Heteronormen och jag

För en tid sedan bestämde vi i HBT-liberalers styrelse, där jag är stolt att få vara med som enda hetero (det borde komma med fler), innehållet i de seminarier som vi skulle stå för under Prideveckan. Ett tema skulle vara "Heteronormen och jag". Jag började tänka på detta. Först förstod jag knappt vad det egentligen innebär att denna norm finns. Sedan började jag bli mer och mer medveten och jag blev både förbannad och förkrossad.

Vi föds in i ett samhälle som styrs av tanken att alla är män och kvinnor och att alla ska leva i parförhållanden där en av varje kön finns. Vi föds in i ett samhälle där den manliga normen är i främsta rummet (eller åtminstone fram till nutid) eftersom allt är patriarkalt och där det är männen som har makten. Alltså bygger läkemedelsforskningen fram till idag på hur den manliga kroppen påverkas av läkemedel, bilar och mycket annat har byggts efter hur den manliga kroppen ser ut och mycket av hur samhället i övrigt har byggts upp har oftast varit efter hur männen ser på hur bostäder, byar, städer och transporter av alla de slag ska se ut. Hela infrastrukturen, media, företagen och mycket mer har fram till dags dato påverkats av hur män ser på verkligheten.

(Ska hon komma med ett feministmanifest nu? Nej, det tycker jag inte...)

Kärnfamiljen är en utveckling ur gamla tiders storfamilj. I takt med urbaniseringen måste det komma något som ändå fanns att hålla fast vid. I takt med sekulariseringen tappade kyrkan sin makt över individen där förut grupptrycket var starkt. Norm är något som beskrivs i lexikon som: "det normala; det godtagna eller ideala, till exempel i en social grupp; konvention; praxis det VARTILL MAN BÖR ANPASSA SIG."

Basala överlevnadsregler är att anpassa sig till gruppens normer. Annars dör man. Så var det verkligen förr. Att inte anpassa sig betydde utfrysning. Ingen mat, inget husrum, inget skydd mot fiender. Idag är det inte så i Sverige skulle man vilja tro. (Jag vill inte gå in på hedersproblematiken här, eftersom det är ett eget spår trots att det är relevant) Men tänk då efter. Att inte följa de strömlinjeformade outtalade regler som vårt samhälle bygger på är ingen lek. Vi bedömer människor efter sexuell läggning eller sexuella preferenser snarare än hur kompetenta de är. Alltså är det inte helt givet att karriären går sprikrakt uppåt om en person "kommer ut" eller känner att hon eller han inte är född till det kön hon eller han upplever sig tillhöra. Normen säger att är du född till man skall du till man varda och detsamma om det gäller en kvinna. Är du en man skall du inte hava begärelse till en man och detsamma om det gäller en kvinna. Gud sägs vara en man. Normen är att vi ska leva som man och kvinna tillsammans. Och ve den som inte lever efter denna norm. Avvikelser har gruppen svårt för. Många fler än de starka som vågar avvika finns därute och lider, lider, lider.

Hur påverkar detta oss då? Jag är arg över hur vi begränsar våra liv och hur vi frivilligt låter vår frihet förminskas på grund av detta. Det är omedvetet och osynligt omkring oss hela tiden. Jag läser människor hela tiden. Jag skäms över hur jag bedömer män och kvinnor istället för människor... Men jag är ju en del av gruppen och vill överleva, precis som vi alla är och vill. Det måste bli en ändring.

Jag har också tänkt mycket på vad det innebär att leva upp till normen. Åttio procent av mänsklig kommunikation består av kroppsspråk. Unga män står lutade över unga kvinnor på danshak och andra mötesplatser, männen intar en dominant postion och kvinnorna en underlägsen i interaktionen. Frivilligt inordnande av heteronormen. Männen bröstar sig och kaxar, kvinnorna tvinnar eller kastar med håret och koketterar. Själva våra kroppar har lärt sig att spela med i heteronormen för att anpassa sig till den och inte sticka ut.

Jag frågade två av mina döttrar som råkade befinna sig hemma nu i veckan om hur de ser på detta. De svarade att det är klart att de har påverkats mycket. Fyra kvinnor i huset med en mamma som verkligen är "kvinnlig" och en pappa som har storstövlarna, fiskedonen och cigarren, alla manliga attribut. Disneyfilmerna som jag i välmening köpte till mina döttrar eftersom jag själv som barn var svältfödd på tecknade filmer, de förmedlar en oerhört konservativ och totalt cementerad heteronorm. Jag kom att tänka på Lady och Lufsen. Scenen där Lufsen rullar över sista köttbullen till Lady och de kommer i kontakt med varandras nosar och hon koketterar och vänder sig blygt bort. Tänk om hon hade glufsat i sig köttbullen med gusto och sedan rapat! Då hade vi haft en Shrekvariant av filmen. Tänk då på hur gammal Lady och Lufsenfilmen är. Den har rullat för många generationer barn. Shrek kom helt nyligen och det är DE SOM AVVIKER som bryter normen. Ett kvinnligt troll! Hon beter sig manligt, men vad kan man vänta sig av ett troll?

Alla som avviker från normen är ett hot mot gruppen. Det är helt enkelt det det handlar om. För framtida generationers skull, för våra barns skull, för ett samhälle som är mer inbegripande och varmt: Tänk på hur heteronormen påverkar oss alla. Tänk på att försöka bryta den genom tolerans och förståelse att vi alla inte är skapade som mallar av varandra och att det som kommer hädanefter inte är familjer med en kvinna och en man som "överhuvuden" utan det kan finnas alla möjliga konstellationer och det är OK.

Kläder som jag är så intresserad av är verkligen en del av upprätthållandet av heteronormen. Män kan inte klä sig hur som helst för det blir tvärnobben från den heterosexuella manliga sfären. Jag som älskar att klä mig i klänning. Tänk om jag hade varit man, så dåligt jag hade mått därför att grupptrycket tog bort möjligheten att klä mig som jag vill. Haute couture är en märklig företeelse där homosexuella män klär heterosexuella kvinnor och de insisterar på att normala kvinnor har size zero vilket är fullkomligt omänskligt och orealistiskt. Vad är det för underligt krig den industrin för där hela modevärlden följer efter? Hm, jag sa att det var MÄN som styrde...även om de är gay.
Även om man hierarkiskt i samhället måste placera homosexuella män efter 1.män och 2.kvinnor så har de en speciell plats i modeindustrin och de är kungar där. Och de ligger över homosexuella kvinnor i hierarkin, det är symptomatiskt.

Själv kommer jag att grunna vidare på heteronormen mycket, försöka stävja min ilska och skuldkänsla och försöka arbeta konkret efter tanken att öka förståelse och minska intoleransen.

Seminariet idag på Kulturhuset var med Fredik Malm, Lennart Rohdin, mig i panelen och med Birgitta Ohlsson som moderator. Vi hade fyrtiofem minuter på oss att dryfta hur vi påverkats i olika sammanhang och vad vi skulle vilja göra eller har gjort för att förbättra verkligheten och jobba mot heteronormen. För mig personligen känns det som om diskussionen bara börjat.