Böckerna

Började diskutera med dotter Emilie. Emilie med sin tre gånger opererade hand och sin begåvning. Emilie på Beckmans designlinje. "Det heter inte designlinje." säger Emilie. "Skolan är en designhögskola. Det finns tre linjer. En av dem är modelinje. Där går jag." Mamma Anna är SÅ oinsatt. Jag är stolt ändå. Tänk att alla tre vackra döttrar är så kreativa. Huset räcker inte för deras musikblad, tyger, lera, färger, pennor, material, högar med tyger, symaskiner, stafflier, alster, alster, alster.

Om jag skulle dö nu så har jag så otroligt mycket saker. Framför allt böcker. Hur ser böckernas betydelse ut nu jämfört med när jag växte upp? En sak som är frapperande när jag ser tillbaka på min uppväxt är att mamma Kerstin Mariana från Eksjö tydligen tyckte att böcker var det stora beviset för bildning så varje endaste bok skulle sparas och det skulle skapas ett bibliotek. Trots att inte någon någonsin skulle komma att läsa om den eller den boken så skulle allt vara kvar. Jag har enorma mängder böcker. Massor som jag inte hunnit läsa som jag ärvt. Massor som jag köpt för att jag vill läsa just den boken men "hinner inte just nu". Alla böcker om specifika områden, forskning, biografier, handböcker, konstböcker, sagoböcker, böcker som aldrig slutar fascinera... vad ska man med böcker till när internet finns? Jag älskar uppslagsverk. Jag kan inte förmå mig att slänga ett helt band av Fokus bara för att allt går att googla... Jag tycker att det är fantastiskt att vilja slå upp norrsken och sedan fastna på nors eller Norge eller andra ord och illustrationer som ett uppslagsverk ju är fyllt av. Våra barn skiter i uppslagsverk. Barnen av idag - människor av idag - vill ha allt per nät.

Det är med vemod jag konstaterar att böckerna i realform verkar vara något utdöende, åtminstone när det gäller att ha i bokhyllan. Människor har inte ett behov av att visa att de har ett helt rum fyllt av böcker för att bevisa att de har bildning. Detta koketteri eller hävdelsebehov syftar bakåt i tiden, är omodernt, ej i tiden, inte gängse helt enkelt. Jag som älskar det skrivna ordet, boken som jag vill läsa om flera gånger till, (de är få men omlästa en masse, de som fått äran att hamna i facket: Går att läsa om i Annas ögon) älskar den kunskap som finns att få helt gratis via en bok, älskar möjligheten som litteratur ger alla i hela världen som har fått förmånen att lära sig läsa. Det är verkligen en fantastisk sak, själva fenomenet böcker.

Och nu ska de dö ut i realform, i pappersform, i tjusig förpackningsform, att ta på och titta i. Eller? Kommer bokhyllor fortsätta att säljas som bokhyllor i en inte alltför avlägsen framtid? Kommer det att vara status att ha mycket böcker om tio år? Eller kommer det snarare att ses som en form av samlandet för värdets skull? Eller kommer det inte att finnas något värde i själva boken med dess omslag och lay-out och dess innehåll med många sidor i papper från pappersmassa från skogar som snart inte finns mer? Kommer cyberböcker att ta över och därmed bli lika flyktiga som trollsländans liv om sommaren? Prestige och status? Hur kommer man att bevisa och visa sin kunskap för folk i framtiden? För mig förefaller det medelklassaktigt, krampaktigt och lite sorgligt att böckernas själva existens i ens hem ska bevisa för omvärlden att jag och de mina inte är helt blåsta på kunskap.

Nej, jag är för min dröm om ett enormt collage av hela mitt Fokusband, varje del av bandet blir en egen tavla. Sedan kanske jag säljer dem dyrt. De ska vara en hommage till kunskap, kultur och konst. De tre k:na.

Böcker. Det är ju så att man skulle kunna gråta. Tänk om de inte fanns? Hemska tanke ändå!