Umgänge

Igår släpade jag mig upp 6.40 och tog ut hundarna. Tidningarna hade inte ens hunnit komma. Pisstrist. Klädde mig i jeans och tröja, inget smink och sedan åkte jag för att hämta Mathias som är gruppledare i socialnämnden från (s). Vi hade bestämt på nämnden att vi skulle justera protokollet 08.15 på plan 3 i kommunhuset. Väl där satt vi och läste igenom protokollet samtidigt som vi småpratade om allt möjligt. Mathias är otroligt trevlig. Anita, nämndens sekreterare var med också. Vi skrattade mycket.

Sedan tog jag svängen via ICA och väntade in croissanterna som inte var klara. Ville överraska Sofia med varma nybakta sådana. Valde förutom den vanliga sorten även med choklad och med vallmofrön och mandelmassa. Så fett och så onyttigt - och så himla gott! Väl hemma hade tidningarna äntligen kommit så jag gjorde kaffe och satt och tryckte i mig varma croissanter. Sofia vaknade framåt elvatiden. Hon njöt precis som jag av det färska brödet.

En förvaltningstjänsteman ringde och behövde vissa påskrifter under dagen så jag duschade och gjorde iordning mig för kvällens middag som vi planerat för de anställda på Strukturdata. Varje år har vi middag före jul. Olles devis är att istället för julbord bjuda på extremt fina delikatesser som man inte äter varje dag. I år vankades gåsleverpastej, coer de filé provencale på hjort samt glass och färska hallon.

Åkte till kommunhuset och läste igenom och skrev på det jag skulle. Gick upp till plan sex med några ljus till mitt rum. Där var förstås Mats (m) inne hos sig. Vi önskade varandra god jul för femtioelfte gången. Efter lite rundsläntring i centrum åkte jag hem och började preparera bordet, ta fram stora ljusstakarna och tända lyktor. Olle korkade på min begäran upp Amaronen för 250:- för jag blev så oerhört sugen på ett gott glas rött. Och det var väldigt gott. Rekommenderas. Men det hör ju inte till det billigaste vinet man kan köpa.

Så småningom kom gänget och vi öppnade en magnum äkta champagne som vi drack till gåslevern. Den var förstås gudomlig liksom gåslevern men jag fick Olle att lova att vi aldrig mer ska köpa gåslever. Det är inte OK med hanteringen av gäss och hur man producerar gåslever. En flaska champagne till gick åt, men det var i normalstorlek.

Vi åt och pratade och drack och det var verkligen trevligt. Sedan drog vi upp volymen på musiken och dansade en del. Vid 00.45 åkte de sista gästerna hem till sig. Olle kunde knappt gå och det sista han gjorde innan han stöp i säng var att ramla in i en stor tavla som hänger på väggen i trappan upp till sovrummet. Glaset gick i kras, några bitar som föll ner var enorma. Jag såg på med stoiskt lugn. Vad kan man göra utom att prata om det nästa dag. Vilket jag förstås har gjort nu när han vaknat till lite. Han var inte så glad utan lite skamsen. Det är inte lätt.

Jag har diskat alla fina assietter, allt finporslin och alla glasen. Jag har röjt undan festen. Jag har mailat till If. Det är så himla sorgligt för jag har gjort något som bara inte får hända. Jag har av misstag kastat bort en safir- och diamantring som jag fått av min moster. Den var utsökt med en otroligt vacker och ovanligt ren djupblå safir. Jag vill kräkas. Det skedde på grund av att jag tappat en brilla och skulle då ta den jävla ringen till det jävla Hellströms guld på Östermalm där det i princip är omöjligt att parkera. Jag lade ringen i ett kuvert tillsammans med det papper jag fått från If med skadenummer och sådant. Tog kuvertet till bilen men hann inte åka in till Östermalm så då ville jag inte ha kvar ringen i bilen. Skyfflade ner kuvertet plus en massa handlingar i en kasse som jag tog in till huset. Sedan tog jag miste och trodde att det var sopor så jag tog och kastade kassen i soptunnan dagen före tömning. Jag måste varit sjuk i huvudet, tvärborta, på grund av magsjukan. Någon annan förklaring har jag inte.

Ringen kommer aldrig att kunna ersättas till sitt egentliga värde, det betyder att jag aldrig kan köpa tillbaka en lika vacker och kostsam ring. Det i sig är vidrigt. Men på det: Om jag hade fått välja på att bara kasta bort den eller att använda pengarna till välgörenhet så hade jag förstås valt det senare. Åh, jag tycker att det är så fruktansvärt! Ändå är det ju bara världsligt. Ingen människa kom till skada. Det svider bara inuti mig, jag ältar och ältar och jag kan inte bli kvitt tankarna på ringen som jag burit varje dag sedan jag fick den, i princip. Jag saknar den.

Ja, nu har jag fått gnälla om det. Om en stund ska jag åka till sagda moster till hennes gruppboende med lite choklad och en blomma. Vi kan inte längre ha med henne på olika familjeträffar, hon blir agressiv och mycket orolig och kan dessutom inte gå så bra längre.

Sedan ska jag få min årliga middag med bio av syster Karin. Vi gör så sedan några år att vi bjuder varandra på mat och film istället för presenter när vi fyller år. På så sätt säkrar vi åtminstone två tillfällen om året när vi ses alldeles själva och får umgås en stund. Visst är det fiffigt? Thaibåten och Bond blir det denna gång. Ska bli så nice!