Farväl Liberal Mångfald

Detta finns publicerat idag i tidningen NU.

Farväl Liberal Mångfald
I hela mitt liv har jag arbetat mot intolerans. Under mina snart tio år i Folkpartiet Liberalerna har jag arbetat aktivt mot främlingsfientlighet och rasism i den politiska sfären. Religioner, etnisk tillhörighet och olika kulturer utgör en komplicerad väv i vårt samhälle i dag som måste hanteras. Mångfalden är berikande och viktig.
Jag blev medlem i Liberala invandrarföreningen så fort jag fick veta att organisationen fanns. Lif:s, numera Liberal Mångfalds, tjugoåriga historia är ganska stormig och bitvis konfliktfylld. Jag höll mig länge borta från att bli aktiv medlem. Hur det nu var så fick jag det ärofulla uppdraget att bli ordförande för förbundet i maj 2009. Med glädje tog jag mig an uppgiften, om än med viss bävan på grund av historiken. Liberal Mångfald behövs!

Styrelsen består av en skara personer med brokig bakgrund och levnadsberättelser som skulle kunna fylla en fascinerande och omskakande bok. Det är personer som är engagerade och vill väl. Det jag inte hade anat var att det kunde finnas så mycket revirtänkande.

Ett nyhetsbrev som gick ut i hela Sverige gav mycket nytt intresse för förbundet och flera nya medlemmar men möttes med kritik eftersom det just hade gått ut till – hela Sverige.

Liberal Mångfalds stadgar stipulerar att förbundet ska verka för att nya lokalföreningar ska bildas var helst det finns vilja att göra så. När en grupp på en ort tre- och en halv mil från en redan befintlig förening visade intresse för att starta en ny förening så sågs det som ett hot mot den befintliga föreningen. En styrelseledamot har vid upprepade tillfällen menat att ”nya lokala föreningar bara startar för att få pengar inför valet, sedan läggs de ner.” I mitt tycke anmärkningsvärt då det finns många som brinner för att arbeta mot främlingsfientlighet därute. Det gäller att entusiasmera och inspirera, inte misstänkliggöra.

Vid ett tillfälle skrev en styrelseledamot en debattartikel som gick ut på att man kanske ska börja fundera på att stänga Sveriges gränser för vissa extremister av en viss religion. Flera ledamöter tyckte att det fanns en poäng i denna åsikt. Resonerar man vidare och ser konsekvenserna av en sådan ståndpunkt så blir det problem. Hur skulle till exempel systemet fungera för att välja vem som inte skulle släppas in? Varför skulle människor som förkunnar sig till just den religionen stoppas? I mina ögon är detta definitivt inte vad liberalismen står för. Men en majoritet av styrelsen ville inte ta avstånd från artikeln.

Enligt min åsikt går inte detta ihop med Liberal Mångfalds uppdrag: Att arbeta mot främlingsfientlighet och rasism.

Liberal Mångfald har flera kandidater till riksdagen. Väljarna har rätt att veta vad varje enskild kandidat egentligen står för. I den komplexa blandning av olika bakgrunder, kulturer och religioner som samhället utgör och som jag tycker är den bästa av världar så måste de som företräder liberalismen veta vad den ideologin innefattar. Visst måste man ”våga se och ta sig an problemen” som ett mångfaldssamhälle också innebär. Det tycker jag verkligen att Folkpartiet Liberalerna gör. Men det finns inga kompromisser: Liberalismen innefattar inte att vissa individer ska kunna utestängas ur samhället på grund av sin tro.

Som det nu ser ut måste organisationen styras upp väsentligt, kontakten med medlemmarna öka och samarbetet med och förtroendet från moderpartiet stärkas. Jag hade gärna velat fortsätta med det påbörjade arbetet ett år till. Det ter sig nu omöjligt och jag kandiderar inte igen. Under dessa tio månader har jag lärt känna många nya, fantastiska människor och fått fina vänner. Jag kommer aldrig att sluta arbeta för det jag tror på, nämligen ett inkluderande mångfaldssamhälle med liberalismen som ledstjärna. Tack för mig, Liberal Mångfald, och lycka till.