktiskt är ett riktigt äventyr. Vattnet har oftast funnits i tillräckliga mängder men torra somrar har det fluktuerat. Under decenniernas lopp när nya bautavillor byggts omkring oss så har de borrat brunnar och till och med skaffat swimmingpool. Det vattnet tas från vår gemensamma vattentäkt och det är klart att det märks och påverkar vattentillgången.

Mitt första politiska uppdrag var som ersättare i Miljö- och byggnadsnämnden år 2000. Det första som jag började driva som också fick genomslag var att man måste ha riktlinjer för hur man förtätade ute på halvön för att värna om vattnet. Man skulle ha en översyn av alla befintliga toatankar och tillgången till vattnet från egna brunnar vid begäran om bygglov. Det var nämligen så att det fanns en djungel av olika knep som människor använde sig av för att slippa tömma sina toatankar, bland annat och det vanligaste var väl att helt enkelt borra hål i botten på dem och låta föroreningarna rinna ut för att blanda sig med vattentäkterna. En stor hälsofara och totalt omoraliskt!

1987 skaffade vi Clivus Multrum. Det är en enorm tank som man preparerar med spån och maskar och köksavfall som tillsammans med fekalier och urin till sist bildar ren jord. Det fungerade helt perfekt de första tio åren. Men sedan blev det för mycket väta, vi var fem personer i familjen och de senare åren har vi helt enkelt tömt tanken med hjälp av slamsugarföretag. Innan dess så blev det fin jord.

De somrar när det var torrt stod korkade sommargrannar och tvättade bilen i timmar eller vattnade gräsmattan i evigheter eller fylld poolen med brunnsvatten (allt detta är förbjudet, i synnerhet när det är torka. Men bilar får ej tvättas där det är risk att smutsvattnet kan förorena brunnar, och vår brunn låg precis fem meter från den plats där bilen tvättades meddelst alla möjliga fettlösningsmedel och vaxer och annat skit, bläh! Att vattna gräs när det råder torka är dessutom att motverka gräsets överlevnad, de får kortare rötter och blir "tillvanda" att lätt få tillgång till fukt. Detta vet jag som är engelsman och har en pappa vars gräsmattor inte var av denna värld under hela min uppväxt. När det gäller pool i område där ej kommunalt vatten finns så ska man beställa tankbil för uppfyllnad av sin bassäng.) Det är klart att det märktes hos oss. Jag kunde inte köra tvättmaskinen mer än någon gång per dag utan att pumpen stannade på grund av för lite tillförsel av vatten, man kunde stå i duschen med hela huvudet fullt av shampo och det kom plötsligt bara en liten stril som knappt räckte till att skölja lilltån...

Det jobbigaste är när pumpen brakar helt. Sådana perioder gäller det att lära sig hur man gör utan dusch och vatten ur kranarna för att sköta sin hygien. Jag har lärt mig att en hink vatten räcker till att tvätta håret. Man lär sig tekniken för hur mycket som behövs för att få upp lödder och sedan att skölja ur allt. Man lär sig att blaska sig över hela kroppen i avsaknad av dusch. (Jag har inte haft ett badkar på hela denna tid. Jag saknar att ligga och tina upp i varmt vatten.) Tandborstning är alltid trevligt ute på hälleberget med strålande utsikt över havet. Tänk på att inte spotta på småkrypen, de är inte lika förtjusta i tandkräm som vi människor. Det låter ju idylliskt. Men för några jular sedan hade vi inget rinnande vatten över hela jullovet. Det blir inte lika idylliskt på vintern. Och då står jag ju inte på altanen och blaskar, då måste självständiga Anna gå till vänner och be att få låna deras dusch, hua, vad jobbigt!

Detta liv har varit otroligt miljövänligt måste man ju tillstå. Jag har enorm respekt för vårt behov av vatten och att det är en ändlig resurs som människor tar helt för given. De flesta i storstadsområdena fattar ju inte att man inte kan slösa med vattnet på det sätt som man gör. Vår tillgång till vatten är en orsak till bävan. Många delar av världen saknar vatten helt. Vattenbrist eller tillgång till rent vatten utgör risken för död eller möjligheten till liv. Människor krigar och dödar för att få vatten. I framtiden, inte alltför långt fram, så kommer inte olja och guld vara den största rikedomen att äga utan vatten och tjänlig föda.

Att leva med ett nära förhållande till en egen brunn har lärt mig så mycket. Jag är inte så bekväm. Jag klarar lite enklare förhållanden. Jag blir inte hysterisk om något oförutsett händer (som till exempel att stå med ögonen fyllda av schampo och inte en droppe vatten att skölja med, det hjälper väl inte att bryta ihop, lös problemet! Det går fler bussar, det går att byta mötestider, allt går att lösa!) Framför allt är inte tillgången till vatten en självklarhet för mig.

Föreställ dig att du måste gå kilometervis för att hämta vatten. Utan något fordon eller bärhjälp av något slag. I gassande sol. Det du får med dig tillbaka är bara det du själv förmår bära. Varje dag, flera gånger om dagen eftersom det handlar om att du och din familj ska överleva. Föreställ dig det. Ordentligt. Blunda. Känn den heta marken under dina fötter. Känn hettan mot din kropp. Du får inte snubbla och tappa ut något! För de dina dör om inte du skaffar vatten åt dem.

Gå nu till din fina förkromade kran och drick ett glas vatten ur den. Nej, skippa Ramlösan, Lokan och det andra miljöförstörande bjäfset. Vi har världens finaste vatten direkt ur våra kranar i Sverige. Drick vattnet med respekt!