Höstsöndag

Vaknade av att Sara ringde på mobilen vid nio-tiden och sa med myndig stämma att "hon åkte från stan nu och att vi måste lämna Violstigen senast elva!" Jag som aldrig sover så länge blev lite putt. För det första får jag aldrig sova ut för att Olles snarkningar väcker mig redan vid fem på morgnarna. För det andra så händer det bara inte att jag får sova ostörd över huvudtaget eftersom tjejerna alltid är uppe sent och sedan går de upp och slamrar omkring. Jag somnade dessutom inte förrän tre på natten till söndagen. Nåväl, ut med hundarna, hämtade tidningarna, gjorde frukost och satte mig för att njuta en stund, trots allt. Sara kom hem och började göra sig iordning.

Vi skulle till Saras nya killes utställning på Villa Pauli. Det som är så ofattbart med dessa tre unga vackra döttrar som jag har är att de behöver TUSEN år på sig för att göra sig färdiga. Deras make-up är alltid oklanderlig och deras kläder perfekt sammansatta och allt tar en oändlig tid. Att jag som är gammal "käring" inte behöver hälften så lång tid på mig är ett mysterium. Det logiska vore ju att jag som har massor mer av skavanker, rynkor och emellanåt till och med finnar (ett annat kapitel, hur kan det komma sig att man ska behöva dras med plitor när man snart ska fylla femtio, ska man aldrig slippa eländet?) skulle behöva bra mycket längre tid på mig att lägga smink och sedan att klä mig... Jag dryftade dessa mina åsikter till Sara som svarade: Mamma, du är mer ruttad! Ja, det ska gudarna veta! (Ruttad=rutinerad)

Villa Pauli är en vackert belägen byggnad där man precis började servera brunch när vi kom dit. Johans fotografier på tre skyskrapor i NYC slog an på mig så mycket så att jag tingade två stycken. De var fantastiska, med olika färställningar, valde en med kornblå himmel samt en med lila. Skitläckra var de!

For iväg som ett skott därifrån, redan försenad, Sara skulle stanna kvar, förstås. Styrelsemöten med HBT-liberalerna börjar alltid med en lunchsallad om man har sagt till om det. Portkoden på porten till kansliet i Gamla stan fungerade inte så att jag fick ringa Martin som kom ner och hjälpte mig in. Största diskussionsämnet var vårt Europaprogram samt hur vi skulle lägga upp nomineringar och/eller rekommendationer av kandidater till Europaparlamentslistan.

Sedan blev det ett litet problem eftersom vi bildade en Pridegrupp där den som erbjöd sig att vara sammankallande i mina ögon kanske inte är den mest lämpade till det. Ingen hann före så det blev lite tokigt. Vi får se hur det landar.

Har börjat skriva artiklar till den tidning som Folkpartiet Liberalerna i Tyresö planerar att ge ut före jul om vi bara mäktar med. Kommande vecka som vanligt fullbokad.