Livstycket

I Tensta finns Livstycket som arbetar med kvinnor främst med utländsk bakgrund som syr och skapar tillsammans för att främja självkänsla och integration. Den 16 september kommer man att ha modevisning på Nordiska muséet och då ska jag få gå på catwalken. Jag ser framför mig hur jag snubblar och ramlar... Nå, igår var jag och provade de kläder som eventuellt kommer att vara de jag ska få bära, sydda efter mina mått. Fantastiska skapelser med intrikata detaljer och underbara färger. En outfit skulle jag vilja ha själv genast, det var så snyggt! Vi ska träna hur man ska gå i helgen och det ska bli kul att få träffa de andra kvinnorna som ska vara med på visningen.

Efter provningen så släntrade jag runt i Tensta som jag inte sett så mycket av förut. Med dryga fyrtio procent av de boende med utländsk bakgrund kändes det som att komma till en annan värld. Affärerna hade annat utbud. Halalkött, skönhetsprodukter som jag aldrig tidigare stött på och många billighetsaffärer. Jag köpte en kartong baklava (söta små kakor som dryper av socker och fett oftast gjorda på en bas av nötter med krispigt bakverk på filosdeg) och fyra meter vaxduk med guldtryck som jag aldrig skulle kunna få tag på någon annanstans (kul att ha till fest på altanen). Jag köpte sex meter spets att kanta för korta klänningar med och skor för femtio kronor paret. Stora knippen med koriander och krasse på torget samt färska fikon. Jag kände mig malplacé men stortrivdes.

Sedan in till planerat lunchmöte i stan, därefter till kommunhuset för påskrift av omhändertagande av barn.

Det som har hänt detta år för min del har ökat mina reflektioner kring liv och död, hur ser vården ut i livets slutskede och vad innebär egentligen ett livstestamente? Jag har flera gånger varit med om hur man när man är frisk frenetiskt talar för sin rätt till livskvalitet snarare än livsuppehållande och att man absolut inte vill bli ett "paket"och när verkligheten kommer i kapp så har man inte en tanke på ett kortare men kvalitativt bättre liv utan man vill bara leva, man vill inte dö!

Jag har också tänkt mycket på normer som vi omedvetet får till oss redan vid födsel och jag tänker mycket på hur man ska få bort känslan av vi och dem när det gäller människor med utländsk bakgrund. Det ingår i människans natur att se på omvärlden i tillhörighetsgrupper. Jag tillhör den här gruppen, du tillhör den där gruppen... Vi bär alla på fördomar. Även invandrare ser fördomsfullt på andra invandrargrupper. Hur kan man arbeta för att minska på dessa problem? Jag tror på mänskliga kontakter och nätverksbyggande. Men sådant tar tid. Förmodligen är det en av mina viktigaste uppgifter i min nya roll i Liberal Mångfald.

Annars pratas det mycket om provvalen runt om i länet. Lade ett förslag om att alla kandidater borde få göra en liten presentationssnutt på YouTube när vi hade länsförbundsstyrelse i förra veckan vilket togs emot mycket positivt. Nu ska alla som vill få komma till kansliet och bli filmade så att medlemmarna kan bilda sig en uppfattning om vilka de ska rösta på till riksdagen.
Min egen chans att komma in i riksdagen känns i det närmaste obefintlig, man behöver enormt många röster för att överhuvudtaget komma in när man står på länslistan...