Klimatmötet avslutat och förvåning varje år det blir snöstorm

Besvikelsen är stor världen över. Utsläppen, finansieringen, kontrollen och skogen: Allt fortfarande osäkert. Klimatmötet är över men det kan inte vara så att man inte kan planera nya diskussioner snarast! Alla inser att många olika mål måste beslutas på flera olika nivåer och i relation till de olika ländernas utsläpp.

I veckan blev det kaos igen när snön kom. Hur svårt kan det vara i ett nordiskt land där det ALLTID kommer snö någon gång under vintertid att mobilisera inför det? Hur kommer det sig att folk inte kan lära sig att köra försiktigt när det är väldigt halt? Detta fenomen återkommer varje år och det verkar som om alla blir lika förvånade varje gång: Oj, det kommer något som har många namn bland inuiterna, snö kallas det visst... Ska det plogas då? Oj!
Oj, vad bilen glider utan att jag har kontroll, blir det halt när det varit fuktigt och det fryser på? Oj!

Nej, nu får vi väl alla ta och skärpa oss!

Igår förlorade jag min kära kindtand i underkäken, den som troget tuggat åt mig hela mitt liv. Känslan av förlust är stor, speciellt i munnen, ett enormt hål där den fanns. Så obehagligt och smärtsamt. Tandvårdsteamets underbare tandläkare Claes och sköterskan är fantastiska och skötte om mig på alla sätt. Att spräcka en tand för att man pressar ihop sina käkar när man sover är tydligen enormt vanligt. Jag kanske ska få prova på hypnos. Jag är skeptisk till sådant men man kan ju alltid prova. Jag börjar genast fundera på om man samtidigt skulle bli programmerad till något annat pinsamt. Som att reagera på ett visst ord eller något... :-)

Strukturdatas årliga julmiddag gick av stapeln igår kväll. Olle hade gjort fantastiska tournedos Rossini av det finaste, mest välhängda kött jag någonsin ätit, Nisse (ängeln) på Arno Livs hade ordnat, det smalt i munnen. Anklever på toppen (ska egentligen vara gåslever) som var ljuvlig. Men jag är ju egentligen emot det där med gås- och anklever, det är fruktansvärt hur man framställer sådana delikatesser...

Alla åt och var glada. Jag fick klaga över min stackars mun som inte kändes bra, inte lätt att äta med ett stort sår i munnen... Alla var fulla av medkänsla och jag mådde bättre. Vi fick otroligt fin delikatesskorg med Mackmyra whiskey som är en svensk whiskey och massor med fina te- och kaffesorter och godis, alldeles för mycket, samt en trampmaskin! Vi har haft en men den var inte bra så det här är ju lysande! Generöst och ett sätt att få igång oss klumpedunsar...

Sara och Emilie var med. De var på festhumör och skulle ut efter maten. Jag var arg på Olle som tyckte att de skulle vara med för de föll genast in i sitt bratpack sätt och var ganska jobbiga. Men det var ändå skönt att ha dem hos oss en stund. Sedan rusade de ut i Stockholmsnatten...(via skjuts till bussen och buss till city)Ursnygga när de gick, som modeller. Nu har jag diskat tusen glas, assietter och koppar som inte kan maskindiskas. Snön faller ymnigt ute. Erstaviken syns inte...