Valborgsmäss på Annas vis

Vaknade till en solig dag och donade lite innan jag åkte iväg till Strandbutiken och handlade lite smått och gott för att ta med till tjejerna i Solna. En liten blomma köpte jag också. Väl framme tog jag kassar med klänning och tyg, som jag skulle sy på med hjälp av Emilies magiska maskiner, och frukostkassen och blomman och släpade till hissen efter att ha varit tvungen att ringa och fråga om koden. Sedan fick jag ringa och fråga vilken våning de bodde på "nu igen?" Skandal att jag inte vet på vilken våning mina två yngsta små pärlor bor! Väl framme kom de och öppnade och kastade sig på mig med kramar och pussar, de var så gulliga. Maaaami! ropade de och klängde lite. Jag förpassades tillbaka i tiden när jag hade dem nära kroppen hela tiden, när varje höft hade ett barn klättrandes, samtidigt som mat lagades och saker gjordes. Man var som en flerhövdad bläckfisk, och lika effektiv!

De tjoade och ojade sig över allt, som de tyckte, mumsigt jag hade med mig till frukost/lunch. Vi satt och åt i godan ro och sedan började Emilie ta fram symaskinerna. Hon hjälpte mig att sy overlocken på tyget som skulle förlänga min svarta klänning. Sedan fållade hon också, min lilla älskling. Därefter började jag mede det intrikata arbetet att nåla fast med rynk. Emilie hoppade in i duschen och Sara gjorde sig i ordning. Efter en stund började jag sy på fållen. Det blev bra. Nu kan jag använda klänningen utan att se ut som en förvuxen baby. Vi åkte till Ersta, tjejerna har inte hälsat på hos Clive sedan han blev dålig. Vi satt där en stund och jag försökte konversera lite men Sara och Emilie satt på sina stolar som tända ljus och var ganska tysta. Efter en stund gick vi. Jag släppte av mitt kött och blod på Folkkungagatan. De var så stiliga när jag såg tillbaka mot trottoaren, de är långa och välklädda och unga och hippa och de är - inte mig tillhöriga. De tillhör världen. En smula förlust känns ibland numera, när jag tittar på våra döttrar. Ja, lite av att något är förlorat för mig.

Åkte hem och väntade på att Olle skulle komma från jobbet. Låg på divanen och läste, tittade samtidigt på TV och tog ett glas vin. Slumrade och läste och tittade. Han kom aldrig. Till sist när han kom så var jag så trött att jag bestämde mig för att jag inte ville gå till någon brasa. Våra kära vänner hade bjudit hem oss. Jag sa till Olle att jag inte orkar. Är så TRÖTT. Han förstod även om han försökte övertala mig lite försiktigt. Jag gjorde mig klar för sängen och släckte lampan redan halv elva. Valborgsmässoafton på Annas vis. Slut helt enkelt.