lördag 25 september 2010

Folkpartiet är inte liberalt

Ja, nu talar jag ur skägget. Det är ingen idé att försöka dölja vad jag tycker längre. Det är med sorg och besvikelse som jag följt vårt parti denna gångna mandatperiod. Det partiet står för utåt är inte den sanna liberalismen. Det är ett nederlag för oss alla som kämpar för liberalismen och som tror på den ideologin så starkt, för vi är många. Leva och låta leva är det credo som vi bland annat står för. Men nu har vi misslyckats och jag är mycket nedstämd inför framtiden.

Ola Karlman och Anton Landehag, presidiet i Ungdom mot rasism, skriver idag i SvD om att det är arbetet mot rasism som måste stärkas, snarare än att man hela tiden ska konstatera att integrationspolitiken har misslyckats. Arbeta med alla människor i samhället på samma sätt, oavsett var de kommer ifrån. Utgångsläget måste vara att alla ska ha en utkomst och möjlighet till ett värdigt liv i detta land. Vi har inte en inkluderande inställning, snarare gör vi skillnaderna än mer tydliga. Det är inte acceptabelt.

Valet har varit extra rörigt denna gång, känns det som. Säckar med röstsedlar hittas på obskyra ställen på var och varannan ort i Sverige, det rättssäkra valet verkar ha varit en chimär. Har det alltid varit så här eller är det plötsligt mer fokuserat på att varje röst är viktig på grund av att socialdemokraterna förut alltid haft en sådan överväldigande majoritet att det inte behövts extra kontroller?

Det är självklart att moderaterna inte hade klarat detta framgångsval på egen hand. Fyra partier har lagt allt sitt krut på att vinna, med sina hela organisationer och valarbetare i hela landet. De hade inte fått denna framgång om vi inte alla hade jobbat järnet. Därför känns det inte smakfullt om moderaterna ska insistera på alla de poster de rent valfördelningsmässigt "borde" ha rätt till. Nej, där går gränsen åtsminstone för mig som aktiv politiker. Om inte vi hade samarbetat och därmed inte tydligare utkristalliserat oss på vissa områden, det vill säga, inte avhållit oss från att driva vissa egna frågor, så hade det inte funnits en enighet utåt och man hade inte velat rösta på moderaterna eftersom väljarna vill se enighet snarare än splittring för att det överhuvudtaget ska vara värt att lägga sin röst på ett parti som ensamt inte kan vinna mot socialdemokraterna.

Jag är ledsen att jag inte kom in riksdagen men har hållit det för ganska osannolikt. Det här är nog det närmaste till riksdagen jag kommer i mitt liv. Tack kära alla som kryssat mig och som visat ett stort förtroende, det kommer jag aldrig att glömma! Jag är mycket glad över vårt extra mandat i Tyresö, det gör att jag ser med tillförsikt på framtiden under kommande mandatperiod med möjlighet till att ännu mer driva liberala värderingar i kommunen.

2 kommentarer:

Gertie Hammarberg Tersmeden sa...

Ja Anna det som händer nu är svårt och svart. Är det någon som behövs i Folkpartiet så är det väl du. Jag är uppriktigt ledsen att du inte kom in i Riksdagen. Du hade verkligen behövts där mer än någonsin nu.

Det är nog lätt att slira i diskussioner kring SD,integraion, rasism och mycket mer i tider som dessa. Jag våndas själv ibland kring hur jag formulerar mig, men ser inte att tystnad från min sida är något alternativ. Utvecklingen i Europa är så farlig. Jag har skrivit om detta på min blogg. I mitt senaste inlägg har jag länkat till dig. Det handlar just om integration.

Kramar

Christoffer sa...

Ja, Folkpartiet känns inte så liberala längre tyvärr, utan alltmer auktoritära. Har du övervägt att hoppa över till det nystartade Liberdemokraterna som en del från Liberati ämnar bilda?