En familj

"En familj" heter en pjäs som går på Dramaten. Jan Malmsjö, Marie Göranzon och Börje Ahlstedt är några av de fantastiska skådespelare som är med och gör otroligt fina prestationer. Denna säsong har den gått på lilla scenen men flyttas i höst upp till stora scenen. Jag är helt tagen av skådespelet och rekommenderar "En familj" varmt.

Tyresö har ett boende för psykiskt funktionsnedsatta och för personer som har en blandning av psykisk funktionsnedsättning och missbruk. För några år sedan började enheten planera en "Sinnenas trädgård" och när jag var på besök där fick jag se skisser av hur man tänkte sig att det skulle kunna se ut. I veckan fick jag vara med om att se det färdiga resultatet när man invigde den nyanlagda trädgården. Där fanns sittplatser och plats för kontemplation, en liten damm och många blommor och träd. Förut hade det bara varit en nödtorftigt gräsbevuxen och grusad plan mellan de två huskropparna som utgör enheten. Man hade försäljning av egenhändigt tillverkade saker som sidensjalar och slipsar, snickrade saker och lite annat. Man hade försäljning av korv, bullar och kaffe. Alla som har varit involverade var så stolta. Det har blivit väldigt fint!

Jag har träffat en fantastisk förläggare som kanske kan hjälpa till att lansera Sofias otroliga vuxenbilderbok (hennes examinationsarbete på Umeå konsthögskola)i Frankrike. Jag saknar ord för att beskriva historien som hon ritat fram med drygt tvåhundratjugo bilder.

Tyresö har något som kallas Tyresömodellen som har blivit en förebild för hela Sverige (sedan dess har vi flera Tyresömodeller, vi ligger i framkant med mycket. Skulle jag vara subjektiv? Nä!) där unga lagöverträdare fär göra samhällstjänst inom olika ideella verksamheter. Den grupp som tar hand om dessa ungdomar blev inbjudna till picknick i slottsparken av energiknippet Ann Näfver som varit med att utveckla och implementera Tyresömodellen. Jag fick vara med i egenskap av ordförande i socialnämnden. Vi satt i kvällsolen och åt kycklingsallad och småpratade. Det var väldigt fint. Ann hade ordnat små gåvor i form av pocketböcker till alla. Vi gav upp när myggen började märka att vi fanns där. Sommar!

Sara åkte in akut till S:t Görans sjukhus natten till torsdagen med svåra magsmärtor. De gjorde alla möjliga tester, kontraströntgen, blodprover - allt. Det lutade åt blindtarmen (vilket hade varit märkligt eftersom Sofia opererades för blindtarmen bara några månader sedan) men efter ett dygns observation då hon fick morfin så kunde de inte säga vad det var. Sara och hennes kille var väldigt enerverade eftersom varje ny läkare som undersökte hennes frågade om hon var med barn. Och det var tydligen en mängd läkare! Sara berättade att det inte verkade som att de läste vad föregående läkare skrivit i journalen. Hon fick åka hem efter nästan två dygn på sjukhus. Vi vet fortfarande inte vad det var...
På sitt arbete hade hon just nått rekordhöjder i försäljningssiffror.

På kommunstyrelseberedningen fanns projektet Strandudden med och jag är mycket glad att min favorit bland de nio arkitekt- och byggfirmor som lämnat in förslag till detta område också verkar bli det vinnande förslaget. De kan korka upp champagnen när beslut fattats på tisdagens kommunstyrelse. Kul!

På företagens hus samlades i torsdags representanter för alla partier och berättade om sin version om företagande. Döm om min förvåning när vänsterpartiet lät tvärborgerligt och till och med gick i polemik med socialdemokraternas oppositionsråd gällande storskaliga upphandlingar. Eller borde jag snarare konstatera att det inte finns NÅGOT att bli förvånad över längre? Sedan bjöd Arno Livs som vanligt på magnifika ostar och ett vitt dessertvin som, tusan också, jag har glömt namnet på. Ostarna finns inte att köpa på många ställen, en hade ett skal av svartavinbär, en annan var en brie som hade varit nedsänkt i vinmust. Åh, det var ljuvligt gott. Arno Livs är så himla bra! De har en amerikansk avdelning med kolapopcorn som jag köper tio askar åt gången, mmmm.

Vi har haft kommunledning där vi går igenom vad som händer på varje förvaltning. Två chefer ska sluta så det blir nyrekryteringar. Vi hade partidebatt i Tyresö centrum igår, alla sju partier skulle berätta vad man tyckte inom fyra olika omården, kultur- och fritid, boende-byggande-miljö, att bli äldre i Tyresö och sist skola. Jag var moderator på två pass och trots att jag lovat att jag kunde vara neutral så misstog jag mig. Jag upptäckte att jag skakade på huvudet åt oppositionsrådets haranger och nickade åt mina partivänner och när kommunstyrelsens ordförande Fredrik Saweståhl gjorde inlägg. Så var det med den neutrala moderatorn! Isch!

I mitten av veckan hade en grannfru femtioårsfest. Hon jobbar som sjuksköterska på utryckningsenheten på Södertörn och mitt i allt så kom några av hennes arbetskamrater i en röd helikopter och landade på fältet nedanför hennes hus. Efter en stund kom ytterligare en, denna gång gul. Ambulans fanns också på plats. De grannar som inte var bjudna måste ha tyckt att det var en sjuhelsikes fest!

Mellan alla möten kör jag med rutorna nervevade, NRJ på högsta volym och - det smärtar mig att behöva erkänna det - röker! Ja, jag måste sluta. Och röklukt är så ÄCKLIGT! Jag får sanera bilen, få en sådan där rekond, eller vad det heter, gjord. Varför gör jag då denna kombination? Jo, för då blir jag glad och känner mig fri, lite busig och inte perfekt. På mötena ska man helst vara ordningssam och strukturerad och påläst. Så det behövs kontraster i livet.

Några veckor till med detta tempo, sedan lugnar det ner sig lite. Almedalen hägrar!