söndag 12 juli 2009

Att slakta djur för att vi ska äta dem

Sedan urminnes tider har människan dödat djur för att äta dem för att överleva. Detta har skett med allehanda metoder. När det gäller jakt finns alla möjliga sätt att jaga och fånga djur varav en del är förbjudna i Sverige (fick jag lära mig när jag tog jägarexamen). När det gäller tamdjur så slaktas de på slakthus på olika sätt beroende på kategori av djur. Men skäktning förekommer inte längre.

Förr var det säkerligen det vanligaste sättet att slakta sina djur. Det sägs att det är ett skonsamt sätt att dö på. Varifrån kommer uttrycket "skrek som en stucken gris" tror ni? Om det vore så skonsamt så skulle inte grisen skrika. Grisar är intelligenta djur. Skulle vi gå med på att skäkta våra husdjur? Vår lilla huskatt och vår trogna hund? Vår gamle häst som slitit så med oss på sin rygg eller framför plogen? Om det nu är så skonsamt som det sägs vara...

Ingen levande varelse mår bra av att veta att den ska dö. Alla levande varelser kämpar in i det sista att få behålla livet. Hur många sekunders medvetenhet har man när ens blod rinner ut ur kroppen innan man förlorar medvetandet?

Med tanke på att jag varit med om två nära anhörigas bortgångar inom kort tid så är döden (och livet) mycket närvarande just nu. (Jag finner inte att man förminskar skillnaden mellan människa och djur genom att jämföra dessa.) Jag tänker på alla djur jag haft och vilket ansvar man har som djurägare. Vi äter kött. Vi föder upp olika djur för att äta dem. Vi låter dem leva under ganska hemska förhållanden om man jämför under vilka förhållanden de borde få leva. Dessbättre i sammanhanget föds de upp snabbt och behöver inte leva i sina helveten i oändlighet. Men sedan dödar vi dem alltså för att kunna äta dem. Kan vi inte visa redbarhet nog för att ge dessa djur en död som är så smärtfri och ångestfri som möjligt? Hur beter vi oss inför naturen? Borde vi inte visa mer tacksamhet och respekt inför det vi skördar?

Nu låter jag faktiskt nästan lite religiös. Men om jag har någon tro
(förutom liberalismen :-) så är det att vi ska leva i samklang med naturen och varelserna omkring oss. Såg en film om jorden där det sades att "Jorden klarar sig, återhämtningen må vara tusen eller en miljon år, men den klarar sig. Det gör däremot inte människan".

Jag har svårt att se det försvarbart med olika slaktmetoder på grund religion. Som det nu är måste man importera kött där allt gjorts på sedvanligt sätt. Why not? I Sverige använder vi inte denna slaktmetod längre. Varför slutade man med den? Tänk efter.

Den enda credon vi alla borde följa medan vi lever jämsides under vår tid på jorden är: Respekt för allt levande.

Jag vill inte dö genom att få halsen avskuren. Vilken normal levande varelse vill det?

När jag ändå är inne på levande varelser så måste jag säga att jag tycker att yrkesfiskare är en märkligt verklighetsfrånvänd yrkesgrupp. Att förbjuda sportfiske av vissa arter tycker de är en bra idé för att motverka utfiskning. Sportfisket står för en bråkdel av det fiske som pågår. "Så länge vi har vår utkomst, om så bara till morgondagen, det blir som Gud vill" tycks vara drivkraften i yrkesfiskarnas värld.

Ett vidare perspektiv är något jag önskar väldigt många.

Inga kommentarer: