EU-parlamentsvalet

"Stor mage fördubblar risken att dö i förtid": DN. "Bukfetma fördubblar risken att dö i förtid": SvD. Det är ganska sällan som båda morgontidningarna har nästan identiska rubriker. Personligen tycker jag att stor mage låter vänligare än bukfetma. Bukfetma låter också som syftning till det männen får, jag ser de där stinna, hårda bukarna som så många män börjar ha tendenser till redan när de fyllt fyrtio som sedan sakta men säkert är i någon slags "full blom" i femtiofem- sextioårsåldern. Tryck på en sådan mage. De är som stenbitar.

Jag har en mjuk och samtidigt stinn mage, det är inte alls så där som männen får. Så jag håller på uttrycket stor mage för det blir mer jämställt. :-) Ja, ja. Lite svammel är det ju. Men även om inte själva hotet mot risken att dö i förtid är min motivation eftersom jag känner varje dag att jag har fått så mycket som så många inte fått så då är det väl OK att dö nu då. Min motivation är att jag medan jag lever inte vill ha en tung, dallrande klump på framsidan av min kropp som hindrar mig från att röra mig med lätthet och spänst. Så that does it! Nu får det vara nog. 2009 blir ett år med både askes och njutning har jag bestämt. Jag tror dessutom att jag har ett ansvar med min rygg som opererats att faktiskt stävja framtida problem, vilket jag definitivt inte gör just nu.

Efter lunchen hade jag en träff med förvaltningschefen då vi pratade om hur läget ser ut ekonomiskt. Naturligtvis pratade vi också om det förestående budgetfullmäktige som går av stapeln idag. Från 15.00 till 23.00 är det meningen att vi ska sitta och traggla oss igenom alla förvaltningar med tillhörande debatter om olika detaljer. Det är rätt mastigt. Visserligen får vi gå och äta en timme. Får berätta mer innan jag åker.

Lovade att plocka upp lilla Ragnhild som varit aktiv i fyrtio år i partiet kommunalt. Hon är som en pigg liten gammal ekorre. Vi parkerade i närheten av landstingshuset där EU-hearingen skulle ske. Väl där så började fler och fler av kandidaterna dyka upp. Jag kastade mig på Maria Leissner som har varit vänlig nog att lova oss sin närvaro på kommunföreningens årsmöte 2009. Men vi har bara haft mailkontakt så jag ville ju presentera mig. Hon är mycket trevlig och jag tror att hon blir en toppenbra kandidat i valet.

Alla tjugotre som kommit, en del från andra delar av Sverige, presenterade sig i olika omgångar och fick blandade frågor av Birgitta Ohlsson som var moderator. Per Altenberg fick jag ånyo en känsla av något mycket gott, ja, faktiskt en godhet, en styrka med ödmjukhet som tilltalar mig mycket. Vi har många bra namn på listan förutom dem jag nämnde. Olle Schmidt är otroligt duktig och Marit, som kallades "Madame Cadavre" i Bryssel för att hon brann så oerhört för djurhanteringen och åstadkom mer än någon annan parlamentariker allena har åstadkommit före henne, är ju med på tåget igen.

Maria Bergström och Yvonne Stein får jag inte glömma, de är också nominerade och kommer ju från den ledarskapsutvecklingsgrupp om åtta kvinnor som gått utbildning tillsammans detta år där jag varit med. Vi har "bondat" och bildat grupp på FB där vi ska kunna hålla kontakten och utbyta tips och stöd till varandra. Att vara ledare i denna sfär och kvinna är inte så himla lätt. Jag får ta det i ett eget inlägg. Men Yvonne har arbetat i Bryssel och har stor insikt i vad som behöver göras. Maria drivs av sitt miljöengagemang. Jag är stolt.

Överhuvudtaget så får jag en känsla av väldig ömhet för alla dessa människor när vi samlas i olika sammanhang. Det låter lite sektliknande. Men alla arbetar så hårt och det blir faktiskt en samhörighet som bara går att få om man vill mot ett gemensamt mål, man förstår varandra och är av "samma skrot och korn".

Alexander Bard var där med Seved och Henrik och jag har bara mailat med honom och talat med honom per telefon. Jag kramade om honom och då sa han: "Jag förstod av hur du är på FB att du ha den där energin." Ibland känns det som om människor pratar om någon annan. Begriper de inte vilken liten ickekommunikativ lurv med tovigt hår och lortig morgonrock som finns härinne?

I alla fall så var han på något sätt söt i sina shorts som räckte till knäna och keps och skägg, mycket smärtare än jag märkte när jag var och lyssnade på honom på Liberati (där jag faktiskt OCKSÅ hälsade på honom men det har han glömt, han fick ingen kram första gången) Jag är ingen skäggkvinna. Hm, det lät konstigt. Jag menar att jag inte är appellerad av män med skägg. Men det spelar ju ingen roll med honom. Jag dras ju inte till honom på det sättet så därför är det nästan lite charmigt med skägget.

Annars tycker jag skägg är grose! Usch!

Blev intervjuad av en av de underbara retorikerna som vi hade engagerat för en bättre ton i kommunfullmäktige under förra mandatperioden. De kom på grund av att jag skrev ett öppet brev till alla gruppledarna i kommunen och efterlyste en ton och ett sätt att kommunicera som inte skulle repellera (ja, tycker att det passar med det ordet när vi nu hört appellera en stund tidigare) besökare i KF. Detta var resultatet av att min dotter varit på besök med sin klass och hon var chockad och hade avsmak. Vi tog då i demokratiberedningen ett beslut om att bjuda in retoriker som skulle kolla oss och lyssna på oss och sedan komma med en liten rapport. de kom från retorikklasser på Södertörns Högskola.

Dagens Samhälle intervjuade Mats Fält om detta trots att han aldrig skulle kommit på idéen över överhuvudtaget, han förstod inte att det behövdes ens. Men han tar åt sig äran därför att han är ordförande i Demokratiberedningen och därför att han saknar egna initiativ. Bitter? Jag? Nej. Eller... NEJ, det får jag absolut inte bli! Huvudsaken är att saker blir som jag vill, så får väl resten av världen ta åt sig. Det kommer alltid att finnas detta fenomen. Det är svårt för en person som nästan är helt i avsaknad av armbågar att lära sig mopsa upp sig och bli kaxig och självsäker. Inte ska väl jag?

Tillbaka till intervjun. Hon ska skriva en bok. Hon ville veta hur jag såg på min roll som politiker när det gäller förtroende och hur man ska bygga upp det med medborgarna för att försöka motverka politikerföraktet. När jag berättat om min syn på saken bland annat med hjälp av ord som rättrådighet och uppbyggnad av välvillighet (och många andra ord) så framstod jag som ett osannolikt under och ett helgon i politikens värld. Jag sa det också: Jag låter så klyschig så att det är otroligt! Hon får sovra och se vad hon kan använda. Jag kommer att vara avidentifierad men boken kommer ut nästa år på Nordstedts förlag :-)

Nej, nu måste jag skriva inledningen till socialnämndens del i budgetfullmäktige. Wish me luck and strength att ta mig igenom denna dag.