Söndag på Tyresö

InDesign, InDesign... för att underlätta vårt (kommunföreingens) skapande av en tidning har vi tagit en mall från Huddinge. Även Stockholmsliberalen ges ut skapad i InDesign. Men detta underlättande rörde till det så att vi nu är fyra månader försenade med utgivningen. Egentligen längre men jag försöker krishantera i mitt huvud. På söndagens morgon slog jag på datorn och försökte få ordning på de filer som låst sig med testprogrammet som jag arbetade med som skulle räcka en månad. Det ser ut som att jag kommer få göra om allt från början. En del i uppdateringsprogrammet går att rucka, annat inte. Det här kunde varit så himla lätt! Men det ska banne mig bli ordning! Jag vankade fram och tillbaka framför datorn i morgonrocken, satte mig och markerade text eller försökte lyfta en rubrik. Sedan vankade jag igen.

Klockan fem över tolv ringde Karin och frågade om hon skulle gå ner och ställa sig och vänta på mig? Jag skulle ju vara hos henne först klockan 13.00... H-e, jag hade glömt att ställa om klockan i vardagsrummet... Kastade på mig kläder och körde in till Söder, plockade upp Karin och sedan åkte vi till daddy Clive som ligger på Danderyd. Vi gick därifrån inte lika beklämda som vi varit innan men det känns ändå mycket tungt. Jag kontaktade gruppboendet där min gamla moster har bott i fyra år. Hon har blivit sämre i den Alzheimer som hon har haft i tolv år. Vi fick höra att hon inte äter längre och mest ligger och sover så vi tog vägen förbi och tittade till henne eftersom boendet ligger vid Roslagstull. Hon låg och sov och är så mager som en liten fågel. Den moster som var en extramamma för oss under hela vår uppväxt, som kontrasterade vår egen mamma i sitt sätt att vara och hur hon klädde sig, som var så generös och stilsäker och rolig och skitjobbig, hon försvann för mer än tio år sedan. Och snart måste ta farväl av henne helt och hållet...När jag kom hem var jag psykiskt helt slut. Hade lämnat datorn på för att inte ge upp på tidningsarbetet. Men det var inte lätt. Medan jag satt där vid datorn och klurade ringde hemtelefonen. En person som jag uppskattat och värderat högt ringde och domderade med mig. Det blev droppen på den söndagen.

Jag undrar faktiskt vad människor anser att förtroende för varandra bygger på? Det verkar kunna vara enkelriktat emellanåt. Jag brukar alltid tänka: Ömsesidigt förtroende är det enda som gäller i mänsklig interaktion. Det är en helt annan sak när man talar om förtroendevalda och att medborgarna ska kunna ha förtroende för sina politiker, där kan man som förtroendevald endast göra allt i sin makt för att motsvara det förtroende som förväntas att man ska leva upp till. Gensvaret, som jämförelse till ömsesidigt förtroende, är helt enkelt fortsatt förtroende en mandatperiod till.

Men i det dagliga arbetet med medmänniskor så kan det inte vara OK med enkelriktat förtroende. Ett stort dilemma när det handlar om personer som man bryr sig om. Har man olika ingångslägen är det bäddat för konflikt.