Maria Wallhager kandiderar inte igen

På vår förbundsstyrelse i förra veckan berättade Maria Wallhager att hon inte kommer att kandidera vidare. Hon har ett medfött hjärtfel som inte går att rätta till och hon behöver lägga om sitt liv. Alla som är fullt engagerade i politiken vet att det inte är något nio- till femjobb. Man lever med arbetet dygnet runt. Inte bra om man behöver slippa stress. Det var oerhört känslosamt för oss alla som var närvarande och även chockartat.

Jag tycker att det är mycket tråkigt och en förlust för partiet. Maria var en av de första kvinnliga politikerna jag fick träffa under kandidat 2002 utbildningen som vårt parti höll och det var otroligt kul och inspirerande att få möta henne och lyssna på henne. Sedan har hon varit ordförande i förbundsstyrelsen där jag suttit under två mandatperioder och det har varit ett mycket gott ledarskap vi har haft. Under hennes tid har förbundsstyrelsens möten varit viktiga och närvaron har varit extremt hög för alla som suttit med. Det beror naturligtvis på vad man har för ordförande.

Jag saknar egentligen ord. Det finns röster som kallar detta lägligt och en cyniker kan förstås tycka att man kan skylla på ett sjukdomstillstånd för att få bort en obekväm politiker. Den som vet mer kan bara säga att detta är djupt tragiskt och att vi mister en av våra bästa krafter och företrädare. Jag är genuint ledsen och har inte riktigt fattat detta ännu. Jag är glad över att Maria vill och orkar fortsätta i förbundsstyrelsen och, om det vill sig väl, även i partistyrelsen. Maria, du har mitt fulla stöd och djupa deltagande.