Google Earth och CIA fact book och sökande ung man

Igår träffade jag min gamle Amnestyvän som kommer från Indien, han kom hit som tjugotvååring och har nu levt mer än halva sitt liv i Sverige. Han är oerhört behåvad och har två underbart vackra och begåvade söner. Han har precis varit i på besök hos sin släkt i Indien och kom hem i veckan. Vi stämde träff för att jag skulle kunna få lära mig mer om hans födelseland.

Det var helt otroligt, han visade mig Google Earth. Visst har jag skymtat detta verktyg förut men inte fördjupat mig. Nu zoomade vi ner till Bangalore från rymden till denna stad i närbild. Därefter visade han mig sin systers hus i provinsen Andhra Pradest (han berättade att folk brukar skoja och fråga: "Och var ligger första?") . Sedan åkte vi iväg till Queen Charlottes sjukhus i Hammersmith, London, där jag föddes och därefter till huset på Springroad i Feltham där jag bodde tills vi flyttade till Sverige. Tillbaka till Indien igen visade han mig det berg där hans bror har en kvartsgruva, Violstigen sökte vi också upp. Jag är helt begeistrad. Och helt kär i Internet. Vilken värld öppnar sig inte tack vare Internet.

Våra döttrar har suttit vid datorn sedan de började lära sig läsa och skriva. Det har givit dem enorma fördelar, de är helt outstanding vad gäller att hantera allehanda program. Men naturligtvis måste jag ifrågasätta hur bra det är med all den information som väller över våra barn och ungdomar under hela deras uppväxt som vi i min generation var förskonade ifrån. Jag säger förskonade därför att jag inte är helt säker på att våra hjärnor verkligen är skapade att hantera detta flöde. Visst kan den mänskliga hjärnan evolvera därför att det blir uppenbart att vi måste klara all information. Men under tiden kanske vi förlorar många generationer där depressioner och dysfunktioner av alla slag tar över. Back to India!

Min indiske vän visade mig CIA fact book som jag inte kan fatta att jag levt ett helt surf-liv utan att känna till dess existens. Det är en helt otrolig källa för kunskap om alla länder i världen, jag är helt tagen! Ännu en gång känns det som att jag kommer ut ur en grotta! När jag var nitton visste jag precis allt. Idag på min fyrtionionde fördelsedag så kan jag konstatera att jag knappt vet någonting, och tänk så roligt det är att veta det, för tänk vad mycket kvar det finns att upptäcka i livet, I am so happy!

Jag blev visad de olika provinserna, fick en snabblektion i Indiens historia, som jag visserligen hört en del av förut. Jag härstammar från en liten ö som koloniserade världen, imperialismens moder! Jag fick veta hur språken ser ut i skriven form, jag fick 100 rupies och magtabletter. När jag var au-pairflicka i Schweiz när jag var arton år gammal så fick jag prova på att röka en märklig cigarett som bestod av ett enkelt litet hoprullat tobaksblad med en liten rosa sytråd som höll ihop den. Den hade en mild smak som jag gillade och har sedan dess sökt efter sådana närhelst jag rest i världen. Aldrig funnits en enda tobaksaffär som salufört dem. Slutade ju röka för snart tio år sedan men har ändå inte givit upp hoppet om att finna den där speciella sortens cigaretter. För någon månad sedan såg jag en tv-deckare där en misstänkt mördare stått och rökt - bidis! För nu fick jag se cigaretten i tv-rutan och veta vad den hette. När jag frågade min vän om han visste om bidis gick att köpa i Sverige så skrattade han bara och sa att han kunde kolla. Jag visste inte att han skulle resa till Indien och jag visste verkligen inte att jag skulle få göra det. I alla fall hade han skaffat ett paket åt mig. De var ganska starka så jag tog bara några bloss. Men jag tycker att det var fantastiskt av honom att hjälpa mig med att få återuppleva ett ungdomsminne. Jag älskar honom och tackar honom av hela mitt hjärta, för allt.

Igår kväll var vi bjudna till Olles syster som höll avskedsmiddag för Sebastian som åker till Indien imorgon på obestämd tid. Han hoppas kunna vandra i bergen i norra Indien (ryser) för att söka upp munkar och lära om deras insikter. Han ska också resa till andra delar av Asien. Han vill skaka av sig alla familjeband och vara ensam, skippa begäret efter ägodelar och allt som vi omger oss mer av måsten och krav. Han söker. Jag önskar honom verkligen lycka till, må alla skyddsänglar, om det finns sådana, följa hans steg och må han komma hem uppfylld och glad av allt spännande som han säkerligen får uppleva.

Hädanefter ska jag kolla CIA fact book så fort andan faller på. Idag ska jag läsa in mig ordentligt på Sala Idas projekt. Jag hoppas att jag kommer att kunna tillföra något på plats. Nu ska jag inmundiga koleraprofylaxen som jag egentligen skulle ha tagit igår kväll...