torsdag 22 januari 2009

EP-valet

Har skrivit en artikel till NU som jag hoppas kommer in. Just nu känns det tjatigt med kärnkraft, kärnkraft och kärnkraft. Vi ska inte vara beroende av rysk gas! Sedan kom: Vi ska uppgradera försvaret, Ryssland ligger nära och landets ledare är inte pålitliga! Det är välddigt mycket "Ryssen kommer!" Visst finns det sanningar i det som JB dryftar i medierna. Samtidigt känns det som att invagga folk i en bedräglig och orealistisk säkerhet när man talar om att lägga mer resurser till vårt försvar. Dagens krigföring känns så slutgiltig och Sverige är ett land som jag inte ens kan föreställa mig bedriva krig. Tror inte vi skulle klara en dag ens. Jag kan inte se oss klara större kriser överhuvudtaget. Våra kynnen är inte lagda åt det hållet.

Artikeln är ett svar på en artikel i första numret i år som handlade om att kärnkraften är bästa bidraget för minskade växthusgaser. Raggo har hjälpt mig med fakta.

Har hämtat biljetterna på Chinateatern till föreställningen av The producers. Vi ska gå och se den om några veckor och ta med oss Nisse och Eva. Jag har varit på Hellströms Guld som är If:s värderare vad gäller smycken med fotografier på min safir och briljantring. Den som jag kastade i soporna :-(

På länsförbundets styrelsemöte pratade vi mest om EP-valet. Jag är besviken på att Maria Leissner hoppat av. Det måtte vila en förbannelse på kvinnor och namnet Maria i samband med folkpartiet och EU-parlamentet! Maria Carlshamre var den värsta besvikelsen för partiet någonsin. Hon gick ur Folkpartiet men satt kvar i parlamentet resten av mandatperioden och lyfte skyhög lön utan att arbeta för liberalismen: omoraliskt, oetiskt, ohederligt, oschysst! Jävla hagga. Det står jag för.

Och nu Maria Leissner. Hon säger sig hoppa av för att hon inte vill bli en offentlig person igen. Jag fattar ingenting! Det visste hon ju att det var de förutsättningarna som gällde när hon gick med på att nomineras. Hon gjorde stor comeback med att komma på tredje plats, otroligt. Någon sa ikväll att: Hade hon väntat sig större stöd? Typ, att hon ville komma etta? Men tredje plats är ju enormt bra! Känner mig helkonfunderad. Och som sagt besviken.

Vi diskuterade Europaprogrammet. Och vi gick igenom vissa textändringar. Vi skickar in dem från styrelsen men det kommer att vara vi som ledamöter i partirådet från Stockholms län som får försvara dem. Om några veckor bär det av till Göteborg och partirådet och fastställande av EP-lista och Europaprogrammet. Ska bli spännande. Soleils bandage har för första gången på en hel vecka suttit kvar i mer än tre timmar, pust.

5 kommentarer:

Michael Karnerfors sa...

Hej!

Har du möjlighet att ge en sneak-preview av artikeln om kärnkraft? Jag är nyfiken. :)

Anna Steele sa...

Eftersom jag inte vet om jag blir publicerad så vill jag helst vänta. Men tack för intresset. mvh Anna

Michael Karnerfors sa...

Ok, kan jag då få fråga om dina åsikter om ämnet kärnkraft i allmänhet? Vad tycker du, och hur har du resonerat? :)

/Micke

Anna Steele sa...

Jag har varit skeptisk mot kärnkraft hela mitt liv men inser verkligen att vi behöver den. Det finns statistik på hur länge vi har tillgång till uran som ingen talar om men det ska jag nog börja göra om det blir nödvändigt. Om det inte fanns något att säga om det vådliga med kärnkraftens kringeffekter, såsom hantering och förvaring, eventuella olyckor (det är alltid bara en tidsfråga) samt det faktum att det finns krafter som vill använda sidoprodukter i krigssyfte så skulle jag inte ha något emot det. Naturligtvis! mvh Anna

Michael Karnerfors sa...

Jag har varit skeptisk mot kärnkraft...

Här är viktigt att notera skillanden mellan skepsis och tvivel. Mer om det i slutet av detta inlägg.

Det finns statistik på hur länge vi har tillgång till uran som ingen talar om men det ska jag nog börja göra om det blir nödvändigt.

Det finns rätt många som talar om tillgången på Uran, som exempelvis min kompis Johan Simu.

Vissa talar om Peak Uranium... men det skall påpekas i sammanhanget att inte ens Hubbert som forumlerade Peak-teorierna trodde på Peak Uranium.

Det finna mycket att diskutera om detta, men jag väntar till dess att du har sagt ditt så att vi har en gemensam grund att diskutera utifrån.

Om det inte fanns något att säga om det vådliga med kärnkraftens kringeffekter, såsom hantering...

Vad anser du är problemet med hanteringen? Låt höra.

...och förvaring...

Åh? Vad anser du är problemet? Jag är uppriktigt nyfiken. Låt höra.

...eventuella olyckor (det är alltid bara en tidsfråga)...

Är det? Och vad är det du menar händer då? Utveckla och berätta din åsikt.

...samt det faktum att det finns krafter som vill använda sidoprodukter i krigssyfte...

Vilka sidoprodukter? I vilket krigssyfte?

Menar du kärnavfallet? Låt mig upprepa mig själv från en annan blogg jag postade på i morse:

Använt kärnbränsle lämpar sig sig inte alls till kärnvapenproduktion eftersom det plutonium som finns däri inte är rent vapenplutonium (Pu-239) utan består av minst 3 andra isotoper också, bland annat Pu-240 som helt saboterar ett kärnvapen. För att kunna använda utbränt kärnbränsle i ett vapen måste den som tillverkar vapnet utföra dyr och svår isotopseparering.

Ett betydligt enklare sätt att få Pu-239 är att bygga en för ändamålet avsedd grafitmodererad reaktor av kanaltyp, som de i Hanford eller Windscale. Kunskapen om hur man gör det är över 60 år gammal och vilket halvdassigt ingenjörsteam som helst fixar det. Se bara på Nordkorea som lyckades trots att de inte ha en enda kilowatt installerad civil kärnkraftseffekt, samt levde under hårda sanktioner, samt dessutom är ett av de mest efterblivna industriländrna är världen.

...så skulle jag inte ha något emot det.

Detta är skepsis. Att säga "Om vi ser en lösning på dessa problem, då accepterar jag det". Att hålla dörren öppen för att det kan finnas lösningar. En tvivlare ser inte att det kan finnas lösningar, men en skeptiker gör det.

Så... om du nu är en skeptiker och inte en tvivlare, låt oss samtala om dessa issues och se vad vi kommer fram till. :)

/Micke