Lång dag

Dagen började med att jag slog på TV:n igen och Barack Obama höll sitt tal. Otroligt faktiskt. Satt vid datorn en lång stund, läste tidningarna, frukost, sedan till kommunhuset. Vi intervjuade den andra kandidaten för pol.sekr.tjänsten. Hon var trevlig och hon var folkpartist vilket jag förstås fann enormt sympatiskt.

Sedan åt Mats Fält, Berit och jag lunch och vi passade på att prata om budgetfullmäktige och hur vi ska lägga upp våra inlägg med mera. Därefter körde Helen D, Mats F och jag till Märsta och på vägen dit satt vi fast i köer på Essingeleden fram till Norrtull i mer än tjugo minuter. Vi skulle dit på uppdrag av Demokratiberedningen för att lyssna på en dragning om deras rådslag som de har haft igång sedan 2005.

Tillbaka till Gamla stan där jag släppte av mina medresenärer och så körde jag som vanligt och parkerade på Riddarholmen. Jag rusade till riksdagens ingång vid Mynttorget där Samuel väntade på mig för att släppa in. Liberal mångfald skulle ha styrelsemöte. Mikael Trolin var gullig och sa att han tyckte att jag borde bli partiledare. Jag var otroligt oartig och svarade att det var det värsta jag hört. Men jag menade det ju inte på det viset. Jag är inte partiledarämne. Jag är bara ledarämne :-) "Anna the boss".

Sedan sprang jag därifrån innan mötet var slut eftersom jag skulle träffa ledarskapsutvecklingsgruppen. Jag har haft en sådan där dag när varje sak har liksom runnit i varandra. Det var i en av luckorna i tid där under dagen som Paul från Sala Ida ringde och frågade hur jag ville resa hem, ensam från Bangalore eller med honom och Hans från New Dehli? Jag kände mig lite förvirrad en stund för jag vill liksom inte bli ett påhäng. Men det är klart att det vore toppen att få se lite mer om jag ändå är där.

Visumansökan kräver en ordentlig påskrift i originalform så jag lämnade den i Annas postlåda på väg hem från staden. Då hade jag fått sällskap av Sara som kom från sitt nya jobb. Hon letade upp mig med ledarskapsgruppen på restaurang Paganini på Västerlånggatan i Gamla stan. När vi kom hem hade Olle gjort mat så hon formligen vräkte i sig. Jag formligen kastade mig på datorn :-) för att skapa en ny stängd grupp på FaceBook eftersom jag lovat ledarskapsgruppen att jag skulle göra det. Sara hade i bilen hem sagt att hon var "dödstrött och vrålhungrig". Nå, ätit har hon gjort.

Men plötsligt förkunnade hon: "Jag åker in till Spybar!"
"Men du var ju dödstrött?" protesterade jag lamt.
"Inte nu längre!" svarade hon medan hon snabbt provade ut tre olika kreationer.
"Är du beroende av något?" frågade jag odiplomatiskt.
"Ja, absolut! Nej, vilken kränkande fråga, mamma!" sa hon då och bestämde sig för en fjärde outfit och kastade på sig kappan. Ut genom dörren och borta.

Här sitter jag vid datorn som en klump. Kan det vara något med levern? Jag känner mig så stor, magen blir bara större och större och jag vet att det inte går att skylla på graviditet, så vad kan det vara? Martin N, vårt oppositionsråd och jag har slagit vad om en flaska Champagne att den som går mer mest i procent av sin kroppsvikt fram till 10/12 ska få flaskan. Än så länge ligger jag pyrt till. Jag måste montera upp boxningssäcken, den gör ju noll nytta liggandes på golvet. Kanske borde sluta köra bil?