Proud to be in Pride

Snart har det gått ett år sedan jag valdes in som "första" hetero i HBT-liberalers styrelse. Det känns så roligt och hedrande. Min singelmoster hade en hel del homosexuella manliga vänner. Det började när den stiligaste arbetskamraten hon hade visade sig vara bög (hon var nog förälskad i honom och blev nog först besviken). Hon älskade ju att festa och flörta men ville samtidigt kanske känna sig trygg. Jag vet inte riktigt annars vad som gjorde att hon hade livslånga vänskapsband just med dessa män som de flesta av dem levde i homosexuella parrelationer. Men detta faktum gjorde att jag vuxit upp med homosexualitet som en naturlig del av mångfalden i livet. Basen för mitt engagemang i livet och politiken har alltid varit mot all form av diskriminering, mot orättvisor, mot rasism och främlingsfientlighet och för demokrati, jämlikhet och jämställdhet.

I fredags när vi hade demokratidagen i centrum så hade det precis annonserats att folkpartiet inte går med på någon kompromiss om äktenskapsbalken: Den ska vara könsneutral punkt slut. Jag är mycket glad för detta och jag vet ju att HBT-liberalers styrelse till viss del hållit andan och undrat: Hur kommer vårt parti att göra när detta är den enda viktiga frågan som KD har kvar att driva?

Hade inte en tanke på denna fråga när jag gick bort till "Fria kyrkan" och deras lilla bokbord för att locka fler att fylla i vårt demokratitips där man kunde vinna ett stort flygfoto över Tyresö i planschformat. En kvinna grabbad tag i mig samtidigt som hon sa att hon minsann inte ville prata med mig eller någon politiker: "Jag är så besviken på dig och ditt parti!" "Hur kan ni låta homosexuella gifta sig?" Fy, jag vill inte tala med dig!" Hon höll fortfarande fast mig i handen. Jag svarade att jag tycker att detta är en demokrati och jag är inte troende och icketroende måste väl också få finnas? (Jag hade ingen lust att börja diskutera den sunkiga och totalt otidsenliga inställningen som hon och hennes anhang står för, det hade blivit dirty, jag började bli upprörd och jag behärskade mig stenhårt)

Hon fortsatte att mala på med gnällig röst och jag lyckades ta mig loss till sist. Något tips tänkte hon INTE fylla i. Kan bara säga att jag är otroligt glad att sex partier vinner mot ett (litet). Allians eller inte allians, någon måtta får det vara!