Besök från Belarus

På tisdagen mötte jag och Mats Fält upp fyra damer från Belarus som skulle få höra hur vår kommun fungerar. Vi samlades i servicecentret där Charlotta ställt en laptop beredd med presentationen i powerpoint så det var bara att köra. Mats var noga med att poängtera hur stort hans parti är i förhållande till mitt parti, så förvånad jag är, men han var också generös nog att säga att orsaken till samarbetet mellan Tyresö och deras ort berodde på moi. Det var schyst av honom, faktiskt. Då blev jag förvånad! Vilket är en lärdom: Man vet aldrig vad som döljer sig bakom nästa krök i livet! Var försiktig! Damerna var helt begeistrade över hur skolan fungerade och pratade så i munnen på varandra att tolken fick stora problem och fick hyssja dem som om de vore en oregerlig skolklass. De var ju bara tre plus henne, så bara det var en prestation, jag menar, att framstå som minst ett dussin när man bara är tre! Jag tyckte det var uppfriskande med denna stora entusiasm. Mats berättade efteråt att han tyckte att det var skitjobbigt. Men han har svårt att koncentrera sig så det är klart att det blir svårt att får ordning på tankarna med ett sådant kackel. Vi kramades innan vi skildes åt och jag blev bjuden till dem: Du måste komma och hälsa på! De var mycket rara.

På kvällen hade vi alliansmöte. Jag kom direkt från Ersta.. Det såg så illa ut med pappa att jag på stående fot bestämde mig för att åka tillbaka till honom direkt efter mötet. Vi hade bra diskussioner om budgetläget och olika alternativ för att hålla krisen på stången. Åkte sedan tillbaka in till söder. Karin sällade sig och vi stannade kvar över natten. Sedan åkte jag hem för att duscha och vila på torsdagen. Tog vid så att Karin kunde åka hem. Vi vakade dygnet runt så att pappa inte skulle behöva dö ensam.