Att vägra ta i hand

Förra mandatperioden träffade jag en mauritanier som, när jag gick fram för att hälsa med handen utsträckt, lade sin högerhand på sitt hjärta och bugade lätt. Men han tog inte i hand. Jag blev paff men inte förolämpad. Det beror på två saker. Det ena är att man hade "varnat" mig om att det fanns vissa män som inte skulle ta mig som kvinna i hand på grund av sin religion.

Det andra är att det finns så mycket saker och ritualer som har att göra med religion och det mesta är totalt ojämställt vilket är en av orsakerna till att jag är ateist.

Jag tycker inte att jag sulle ropa på DO. Om jag skulle anställa mannen och han vägrade ta i handen så skulle jag begrunda om just den sociala förmågan att ta alla, oavsett kön, i handen är speciellt viktig i det mannen ska uträtta. Om jag ansåg att han inte kunde uträtta det han förväntades att göra och därför inte kunde få anställningen så tycker inte jag att han heller skulle ropa på DO.

Jag har träffat många oartiga människor, en del har varit riktiga lufsar. Att koppla samman DO med tanken att folk inte tar i hand känns som något mindre viktigt än många, många andra företeelser i samhället.

Nu kommer fall efter fall till diskrimineringsombudsmannen som i de flesta fall har religiös koppling eftersom kroppsspråk och klädsel alltså är del av vissa religioner. Jag önskar att jag kunde få slippa ALLA religioner.

Våra kyrkor är oftast fantastiskt vackra byggnader. Men finge jag slippa att se dem, för att det de står för är något dåligt för mig, då skulle jag vara glad.

Å andra sidan är grunden för liberalismen alla individers frihet till att forma sina egna liv. Så länge det inte går ut över någon annan. Och bland annat religionsfrihet...

Jag ser ändå detta som en oartig man och oartighet ska inte rendera skadestånd. En händelse alldeles ur proportion.