En dikt igen

Inte med virkade dukar
Meningslösheten fyller jag inte med virkade dukar
Små porslinsfigurer eller tomma samtal
Den fyller jag med hopp om förändring i snirklig konversation
Inbillning att jag kan göra bräcklig skillnad
Och att samtalen är fyllda av betydelse

Meningslösheten har jag fyllt med många klänningar
Skor och smycken
Smärtan som borrat sig djupt i själen
Blev inte buffrad av det
Meningslösheten blir inte hjälpt av fler skylande lager
Status eller ytlighet
In på bara skinnet och med tjuren vid hornen
Så måste jag erkänna
Det finns inget som hjälper mot tankar om en framtid
Som är tom och tom och tom

Tomhet blir det när ingenting man gör hjälper
mot orättvisa, förnedring, förtryck, tortyr, svält, misshandel, myndighetsmissbruk, apati, miljöförstörelse, social misär, utsatthet, fattigdom, diktatur, orättvisa, förnedring, förtryck, tortyr, svält, misshandel, myndigh…

Då framstår hoppet som en skimrande vit pärla, en glimrande stjärna, en flimrande tv-bild när bästa bilden precis finns på kornet. Ja. Inte nej. Tro. Inte cynism. Vill. Inte neka.
Framtiden. Här redan. Hantera nu.