Och så var det pensionärerna...

Under denna mandatperiod har verkligen inte pensionärerna gynnats eftersom de inte kan få jobbskatteavdrag. Detta tillskott som regeringen nu gör är åtminstone någonting för att rätta till obalansen. Men liksom fallet med studenterna där det är både ris och ros så blir säkert reaktionerna liknande i pensionärernas fall. Kritiken är alltid att allt är FÖR LITE! Vi har det så otroligt bra i Sverige. Kanske borde vi införa en månads obligatorisk tjänstgöring i någon liten indisk by i tjugofemsårsåldern när hjärnan är lite mer utvecklad på människor? Vilken nytta har egentligen någon av militärtjänstgöring när det gäller varseblivning och insikt om hur jäkla bra vi har det i vårt land. Det är så himla gnälligt hela tiden. Vi är så bortskämda så att ingenting duger och ingenting räcker någonsin till. Jag avskyr den sidan av inställningen hos folk.

Den finns hos alla som har bott här ett tag, dessutom. Det är nämligen så att är man omgiven av det hela tiden så blir det en del av ett accepterat sätt att vara. Det är ytterst få individer som jag träffar som säger: Jag har det så bra!

Jag tänker så här: Mycket har jag önskat mig i livet. Mycket har jag fått. Man kan önska sig vad som helst. Man kan inte få allt. Man kan arbeta för att nå sina drömmar. Man måste inse att man inte alltid når ända fram. Man ska vara glad för varje dag som man lever. Jag är glad om jag har ett tak över huvudet och tillräckligt med mat för att inte magen ska knorra. Jag känner att jag har fått allt jag velat ha och jag kan inte önska mer. Det är ett privilegium att få bo och verka i ett land som Sverige. Och det finns verkligen plats för fler i detta glesbefolkade, avlånga land...

Det finns faktiskt grader i helvetet. Och helvetet på jorden är verkligen inte Sverige.