TGIF

So - another week has come to an end! I onsdags åkte jag och hämtade den äldre dam som vunnit första pris på Demokratidagen vi hade 24 oktober. Det har tagit sin tid att få till ett datum eftersom Indien och magsjuka kom emellan. Sedan var det julhelgerna. Priset var att få äta lunch eller middag med två av politikerna. Damen ifråga valde mig och oppostionsrådet Martin Nilsson (s). Vi åkte och lunchade på Kumla Herrgård. Sedan susade jag till Nacka polishus för att lyssna på en uppföljning av Barncentrum och läget idag. Därefter in till riksdagshuset där Liberal Mångfald Stockholm skulle ha styrelsemöte. Natten till torsdagen blev skitjobbig eftersom stödbandaget på Soleils brutna fot åkte av innan vi skulle gå lägga oss och sedan åkte det av tre gånger till. Jag var helt slut på torsdagsmorgonen eftersom jag sov ytligt eftersom jag var orolig för Soleil hela tiden. På morgonen ringde jag genast Bagarmossens Djursjukhus och där sa man att jag måste komma på akuttid. Jag blev involverad i en kort diskussion som gick ut på att jag ju inte är försvarare av försäkringsbolagen men det är ju svindyrt! - och att det här inte var mitt fel. Svaret jag fick var att det var väl inte deras fel heller... Men sedan tystnade kvinnan jag talade med och sa tvärt: Kom 10.50 då! Tack snälla! svarade jag. Jag spenderade tre timmar av torsdagen med att träffa en veterinär och en sköterska och de lade om stödbandaget igen och jag behövde inte betala. När jag kom hem satt det kvar 10 minuter! Jag tror att jag blir galen!

Soleil är den mest stoiska person jag känner :-) Ja, inte hund, utan person. Ingen jag träffat på har varit så tålmodig och vid gott mod som hon med två brutna ben i kroppen där stödet för att det ska läka konstant försvinner. Hon ler mot mig, ibland gråter hon helt tyst när hon tror att jag inte ser, ibland ser hon sorgset på mig men hon litar ändå på mig.

Lyckats boka in olika människor som ska vara med på HBT-liberalers medlemsmöten under våren. Liberatimöte i april är på gång, temat är den nya svensken/svenskheten.

Åkte till IKEA för att köpa ben till mitt planerade hemmagjorda bord. På tillbakavägen stannade jag till på kommunhuset för att skriva på ett LVU. Sedan hem för att vänta in en väninna som jag inte sett på länge. Vi drack te och åt rostat bröd. Det är intressant att prata med vänner om saker ur olika perspektiv. Jag träffar så oerhört många olika personligheter hela tiden. Men det är inte så tätt mellan egna stunder med nära vänner, oftast träffas man i skock, så att säga. Det bästa jag vet är kontrasten mellan att träffa massor av folk och att få vara totalt ifred och ensam. Det är en överlevnadsstrategi för mig.

Olle kom hem senare på kvällen och hjälpte mig upp med den tunga ekbrädan som skulle bli bord. Jag skruvade på benen och den verkade rank. Olle var inte happy. Han menade att det var för smalt. Jag argumenterade att det skulle komma ett till lika smalt som i vanliga fall ska stå jämte detta. När vi har mycket folk drar man bara isär dem och sätter ihop dem på längden till ett långbord som kan rymma dryga tjugo pers. Jag tycker att det är lysande. Nej, Olle gillar mitt bord som moster räddade från Alfort & Cronholm, ett enormt direktörsbord som är 95 cm i ena änden och 165 cm i andra änden samt 240 cm långt. Jag tycker också att det är läckert men det tar verkligen upp hela rummet och det är otroligt svårt att duka så att man känner att man sitter nära varandra när man inte är många. Jag har verkligen kommit in i förändringsådran nu för här möbleras om och tas bort prylar och hängs om tavlor etc. Natten var nästan lika jobbig som föregående för jag vill inte att Soleil ska hoppa från sängen men det är så kallt på nederrvåningen så att hundarna måste få vara varma ett tag. Imorse vid sju gick jag ut med hundarna (efter att ha fått lägga nytt stödbandage igen) och sedan fick Soleil vara i hundbur, ett råd jag fick av denna tredje veterinär jag fått träffa. Soleil ska inte vara så aktiv som hon har varit, hon hoppar och rör sig alldeles för mycket. Så fick jag slumra en liten stund på morgonen men jag är helt slut.

Vi pratade energiskt om bordet innan Olle åkte iväg till jobbet. Han gillar inte ranka bord, men det gör ju inte jag heller. När vi pussat adjö och han hade gått tog jag och skruvade fast benen lite till och ser man på: Det blev stabilt som en sten. Ringde genast Olle och berättade. Jaha, sa han. Det var väl bra. Min man gillar inte förändringar. Kanske är det min smala lycka.

Måste åka till IKEA igen och skaffa ytterligare en bräda och fyra ben för att "prove my point" för husband. Ikväll ska vi ha middag med vänner. Helgen med röjning, arbete med tidning, läsning av handlingar med mera, med mera väntar. Året är igång!