Almedalen - något att vara stolta över

Man skulle kunna dela in Sverige i två läger: En grupp som hyser en lätt avoghet eller avmätthet inför tankar om att besöka Almedalen (ett fascinerande faktum är att denna grupp oftast inte har varit där förut och alltså inte egentligen vet vad de dissar) och en grupp som formligen dyrkar hela konceptet. Naturligtvis hör jag till den senare skaran! Jag har lobbat för Almedalen i tre års tid nu. Det verkar som om min lobbying börjar få genomslag. ;-) Hjälp mig att animerat berätta vad konceptet går ut på är du snäll! Almedalen och hela dess existens är något vi som bor i Sverige ska vara stolta över. Det finns säkert de som faktiskt HAR varit på Almedalsveckan och ändå inte gör volter utan är allmänt ljumma. Men så låt dem göra något annat då...

Kombinationen av att det hela sker i en av mina absoluta favoritorter på en av mina favoritöar gör det inte sämre. Det är klart att valet av ort är essentiellt. Kan faktiskt inte se var någonstans man annars skulle kunna göra något liknande. Det krävs en plats som är båda lockande, inte gängse, och som har lagom antal lokaliteter för att svälja den anstormning av människor som ska vistas där samtidigt på detta enorma antal seminarier som det nu blev i år.

Från morgon till kväll har jag och mina vänner gått från seminarium till seminarium, vi har träffat massor av människor, mer eller mindre namnkuniga, alla intressanta. Vi har lyssnat på idéer, åsikter, samlade erfarenheter och evidensbaserade kunskaper, diskussioner och skvaller. Vi har minglat och vimlat med alla åldersgrupper, alla partier och allt annat löst folk som flockats i Visby. Jag höll en liten dragning om vårt äldreboende Krusmyntan på Caremas seminarium på fredagen. Mitt under det att jag presenterade powerpointen formligen ÖSTE regnet ner och överröstade allt jag sa. Jag tittade vädjande på Hanne Kjöller som var moderator som i sin tur bara rått sa: Det är bara att prata högre! Nå, det gick bra trots vädrets makter. Seminariet om Hatbrott med partivän Nyamko Sabuni var bra och även det med partivän Karin Pilsäter och Jan Björklund om ungdomsarbetslöshet. Där berättade Jan om lärlingutbildningar som jag tycker är lysande och så behövligt. På det seminariet satt vi många folkpartister och det är så kul att tillsammans samlas och lyssna på sina "medarbetare" som jag är så stolt över nästan jämt :-)

Under veckan "bondade" vi. Jag fick äran att bo tillsammans med fantastiska Maria och hennes fine son samt hennes förtjusande särbo. Vi bodde tillsammans i en liten källarvåning i ett enfamiljshus på St:Göransgatan. Perfekt läge vid lasarettet, underbar promenad längs stranden tio minuter från Almedalsparken. Vi gick från att knappt ha känt varandra till att formera "familj" under denna vecka och vi har haft väldigt trevligt och roligt. Det kunde ha gått mycket värre om vi haft otur med varandras vanor och kynnen.

Det enda smolket i bägaren denna vecka är att jag har lyckats göra något som jag inte trodde var möjligt, nämligen få en skavsårsblåsa på ett ställe på foten där skon inte skavt. Redan första dagen (söndagen) så gick jag med väl ingångna öppna sandaletter. Kände att det skavde lite under ena foten längst ut på sidan. Detta lilla skav reslulterade i en enorm blåsa som letade sig upp på utsidan av foten, som en enorm böld. Jag fick rådet att INTE punktera den och har faktiskt känt mig lite som ett missfoster. Nu har jag googlat och nu ska det ske, jag ska ta ett fotbad och rengöra noggrant, sedan skall blåsan dö. Ja, lite fysisk måste jag ju vara. Alltid är det något med kroppen.

Almedalen var härligt även 2009 och jag längtar redan till nästa år. Kanske stöter jag även då på Staffan Dopping som liksom jag gillar detta event väldigt mycket. Han har också bloggat om det...