Summering av året som gått - 2009

Det har varit ett händelserikt år. När det gäller Sverige så står 2009 för ett oerhört tufft år, kris efter kris med kommunicering av hanteringen av dessa som jag måste ifrågasätta, hanteringen har varit rätt och bra men kommuniceringen usel!

För mig personligen kommer alltid 2009 att stå för förlusternas år. I januari fick min far besked om att han hade inoperabel magcancer. Några veckor senare fick han åka in på Ersta eftersom han smärtorna tog överhanden och han knappt kunde stå upp längre och där stannade han återstoden av sitt liv. Hans dödskamp pågick till den 23 maj. I april dog min moster. Vi hade två begravningar inom loppet av två månader. Förlust.

I januari flyttade våra två kvarvarande döttrarna Emilie och Sara till en egen lägenhet i Solna via en andrahandslägenhet i Kärrtorp. Sofias flytt till Umeå kändes ju så sorglig för några år sedan men det mildrades av att vi hade några barn kvar.
:-)

Plötsligt började ett nytt liv för Olle och mig. Vi som haft barn omkring oss hela vår tid tillsammans, vi hade bara ett drygt års gemensamt boende innan Sofia kom -85. Mina små barn, alla tre utflugna och vuxna... Förlust.

Min ena hund var nära att dö. Chocken över att jag skulle mista den hund som hjälpt mig genom ett annat annus horribilis, 2005 då jag hade konstant ryggvärk, var enorm. Hon klarade intensivvården men jag kände mig stukad. Förlust.

Under året har jag varit med om fina stunder och fått nya mycket fina vänner. Jag har fått enorma förtroenden och blivit mycket tackad för olika ställningstaganden.

Men - under året har människor jag trodde jag kunde lita på visat helt andra sidor. Jag har varit med om stora kulturkrockar. Jag har blivit ansatt på ett vidrigt sätt. Min världsbild har kantrat och jag kommer aldrig att se på människor på samma sätt längre, en bit av mig som fanns är förlorad. Förlust.

Jag har inte trott att jag är stressad men jag har pressat sönder två tänder varav en fick tas bort helt, den största tuggtanden i underkäken. Att leva i tron att "allt är OK" medan kroppen kämpar för att visa att så inte är fallet är en förlust i sig i tron på tingens verklighet. Att sedan förlora tänder på kuppen... Förlust. (Det kan ju verka skrattretande på ett sätt, men den som är med om det tycker inte det. Att förtränga stress är ingen höjdare)

Jag har så oerhört mycket att vara tacksam för. Jag vet vem jag är och vad jag står för. Jag är trygg. Jag värnar om sanningen. Jag vet att jag aldrig i hela mitt liv skulle kunna bete mig som vissa tydligen är beredda att bete sig för att få makt. Jag har en man och familj och vänner som jag älskar och som älskar mig. Jag har tak över huvudet och mat för dagen. Jag har massor jag vill göra i livet men kan ärligen säga att om jag skulle dö nu så har jag levat ett fullvärdigt liv fullt av kärlek, förmågor, motgångar och lärdomar. Jag kan se mig själv i spegeln. Farväl 2009.

Välkommen 2010.