Söndagstankar

Fann i min hårddisk en skrivning jag gjorde med inledningen: "Lördagen 25 feb-06 Erstaviken ligger strålande vit i skarp vintersol..." Nästan 2 A4 med en beskrivning av hur jag kände om det mesta. Härledde till det fruktansvärda "smärtans år" 2005 då jag till sist blev opererad för mitt diskbråck och där jag hoppades att 2006 skulle bli "det stora rensningarnas år".

Stycket om politiken då jag hade varit med i den sfären i fem år lät så här: "Det är både fantastiskt och skrämmande. Det är både rena strategier och spekulationer, korten på bordet och dolda agendor. Det är hårda fakta och människor, siffror och kalkyler men också känslor och flum. Det är stimulerande och tröttande. Det är tacksamt gensvar och hotfullhet. Det är tävlan och kamratskap, både mellan egna partivänner och andra partier och dess engagerade. Politik är en enorm mix av totalt motsägelsefulla ingredienser."

Jag skriver fortfarande under på allt detta. Men jag kan också säga att det känns som att ha sugits in i en kärleksrelation som man inte har någon kontroll över men som man absolut inte vill vara utan. Varken relationen eller själva upplevelsen känslomässigt - det är så otroligt roligt! Inklusive tårarna, smärtan och allt som är så fantastiskt njutningsfyllt och kul.

Igår började jag skriva på de olika inledningstexter som är nödvändiga att ha inför budgetfullmäktige. Det blev bara ett halvt A4 vad gäller socialnämnden än så länge. Idag gick det lättare med Folkpartiets gruppledarinledning. Väntar på synpunkter från KF-gruppen.

I fredags innan jag gick på företagarnas cocktailparty skrev jag en öppen inbjudan till alla riksdagsledamöter, partiledaren och partisekreteraren om att vara med på nästa års Prideparad. Hade bifogat ett foto på mig från årets parad som Seved hade tagit med sin mobiltelefon. Genast kom det ett svar från Seved att jag är hans hjältinna! Han gjorde mig så glad!

Cocktailpartyt hos företagarna har jag redan skrivit om på grund av små retfulla incidenter. Men jag glömde berätta om hur trevliga och fina hela styrelsen är och hur roligt vi alltid har det. Eftersom jag helst inte vill peka ut individer med namn (bara Mats Fält) när jag är lite kritisk så blev det "arabmannen". Men jag tycker att det låter ganska vanvördigt egentligen. Han och hans fru är otroligt rara och roliga och gör ett fantastiskt jobb.

Synd bara att jag är den jag är när det gäller toleransen inför dold rasism. Jag kommer inte att ändra mig på den punkten. I am who I am until I die.

Detta är en mycket grå och trist dag rent vädermässigt. Jag måste fixa en lay-out till vår tidning som vi hoppas få ut innan jul. Alltid saker som måste bli gjorda, yeah!