Svanen som blev en groda

Önskar att jag kunde tycka synd om Carl-Henric Svanberg, BP:s ordförande. Som så många högt uppsatta ledare litade han helt på sitt eget omdöme och sin egen tillräcklighet. Inför tillfället att faktiskt uttala sig inför en samlad skara journalister och TV-kanaler så frågade kanske någon i hans närmaste krets försynt om vad han hade tänkt säga och han avfärdade förmodligen frågan med något om att han hade det under kontroll, eller något sådant. "Vänd dig gärna till de drabbade" "Ja,ja".

Nej, man ska förvisso inte bara spekulera, det är inte rätt. Men jag har sett det ske ganska många gånger under mitt liv och tyvärr är det oftast män som har denna attityd. Nej, man ska inte generalisera heller vad gäller mäns och kvinnors eventuella inställningar till olika händelser. Jag resonerar bara efter egen erfarenhet och dessa erfarenheter är naturligtvis inte statistiskt säkerställda.

Makt har verkligen flera sidor. Makt kan göra att man flyger högt men flyger man för högt tappar man markkontakten. Då kan stormvindar och askmoln i en högmodigs huvud framstå som riskfria. Snabbt slås man till marken. Tyvärr har man kanske även tappat respekten från alla omkring sig och ingen ser med särskilt stor bestörtning på det som hände. Skadeglädjen blir snarare realiteten. Svanen landar med brutna vingar och ingen tycker att det är särskilt synd om den när det kommer grodor ur näbben.

OK, nog med liknelser. Alla får vara med om lärdomar i livet. Oftast kommer man stärkt ur dessa. Förhoppningsvis så även Mr Svanberg. Verkligen förhoppningsvis eftersom många människors och stora naturområdens framtid hänger på ett gott arbete från BP:s sida framöver.