Yes, we can!

Så! Det gick! OBAMA! Ska bli intressant att vara i denna tid nästa år och se hur det har gått. Skyhöga förväntningar är inte lätta att börja med.

Jag har ofta tänkt på en otålig egenskap som jag har som förmodligen är rätt så enerverande för människor omkring mig. Jag tycker att det är extremt jobbigt med människor som inte kommer till saken och/eller som talar för långsamt. Det finns folk som gör det till en vana att sväva ut och som med flit tar en längre väg för att komma till kärnpunkten för att de tror att alla sitter i förstenad spänning över vad som komma skall. Jag är ofta flera steg framför och tycker att det är slöseri med tid och känner bara att jag nästan sitter på nålar: Kom till saken! Oftast är det en manlig egenskap, dessvärre. De tycker så mycket om att höra sina egna röster och tror av någon anledning att alla med högaktning hänger på deras läppar och att man inte vill missa ett enda gyllene korn som faller därur. Det är ett koketterande som jag formligen avskyr.

Dessutom kan det vara del av härskarteknik. Jag kan precis innan ha uttalat en åsikt väldigt rakt och tydligt. Sedan tar en man (låt oss kalla honom Bosse) över och säger samma sak men på längre tid och mer invävt. Sedan tar en annan man vid (låt oss kalla honom Lasse) och håller med om det Bosse sa! Det är fascinerande att konstatera att män behöver fler ord och längre tid för sina hjärnor att ta till sig fakta.

Det är klart att jag kan förstå att det finns tillfällen när det behövs en uppbyggnad av ett historieberättande där själva kärnan verkligen ska få dem som lyssnar att bli förvånade, absolut. Men att använda den metoden i styrelserummen och inom politiken när alla ständigt sitter på möten där fakta eller ståndpunkter är essensen för att mötet ska komma vidare är totalt frustrerande. Det finns helt enkelt inte tid att hålla på och svassa kring ämnen och mala på. Tycker jag. Men som vanligt är detta ju oerhört subjektivt. Och en del i "the world according to Anna."

Olle kan ta en längre väg ibland också. Det måste vara skitjobbigt att försöka berätta saker för mig. Vart vill du komma med detta? Vad är det du försöker säga? Jag tror att det är värst när jag är riktigt stressad, då finns det inte plats för onödigt tidslöseri.

Stackars de telefonförsäljare som aldrig kommer till saken när de råkar ringa till detta hem.

Orden som jag älskar så, de redskap vi har att kommunicera med för att definiera oss som civiliserade, de kan ibland bli mina fiender. Och en dag kanske de försvinner på grund av Alzheimer eller demens. Fruktansvärt. Men det är i så fall mina egna jag förlorar och inte andras, först. Nej, det kanske vore dags att tagga ner. Äsch, det har jag inte tålamod till. :-)