Beckmans modeshow

Från Elfsviks udde och Hamamen på Lidingö åkte vi direkt in till city och parkerade vid Nationalmuseum. Sedan promenerade vi till Berzeliipark och Berns. Där stod långa tjusiga Sara och långe trötte Olle och väntade. En hord av folk väntade på att släppas in och till sist släpptes alla ner till clubrummet där en long catwalk var lagd av en vit gummimatta på golvet. Vi fick platser ihop mitt framför på tredje rad. Efter en stund med rytmisk, provokativ ganska hög musik så började showen.

Varje elev hade sitt eget utvalda tema och sin musik. Kreationerna avlöste varandra, en del så otroligt arbetade och totalt utflippade så det gick inte att föreställa sig hur de kunnat komma till. Andra mer återhållsamma och lättare att ta till sig. Emilies fanns någonstans mitt emellan med sitt torn-, tak och tinningar tema i svart vitt och kopparfärgat. Hennes klänning där kjolen var formad som ett sexkantigt kopparfärgat torn med små fönster på var så ball. Hennes modeller hade små hättor på huvudena istället för olika frisyrer. Slutligen när ens ögon och sinnen tagit in så att man nästan storknade så kom alla eleverna ut hand i hand med en utvald modell och gick catwalken ett varv, de med. Vi tjoade och hejade på Emi som var jättesnygg och kunde varit modell själv.

Jag gick in bakom kulisserna för att ge henne champagnen och blommorna vi tagit med till henne. Hon var väldigt glad och lättad och skulle säga hej då till modellerna så skulle hon komma ut för att hälsa på resten av familjen. Alla kramades och Emi berättade att MaxFactor höll fest på kvällen. Det skulle festas flera kvällar i rad i olika grupperingar. Jag kan förstå vilken anspänning som måtte släppa efter flera års längtan: Hon tillstod att detta var vad hon längtat efter sedan hon började på Beckmans! Denna kollektion är den kollektion som eleverna får vara säregna och då de inte behöver vara "säljbara". Nästa kollektion förväntas en helt annan kommersialism. Vi skildes åt efter ytterligare kramande och pussande. Sofia skulle gå åt motsatt riktning för att träffa sin kusin Josefin och övernatta hos henne. Olle hade ställt bilen i Bollmora för att han avskyr att leta parkering inne i stan. Sara skulle till sitt arbete i Västberga. Vi släppte henne vid Slussens tunnelbana och susade till Tyresö. Jag släppte Olle vid sin bil och åkte ut till hundarna så att de kunde få komma ut och kissa.

Soleil hade naturligtvis tappat sitt bandage. Jag var stressad eftersom jag skulle till ett möte i kommunhuset klockan tre. Men jag andades lugnt, lade Soleil på bordet och bandagerade varsamt om hennes lilla fot och ben. Så där ja, hjärtat. På med tratten igen, ja, du viftar på svansen ändå, lilla gullevän!

Mötet jag hade bokat var med Mats F som är ordförande i demokratiberedningen där jag är viceordförande. Per-Olof Lindfors som ska bli ny sekreterare skulle vara med också. Detta är ett område som jag brinner för. Mats vill egentligen lägga ner denna beredning men har mage till att insistera på att vara ordförande ändå vilket resulterar i att ingenting händer om inte vi andra driver. Tröttsamt. Jag säger att jag kan vara ordförande istället. Nej, det går ju inte för sig! Men vad VILL du med denna beredning då? frågar jag. Han svarar inte. Per-Olof tittar på oss... Vi diskuterade hur vi skulle gå vidare med olika redan påbörjade projekt och aktiviteter och att vi ska förankra i fullmäktige till vilken beredningen ska rapportera.

Innan mötet hade jag rusat till plan 2 för att skriva på ett LVU. När jag kom till plan sex tio i tre fanns ingen Mats där trots att det var han som initierat mötet. Jag ringde på hans mobil. "Var är du?" "Hemma" "Men du sa ju klockan tre?" Mats lät yrvaken.

Give me a break! Han är totalt hopplös. Några minuter efter vårt samtal där han bedyrat att han skulle komma på stört dök PO upp och undrade var Mats var...

Satt och arbetade med attesterande av olika fakturor och det var struligt med ekonomisystemet. Lassana, en partivän, tittade upp en halvtimme och ville be om råd. Han berättade att läget i Mauritanien sakta håller på att stabiliseras på grund av hot om sanktioner från Afrikas samvälde och EU. Projektet som är ansökt till Forum Syd om företagande för kvinnor och demokratiarbete har fått ja! Mycket goda nyheter! Lassana bad mig hjälpa till med ett studiebesök på tidningen NU vilket jag gärna ska göra allt jag kan för att medverka till.

Arbetade med skrivningar till DB som sedan ska skrivas vidare till KF enligt det vi hade pratat om på mötet med Mats och PO som jag berättade om. Sedan åkte Mats, vår nya politiska sekretare Maria och jag till Folkpartiets lokaler för att ha alliansmöte. I vanliga fall brukar vi vara på moderaternas lokal men eftersom Berit är bortrest så föreslog Mats Larsson, min partivän och vice ordförande i kommunstyrelsen, att vi skulle vara hos oss. På plats fanns även vår ekonomichef, vår tekniske chef och vår kommnchef. Plus förstås företrädare från alliansens alla fyra partier som sitter i kommunstyrelsen. Vi gick igenom olika frågor och diskuterade aktuella ämnen, en del rent praktisk, annat mer ideologiskt. Ett ärende har hanterats frapperande dåligt av vissa tjänstemän, nonchalant rent av. Jag sms:ade till Mats Lindblom som kan detta väl men som inte sitter i KS. Tittade bakom mig, då satt han där på en stol! Ja men hej, visste inte att du var här! Jag har sms:at till dig! Jag vet, sa han leende, jag har svarat! :-) Vi gick ut ur lokalen och pratade igenom det han visste och sedan berättade han för resten av gruppen. Jan Larsson hade försigkommet bjudit in honom på grund av just dessa specifika kunskaper i ärendet. Mycket bra!

Olika ärenden tenderar att väcka olika starka känslor hos olika individer. Som vanligt blir jag otålig när det är för mycket kringsnack. Jag blev kanske lite ohövlig till och med. Men man måste vara stringent när människor lägger kvällstid och fritid till att vara på möten. Det är så få av oss som faktiskt kan arbeta med detta på "heltid". Respekt, hålla tider, vara inte alltför omständliga, det är min devis. Detta måste man inte minst tänka på om vi ska få ha yngre människor med oss... Jag vet inte hur jag ska kunna få genomslag för mitt tänkande, det verkar hart när omöjligt bland gubbarna att förstå detta.

Kom hem väldigt trött men ändå nöjd, det hade ju varit många olika sinnesintryck på samma dag, både fysiskt och psykiskt: kroppen tvagad i ett moln av lavendel - kontrast - ögonen och hjärnan indränkta med synintryck från modevisning - kontrast - märklig diskussion med person som egentligen skiter i demokratifrågor -kontrast - samtal med Lassana om Mauritanien som har diktatur, månggifte och slaveri och extrem fattigdom - kontrast -möte med stinna kommunpampar på olika nivåer där vi fåtal kvinnor nog finner ett slags systerskap i känslan av att det kunde väl ältas mindre!